Kategori: Lyrik

Från Carpelan till Södergran

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Det är på tiden att jag läser i boken med samlade dikter av Edith Södergran (1892-1923) som jag köpte på bokrean 2023. Den har alltså väntat länge. Men nu har jag kommit igång och jag läser Dikter 1916 som är Edith Södergrans första samling. Den består av många dikter så det kommer att dröja lite innan jag byter diktsamling igen. Det känns bra att äntligen läsa i den här boken som har väntat så länge. I Dikter 1916 finns en del av de mycket kända dikterna, som exempelvis Dagen svalnar.

Dikter 1916 av Edith Södergran ur Samlade dikter, Modernista 2021.

Under den ligger I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976.

Nu läser jag Bo Carpelan

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

I år läser jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris, och eftersom I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan tillhör dessa ville jag läsa den. Diktsamlingen fanns på ett bibliotek i Östergötland så jag reserverade den. Men tydligen kunde man inte hitta den för plötsligt försvann posten ur bibliotekskatalogen. Nu har jag den hemma på fjärrlån och jag hoppas att det blir möjligt att låna om den eftersom det tar lång tid för mig att läsa en diktsamling.

Bo Carpelan (1926-2011) var en finlandssvensk författare som skrev lyrik och prosa och som också var översättare och litteraturkritiker. I De mörka rummen, i de ljusa är det första jag läser av honom.

I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976.
Bo Carpelan tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1977.

Under Bo Carpelans diktsamling ligger Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1981. Den går nu tillbaka till biblioteket.

Dags att byta diktsamling

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu börjar det bli dags att lämna Drömbroar av Henrik Nordbrandt och istället läsa Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson (1906-1986). För den fick han Nordiska Rådets litteraturpris 1981. Snorri Hjartarson var en Isländsk författare. Han studerade på konstakademien i Oslo och bodde sedan i Norge till 1936. Han debuterade med en norskspråkig roman 1934, Højt flyter ravnen, men han är mest känd för sina isländska dikter. Senare arbetade han som bibliotekarie i Reykjavik.

Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson, Walter Ekstrand bokförlag 1980. Tolkning: Inge Knutsson.
Den isländska titeln är Hauströkkrið yfir mér  och den kom 1979.

Det finns ytterligare en diktsamling av Snorri Hjartarson tolkad till svenska, Löv och stjärnor (1984).

Under Snorri Hjartarsons diktsamling ligger Drömbroar av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström.

Nu har jag jag börjat läsa Drömbroar av Henrik Nordbrandt

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nästa diktsamling jag läser som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris är Drömbroar av Henrik Nordbrandt (1945-2023). Han var en dansk poet och jag har aldrig läst något av honom tidigare. Han tillbringade största delen av sitt vuxna liv i Turkiet, Grekland och Italien och hans lyrik ska ha vara påverkad av det.

Drömbroar – diktsamling av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström.
Diktsamlingen publicerades första gången 1998 (Drømmebroer) och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2000.

Under Drömbroar ligger Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015.
Nordiska rådets litteraturpris 2016. Den går nu tillbaka till biblioteket.

Från Tranströmer till Frostenson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Efter För levande och döda av Tomas Tranströmer läser jag nu Sånger och formler av Katarina Frostenson. Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2016. För levande och döda gick ganska fort att ta sig igenom. Den här diktsamlingen kommer att ta lite längre tid. Den blir den andra jag läser av Katarina Frostenson. Tidigare har jag läst en diktsamling som heter just Den andra. Det är hennes tredje diktsamling och den har jag i bokhyllan. Kanske hade det dröjt ännu länge innan jag kom tillbaka till Frostenson om det inte hade varit för att jag i år läser diktsamlingar som har fått Nordiska rådets litteraturpris. Jag menar inte att Den andra avskräckte mig från att läsa Frostenson, men det finns ju så många diktsamlingar att välja bland.

Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015.
Nordiska rådets litteraturpris 2016.

För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989.
Nordiska rådets litteraturpris 1990.

Från Tafdrup till Tranströmmer

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Så var det dags att byta diktsamling igen, och jag börjar läsa För levande och döda av Tomas Tranströmer. Den diktsamlingen är mycket tunnare än den som jag just har avslutat. Boken innehåller bara sjutton dikter medan Dronningeporten av Pia Tafdrup har nio avdelningar med sju dikter i varje, alla med anknytning till vatten i olika former. Det har tagit tid att läsa den, men det har det varit värt. Så mycket fint jag hittar genom att läsa böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris! Och jag räknar med att jag inte blir besviken på Tranströmer.

För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989.
Samlingen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1990.

Under Tomas Tranströmers diktsamling ligger Dronningeporten av Pia Tafdrup som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1999. Den finns översatt till svenska (Drottningporten, 2000)

Den vita boken av Han Kang

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Den vita boken handlar av Han Kang handlar om liv och död och saknad. Berättaren befinner sig i en europeisk stad. Det är vinter och kallt och mörkt. Staden är täckt av snö.

När berättaren ännu inte kommit till världen födde hennes mor en dotter som dog vid födseln. I den snöiga staden i Europa berättar författaren om tomrummet efter en storasyster som aldrig fick leva och det gör hon genom att skriva om färgen vit. Det finns en viss logik i det. Vitt är egentligen ingen färg. Vitt är avsaknaden av färg. Snön är vit, ris är vitt, salt, en vit fågel. Författaren räknar upp mycket som är vitt och varje litet avsnitt i boken handlar om ett föremål eller en företeelse som är vit. Samtidigt är känslan i texten delvis mörk, och fast texten handlar om vitt är fotografierna som också finns i boken mycket mörka. De är stillbilder från Han Kangs performance Thread, uppförd på Artspace IAa, Sydkorea.

Den vita boken innehåller en vacker text, lugn och eftertänksam. Texten liknar mer poesi än roman. Den får en att tänka och känna, och bland de skrivna bilderna och bakom dem finns stort djup.

Den vita boken av Han Kang, Natur & Kultur 2019. Översättning: Anders Karlsson & Okkyoung Park.
Boken kom 2016 på originalspråket.

Från Diwan till Dronningeporten

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu har jag tagit mig igenom Gunnar Ekelöfs diktsamling Diwan över fursten av Emgión och det var inte så svårt. Dikterna är lättlästa. Det som är lite svårt är vissa namn och begrepp och den historiska kontexten. Men författaren har sett till att det finns ett efterord i boken där en del av historien belyses. Där finns också några ordförklaringar.

Dronningeporten av Pia Tafdrup blir nog lite svårare att läsa eftersom jag läser den på danska. Jag tror att det ska gå bra. Om inte så finns den översatt till svenska. Pia Tafdrup är en av Danmarks mest betydande poeter och hon är också ledamot av den danska akademien. Hon har skrivit en rad diktsamlingar och även två romaner. Kanske något för mig som främst är romanläsare? Dronningeporten belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1999.

Dronningeporten – diktsamling av Pia Tafdrup, Gyldendal 1999.
Den svenska översättningen, Drottningporten, kom år 2000.

Under Dronningeporten ligger alltså Diwan över fursten av Emgión – diktsamling av Gunnar Ekelöf, Bonniers 1965.

Från Eva Ström till Gunnar Ekelöf

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

År 1966 tilldelades Gunnar Ekelöf (1907-1968) Nordiska rådets litteraturpris för diktsviten Diwan över fursten av Emgión. Den är en pastisch på bysantinsk epik. I samlingen framställer Gunnar Ekelöf det som att han har tolkat bysantinsk poesi, men så är det nog inte utan dikterna är skapade av honom själv. De handlar om en kurdisk furste i det bysantinska riket på 1000-talet då riket var i upplösning.

Jag vet ingenting om bysantinsk poesi, och egentligen ingenting om bysantinsk kultur. Men att läsa den här diktsamlingen kan ändå ge en liten känsla för den bysantinska kulturen, räknar jag med. Det finns noter och ordförklaringar i boken. Bortsett från det tror jag att dikterna kan ge en upplevelse även utan den kunskapen och jag har uppskattat mycket av det jag tidigare har läst av författaren.

Hos Gunnar Ekelöf-sällskapet finns ett litet smakprov ur diktsamlingen. Diwan över fursten av Emgión räknas som första delen i en trilogi där de följande är Sagan om Fatumeh (1966) och Vägvisare till underjorden (1967).

Under Diwan ligger Revbensstäderna av Eva Ström som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2003.

Diwan över fursten av Emgión – diktsamling av Gunnar Ekelöf, Bonniers 1965.

Revbensstäderna – diktsamling av Eva Ström, Bonniers 2002.

Nu läser jag Revbensstäderna av Eva Ström

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Läsningen av Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää gav mycket och efter den började jag med en annan diktsamling som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris, Revbensstäderna av Eva Ström. Faktum är att jag aldrig har läst någon diktsamling av henne tidigare. Jag har hört henne läsa i Bokmässans rum för poesi en gång för länge sedan, det är allt när det gäller hennes lyrik. Och så har jag läst hennes roman Rakkniven. Men nu läser jag alltså Revbensstäderna. Det var ingen dum idé att starta projektet Nordiska rådets litteraturpris.

Revbensstäderna – dikter av Eva Ström, Bonniers 2002.
Diktisamlingen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2003.

Eva Ström är författare, litteraturkritiker och läkare. Hon har många diktsamlingar bakom sig och har också skrivit romaner och en del annat. Litteraturlistan hos Wikipedia är ofullständig. Om du tittar hos Bonniers får du en komplettering.

Under Revbensstäderna ligger Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää, DAT 1991. Översättning: Harald Gaski, Jon Todal, Kristina Utsi. Den ursprungliga samiska versionen, Beaivi, áhčážan Publicerades 1988 och belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1991.