Jag tar inte farväl av Han Kang

Jag tar inte farväl börjar med drömmar. Det är författaren Gyeongha som drömmer om en snöig plats där svarta stockar sticker upp ur snön. De liknar gravstenar och tidvattnet börjar strömma in och kommer att dränka alltihop. Gyeongha har tidigare skrivit en bok om en massaker och det har lett till att hon har drabbats av en kollaps. Hon har dragit sig undan från sin familj och lever ensam i en mörk lägenhet där hon mest ligger på golvet och stirrar i taket. Hon kan knappt äta. Men hon har en vän som är dokumentärfilmare och som ligger på sjukhus efter en olycka. Vännen har en burfågel hemma på ön Jeju och hon ber Gyeongha resa dit och rädda fågeln som snabbt kan dö av vatten- och matbrist.

Det här är en mycket snöig roman, snöig och kall. Den handlar om mörka händelser för ganska länge sedan och när jag i mitt inre ser bilderna som författaren målar fram ser jag mestadels Gyeongha i mörker. Men det finns ett starkt stråk av omtanke och hopp i berättelsen. Bara att genomföra den besvärliga resan till vännens hem på ön för att rädda en liten fågel vittnar om stor kärlek till liv. Det står i stark kontrast till den avskyvärda massakern som de styrande genomförde på ön. Det var i tiden för Koreakriget och man jagade oppositionella och kommunister. Det var inte svårt att bli stämplad som kommunist, men mycket svårt att undgå. Ja, det var ett uppror på ön Jeju, men reaktionen från regimen saknade helt proportioner. En hel by med män, kvinnor och barn utplånades. När jag läser boken inser jag att jag vet mycket lite om Koreakriget. Jag hade faktiskt inte klart för mig att det var en diktatur som kämpade tillsammans med USA för att slå armén från norr.

Det är mycket mörker i den här berättelsen, och den är mycket poetisk. Det är en fågel som ses flaxa i silhuett mot en vägg i skenet av ett stearinljus. Det är den smärtsamma behandlingen som vännen tvingas genomgå på sjukhuset. Det är snö och snöstorm och ensamhet och ett träd som verkar som ett levande spökväsen när vinden tar tag i grenarna. Och samtidigt är det mycket stillhet i den här romanen och det är mycket vackert skrivet. Läsaren får känna och själv tolka det hen läser. Jag tar inte farväl rekommenderas varmt.

Jag tar inte farväl av Han Kang, Natur & Kultur 2024. Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Romanen publicerades första gången på originalspråket 2021.
Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024.

Tisdagstrion – Afrika

Under frangipaniträdet av Mia Couto utspelas i Moçambique i och vid en gammal portugisisk fästning alldeles vid havet. Den är nu ett hem för åldringar. De lever långt från sina släktingar fast de enligt gammal tro borde leva och begravas nära sina anhöriga. Under ett frangipaniträd utanför fästningen ligger en snickare begravd. Han har inte fått en begravning enligt traditionen. Till fästningen kommer en poliskommissarie för att lösa ett mord. Ålderdomshemmets föreståndare har mördats. Det är en spöklik, drömlik roman om gamla traditioner som är sönderslagna genom krig och korruption.
Romanen publicerades första gången 1996 (A Varanda do frangipani) och kom på svenska 1997.

Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye innehåller tre berättelser om tre olika kvinnor och de har vissa beröringspunkter, Senegal där två av kvinnorna bor och som en av kvinnorna kommer ifrån, Frankrike där den första kvinnan bor och dit en av de andra två vill komma. De är mycket olika. En är advokat, en annan är en fattig änka som hunsas av mannens släkt. Alla tre berättelserna handlar om förtryck av kvinnor på olika sätt och deras strävan efter att bemästra det. Så man kan säga att de tre berättelserna tillsammans bildar en roman.
Tre starka kvinnor publicerades första gången 2009 (Trois femmes puissantes) och kom i svensk översättning 2010.

Allt går sönder av Chinua Achebe (1930-2013). I Den romanen skildrar Chinua Achebe ibofolkets kultur (kallas också igbo) i Nigeria på 1800-talet och hur den slås sönder av kolonialmakterna i och med missionärernas ankomst. I förordet läste jag att det var första gången som en roman skildrade händelser i ett afrikanskt land sett från afrikanernas synvinkel. Allt går sönder har sålts i större upplagor än någon annan afrikansk roman.
Romanen publicerades första gången 1958 (Things Fall Apart). I svensk översättning kom den första gången 1967.

Om du vill ha fler tips på böcker på temat Afrika kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 61-62

Dags för det första läslisteinlägget i år, och längst bak i min läslista hittar vi nu Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi. Det är Gina Dirawis debutbok och den är enligt förlaget en ”knivskarp, frispråkig roman om frigörelse, vänskap och orättvisor.” Romanen kom 2020 och den har legat i läslistan sedan 16 maj 2020.

Härnäst har vi Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982). Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood), och utspelas i 1920-talets Paris, Berlin och Wien bland amerikaner, irländare och österrikare, enligt förlaget. Den ska vara svårläst. Vi får väl se. Nattens skogar satte jag in i läslistan 16 maj 2020 i samband med att jag läste Husmoderns död av Sara Danius.

Västgötalagret av Stig Claesson

Det är år 1938 och en man reser sig ur sängen där han har legat många år på grund av astma. Han har sjukpension eller fattigunderstöd eller liknande. Hans fru arbetar på Danvikens hospital och kan ta med sig mat hem därifrån. De bor i ett barnrikehus och familjen är alltså fattig. Men nu tänker mannen låna pengar av Algot Johansson i Västergötland för att starta en butik där han vill sälja strumpor och arbetarkläder. Världsläget pekar på att det kommer att bli stark efterfrågan på strumpor.

Västgötalagret är en roman som delvis är självbiografisk och delvis en stark faktaliknande kritik av nazismen och nazisternas brott mot mänskligheten. Mannen och kvinnan i romanen bygger på Stig Claessons föräldrar och även han själv finns med i den. Hur mycket som stämmer med verkligheten vet jag inte. Där finns också partier då sonen Stig är hos sin morfar och hos sin farbror på landet. De är de partierna jag tycker bäst om. De ger djup åt berättelsen. Man känner skillnaden mellan landsbygden som pojkens föräldrar kommer ifrån och livet på Söder i Stockholm. Jag hade gärna velat ha mer av det självbiografiska.

Stig Claesson skriver med många upprepningar, det är hans stil, men jag kan bitvis känna att det är lite tjatigt även om det är mycket som är fint i den här romanen. Avsnitten som består av mer eller mindre fakta är kraftfullt skrivna och det är alltid bra att bli påmind om det politiska spelet innan andra världskriget startades och om nazismens avskyvärda brott. Fördomar och hat mot judar finns också med. Som vi vet fanns det djupt rotat även i Sveriges befolkning.

Västgötalagret av Stig Claesson (1928-2008) , En bok för alla 1978.
Västgötalagret publicerades första gången 1965.

Hett i hyllan 283 – Förtroenden

Förtroenden av Lars Forssell (1928-2007) innehåller dikter, men också utdrag ur hans egna skådespel och även en översättning av balladen Kinderkreuzzug av Bertold Brecht. Dikterna består dels av en nyutgivning av Forssells Rimfrost från 1998, dels både äldre dikter och av senare datum. Boken kommer från min pappas bokhylla och jag har aldrig läst i den. Nu har jag i alla fall bläddrat i den och orienterat mig lite, och vem vet, någon gång kanske den blir läst.

Förtroenden av Lars Forssell, Atlantis 2000.

Lol V. Steins hänförelse

När Lol V. Stein var nitton år och förlovad var hon och fästmannen på en bal i T. Beach. En främmande kvinna kom in i salen och fästmannen föll för henne ögonblickligen. De dansade, och så småningom försvann de ut. En sådan upplevelse är naturligtvis smärtsam, men flickan avskärmade sig från sin smärta och under många år var hon en passiv åskådare till livet fast hon gifte sig och fick barn.

Den här romanen handlar om kärlek och passion men på ett egendomligt sätt. Det verkar som om Lol V. Stein inte fäste sig särskilt vid människor när hon gick i skolan. Så fäster hon sig tydligen starkt vid mannen som blir hennes fästman och sedan inte till någon, inte maken, inte barnen, förrän hon efter många år träffar en annan man. Romanen är avskalad och vi får uppleva allt genom händelser. Vad personerna gör. Det är en konstig tillvaro, som jag upplever det. Barnen betyder ingenting. Händelserna utspelas bland människor som har villor och tjänstefolk. I stämningen liknar romanen Moderato cantabile men där finns mer av öppna känslor.

Jag kan avslöja att den främmande kvinnan inte är främmande för läsaren om hen har läst Vicekonsuln. Det är Anne-Marie Stretter, den franske ambassadörens hustru i Calcutta. Den romanen tycker jag för övrigt är mycket bättre än denna. Nej, Lol V. Steins hänförelse fick jag ingen kontakt med, tyvärr. Kanske blir jag provocerad av att det saknas känslomässiga band i den förutom passioner?

Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras (1914-1996), Modernista 2018. Översättning och förord: Katarina Frostenson.
Romanen publicerades första gången 1964 (Le ravissement de Lol V. Stein) och kom första gången i svensk översättning 1988.

Tisdagstrion – Pengar

Egendom av Hernan Diaz. Romanen handlar om finansmannen Benjamin Rask och hans hustru Helen. Rask har mångdubblat sin förmögenhet och är osannolikt rik. Även under 1920-talets börskrasch gick han från rik till ännu mycket rikare. Han är tillbakadragen och så även hans hustru. Han blir till en mystisk man som verkar ha en nästan övernaturlig gåva så att han kan handla smart och klokt på börsen och ligga före alla sina konkurrenter.
Egendom publicerades första gången 2022 (Trust) och kom i svensk översättning 2023. Den belönades med Pulitzerpriset 2023.

Bartleby, skrivaren av Herman Melville (1819-1891) är en lång novell från 1853. Berättaren är en advokat som ”ägnar sig åt att ta hand om förmögna mäns obligationer, inteckningar och lagfarter”. Detta ger en bra inkomst utan att han behöver överanstränga sig. Till sin hjälp har han två skrivare. Nu behöver han en till och så anställer han Bartleby. Men han vill inte arbeta. Vad än advokaten ber honom göra svarar han ”Jag skulle föredra att inte göra det”. Bartleby har inga pengar, men man kan se hans beteende som en protest mot pengajakten på Wall Street.
Novellen har kommit i flera upplagor på svenska. Denna bok kom 2024 och är en nyöversättning.

Hyper av Agri Ismaïl är en roman om både privat ekonomi och de stora ekonomiska frågorna genom en historia om en kurdisk familj. Berättelsen handlar om hur pengarna styr våra liv. Man kan säga att pengar inte är det viktigaste i livet. Annat såsom kärlek, vänskap, respekt, hälsa och omtanke är det viktiga. Javisst. Men pengar och egendom påverkar hela våra liv, både för den som har massor, för den som frenetiskt jagar pengar och för den som inga har, eller alldeles för lite.
Hyper kom 2024 och nominerades till Augustpriset.

Vill du få fler boktips på dagens tema? I så fall kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Cell ett – novell av Chimamanda Ngozi Adichie

I år deltar jag i Novelltolvan 2025 som Helena som har bloggen Ugglan & Boken driver. Hon har valt ut tolv kvinnliga författare, en för varje månad, och denna månad är författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har läst den första novellen i hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig och den heter Cell ett.

Novellen börjar så här:
Första gången det var inbrott hos oss var det grannen, Osita, som klättrade in genom matsalsfönstret och stal teven, videon och Purple Rain- och Thriller-videorna pappa haft med sig från Amerika. Andra gången var det min bror Nnamabia som fejkade ett inbrott och stal mammas smycken. Det var en söndag det hände. Mamma och pappa hade åkt till vår hemstad Mbaise för att hälsa på farfar och farmor, så Nnamabia och jag åkte till mässan själva. Han körde mammas gröna Peugeot 504. Vi satt bredvid varandra i kyrkan, som vi alltid gjorde, men utan att puffa på varandra och fnissa åt någons fula hatt eller trådslitna kaftan, för Nnamabia försvann utan ett ord efter omkring tio minuter. Han kom tillbaka precis innan prästen sa: ”Mässan är slut. Gå i frid.”

Novellen berättar om laglöshet och framväxande gäng i den lilla universitetsorten där familjen bor. Massor med pojkar på campus stjäl och alla låtsas som om det inte sker. Särskilt den berättande systerns mamma sopar sonens dåliga gärningar under mattan. Laglöshet härskar alltså och det blir värre och värre. Men den finns inte bara bland ungdomarna. Polisen måste mutas och get gäller att ha kontakter för att slippa godtyckliga straff.

Cell ett är en bra, omskakande novell. Hur det går får ni veta om ni läser den.

Cell ett – novell av Chimamanda Ngozi Adichie ur samlingen Det där som nästan kväver dig, Bonniers 2011. Översättning: Ragnar Strömberg.
Novellsamlingen publicerades första gången 2009 (The Thing Around Your Neck).

Tidigare har jag skrivit om Chimamanda Ngozi Adichies roman Americanah.

Vikarien av David Norlin

Anna har varit utbränd och är på väg tillbaka. Hon får jobb som lärarvikarie och när en kollega blir sjuk hoppar hon in och tar den sista träffen i en studiecirkel som kollegan leder. En av deltagarna är Thomas som har separerat från sin fru och som har två barn i förskoleåldern. Anna känner genast stor samhörighet och trygghet tillsammans med Thomas och på hennes initiativ blir de ett par.

Det här leder naturligtvis till svårigheter. Det är inte lätt att komma in som styvförälder, och när separationen är ganska ny och Anna håller på att bygga upp sitt liv igen är det ännu svårare. Författaren har stor psykologisk känsla. Relationerna känns mycket trovärdiga. Thomas med sitt undanglidande sätt och svårigheter att ta beslut och att tala klarspråk och Annas liv som mycket snart blir helt fokuserat på Thomas och barnen bådar inte gott. Det går lite väl fort och Anna kommer in som extraförälder tidigt i förhållandet. Alltför tidigt skulle jag säga. Hon vill så mycket och hon är väldigt ambitiös.

Det är mycket vardagsliv i den här romanen och det uppskattar jag. Det är detaljrikt och skrivet med känsla och, känns det som, med kärlek till det lilla livet. Samtidigt finns där dramatik och författaren bygger skickligt upp berättelsen till de dramatiska delarna. Att läsa Vikarien är att känna igen sig med ett leende eller rynkad panna och att samtidigt ha en olustig känsla av att det kommer att hända något hemskt. Romanen är mycket omfångsrik, 927 sidor, men den blir aldrig långtråkig och jag upplever inte transportsträckor eller utfyllnad. Det känns som om det som finns i boken ska finnas där.

Vikarien ger mycket att tänka på om mänskliga relationer. Om vad vi gör med våra barn, om varför vi vill ha barn, om kärleksrelationer och äktenskap. Anna och Thomas är mångfacetterade och det känns som om de finns. Men det är Anna som berättar alltihop och det får vi ha i åtanke. Jag kan tänka mig att boken kan passa bra till diskussionerna i en bokcirkel. Nackdelen är att berättelsen är så lång. Det kan vara svårt att läsa en sådan här tegelsten fast den är bra och lättläst.

Vikarien av David Norlin, Weyler 2024.

Hett i hyllan 282 – Darwins ofullbordade

Darwins ofullbordade är en lång essä, eller kanske sex essäer, som bygger på sex föreläsningar som PC Jersild höll på Uppsala universitet hösten 1996.

Jag citerar från bokens baksidestext:

Biologiska påståenden om människans natur har alltsedan nazitiden betraktats som suspekta. Nu femtio år senare har biologin vind i seglen, inte minst tack vare den nya gentekniken. Människans arvsmassa är på väg att kartläggas.

Forskare anser sig också ha belägg för att ursprunget till vår moral fanns i djurvärlden långt före människan.

Trots att de biologiska kunskaperna om människan ökar, uppfattar många biologiska förklaringar till mänskligt beteende som utmanande. Men man kan inte ignorera biologin. Frågan om människans natur är så komplicerad att det krävs mer än en förklaringsmodell. Bland dessa har också biologin sin givna plats.

Det verkar intressant, det här. Visserligen har mycket hänt sedan 1990-talet. Gentekniken har utvecklats och givit fler belägg för att biologin spelar stor roll. Men jag tror ändå att det kan vara givande att läsa den här boken och ta del av hur PC Jersild resonerade då.

Darwins ofullbordade av PC Jersild, Bonnier Alba 1997.