Kategori: Romaner

Själarnas ö av Johanna Holmström

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Själarnas ö börjar dramatiskt. Den utarbetade Kristina Andersson dränker sina två sovande barn i Aura å och sedan ror hon hem. Hon häktas, men det konstateras att hon inte är vid sina sinnens fulla bruk och hon skickas till hospitalet på Själö som ligger i den Åboländska skärgården. De som är intagna där anses obotliga och nästan aldrig blir någon utskriven och får lämna ön.

Detta händer i slutet av 1800-talet och vi får följa Kristina under många år på hospitalet. Johanna Holmström har valt henne och två andra kvinnor som berättelsen kretsar kring. Den tredje är sköterska och med henne kommer vi ända till tiden efter andra världskriget. Dagens mediciner fanns inte. Det vården, eller ska man säga den så kallade vården, hade till sin rådighet var fastbindning, isolering och kalla och varma bad samt arbete för dem som klarade det. Men ändå finns medkänsla från vårdare och vilja att göra patienterna gott.

Samtidens syn på kvinnor och ras är också betydelsefull i berättelsen. Vetenskapens män mätte huvudform på olika folkgrupper och raser och som vi vet var ”rashygien” en viktig del av det. Den finska rasen ansågs vara sämre än den svenska och det var viktigt och riktigt att de undermåliga, som dessutom var dårar, inte förökade sig. Läkarens undersökning av flickan Elli när hon skrivs in på hospitalet är smärtsam att läsa. Vi vet ju också att besvärliga flickor och kvinnor kunde få diagnos och låsas in.

Berättelsen är mycket levande och medryckande och som läsare känner jag med kvinnorna på Själö. Personerna framstår som riktiga människor med fel och brister och goda sidor. Jag tror att författaren har satt sig in grundligt i mentalvårdens historia. Man lär sig om hur det kunde vara när man läser romanen och får samtidigt en stark upplevelse. Där finns atmosfär. Jag upplever ön när jag läser. Boken rekommenderas.

Själarnas ö av Johanna Holmström, Norstedts 2017.

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Olive Kitteridge bor med sin man i en liten kuststad i Maine. Hon är före detta lärare och hennes man är apotekare. De är motsatta personligheter. Han är vänlig och vill att alla ska ha det bra. Hon är kantig och besk i sina kommentarer, faktiskt en människa som en del andra kan vara rädda för. Boken är upplagd nästan som en sammanhållen samling noveller. I många av dem är Olive Kitterigde inte med, eller annars får vi veta hur hon ter sig genom andra människors ögon.

Berättelserna skildrar olika tidpunkter och händelser under hennes och de andra människornas liv, men sammantaget blir de en berättelse om Olive Kitteridge. Hon är alltså en besvärlig människa som ofta blir arg och känner sig förorättad fast andra och jag som läsare tycker att det är obefogat. Men när jag har läst färdigt boken tycker jag om henne med alla hennes fel och brister. Hon skulle vara ganska svår att umgås med, men hon vill väl. Hon har ett gott hjärta, men hur hon fungerar förstör lätt hennes relationer. Samtidigt som läsaren får lära känna Olive Kitteridge genom berättelserna får vi också lära känna en del människor i hennes närhet. Elizabeth Strout är bra på att skildra mänskliga relationer och hon gör det på ett sätt som framstår som mycket medkännande. Det känns verkligt. Boken rekommenderas.

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout, Forum 2015. Översättning: Ulla Danielsson.
Romanen publicerades första gången 2008 med samma titel.

Tidigare har jag läst Mitt namn är Lucy Barton och Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout.

Det röda fältet av Mo Yan

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det röda fältet är en grym och våldsam berättelse som utspelas i författaren Mo Yans hemtrakt, Gaomi nordöstra socken, under 1920- och 1930talet. Det var en våldsam och blodig tid med rövare, krigsherrar, rivalitet mellan nationalister och kommunister och japansk invasion. Berättelsen är bygg kring en familj som äger ett destilleri för durrabränvin. Det är barnbarnet som berättar om sin farmor, hennes älskare och om sin mor och far.

Berättelsen är så full av våld och grymhet att jag kände mig överväldigad när jag läste. Den är så fjärran från min lugna tillvaro och människorna är med om så mycket som jag knappt kunde föreställa mig även om jag teoretiskt sett vet en del om vad som hände i Kina och vad det kinesiska folket fick utstå på den här tiden. Författaren hoppar också fram och tillbaka i tiden. Det kan vara lite besvärligt att hålla reda på vem som är vem. Romanen är alltså inte skriven som en rak, spännande historia och det är mycket text. Helt enkelt är Det röda fältet inte helt lätt att läsa, men det är sannerligen mödan värt att göra det. Man får inblick i en kaotisk tid i ett land med en helt annan kultur. Gamla föreställningar och sedvänjor finns kvar. Till exempel har berättarens farmor små lotusfötter som lindades och deformerades när hon var liten, och männen älskar dem och blir eggade av dessa små fötter som har kommit till genom barnmisshandel.

Men det är inte bara att man får inblick i en annan kultur och Kinas historia som gör att jag tycker att romanen är läsvärd. Den är en myllrande väv av händelser, hat, kärlek och krig och våld och svält och elände. Och allt detta sker i en trakt där man odlar durra, där floden flyter fram och torka och regntid avlöser varandra. Naturen och omgivningarna har stor betydelse i berättelsen. Det röda fältet är ett fält av durra och plantorna växer sig höga. Där kan man gömma sig vid fientliga angrepp, men också för kärleksmöten.

Det röda fältet av Mo Yan, Tranan 2012. Översättning: Anna Gustafsson Chen.
Romanen publicerades första gången 1987 (Hong gaoliang jiazu) och kom i svensk översättning 1997. Översättningen reviderades och en ny upplaga kom 2012.

Om Mo Yan på Wikipedia. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i Litteratur 2012.

En ond tid av Deepti Kapoor

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En ond tid handlar om korruption och gangstervälde i Indien. Den politiska makten och kriminaliteten hör ihop. Fattiga människor har möjlighet att underdånigt böja sig och tjäna makten. På så sätt kan enstaka av dem arbeta sig upp. Rika familjer blundar, om de inte själva är kriminella. Att protestera leder oftast ingenstans. De fattigaste flyttas från sina bostäder om de med makt har behov av det. Kvinnor utnyttjas som prostituerade. Allt är lögn och maktfullkomlighet.

Författaren för oss in i den här världen genom pojken Ajay. Han kommer från en mycket fattig familj och blir ivägskickad på slavarbete eftersom det är det enda modern kan göra för att försöka rädda resten av familjen. En annan betydelsefull person i romanen är Sunny, arvtagare till den mäktiga familjen Wadias affärsimperium. Och så har vi Neda, en ung journalist. Och hon behövs. Hon och hennes samvete. Det allra mesta är cynisk maktfullkomlighet, unga rika människor som vräker sig i lyx och droger, hot och våld, och den som tjänar familjen Wadia kan aldrig gå säker. Nu är han en del av familjens tjänarstab. Hur han har det i morgon kan ingen vara säker på. Utsparkad? Misshandlad? Mördad? Han lever under vissa regler. Hotet ligger där hela tiden.

Som läsare känner jag med Ajay och följer honom genom uppväxt och vuxenliv. Även om jag inte kan acceptera mycket av det han gör känner jag att det är ganska följdriktigt att han blir som han blir. Det finns också en kärlekshistoria i romanen, mellan Neda och Sunny. En omöjlig kärlekshistoria som jag ändå hoppas ska leda till ett någorlunda lyckligt slut. Det är den kärleken, Ajays utveckling, och inblicken i livet och makten i Indien som gör berättelsen spännande. Jag vill veta hur det går.

Men det berättar jag inte här.

En ond tid av Deepti Kapoor, Bonniers 2023. Översättning: Julia Gillberg.
Romanen publicerades första gången samma år (Age of Vice).

Om Deepti Kapoor på Wikipedia.

Stormfåglar av Einar Kárason

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Einar Kárasons roman Stormfåglar är inspirerad av verkliga händelser. I februari 1959 låg flera isländska trålare på fiskebankarna utanför Newfoundland och där råkade de in i ett livsfarligt oväder. Om detta har Einar Kárason skrivit en kort, tät roman, mycket sakligt skriven. Han beskriver helt enkelt vad som händer och vad besättningen gör och detta är så verklighetstroget och besättningens situation är så fullständigt livsfarlig – det förstår man klart och tydligt när man läser boken – att det är en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst.

När jag säger att författaren helt enkelt beskriver vad som händer är det inte tillräcklig förklaring. Det är naturligtvis vad han har valt ut att skriva och hur han formulerar sig som gör texten så bra och drabbande. Han har fört in en artonårig pojke som är ny fiskare i besättningen och berättar att hans mor är mycket orolig när de ger sig iväg från Island och att flera manliga medlemmar i hennes närmaste familj har omkommit på havet. I besättningen låter författaren också en man som är misslyckad på land, som är drucken nästan intill medvetslöshet när resan startar, ingå i besättningen. Han är stark som en björn och får lite av rollen som den misslyckade hjälten som vi har sett i filmer.

Allt detta gör att vi får en mycket kraftfull berättelse som samtidigt lär oss om fiskares villkor och livet på en trålare på 1950-talet. Nu vet jag mer om det och också om vad nedisning kan ställa till med. Läs gärna den här spännande romanen. Varför inte nu i sommarvärmen?

Stormfåglar av Einar Kárason, Thoren & Lindskog 2019. Översättning: John Swedenmark.
Romanen publicerades första gången 2018 (Stormfuglar).

Andningsgunga av Herta Müller

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den sjuttonårige Leopold som tillhör den tysktalande minoriteten i Rumänien blir forslad till ett ryskt arbetsläger. Det är i slutet av andra världskriget och det räcker med att man är tysktalande för att man ska bli tagen. Alla rumänska tyskar, män och kvinnor, mellan 17 och 45 år deporterades, även medlemmar i Herta Müllers familj. Det var inget man talade öppet om efteråt. Men de antydande samtal som Herta Müller hörde som barn satte spår. Hon kände rädslan. År 2001 började hon intervjua människor från byn där hon vuxit upp.

Herta Müller samtalade även med poeten Oskar Pastior (1927-2006) som också hade varit deporterad. Han och Herta Müller arbetade med en bok om hans år i arbetslägret, men han dog innan den blev färdig och då började Herta Müller skriva Andningsgunga. Romangestalten Leopold, som är huvudperson, är inspirerad av Oskar Pastior. Leopold skriver poesi och han är homosexuell. I hemlighet förstås. Det var straffbart.

Tillvaron i ett ryskt arbetsläger, med hårt och farligt arbete och matbrist och miserabla boendeförhållanden, är ett tungt ämne som kan vara påfrestande att läsa om. Men Andningsgunga är inte vad man kanske kunde förvänta sig av en sådan berättelse. Den är poetisk och där finns en galghumor. Förhållandena är förskräckliga i lägret och många dör av utmattning och sjukdom och ändå känns det inte så svårt att läsa om Leopolds fem år i fångenskap. Texten är suveränt bra, poetisk och drömlik ibland. Jag har aldrig tidigare läst något liknande om fångenskap. Andningsgunga är en mycket bra roman. Det finns en lätthet i texten samtidigt som man får stor insikt i hur grym lägertillvaron var, med många detaljer. Jag är glad att jag köpte andningsgunga på bokrean för ett par år sedan och nu har läst den som en av årets hyllvärmare.

Andningsgunga av Herta Müller, Wahlström & Widstrand 2018. Översättning: Karin Löfdahl.
Romanen publicerades första gången 2009 (Atemschaukel) och kom i svensk översättning samma år.

Om Herta Müller på Wikipedia.

Män och kvinnor av Lena Andersson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Män och kvinnor av Lena Andersson handlar om kärleksförhållanden och svårigheten att få till ett bra sådant. Ester Nilsson finns även i denna bok, men här är hon inte helt i centrum som i de andra två böckerna där hon är huvudperson. Väninnorna Lotta och Josefin tar stor plats i den här romanen. Här finns män som man kan lita på och män som ljuger eller håller undan, men kvinnorna har också fel och brister och egenheter och dessa spelar roll både i deras förhållande till män och i deras förhållande till varandra.

Ett tema i berättelsen är om det är möjligt att två mycket olika personligheter som dessutom har olika samhällssyn kan hålla ihop. Som vanligt skriver Lena Andersson underhållande kring detta problem, och så tar hon också med lite av sin egen kritik mot hur samhällsdebatten förs och mot tillståndet i universitetsvärlden. Det är bra att den rösten finns, att hon kritiserar det som man lätt uppfattar som självklart, men som naturligtvis inte är det. Förhållningssättet till texten liknar det som jag tidigare har upplevt i Lena Anderssons böcker. Hennes röst verkar utifrån, men ändå känns den här romanen inte lika satirisk som en del andra. Den känns som en komedi med sorgligheter. Jag undrar om den skulle fungera som film? Berättelsen är rolig och sorglig och tänkvärd och lättläst. Lena Anderssons sätt att skriva och förmåga att med ganska få ord nagla fast en iakttagelse eller åsikt är beundransvärd, men när nu Män och kvinnor är en roman om kärlek och vårt förhållande till varandra kunde den gärna ha haft lite mer djup.

Män och kvinnor av Lena Andersson, Polaris 2025.

Ljusspel av Daniel Kehlmann

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Huvudpersonen i Ljusspel är Georg Wilhelm Pabst, en människa som har funnits i verkligheten. Han var regissör och är känd för att ha upptäckt Greta Garbo. Omkring denne man har Daniel Kehlman skrivit en berättelse om regissörens tid efter att nazisterna hade tagit makten i Tyskland. G. W. Pabst gav sig iväg till Hollywood som så många andra tyska kulturskapare och det är där romanen börjar.

Nu visar det sig att G. W. Pabst inte får de möjligheter som han velat ha i Hollywood. Han har ingen framtid där. Hans mor bor kvar i hemlandet Österrike och hon behöver hjälp. Alltså reser G. W. Pabst tillbaka med sin familj. Österrike är nu anslutet till Tyskland med allt vad det innebär och när de är där angriper Tyskland Polen, riket är i krig, och gränserna stängs. Pabst och hans familj blir kvar.

Daniel Kehlmann har tagit sig vissa friheter. Ljusspel är en roman, inte en dokumentär. I verkligheten hade Pabst ingen son, men genom att skriva in honom i berättelsen får läsaren tillgång till ett par barnsliga, unga ögon och författaren kan skriva om hur de unga skolpojkarna blir hängivna förespråkare för det tredje riket. Författaren får läsaren att känna chocken över tillståndet i Österrike. Det är en mörk krypande otäck berättelse som både är saklig med en viss humor och mycket känslosam. Det känns som det finns inspiration från film, både från gamla skräckfilmer från stumfilmstiden och senare filmer. Vissa partier berättas mycket subjektivt inifrån Pabst.

Men han får göra film.. Att få pengar till en filmproduktion är i vanliga fall svårt, men nu, i Nazityskland finns stora möjligheter. Naziststyret satsar stort på film. Många kreativa tyskar och österrikare har givit sig iväg eller förlorat allt därför att de är judar så det finns stort utrymme för de som är kvar och som är av rätt släkt. Med begränsningar förstås. Bilar anländer ibland med män i mörka rockar, och så tar de med sig någon. Daniel Kehlmann berättar mycket skickligt om hur Pabst manövrerar och hur han och många andra blundar för det som sker. Det är spännande, det är upprörande och det är intressant. Daniel Kehlmann behärskar flera sätt att berätta. Avsnittet från Prag där Kehlmann spelar in en film medan fronten kommer närmre och närmre och hur han ger sig iväg därifrån är helt sanslöst.

Ljusspel är en bra roman som också är spännande och lättläst. Rekommenderas.

Ljusspel av Daniel Kehlmann, Bonniers 2025. Översättning: Jesper Festin.
Romanen publicerades första gången 2023 (Lichtspiel)

Daniel Kehlmann är en flerfaldigt prisbelönt tysk-österrikisk författare av romaner och dramatik. Om Daniel Kehlmann på engelska Wikipedia.

Om Georg Wilhelm Pabst (1885-1967) på engelska Wikipedia och den svenska.

En annan doktor Glas av Malin Lindroth

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas har inspirerat många författare till att skriva variationer på temat. Som vi vet mördar Doktor Glas pastor Gregorius, dels för att han tycker synd om pastorns fru Helga – kanske är han rent av förälskad i henne – dels för att han avskyr pastorn. Doktor Glas lider också av depression och vill göra något stort.

I Malin Lindroths bok En annan doktor Glas är det Hjalmar Söderbergs hustru Märta som är offret. Hon var sjuklig och led av ledgångsreumatism. Dessutom hade hon psykiska besvär. Hon kunde inte ta hand om barnen utan det fick en anställd kvinna göra. Troligen led inte Märta Söderberg av sinnessjukdom, men hon blev så småningom diagnosticerad som mentalsjuk och tvångsintogs på mentalsjukhus. Hon blev också omyndigförklarad.

Märta Söderberg var inte den enda kvinnan som låstes in på mentalsjukhus utan riktig orsak. Det fanns andra hustrur och även döttrar som inte ville leva enligt normen som blev diagnosticerade som mentalsjuka. Här har vi alltså ett annat sätt att bli av med en besvärlig människa. Särskilt om hon är av kvinnligt kön.

Det är detta som Malin Lindroth har skrivit en roman om, och som i andra böcker hon har skrivit är hon drastisk och sorgligt rolig. En annan doktor Glas är en effektiv, tät och spännande historia med allvarlig botten där en kvinna nästlar sig in i det Söderbergska hushållet och iakttar Hjalmar Söderberg, hans kotteri, hans hushållerska, hans tre barn och Söderbergs nya kärlek. Kvinnan som nästlar sig in och som är romanens berättare är själv en lite ovanlig människa som inte lever helt enligt normen och som mycket väl skulle kunna låsas in och omyndigförklaras. Det är bra skrivet.

En annan doktor Glas av Malin Lindroth, Norstedts 2025.

Jag har läst ett par andra böcker inspirerade av Doktor Glas:
Helga av Bengt Ohlsson (2024)
Gregorius av Bengt Ohlsson (2004)

Men det finns fler:
Mordets praktik av Kerstin Ekman (2009)
Fru Gregorius av Åsa Nilsonne (2024)
Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin (2014)

Det skulle inte förvåna mig om det finns fler. Tipsa mig gärna.

Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Adrian är bondpojke från Sörmland. När han är tonåring träffar han statarflickan Marta. Hon är inget lämpligt parti anser hans föräldrar. Men båda ungdomarna vill till staden och staden är Stockholm. Marta ger sig iväg först. Hon försvinner från bygden, men Adrian kan ändå inte låta bli att tänka på henne. Det är meningen att han ska ta över den lilla gården, men det vill han inte. Så småningom reser han också till Stockholm för att skapa sig en framtid där.

Det är år 1926 och Kungsgatan dekoreras för prinsessbröllop. Men för Adrian och Marta väntar en helt annan tillvaro. Klyftan mellan rika och fattiga är stor. Arbetare får slita, och kommer man från landet och inget vet om staden och till och med har svårt att hitta är tillvaron inte lätt. Adrian blir arbetare medan Marta blir prostituerad och Kungsgatan är stråket där de hittar sina kunder.

Berättelsen rör sig kring Adrian och Marta som tar sig fram i staden på var sitt håll. Men den är också en bredare berättelse om migrationen till staden. En stor del av Stockholmarna kom utifrån och antagligen hade de flesta av dem betraktats som dumma bondlurkar från början. Det gällde att passa in. Att lära sig reglerna. Ivar Lo-Johansson har flera gånger skrivit om hur underlägsna människor från landsbygden kunde känna sig i Stockholm. Marta har den fördelen att hon är vacker. Men det finns många som vill utnyttja en ung vacker flicka. Prostitutionen är vida utbredd och i romanen utnyttjas prostituerade av såväl män med högre ställning som av arbetare. Också av Adrian. Könssjukdomar grasserar och sprids vitt och brett.

Romanen Kungsgatan kom 1935 och kritiken var stark just för att författaren hade skrivit så öppet om prostitutionen. Ivar Lo visste vad det handlade om. Han hade själv drabbats av syfilis i sin ungdom och genomgått den långa och påfrestande behandlingen mot sjukdomen. Effektiv behandling kom först mycket senare och många människor dog. I romanen får vi följa både Adrian och Marta och vi får inblick i många miljöer – landsbygden, postverket, byggarbetsplatser, arbetarhem, hyresrum, politiska möten och caféer där försupna bohemer sitter och läser upp vers. Intressant är också Adrians stora avstånd till sina föräldrar. Han har inte mycket gemensamt med dem. Han kommer ut i världen och får andra vyer och kunskaper och han verkar heller inte ha särskilt stor känsla för att de kan behöva hjälp. Författaren skildrar Adrian med fel och brister. Han skildrar också Marta i stora partier av romanen, men han berättar mer inifrån Adrian än inifrån Marta och jag kan tänka mig att en hel del av berättelsen om Adrian bygger på hans egna erfarenheter.

Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson Bonniers 1985.

Ivar Lo-Johansson (1901-1990) är en av Sveriges stora arbetarförfattare. Hans far var torpare och hade varit statardräng i sin ungdom. Ivar Lo-Johansson är mest känd för sina böcker om och sin kamp mot statarsystemet på de stora godsen. Jag har läst en hel del böcker av honom, men Kungsgatan är den första under min bloggtid.