En ond tid av Deepti Kapoor

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En ond tid handlar om korruption och gangstervälde i Indien. Den politiska makten och kriminaliteten hör ihop. Fattiga människor har möjlighet att underdånigt böja sig och tjäna makten. På så sätt kan enstaka av dem arbeta sig upp. Rika familjer blundar, om de inte själva är kriminella. Att protestera leder oftast ingenstans. De fattigaste flyttas från sina bostäder om de med makt har behov av det. Kvinnor utnyttjas som prostituerade. Allt är lögn och maktfullkomlighet.

Författaren för oss in i den här världen genom pojken Ajay. Han kommer från en mycket fattig familj och blir ivägskickad på slavarbete eftersom det är det enda modern kan göra för att försöka rädda resten av familjen. En annan betydelsefull person i romanen är Sunny, arvtagare till den mäktiga familjen Wadias affärsimperium. Och så har vi Neda, en ung journalist. Och hon behövs. Hon och hennes samvete. Det allra mesta är cynisk maktfullkomlighet, unga rika människor som vräker sig i lyx och droger, hot och våld, och den som tjänar familjen Wadia kan aldrig gå säker. Nu är han en del av familjens tjänarstab. Hur han har det i morgon kan ingen vara säker på. Utsparkad? Misshandlad? Mördad? Han lever under vissa regler. Hotet ligger där hela tiden.

Som läsare känner jag med Ajay och följer honom genom uppväxt och vuxenliv. Även om jag inte kan acceptera mycket av det han gör känner jag att det är ganska följdriktigt att han blir som han blir. Det finns också en kärlekshistoria i romanen, mellan Neda och Sunny. En omöjlig kärlekshistoria som jag ändå hoppas ska leda till ett någorlunda lyckligt slut. Det är den kärleken, Ajays utveckling, och inblicken i livet och makten i Indien som gör berättelsen spännande. Jag vill veta hur det går.

Men det berättar jag inte här.

En ond tid av Deepti Kapoor, Bonniers 2023. Översättning: Julia Gillberg.
Romanen publicerades första gången samma år (Age of Vice).

Om Deepti Kapoor på Wikipedia.

När det ena ger det andra när man läser böcker #2

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer
En ganska dålig bild som jag tog när jag läste boken 2018

Tordyveln flyger i skymningen gick ursprungligen som dramatiserad radioföljetong. Det var kanske det som gjorde att jag ville läsa den för jag hörde brottstycken av följetongen på radio när den gick på 1970-talet och titeln är så stämningsfull och lite mystisk. 2018 läste jag alltså boken och så här skrev jag om den på min dåvarande blogg:

Berättelsen är en mystisk och spännande historia med övernaturliga inslag. Tre tonåringar i en liten ort i Småland letar efter en gammal egyptisk staty som ska finnas i byn. Berättelsen är stämningsfull, somrig och har en del humor.

För en tant som jag som var ung på 1970-talet var den rätt kul att läsa. Bandspelare, walkie-talkie, tv och radio samt en tidningsreporter förekommer i boken. Boken kom ut 1978 och det känns som länge sedan. Det är rätt gulligt. Ungdomarna får hjälp av den gamle prästen och det är som om de lever i en bubbla i den där byn. Rökning, alkohol och allt möjligt annat förekommer inte. Om jag ska vara lite kritisk så tycker jag att den yngste pojken som just har fyllt 13 år är lite för vuxen i språket och kan en massa ord och uttryck som jag inte tror att han skulle kunna om han var en verklig pojke. Men jag hade trevligt när jag läste boken och tydligen finns det intresse för den än idag.

Boken jag läste var en utgåva från En bok för alla och kom ut 2015. Och nu har berättelsen blivit tv-serie, och den tittar jag på med nöje. Så ger det ena det andra när man läser böcker.

Stormfåglar av Einar Kárason

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Einar Kárasons roman Stormfåglar är inspirerad av verkliga händelser. I februari 1959 låg flera isländska trålare på fiskebankarna utanför Newfoundland och där råkade de in i ett livsfarligt oväder. Om detta har Einar Kárason skrivit en kort, tät roman, mycket sakligt skriven. Han beskriver helt enkelt vad som händer och vad besättningen gör och detta är så verklighetstroget och besättningens situation är så fullständigt livsfarlig – det förstår man klart och tydligt när man läser boken – att det är en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst.

När jag säger att författaren helt enkelt beskriver vad som händer är det inte tillräcklig förklaring. Det är naturligtvis vad han har valt ut att skriva och hur han formulerar sig som gör texten så bra och drabbande. Han har fört in en artonårig pojke som är ny fiskare i besättningen och berättar att hans mor är mycket orolig när de ger sig iväg från Island och att flera manliga medlemmar i hennes närmaste familj har omkommit på havet. I besättningen låter författaren också en man som är misslyckad på land, som är drucken nästan intill medvetslöshet när resan startar, ingå i besättningen. Han är stark som en björn och får lite av rollen som den misslyckade hjälten som vi har sett i filmer.

Allt detta gör att vi får en mycket kraftfull berättelse som samtidigt lär oss om fiskares villkor och livet på en trålare på 1950-talet. Nu vet jag mer om det och också om vad nedisning kan ställa till med. Läs gärna den här spännande romanen. Varför inte nu i sommarvärmen?

Stormfåglar av Einar Kárason, Thoren & Lindskog 2019. Översättning: John Swedenmark.
Romanen publicerades första gången 2018 (Stormfuglar).

Andningsgunga av Herta Müller

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den sjuttonårige Leopold som tillhör den tysktalande minoriteten i Rumänien blir forslad till ett ryskt arbetsläger. Det är i slutet av andra världskriget och det räcker med att man är tysktalande för att man ska bli tagen. Alla rumänska tyskar, män och kvinnor, mellan 17 och 45 år deporterades, även medlemmar i Herta Müllers familj. Det var inget man talade öppet om efteråt. Men de antydande samtal som Herta Müller hörde som barn satte spår. Hon kände rädslan. År 2001 började hon intervjua människor från byn där hon vuxit upp.

Herta Müller samtalade även med poeten Oskar Pastior (1927-2006) som också hade varit deporterad. Han och Herta Müller arbetade med en bok om hans år i arbetslägret, men han dog innan den blev färdig och då började Herta Müller skriva Andningsgunga. Romangestalten Leopold, som är huvudperson, är inspirerad av Oskar Pastior. Leopold skriver poesi och han är homosexuell. I hemlighet förstås. Det var straffbart.

Tillvaron i ett ryskt arbetsläger, med hårt och farligt arbete och matbrist och miserabla boendeförhållanden, är ett tungt ämne som kan vara påfrestande att läsa om. Men Andningsgunga är inte vad man kanske kunde förvänta sig av en sådan berättelse. Den är poetisk och där finns en galghumor. Förhållandena är förskräckliga i lägret och många dör av utmattning och sjukdom och ändå känns det inte så svårt att läsa om Leopolds fem år i fångenskap. Texten är suveränt bra, poetisk och drömlik ibland. Jag har aldrig tidigare läst något liknande om fångenskap. Andningsgunga är en mycket bra roman. Det finns en lätthet i texten samtidigt som man får stor insikt i hur grym lägertillvaron var, med många detaljer. Jag är glad att jag köpte andningsgunga på bokrean för ett par år sedan och nu har läst den som en av årets hyllvärmare.

Andningsgunga av Herta Müller, Wahlström & Widstrand 2018. Översättning: Karin Löfdahl.
Romanen publicerades första gången 2009 (Atemschaukel) och kom i svensk översättning samma år.

Om Herta Müller på Wikipedia.

När det ena ger det andra när man läser böcker.

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Alldeles nyligen läste jag Ljusspel av Daniel Kehlmann. Den handlar om regissören G. W. Pabst som reste till Hollywood efter att nazisterna hade kommit till makten i Tyskland. Men Pabst lyckades inte där. Det gjorde däremot regissören Fritz Lang och i romanen nämns hans science fictionfilm Metropolis. Då blev jag nyfiken på den och vi lånade den på biblioteket. Det är en stumfilm från 1927, mycket stiliserad. Märklig, måste jag säga. Den räknas som höjdpunkten på stumfilmserans science fictionfilmer.

Men filmen Metropolis är i sin tur byggd på en science fictionroman av Thea von Harbou från 1925. Hon skrev även filmmanus och på Wikipedia läser jag att oftast kom filmmanuset först och sedan skrev Thea Von Harbou om det till en roman, men när det gäller Metropolis kom romanen först. Omslaget jag hittade tillhör en pocketutgåva på engelska, men romanen finns översatt till svenska och jag ser att det bör vara möjligt att låna den på biblioteket om jag vill. Så leder det ena till det andra när man läser böcker.

G. W. Pabst (1885-1967) på svenska Wikipedia och på engelska.

Fritz Lang (1890-1976)

Thea von Harbou (1888-1954)

Omslagsbilden till Metropolis (roman) av Thea Harbou tillhög en utgåva från Dover Publikations 2015 och den och flera andra utgåvor på engelska finns på nätbokhandeln.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Utsikt från en grästuva av Harry Marinson innehåller korta stycken med tankar och funderingar med rubriker som Om naturskildring, Om folksagor, Sommar och Det överansträngda samvetet. Författaren kallar det småprosa och en del av texterna har varit publicerade på annat håll innan de samlades i en bok.

Naturen betyder mycket i den här boken och vissa av författarens naturbilder känns ibland nästan lite romantiska men samtidigt klart och tydligt iakttagna och alla sinnen finns med i naturskildringarna. Författaren går från vida perspektiv till att studera detaljer och när jag har skrivit att vissa naturbilder känns som lite romantiska känns boken som helhet inte sådan. I texterna finns högspänningsledningar och tankar om att dagens människors upplevelse av naturskildringar påverkas av det vi vet om vetenskapens framsteg. I texten Tankeäventyret insekterna resonerar Harry Martinson omkring insekter, och insektsvärlden är krass och grym. Äta eller ätas. Slående är Martinsons iakttagelse att insekter inte riktigt känns som levande djur för oss människor eftersom de inte har något ansikte. De liknar mer en teknisk robot.

För mig känns det tydligt när jag läser den här boken att det är en man som talar till män. Ett exempel som jag lade märke till är detta. Långt bort ser du en kåre skogsvind röra om i speglad lövdager. Den svallvågsrörda spegelgrönskan bucklar sig. En kvinna med gul blus på stranden speglas med, hennes vattenbild dras ut i lusttågor fladdrande likt eldstungor i vattenrenhet. (sid 9). Det här måste vara riktat till någon som kan känna lust vid åsynen av kvinnan. Kanske är texten riktad till honom själv? Men det betyder naturligtvis inte att jag som heterosexuell kvinna inte skulle ha något utbyte av dessa texter. Som kvinna tycker jag att det ger en hel del att ta del av en text som verkar riktad från en man till andra män. Jag läser skönlitteratur inte bara för att få upplevelser, bli underhållen och få del av författarens språk och förmåga att beskriva och gestalta, jag läser också skönlitteratur för att få insikt i hur andra människor tänker och fungerar.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.

Män och kvinnor av Lena Andersson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Män och kvinnor av Lena Andersson handlar om kärleksförhållanden och svårigheten att få till ett bra sådant. Ester Nilsson finns även i denna bok, men här är hon inte helt i centrum som i de andra två böckerna där hon är huvudperson. Väninnorna Lotta och Josefin tar stor plats i den här romanen. Här finns män som man kan lita på och män som ljuger eller håller undan, men kvinnorna har också fel och brister och egenheter och dessa spelar roll både i deras förhållande till män och i deras förhållande till varandra.

Ett tema i berättelsen är om det är möjligt att två mycket olika personligheter som dessutom har olika samhällssyn kan hålla ihop. Som vanligt skriver Lena Andersson underhållande kring detta problem, och så tar hon också med lite av sin egen kritik mot hur samhällsdebatten förs och mot tillståndet i universitetsvärlden. Det är bra att den rösten finns, att hon kritiserar det som man lätt uppfattar som självklart, men som naturligtvis inte är det. Förhållningssättet till texten liknar det som jag tidigare har upplevt i Lena Anderssons böcker. Hennes röst verkar utifrån, men ändå känns den här romanen inte lika satirisk som en del andra. Den känns som en komedi med sorgligheter. Jag undrar om den skulle fungera som film? Berättelsen är rolig och sorglig och tänkvärd och lättläst. Lena Anderssons sätt att skriva och förmåga att med ganska få ord nagla fast en iakttagelse eller åsikt är beundransvärd, men när nu Män och kvinnor är en roman om kärlek och vårt förhållande till varandra kunde den gärna ha haft lite mer djup.

Män och kvinnor av Lena Andersson, Polaris 2025.

Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Så har jag nu äntligen läst Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Det är en barnbok med författarens egna illustrationer och den handlar om en pilot som har tvingats nödlanda i Saharaöknen. Medan han försöker reparera sitt flygplan dyker plötsligt en liten pojke upp. Mitt i öknen. Egendomligt. Det visar sig att han är en liten prins och han kommer från en mycket liten planet.

Prinsen har en helt annan syn på tillvaron än piloten, och helt andra erfarenheter. Den vuxne människans vanliga synsätt och beteende möter prinsens. Boken är intressant, fantasifull, roligt och rörande och mycket av det beror på författarens fina illustrationer. Jag är glad att jag äntligen har läst boken. Det är en barnbok, men jag tror att den kan betyda minst lika mycket för vuxna som för barn.

Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry, Modernista 2015. Översättning: Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen.
Boken publicerades första gången 1943 (Le petite prince) och den finns översatt till svenska i många upplagor.

Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944) var själv pilot och flög både civilt och militärt. De flesta av hans böcker är skrivna för vuxna och han har använt sina egna erfarenheter som pilot. Han är flerfaldigt prisbelönt för sina litterära verk.

Om Antoine de Saint-Exupéry på engelska Wikipedia och den svenska.

Ljusspel av Daniel Kehlmann

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Huvudpersonen i Ljusspel är Georg Wilhelm Pabst, en människa som har funnits i verkligheten. Han var regissör och är känd för att ha upptäckt Greta Garbo. Omkring denne man har Daniel Kehlman skrivit en berättelse om regissörens tid efter att nazisterna hade tagit makten i Tyskland. G. W. Pabst gav sig iväg till Hollywood som så många andra tyska kulturskapare och det är där romanen börjar.

Nu visar det sig att G. W. Pabst inte får de möjligheter som han velat ha i Hollywood. Han har ingen framtid där. Hans mor bor kvar i hemlandet Österrike och hon behöver hjälp. Alltså reser G. W. Pabst tillbaka med sin familj. Österrike är nu anslutet till Tyskland med allt vad det innebär och när de är där angriper Tyskland Polen, riket är i krig, och gränserna stängs. Pabst och hans familj blir kvar.

Daniel Kehlmann har tagit sig vissa friheter. Ljusspel är en roman, inte en dokumentär. I verkligheten hade Pabst ingen son, men genom att skriva in honom i berättelsen får läsaren tillgång till ett par barnsliga, unga ögon och författaren kan skriva om hur de unga skolpojkarna blir hängivna förespråkare för det tredje riket. Författaren får läsaren att känna chocken över tillståndet i Österrike. Det är en mörk krypande otäck berättelse som både är saklig med en viss humor och mycket känslosam. Det känns som det finns inspiration från film, både från gamla skräckfilmer från stumfilmstiden och senare filmer. Vissa partier berättas mycket subjektivt inifrån Pabst.

Men han får göra film.. Att få pengar till en filmproduktion är i vanliga fall svårt, men nu, i Nazityskland finns stora möjligheter. Naziststyret satsar stort på film. Många kreativa tyskar och österrikare har givit sig iväg eller förlorat allt därför att de är judar så det finns stort utrymme för de som är kvar och som är av rätt släkt. Med begränsningar förstås. Bilar anländer ibland med män i mörka rockar, och så tar de med sig någon. Daniel Kehlmann berättar mycket skickligt om hur Pabst manövrerar och hur han och många andra blundar för det som sker. Det är spännande, det är upprörande och det är intressant. Daniel Kehlmann behärskar flera sätt att berätta. Avsnittet från Prag där Kehlmann spelar in en film medan fronten kommer närmre och närmre och hur han ger sig iväg därifrån är helt sanslöst.

Ljusspel är en bra roman som också är spännande och lättläst. Rekommenderas.

Ljusspel av Daniel Kehlmann, Bonniers 2025. Översättning: Jesper Festin.
Romanen publicerades första gången 2023 (Lichtspiel)

Daniel Kehlmann är en flerfaldigt prisbelönt tysk-österrikisk författare av romaner och dramatik. Om Daniel Kehlmann på engelska Wikipedia.

Om Georg Wilhelm Pabst (1885-1967) på engelska Wikipedia och den svenska.

En annan doktor Glas av Malin Lindroth

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas har inspirerat många författare till att skriva variationer på temat. Som vi vet mördar Doktor Glas pastor Gregorius, dels för att han tycker synd om pastorns fru Helga – kanske är han rent av förälskad i henne – dels för att han avskyr pastorn. Doktor Glas lider också av depression och vill göra något stort.

I Malin Lindroths bok En annan doktor Glas är det Hjalmar Söderbergs hustru Märta som är offret. Hon var sjuklig och led av ledgångsreumatism. Dessutom hade hon psykiska besvär. Hon kunde inte ta hand om barnen utan det fick en anställd kvinna göra. Troligen led inte Märta Söderberg av sinnessjukdom, men hon blev så småningom diagnosticerad som mentalsjuk och tvångsintogs på mentalsjukhus. Hon blev också omyndigförklarad.

Märta Söderberg var inte den enda kvinnan som låstes in på mentalsjukhus utan riktig orsak. Det fanns andra hustrur och även döttrar som inte ville leva enligt normen som blev diagnosticerade som mentalsjuka. Här har vi alltså ett annat sätt att bli av med en besvärlig människa. Särskilt om hon är av kvinnligt kön.

Det är detta som Malin Lindroth har skrivit en roman om, och som i andra böcker hon har skrivit är hon drastisk och sorgligt rolig. En annan doktor Glas är en effektiv, tät och spännande historia med allvarlig botten där en kvinna nästlar sig in i det Söderbergska hushållet och iakttar Hjalmar Söderberg, hans kotteri, hans hushållerska, hans tre barn och Söderbergs nya kärlek. Kvinnan som nästlar sig in och som är romanens berättare är själv en lite ovanlig människa som inte lever helt enligt normen och som mycket väl skulle kunna låsas in och omyndigförklaras. Det är bra skrivet.

En annan doktor Glas av Malin Lindroth, Norstedts 2025.

Jag har läst ett par andra böcker inspirerade av Doktor Glas:
Helga av Bengt Ohlsson (2024)
Gregorius av Bengt Ohlsson (2004)

Men det finns fler:
Mordets praktik av Kerstin Ekman (2009)
Fru Gregorius av Åsa Nilsonne (2024)
Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin (2014)

Det skulle inte förvåna mig om det finns fler. Tipsa mig gärna.