I år läser jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris, och eftersom I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan tillhör dessa ville jag läsa den. Diktsamlingen fanns på ett bibliotek i Östergötland så jag reserverade den. Men tydligen kunde man inte hitta den för plötsligt försvann posten ur bibliotekskatalogen. Nu har jag den hemma på fjärrlån och jag hoppas att det blir möjligt att låna om den eftersom det tar lång tid för mig att läsa en diktsamling.
Bo Carpelan (1926-2011) var en finlandssvensk författare som skrev lyrik och prosa och som också var översättare och litteraturkritiker. I De mörka rummen, i de ljusa är det första jag läser av honom.
I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan, Bonniers 1976. Bo Carpelan tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1977.
Under Bo Carpelans diktsamling ligger Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1981. Den går nu tillbaka till biblioteket.
Det är höst och ungefär samtidigt börjar Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet, den lilla homsan Toft och Snusmumriken tänka på Mumindalen och vandra dit. Men de minns sin samvaro med Muminfamiljen om sommaren och eftersom det är höst ser allting annorlunda ut. Muminfamiljen är inte där. Huset är stängt, men inte låst. Det är ganska kallt.
Inget är som de minns i Mumindalen. Det värsta är nog att Muminfamiljen inte är där. Nu får de sex klara sig bäst de kan och eftersom Tove Jansson har utrustat dem med mycket olika karaktärer, viljor och rädslor blir det inte lätt. Deras sätt att tänka är utmejslat. De är typer, men ändå mycket mänskliga. Som läsare känner man igen olika mänskliga drag och det finns stor värme i berättelsen även om det är kallt i november. Vi har det mycket gamla Onkelskruttet som glömmer det mesta och är sur och egoistisk, Hemulen som mycket sällan genomför vad han drömmer om, Filifjonkan som är rädd och som vill städa, som vill härska i köket, ensam. Mymlan som låter dagarna gå, som är nästan lika egoistisk som Onkelskruttet, fast på ett mycket charmigare sätt. Visst känner vi igen henne också? Och Snusmumriken, han klarar sig alltid. Han går sin egen väg.
Men nu glömmer jag nästan den lilla Homsan Toft som är så liten och som blir hunsad ibland av de större. Han är utanför de andras kontroverser. Han är rädd ibland, men finner någon slags trygghet i sin egen vrå.
Ja, vi känner igen dem, figurerna i Tove Janssons Muminböcker, och det är inte alls dumt att sitta inne i värmen och läsa Sent i november just i november.
Den stillsamme amerikanen av Graham Greene utspelas i Indokina under Frankrikes kolonialkrig. Den medelålders brittiske krigskorrespondenten Fowler sitter på sitt rum i Saigon och väntar på den unge amerikanske biståndsarbetare Pyle. Där finns också kvinnan Phoung som har varit båda männens älskarinna. Men Pyle kommer inte. Istället hämtas de av den franska polisen för att identifiera amerikanen som har blivit mördad.
Enligt Wikipedia har romanen tolkats som en spegling av konfrontationen mellan de äldre, cyniska kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike och den nya, naiva och inskränkta USA.
Ja den här boken vill jag läsa.
Den stillsamme amerikanen av Graham Greene, Norstedts 1955. Översättning: Jane Lundblad. Romanen har kommit i många upplagor på svenska, alla med samma översättning. Den senaste är från Modernista 2016. På engelska publicerades romanen första gången år 1955 (The Quiet American).
Grattis till Tony Samuelsson som får årets skönlitterära Augustpris för Kungen av Nostratien. Det är det första jag har läst av författaren, men det blir inte det sista. Jag hade stort utbyte av att läsa denna hans senaste roman. Som tur är har han skrivit fler så det finns mycket att hämta i hans författarskap för en romanläsare. Han har också skrivit noveller, lättläst och för barn och ungdom. Tony Samuelsson debuterade 1989. Tänk att det måste till ett litterärt pris för att jag skulle upptäcka honom!
Dagens tema har vi fått från Robert som har bloggen Mina skrivna ord med anledning av att det är första advent på söndag. Några omslag med stearinljus blev det inte i min trio, men det finns ju annat ljus.
Nocturner – Fem berättelser om musik och skymning av Kazuo Ishiguro är en novellsamling där alla berättelserna har anknytning till musik. Alla novellerna handlar om musiker som inte har blivit stora och berömda. De spelar för turister på ett torg, eller blir restaurangmusiker, eller spelar på klubbar och är studiomusiker. Novellsamlingen publicerades första gången 2009 (Nocturnes – Five stories of music and nightfall) och kom i svensk översättning 2010. Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset i litteratur 2017.
Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck ( Koli) handlar om Sara som är kär i Joanna som vill utbilda sig till skådespelare men hon är inte intresserad av ett kärleksförhållande. Joanna är en dominerande person medan Sara är mer tillbakadragen, en iakttagare som letar efter sin identitet, sin bas i tillvaron. Sara är en tänkande människa. Hon skriver också. Hon har svårt att närma sig dem hon älskar, att vara öppen, att visa sin kärlek. Ett så starkt ljus publicerades första gången 2014.
Resa i månljus av Antal Szerb är en ungersk klassiker som publicerades första gången 1937 och handlar om Mihály som är på bröllopsresa i Italien med sin fru. Han är mellan 30 och 40 år gammal men särskilt vuxen och mogen verkar han inte. Det är på 30-talet och Italien är fascistiskt, men det tar inte särskilt stor plats i romanen. Där finns många barndomsminnen och ett romantiskt, exotiskt Italien där Mihály letar efter det som han föreställde sig fanns där när han var ung. Han utvecklas efter hand. Resa i Månljus kom 2015 på svenska.
Fler boktips på dagens tema hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.
Levande och döda handlar om en massaker i författaren Han Kangs födelsestad Kwangju år 1980. Han Kangs familj hade flyttat därifrån till Seul fyra månader tidigare. Då var Han Kang nio år och hon visste inget om vad som hade hänt i Kwangju förrän hon hittade ett minnesalbum när hon var tolv år. Hon hade märkt att något var fel, att något hade hänt, men de vuxna tystnade när hon kom inom hörhåll. De berättade inget av säkerhetsskäl. Landet styrdes av en militärjunta. Man kan inte begära och förvänta sig att barn ska hålla tyst om det de vet och det måste ha varit farligt att prata om det förskräckliga, grymma, hårresande upprörande som hade hänt i Kwangju. Hur många som dödades är oklart, men statistiken visar att ca 2 000 fler än vanligt dog i Kwangju vid den tiden.
Levande och döda är ingen faktabok. Det är en roman om ett antal människor i Kwangju, men en stor del av berättelsen kretsar runt en femtonårig skolpojkes upplevelser. Vi får läsa om händelserna ur flera människors perspektiv. En del av dem dödades, andra fängslades och torterades, andra är anhöriga till offren. Han Kang har skrivit en mycket stark berättelse. Det är fruktansvärda händelser och oerhört svåra konsekvenser för efterlevande och för tortyroffren. Livet blir förstört. Romanen är en skarp protest mot diktatur och grymhet men den innehåller mer än så. Frågan om hur soldater kan utföra allt detta mot civilpersoner finns i bakgrunden. Det är sådant som vi vet händer, men det det är så svårt att förstå. Författaren berättar också om de gräsliga förhållandena i vardagslivet, om fabriker där människor tvingas arbeta femton timmar om dagen till mycket låg lön.
Det ska till en mycket god författare att skriva en roman som Levande och döda. Det finns en klarhet i språket, som en distinkt poesi. Att det blir så bra måste också bero på vad författaren har valt att ta med och hur mycket hon skriver om det som händer. Det känns självklart att det var just så här som detta skulle berättas. Det är också skrivet på ett sätt så att i varje fall jag klarar av att läsa romanen fast det den handlar om är så fruktansvärt. Det är sårigt, sorgligt och faktiskt vackert. Det verkar kanske konstigt att jag använder ett sådant ord om Levande och döda, men det har att göra med Han Kangs sätt att skriva. Läs gärna den här boken.
Levande och döda av Han Kang, Natur & Kultur 2016. Översättning: Eva Johansson. Romanen är översatt från engelska. Den kom på originalspråket 2014 och den koreanska titeln betyder Pojken kommer.
The Murder Room handlar om hur tre män med mångårig yrkesverksamhet som brottsbekämpare samlar mordutredare från hela världen för att försöka lösa mord, alltså mord som verkligen har hänt. De tre är en före detta FBI-agent som numera är privatdetektiv, en man som rekonstruerar ansikten av mordoffer och en excentrisk profilerare som är känd som ”den levande Sherlock Holmes”. Det här är alltså inte fiction, men det verkar spännande ändå.
Ur baksidestexten: The Murder room is a descent into the lowest regions of hell and a climb to the highest redemption by a private club of passionate men and women who decided to make a stand for truth, goodness, and justice using old-fashioned shoe leather and dazzlingly bright forensic science as their sword.
Som sagt, antagligen spännande att läsa, men är jag tillräckligt intresserad av det här? Tveksamt.
The murder room – the heirs of Sherlock Holmes gather to solve the world’s most perplexing cold cases av Michael Capuzzo, Gotham Books 2011.
Portrait of the Artist as a Young man är en delvis självbiografisk roman om pojken Stephen Dedalus uppväxt i Dublin i slutet av 1800-talet. Det är ingen kontinuerlig berättelse genom åren utan i huvudsak har den tre avdelningar, den första när pojken är barn och elev på en internatskola som drivs av jesuiterna, den andra när han är i sextonårsåldern och den tredje när han är student. Pojkens familj får sämre och sämre ekonomi. Fadern har misslyckats i sitt yrkesliv och de måste flytta till en sämre bostad i ett sämre område och pojken blir antagen som gratiselev på en jesuitskola Dublin.
Religionen är mycket betydelsefull i romanen. Familjen är katolsk, pojken utbildas i katolska skolor och författaren går hårt åt religionen och sedvanorna som tvingar en tonårspojke att inte vara det en tonårspojke är med alla hans känslor. Det finns ett långt, mycket långt, avsnitt i romanen där prästerna på hans skola föreläser om helvetet. De går noga och konkret igenom alla fasor som där drabbar syndaren, och stackars Stephen som naturligtvis har onanerat och även gått till prostituerade blir skräckslagen. Att gå till prostituerade är inget jag tycker är bra, men jag tänker att det är en av få möjligheter han har för att få utlopp för sin sexualitet. Självbefläckelse, som onani kallades på den här tiden, ansågs ju fullständigt ta kraften från och göra en ung man sjuk. Så också i vårt protestantiska land. Helvetesföreläsningen är som sagt mycket lång och den skicklige författaren framställer den så målande att läsaren inte kan undgå att förstå hur Stephen känner sig. Det ger också en karaktärisering av huvudpersonen. Han är allvarlig och vill göra rätt. Han tänker och grubblar mycket. Han har kamrater som verkar ta helvetespredikningarna med en klackspark. Men det gör inte Stephen.
Jag läste en engelskspråkig utgåva av romanen och det var nästan mer än jag klarade av. Efter hand blir det mer och mer filosofiska resonemang i boken. Där vimlar av citat från filosofer och religionsfäder. Filosofi är inte min grej precis, men jag gled över det. Där finns också många hänsyftningar till irländsk och brittisk litteratur och historia och grekisk mytologi. Pojkens förnamn Stephen kommer från den kristne martyren Stefanus och hans efternamn Dedalus från Daidalos, Ikaros far, i den grekiska mytologin. På så sätt liknar den Ulysses och jag känner delvis igen stämningen och sättet att skriva därifrån. Men Portrait of the Artist as a Young man är en utvecklingsroman där huvudpersonen växer från okunnig pojke till en självständig ung man som gör upp med katolicismen och familjens förväntningar och reser iväg till Paris.
I slutet av boken finns en omfattande notapparat och det finns också en lång introduktion och ett förord av Karl Ove Knausgård. Det finns goda möjligheter att tränga djupare i romanen för den som vill.
A Portrait of the Artist as a Young Man av James Joyce, Penguin 2016.
Det finns två utgåvor i svensk översättning, den första från 1923 (Ett porträtt av konstnären som ung. Översättning: Ebba Atterbom), den andra från 1988 (Porträtt av konstnären som ung. Översättning: Tommy Olofsson).
Fars rygg av Niels Fredrik Dahl som belönades med Nordiska rådets litteraturpris i år kan kanske ses som en något långsökt val för just det här temat. En vuxen son ser tillbaka på sin far genom att gå igenom efterlämnade papper. Hans far var domare i det koloniala Egypten och höll sin familj i ett järngrepp. Sonen i romanen var författarens pappa. Det är alltså anknytningen till dagens tema, långsökt eller inte. Men hur det än är med den saken är jag övertygad om att det är en bra bok som jag vill läsa framledes. Omslagsbilden visar den norska utgåvan, men jag länkar titeln till den svenska som kommer i början på nästa år. Flera av Niels Fredrik Dahls tidigare titlar är översatta till svenska.
En mörderska bland oss av Hannah Kent. Om ni läser den boken får ni veta en del om hur rättsskipningen gick till på Island under 1800-talet när Island hörde till Danmark. En mörderska bland oss är en gripande och spännande roman om ett brott 1828 då två män knivmördades på en enslig gård och pigan Agnes Magnúsdóttir anklagades och dömdes till döden för mordet tillsammans med drängen. Författaren skildrar också pigors och fattiga människors svåra situation och hon har studerat förhållandena grundligt inför skrivandet av romanen. En mörderska bland oss kom på originalspråket 2013 (Burial Rites) och i svensk översättning 2014.
A Certain Justice av P.D. James (1920-2014) läste jag i svensk översättning långt innan jag började blogga och titeln var då Ett slags rättvisa. Den respekterade advokaten Venetia Aldridge ska försvara Gary Ashe som är anklagad för det brutala mordet på sin moster och för advokaten är målet bara ett i en lång rad. Men en dag hittas hon mördad. Jag minns inte mycket av boken faktiskt, men jag tyckte nog att den var bra. A Certain Justice är en av P.D. James deckare med Adam Dalgliesh och den kom 1997 och i svensk översättning 1998.
Ja, det var mina tre böcker på dagens tema. Fler tips kan du få om du går till bloggen Mina skrivna ord.
Mösstanten 