Kategori: Romaner

Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Först är de osynliga, men plötsligt börjar man lägga märke till dem, skriver Dubravka Ugresic. De man (eller hon) plötsligt ser är gamla kvinnor, det som hon själv kommer att bli om hon får leva så länge, liksom vi alla av kvinnligt kön. Baba Jaga la ett ägg handlar alltså om att åldras, att vara gammal och Baba Jaga är nidbilden av en äldre kvinna, en häxa som rövar bort barn. Ett farligt monster. Jag tror inte ens att Baba Jaga behöver vara riktigt gammal. Det räcker kanske med att hon inte är fertil längre.

Den här romanen har tre delar där författaren i den första skriver om sig själv och sin mor. Autofiktiv kan man nog säga. Den andra delen handlar om tre kvinnor i olika framskriden ålder som tar in på ett på ett spahotell och vad som händer där. Den tredje delen är en uppräkning av massor med belägg för historier om Baba Jaga och andra besläktade häxor i länder på Balkan och i övriga Östeuropa, så man kan säga att Baba Jaga la ett ägg dels är roman, dels essä. Uppräkningen är tråkig och omständlig, men den behövs kanske som en fördjupning och så att läsaren förstår att föreställningen om Baba Jaga är vida utbredd.

Romanen är lite mystisk, lite surrealistisk, samtidigt som den är lite humoristisk och ibland nästan verkar vara verklig. Där finns många fåglar och ett jätteägg som används till transportkista och andra symboler som jag kanske inte alltid greppar. Men romanen är intressant och delvis underhållande. I mellandelen återkommer författaren då och då till en sagoberättarton genom ett par rimmade rader som kan låta så här:

Och vi då? Vi drar vidare. Vi hoppas att Pupa, Kukla och Beba somnar sött i sina sviter, men vi får hålla oss vakna så att berättelsen inte från oss smiter.
(Sid. 136)

Kanske fungerar ordföljden i rimmet bättre på kroatiska, men jag tycker faktiskt inte att den stör på svenska. Det ger en känsla av att författaren berättar för oss och när hon gör det lite hastigt och lustigt rimmar helt opretentiöst i stunden.

Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic, Bonniers 2009. Översättning: Drordje Zarkovic.
Romanen publicerades första gången 2008 (Baba Jaga je snijela jaje).

Dubravka Ugresic (1949-2023) var en kroatisk författare. Hon har skrivit romaner, noveller, essäer och barnböcker. Fyra romaner finns översatta till svenska.

Om Dubravka Ugresic på engelska Wikipedia och på den svenska.

Seymor av Tony Samuelsson

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Tiden är åren efter andra världskriget. Den svenske långdistanslöparen Henry Lorentz har gjort succé. Han har vunnit tävling efter tävling och varit i USA och deltagit i många uppvisningstävlingar. Romanen börjar med att han har rest tillbaka till Europa och befinner sig i Le Havre där han väntar på att få komma med ett flygplan från Paris till Sverige. Det är strax efter andra världskrigets slut och flighter från Frankrike till Sverige som kan ta honom med sker inte varje dag.

Vad är temat i den här romanen? Korruptionen i idrotten och hyckleriet omkring amatörkravet, skulle jag säga. Henry Lorenz kommer från enkla förhållanden och så befinner han sig i en värld av rika människor och människor som vill berika sig på hans bekostnad. Han är en stor idol. En situation som inte är så lätt att hantera. Mycket betydelsefull i berättelsen är också sportjournalisten Seymor Danielsson som blir en slags rådgivare och PR-man för löparen. Seymor Danielsson är en mycket cynisk man. Det visar sig också att det antagligen finns mer i hans intresse för löparen än det sportsliga.

Romanen är lite svår. Den är inte kronologiskt skriven och Henry Lorenz blir inte gestaltad så att man känner djupt för honom. Berättelsen hålls på ett annat plan, ovanför känslorna. Romanen är upplagd så att det är Henry Lorenz okände son som berättar, eller kanske skriver, om sin far. Det han har tagit reda på. Men denne son märks nästan inte. Vi får inte alls lära känna honom. Det kunde lika gärna vara författaren som berättar. Det är det och hoppen i tiden som gör att det kan vara svårt att ta fasta på något att hänga upp berättelsen på för läsaren. Jag kände mig lite frustrerad när jag läste.

Men trots det tycker jag att Seymor är en intressant roman, som får mig att tänka och i den finns en del starka scener och bilder. Intressant för mig är också den stora skillnaden mellan Seymor och Kungen av Nostratien som kom förra året. Den romanen är skriven med ett enklare och rakare språk som känns självklart och rätt. Det är bara de två av Tony Samuelssons romaner som jag hittills har läst och det ligger många år och många böcker däremellan. Det ska bli intressant att läsa mer av Tony Samuelsson.

Seymor av Tony Samuelsson, Prisma 1989.
Romanen är Tony Samuelssons debutbok.

Hitom himlen av Stina Aronson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Emma Niskanpää har ett litet jordbruk tillsammans med sin man i Tornedalen och deras gård ligger avsides. Det tar lång tid innan de får barn men till slut föds sonen John och Emma värnar om honom och tycker att han är det bästa som finns. Men sonen är udda och umgås inte på lika fot med andra barn och som tonåring inte med andra tonåringar. Men han är bra på att arbeta, om än inte i hårt kroppsarbete.

All Emmas värld är sonen och religionen. Och så hårt arbete. Det är en hård och strävsam tillvaro med snöstormar som skulle få de flesta att falla ihop, lång väg till byn på skidor eller till fots, och krämpor som blir värre och värre med åren. Emma for illa av förlossningen men är alltför blyg att söka läkarvård för detta. Religionen är sträng. Gardiner är djävulens byxor och krukväxter kan man inte ha. Men författaren skildrar också hur tron och bönen ger Emma styrka.

Livet lunkar långsamt på. Författaren skriver mycket detaljerat om det som händer, berättar långsamt och tar om en del, liksom för att hjälpa läsaren att hänga med, men också för att Emmas liv består av en mängd upprepningar år efter år. Det känns helt rätt som hon har skrivit. Den här berättelsen ska berättas just så. Ändå finns hela tiden en förhöjning. Berättelsen är inte vardagsgrå. Där finns något annat och jag har sett ordet expressionism nämnas. Det finns en viss förvridning och det bubblar mycket under ytan.

Ändå tycker vi nutidens människor antagligen att det är ett mycket inskränkt liv som Emma lever, och det är det ju om vi jämför med hur vi har det. Tillvaron för oss människor i Sverige har ändrats så mycket sedan förkrigstiden. Hitom himlen ger en känsla för och en inblick i ett kvinnoliv som är främmande för oss. Bara det att man måste vänta innanför dörren, och ofta vänta länge innan man blir ombedd att komma fram och sätta sig, om man besöker någon. Och husmodern kan inte säga något meddetsamma. Då är hon alltför nyfiken. Nej husmodern och den besökande tiger och så småningom får den besökande lämna sin plats vid dörren och sitta vid bordet och bli bjuden på kaffe.

När familjen äter står ofta husmodern vid spisen och äter där och servar resten av familjen. Kvinnan har sina sysslor – ladugården, hönsen och huset och barnen och kläderna och baket och maten – och det vill mycket till innan hennes man rycker in och hjälper henne om hon är opasslig. Han har sina sysslor på åkern och i skogen, plöjer och sår och drar hem jaktbyten och fisk till gården. Men det finns andra kvinnor i romanen som inte beter sig som Emma och författaren går in i Emmas huvud och också i andra kvinnors och skildrar deras tankar och hur de manipulerar sina män. Misstänksamhet och fiendskap finns också bland kvinnorna och när någon inte sköter sig som hen ska, då talas det mycket om detta.

Hitom himlen ger en läsupplevelse som jag inte gärna vill vara utan. Romanen skildrar ett kvinnoöde på ett sätt som jag inte hade väntat mig. Jag är glad över att jag la in den här boken i läslistan när jag läste Husmoderns död av Sara Danius.

Hitom himlen av Stina Aronson (1892-1956), Modernista 2003.
Romanen publicerades första gången 1946.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Tranorna flyger söderut handlar om Bo som är en gammal man. Hans hustru är på ett demensboende. Själv bor han kvar i huset på landet i Jämtland, där han och hans fru har bott många år och uppfostrat sin son. Bo har hemtjänst flera gånger om dagen och sonen försöker prata med honom om att hitta ett annat hem för jämthunden Sixten som fortfarande bor med Bo.

Allt berättas inifrån Bo utom korta anteckningar av hemtjänstpersonalen. Minnen från hans liv varvas med det som händer i nutiden. Eller blandas skulle jag väl säga. Verkligheten och händelser från förr och drömbilder går i varandra och det är nog så det blir för den som blir riktigt gammal. Berättelsen är lågmäld och vardaglig, men innehåller ändå en hel del dramatik. Den handlar om ett ganska vanligt liv men som blir speciellt genom hur författaren låter oss bli mer och mer bekanta med Bo och hans bakgrund.

Hans barndom, hans förhållande till sonen och hustrun och hunden Sixten är fint, och som jag upplever det, helt realistiskt berättat. Det känns som om det skulle kunna vara precis så här i verkligheten, och jag känner med barnet och ynglingen Bo som hade en elak och våldsam far. Det går genom generationerna en oförmåga att tala med varandra. Men Bo är ingen elak man även om han kan bli lite elak i sin desperation när hans liv krymper och krymper och han behöver mer och mer hjälp. Det kommer många tankar om vad som väntar om man får leva länge.

Tranorna flyger söderut är på många sätt en hård berättelse, men den är inte hårt berättad. Det finns så mycket mänsklighet och människokärlek i romanen. Och kärlek till djur. Och där strömmar också en poetisk ton. Boken är mycket bra. Slutet kanske inte håller lika bra som resten, men det är en bisak. Läs gärna den här romanen.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén, Forum 2024.

En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Hanan al-Hashimi slänger ut sin tjänsteflicka Alya när hon en kväll överraskar henne i sin makes säng. Alya har ingenting mer än sitt arbete hos Hanan. Hon kommer från en fattig familj med en våldsam far och hon blev lämnad av honom i Hanans hus mot en penningsumma som barn. De pengarna la fadern beslag på och försvann.

Författaren ställer här Alyas mycket fattiga och farliga bakgrund, farlig både hemma och ute på gatorna, mot Hanans förmögna och bekväma. Men båda två lever i ett patriarkalt samhälle. I Hanans liv finns en kvinnovärld och en mansvärld och kvinnorna och männen verkar vara så långt ifrån varandra att kvinnorna hittar sensualism och ibland kärlek och sex bland kvinnorna och sen har det påtvingade ställauppsexet med mannen. Utseendet spelar mycket stor roll. En kvinna behöver bli gift. Och statusen betyder mycket i de rikare kretsarna, att ha vackra kläder, umgås med de rätta människorna och vara bra gift.

Men berättelsen är inte så enkel. Samvaron mellan Hanan och hennes tjänsteflicka, som hon lär upp både arbetsmässigt och i den fysiska kärlekens konst, är problematisk på många sätt. Som läsare anser jag att Ayala blir utnyttjad på alla sätt och vis. Men det ser inte Hanan. Hon känner som om Alya har övertaget eftersom Hanan har blivit så beroende av hennes kropp och smekningar. Det övertaget kanske stämmer med verkligheten (romanens verklighet alltså), att Alya så småningom när hon blir äldre gör vad hon kan för att utnyttja sin situation. Men vad ska hon göra? Vad har hon för val?

En mörk strimma av ljus har alltså flera bottnar. Den ruskar om läsaren en smula och får en att tänka. En intressant bok som jag rekommenderar.

En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek, Ordfront 2013. Översättning: Marie Anell.
Romanen publicerades första gången 2008 (Ra’ihat al qirfat). Fem titlar av Samar Yasbek finns översatta till svenska varav tre är romaner.

Om Samar Yasbek på engelska Wikipedia och på svenska.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Huvudperson och den som berättar i Mangon som sprängdes är en flygkadett i den pakistanska krigsmakten. Han heter Ali Shiri och hans far, som var en högt uppsatt officer, har hittats död hängande i en takfläkt och det konstateras att han har begått självmord. Men Ali Shiri tror att fadern har blivit mördad. Tiden är 1980-talet och romanen är byggd kring en verklig händelse, en omdiskuterad flygolycka i augusti 1988 i Pakistan där landets president och överbefälhavare general Zia ul-Haq omkom. Än idag är orsaken till olyckan inte klarlagd, skriver förlaget i baksidestexten.

Mangon som sprängdes är en satir över diktatur och korruption med många förvecklingar. Den är underhållande och spännande att läsa samtidigt som den har en mycket allvarlig underton. Diktatur brukar ju alltid leda till korruption, med slöseri av statens resurser och undertryckande av människors vilja till medbestämmande, hemska tortyrmetoder, rivalitet och osäkerhet bland de styrande. Och mycket sämre utveckling i landet än vad som hade varit möjlig. Det är vad vi ser i sådana länder. Dessutom får diktaturerna ofta stöd av en eller annan stormakt. I det här fallet är det USA under Ronald Reagan som stödjer Pakistan för att kunna hjälpa mujahedingerillan i Afghanistan att bekämpa Sovjetunionen som hade invaderat landet.

Det här är svåra och hemska saker. Mord, tortyr och undertryckande av andra åsikter, hyckleri och självgodhet och lömskhet är inget vi mår bra av att ständigt tänka på. Det kan vara jobbigt att läsa böcker som handlar om det. Men Mangon som sprängdes har en ton och förvecklingar som gör att romanen är lätt att ta till sig samtidigt som det inte är alltför lätt. Vissa händelser i boken känns ordentligt när man läser. Rekommenderas.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif, Brombergs 2010. Översättning: Johan Nilsson.
Romanen publicerades första gången 2008 (A Case of Exploding Mangoes).

Body double av Hanna Johansson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Body double är en mystisk bok på liknande sätt som New Yorktrilogin av Paul Auster är mystisk. Vad är detta? I Body Double finns en kvinna som transkriberar åt en spökskrivare, men spökskrivaren skriver inte böcker som kommer ut på ett förlag. Han skriver kvinnors berättelser och binder in dem i ett exemplar som kvinnan som har berättat får, och hon betalar för alltihop.

Sedan finns det två kvinnor, Naomi och Laura. De träffas och så inleder de en relation. Allt sker i samma stad, men ingen specifik stad. Allt är vagt. Kvinnorna liksom svävar i ett dunkelt rum. Man skulle kunna tänka sig att det från början fanns en mer konventionell romanhistoria som författaren sedan har plockat bort det mesta ifrån och lämnat ett mystiskt skelett. Kvinnorna har så få handfasta förankringspunkter i verkligheten. Det som mest har med verkligheten att göra i romanen är utdragen ur transkriberingarna av kvinnornas berättelser. De känns som om de skulle kunna vara verkliga.

Men man ska naturligtvis inte ta den här romanen som om den vore realistisk. Är den en lek med identiteter och en lek med läsaren som, i alla fall när det gäller mig; blir förd bakom ljuset tills hen inser hur allt hänger ihop? Men det gör inte att jag som läsare känner mig nöjd när jag har kommit dit i romanen, nej snarare undrande, och jag ställer mig frågan vad meningen är, om det är någon? Romanen har stämning- en dunkel sådan – och den driver framåt på så sätt att jag vill veta vad detta ska utmynna i. Den leder också till många funderingar och finns kvar hos mig efteråt. Det är något med det här som jag skulle vilja komma åt. Men det gör jag nog aldrig.

Hoppas att det jag har skrivit här inte gör att någon tror att jag tycker att boken är onödig. Jag vill bara beskriva min förvirring. Och böcker som sätter myror i ens huvud kan också vara bra att läsa någon gång.

Body double av Hanna Johansson, Norstedts 2025.

Tjuven och kärleken av Jean Genet

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Tjuven och kärleken är en roman på självbiografisk grund som handlar om tjuvar och manliga prostituerade och hallikar i Montmartre. Berättaren sitter i fängelse och han skriver denna berättelse för att få tiden att gå. Han skriver mycket om kärlek. Att människor blir förälskade. Det stämmer inte riktigt med min definition av kärlek. Det är mera passion och lust och utnyttjande det handlar om och Genet skriver också: Våra äktenskap och deras lagar liknar inte era. Hos oss älskar man utan kärlek. Våra äktenskap har inte samma sakrala karaktär som era. Tanter har ingen moral. (sid. 64). Tanter är manliga prostituerade som uppträder mer eller mindre feminint om jag uppfattar saken rätt. Karlar i boken är homosexuella män som har en maskulin framtoning och som utnyttjar tanterna. Rätta mig om jag har fattat fel.

Den romanperson som berättelsen rör sig runt är Culafroy, som också kallas Norte-Dame des fleurs och det är det franska originalets titel. Pojken Culafroy, som nog är författarens alter ego, kommer till Montmartre och blir prostituerad. Romanen är en brokig väv om dessa människor som lever där på samhällets skuggsida. Men bilden av denna skuggsida blir färgrik och myllrande. Detta är inget socialreportage. Det är en känslosam, cynisk, hård, lustfylld berättelse som spänner över ganska många år. Berättaren utnyttjar sin hågkomster och fantasibilder när han onanerar i fängelset. Men som läsare finns också människor att bry sig om och fundera över. Varför är den där pojken en mördare? Hur kommer det sig att han har hamnat där han är? Och den stackars Divine som dör av lungsot.

Jean Genets Tjuven och kärleken ger för mig en inblick i en främmande värld, och berättelsen är inte vad jag skulle vänta mig med tanke på miljö och personer. Jag blir överraskad av författarens stil och ton och jag är glad att jag läste den.

Tjuven och kärleken av Jean Genet, Wahlström & Widstrand 1957. Översättning: Nils Kjellström.
Romanen publicerades första gången 1942 (Notre-Dame des fleurs) och kom i svensk översättning 1957. Den var Jean Genets debutbok. Tjuven och kärleken har kommit i ytterligare ett par upplagor, den senaste 2015, men översättningen verkar vara densamma.

Om Jean Genet (1910-1986) på svenska Wikipedia och den engelska.

Nattens skogar av Djuna Barnes

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Här finns en doktor som inte är doktor, och en baron som inte är baron, men han är av judisk släkt och behöver sin titel att gömma sig bakom. Sedan har vi en ung kvinna, Robin Vote, som baronen gifter sig med och två andra kvinnor som blir förälskade i baronens hustru. I romanen finns fler personer, men dessa är de viktigaste och allt utspelas under 1920-talet i Paris, Berlin och Wien.

Jag hade lite problem när jag läste boken, där fanns långa snåriga meningar och mycket prat som bestod av långa monologer, om livet och filosofiska spörsmål. Det gick trögt. Jag hade hört att romanen skulle vara svår att läsa och det var den. I alla fall för mig just då. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände mig mycket främmande inför de här människorna. Den här så kallade doktorn som parasiterar på andra ekonomiskt och som håller sina långa utläggningar, men som människor rådfrågar om problem i sitt liv, gång på gång. Hans utläggningar har en släktskap med Ulysses, så känns det. De två välbeställda kvinnorna som blir passionerat förälskade i Robin Vote, och hon, denna märkliga letargiska kvinna som är fullständigt egoistisk, men har en stor påverkan på andra. Henne borde alla akta sig för och hålla sig så långt borta från som möjligt.

Nattens skogar är en mycket svårmodig berättelse. Det finns ingen tunnel med ljusning i den andra öppningen. Inget leder någonstans. Och jag kommer på mig med att tänka om de två förälskade kvinnorna, som har så pass mycket pengar att de kan resa och tillbringa mycket tid i Europa och som inte behöver arbeta: men snälla nån, gör något. Utbilda dig, lär dig nya saker, du som har möjlighet. Eller arbeta med välgörenhet för något gott syfte. Sitt inte där bara och sukta efter den där omöjliga kvinnan som verkar leva i sitt eget universum och egentligen kanske inte förstår den skada hon gör.

Det är lätt för mig att säga som inte sitter i hennes kärleksgrepp. Och dessa min tankar visar ju också att romanen påverkar mig. T. S. Eliot skriver i sitt förord att texten är poetisk och det stämmer kanske. Man bör inte se realistiskt på texten. Nattens skogar är en märklig roman som jag nog borde läsa mer än en gång. Vi får väl se.

Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982), Modernista 2018. Översättning: Thomas Warburton. Förord: T. S. Eliot.
Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood)

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En invandrad pappa från Nordafrika och hans son, det handlar den här romanen om. Sonen har en svensk mamma och han är född i Sverige. Han är ganska nybliven författare, precis som författaren själv. Dessutom finns en vän till pappan. Honom får vi lära känna dels genom hans mejl till sonen, dels genom författarens berättelse. Meningen är att den ganska nyblivne författaren ska skriva en bok om sin pappa.

Låter det krångligt? Det är det inte eftersom det är klart angivet vem som berättar. Däremot kan språket upplevas lite krångligt. Pappans vän, som också kommer från Nordafrika, kan svenska, men inte så bra. Hans mejl är fulla av egendomliga översättningar till svenska från arabiska och också från engelska. Det är ganska roligt även om jag reagerade lite negativt först. Jonas Hassen Khemiris första bok, Ett öga rött, är skriven på Rinkebysvenska. Den kan vara lite besvärlig att läsa, men språket passar så bra i den boken. Här kände jag först – nej inte igen. Måste författaren vara så putslustig och leka med språket hela tiden? Fast jag log brett när vännen skrev om hundrasen gyllene hämtare.

Men efter hand insåg jag att det jag läste inte alls var putslustigt. Det finns mycket humor där men berättelsen är inte lustig, den är djupt allvarlig. Som i flera av Jonas Hassen Khemiris böcker finns en frånvarande och ganska egoistisk far och en son som tampas med detta. Fadern är egensinnig och handlar ofta spontant utan att tänka igenom vad konsekvenserna kan bli. Han är invandrad till Sverige och råkar ut för många svårigheter på grund av det. Hans situation gestaltas med kärlek och sorg av författaren. Det finns mycket sorg i den här romanen, men samtidigt finns ett ljust stråk, en livsglädje. Där finns också många iakttagelser av svenskarnas egendomliga beteende som i avsnittet där pappan går runt och fotograferar i Stockholm och ser kostymklädda män på Östermalm en vårdag plötsligt ställa sig vid en vägg och vända sitt ansikte mot solen och bara stå där helt stilla. En bild av hur olika kulturer möts. I romanen finns också rasism, både subtil och nästan dold och en framväxande öppen och våldsam rasism under de år som pappan befinner sig i Sverige.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri, Norstedts 2006.