Mannen i den svarta kostymen – novell av Stephen King

I Novellresan har vi kommit till Maine. Där föddes Stephen King så nu har jag läst en novell av honom. Det är Mannen i den svarta kostymen ur samlingen Allt kan hända.

En gammal man har fått en dagbok av ett av sina barnbarnsbarn och nu sitter han på äldreboendet och skriver ner en händelse från sin barndom. Han bodde i en liten by på landet i Maine och en dag när han var nio år gick han iväg för att fiska i bäcken. Där mötte han mannen i den svarta kostymen.

Så här börjar den gamle mannens berättelse:

”Byn Motton låg i en annan värld på den tiden – mer annorlunda än jag någonsin skulle kunna berätta. Det var en värld utan några flygplan som dånade fram i skyn, en värld nästan utan bilar och lastbilar, en värld där himlen inte skars sönder av kraftledningar.
I byn fanns inte en enda asfalterad gata och centrum bestod uteslutande av Corsons diversebutik, Thuts hyrstall och järnaffär, metodistkyrkan vid Christ’s Corner, skolan, stadshuset och en knapp kilometer därifrån Harrys Restaurang som min mor alltid föraktfullt kallade för ’sprithålan’.
Men den största skillnaden låg ändå i hur människor levde – hur isolerade de var.” …

Så målar Stephen King upp den gamle mannens barndomsmiljö, en vardag på landet där plötsligt något övernaturligt händer i skogen. Eller gör det det? Berättelsen är mycket spännande och den har också djup som får en att tänka och känna. Det här är det första jag läser av Stephen King och det blir inte det sista.

Mannen i den svarta kostymen – novell ur samlingen Allt kan hända. 14 mörka berättelser av Stephen King, Bra Böcker 2007. Översättning: John-Henri Holmberg.
Originalets titel är Everything’s Eventual. 14 Dark Tales (2002)

En dag kommer vi att skratta åt det av Thomas Korsgaard

En dag kommer vi att skratta åt det är andra delen i en trilogi om Tue som växer upp på landet i Jylland. Hans mamma har fått en rejäl summa pengar på grund av en arbetsskada och familjen slipper nu stå i skuld till faderns bror. Det är bra att familjen har lite mer pengar att röra sig med, men det löser inte Tues problem. I den här boken har han blivit äldre och går på gymnasiet, och vi vet ju alla att det inte är så lätt att vara tonåring. Har man dessutom en våldsam far och en mor som är tablettberoende och tidvis deprimerad blir det betydligt svårare. Dessutom känner sig Tue dragen till pojkar, vilket också naturligtvis är ett problem med de fördomar som finns.

Romanens titel är ju En dag kommer vi att skratta åt det, och man får sig en hel del svarta skratt när man läser boken. Skratt som då och då fastnar i halsen. Fadern är dominerande och mamman anpassar sig och vågar inte stå emot honom. Av naturliga skäl. Han är farlig. Han verkar ha fått mycket av sin våldsamhet från barndomen. Tues farmor är en förskräcklig människa. Genomelak. Så det är inte bara Tues kärnfamilj som är dysfunktionell. Det verkar som om hela släkten är det, även om flera andra är mer lyckade i livet ekonomiskt än Tues far. Tue har fått rollen av hackkyckling i familjen. Ofta får han höra att han är värdelös. Också av farmodern som favoriserar vissa och nedvärderar andra. Det är inte underligt att Tue får en del dåliga sexuella erfarenheter. Hur ska han kunna söka sig till kärlek och omtanke med den bakgrunden?

Det är mycket elände i denna roman men den är ändå inte så påfrestande att läsa som man skulle kunna tro. Det är den svarta humorn och Tues styrka som gör det. Ja, mitt i alltihop har han en förunderlig styrka och jag hoppas verkligen att han kommer att klara sig i livet. Berättelsen pekar ändå framåt mot något bättre. Hur Tues framtid blir vet jag ju inte. Men En dag kommer vi att skratta åt det är ingen vanlig eländesskildring. Thomas Korsgaard har en egen röst. Här finns humor och svartsyn, styrka och svaghet och trovärdiga porträtt av människor. Boken rekommenderas.

En dag kommer vi att skratta åt det av Thomas Korsgaard, Weyler 2024. Översättning: Helena Hansson.
Romanen kom på danska 2018 (En dag vill vi grine af det).

Första delen i trilogin är Om någon skulle komma förbi och den kom i svensk översättning 2022 (Hvis der skulle komme ett menneske forbi, 2017). Tredje delen är Man skulle kanske ha varit där och den kom i svensk översättning i augusti i år ( Man skulle nok have været der, 2021).

Hett i hyllan #270 – De svarta tangenternas planet

De svarta tangenternas planet Av Niklas Rådström är en fristående fortsättning på Drivved från Arkadien som jag inte heller har läst, men haft med i Hett i hyllan. Det är samma huvudperson i den här romanen, Holger Ekelund, och nu lever han i 1920-talets Stockholm.

Från baksidestexten:
– Är du rädd för mig?
Holger kunde inte förstå varför han skulle vara rädd för Jesse. Vad hade han att frukta från en svart musiker som över några oktaver på pianoklaviaturen kunde spänna en melodi runt hela solsystemet?
Linet, flickan som Holger lever med, är däremot rädd. Hon oroar sig för vad Holger planerar tillsammans med den nyckfulle tyske flygkaptenen och varför ingenting i Holgers liv är vad det förefaller att vara.

Ja, detta blir jag nyfiken på. Vad kan detta handla om? Är månne nazism inblandad i det hela? När jag bläddrade i boken såg jag plötsligt namnet Göring. Det enda sättet att få svar är antagligen att läsa boken.

De svarta tangenternas planet av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 2001.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Rejär polsk frotté av Christian Munthe

Rejär Polsk frotté är en novellsamling med tio noveller från skilda tider och med handlingen förlagd till vitt skilda platser. När man bläddrar i boken kommer man först till en sida med texten Inte ett ord mellan dessa pärmar är sant. Christian Munthe är en historieberättare i den här novellsamlingen. Novellerna är kraftfullt berättade med en knorr på slutet – ibland en ordentlig knorr. Där finns alltså humor, men också mycket allvar bakom, stor korruption i titelnovellen, en bekantskap från barndomen som är smittad med HIV i en annan berättelse, och i novellen Post Mortem har vi den stora frågan om hur vi hanterar döden, det öde som väntar oss alla – eller kan vi undvika det med vetenskapens hjälp?

Det är novellen Post Mortem som gör starkast intryck på mig. Den är ett slagkraftigt exempel på hur pendeln tenderar att svänga från den ena ytterligheten till den andra. Den novellen är faktiskt smärtsam att läsa. I novellen Rejäl polsk frotté reagerade jag mot att texten var strösslad med polska ord och uttryck i kursivering. Sådant är jag lite allergisk mot. Men ändå, när jag kom till slutet, då tyckte jag att det höll. Då upplevde jag denna ansamling av kursiveringar faktiskt hörde ihop med helheten. Ett plus är också att novellerna blir bättre och bättre mot slutet av boken. Rejäl polskt frotté är en underhållande samling – skrönor kanske man kan säga. Men med en hel del allvar bakom som kan leda till både funderingar och känslor.

Rejäl polsk frotté av Christian Munthe, Thorén & Lindskog 2024.

Tisdagstrion – Böcker utgivna på 1800-talet

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1858-1940) publicerades 1891 och det är hennes debutroman. Den består av berättelser och skrönor, sådant som berättades vid brasorna om kvällarna i Värmland om olika udda personligheter i en tid för länge sedan. Och de som berättade trodde både på djävulen och väsen som skogsrået. Skogen var mörk. De hungriga vargarna ylade i vinternatten och Fan själv kunde skriva kontrakt med människor om deras själar. Det är i alla fall så det känns att läsa Gösta Berlings saga och det är det som är romanens styrka. Och om man ser lite längre och tänker efter finns där också intressanta och rörande porträtt av olika människor.

Moby Dick av Herman Melville (1819-1891) kom redan 1851. En ung man som kallar sig Ismael tar hyra på ett valfångarskepp. Befälhavare på skeppet är kapten Ahab. Han har tidigare jagat den vita valen Moby Dick men misslyckats och förlorat sitt ena ben. Nu hatar han Moby Dick och vill hämnas och alltså döda honom. Det är den röda tråden i berättelsen. Det är Ismael som berättar och att han klarar sig, det räknar vi med. Men hur ska det gå för de andra? Ska kapten Ahab lyckas med sin hämnd som alla sunda realistiskt tänkande människor anser är vansinnig, ja helt idiotisk? Men romanen innehåller mycket mer. På köpet får man lära sig mycket om hur valfångst gick till på 1800-talet. En riskfylld verksamhet.

Silas Marner av George Eliot (1819-1880) publicerades 1861. Silas Marner är medlem i en sträng religiös sekt i staden där han bor. På grund av en svekfull vän blir han anklagad för ett brott som han inte har begått. Han flyr till en liten stad där han bosätter sig i en stuga vid ett stenbrott. Han är vävare och tjänar så småningom ihop en ansenlig summa pengar. Han är en enstöring och umgås inte med människorna i trakten. Han är bitter och snål och bryr sig bara om sina pengar som han har gömt under golvplankorna. Så blir han utsatt för ett brott av ännu en svekfull och ondsint person. En allvarlig historia, alltså, men samtidigt får vi lära känna många invånare i den lilla staden och författaren skapar fina porträtt av olika människor med en god dos humor.

Nu har Robert som driver bloggen Mina skrivna ord tagit över tisdagstrion. På hans blogg hittar du fler boktips på böcker som publicerades på 1800-talet. Du hittar också teman för kommande tisdagar ifall du vill delta.

Längst bak i min läslista 59-60

De böcker som har legat längst tid i min läslista är nu Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy (1840-1928) och Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy.

Vilken tur att Tess of the D’Urbervilles kommer härnäst i läslistan. Jag fick den i födelsedagspresent i år och den har stått på bokvagnen sedan dess. Chansen att jag verkligen läser den i år har ökat betydligt. Tess of the D’urbervilles kom 1891 och handlar om den fattiga flickan Tess som blir våldtagen eller förförd – det är tydligen oklart vilket – av sonen i huset där hon arbetar. Den här romanen orsakade skandal och debatt eftersom många ansåg att författaren inte borde ha ställt sig på den ”fallna” kvinnans sida. Tess of the D’urbervilles satte jag in i läslistan 22 april 2020. Den finns i ett par svenska översättningar.

Tuktans ljuva år kom också in i läslistan 22 april 2020. Jag tror att det var en annan bokbloggare som skrev om den. Kan det ha varit Hannele? Den utspelas på ett exklusivt internat i Schweiz, isolerat och med konservativa traditioner. Flickan Eva försöker vinna den till synes perfekta flickan Frederiques tillgivenhet och när hon gör det upptäcker hon en mörk, kontrollerande sida hos sig själv. Romanen kom på originalspråket 1989 (I beati anni del castigo) och i svensk översättning 1994.

Det ska bli spännande att läsa dessa två mycket olika romaner och unga kvinnor.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell

Shaun Bythell driver en bokhandel, The Bookshop, i den skotska småstaden Wigtown. Han handlar med begagnade böcker och ägnar en stor del av sin tid åt att besöka människor som vill sälja sina boksamlingar. Det kan inte vara lätt att driva en bokhandel, som han gör, och få det att bära sig. Stora bokföretag köper upp de små och sänker priserna så att mindre bokhandlar har svårt att sälja sina böcker. Dessutom är naturligtvis kunderna inte alltid trevliga.

Att driva The Bookshop innebär alltså ganska så stora vedermödor, och det märks i den här dagboken som spänner över ett år. Shaun Bythell har också en Facebooksida för bokhandeln och där kan han vara ganska så elak. Det är han även i dagboken. Han är bitsk och ganska rolig. Mest arg är han på Amazon som håller på att förstöra detaljhandeln, men han går också ganska illa åt en del kunder. Han är nästan elak i överkant när man tänker på att det han skriver är offentligt, men det är nog samtidigt det som gör att boken blir så underhållande att läsa. Det är den extra kryddan.

Dagboken handlar mycket om böcker förstås, och massor av litteratur som jag inte känner till, men den går bra att läsa ändå. Eftersom det är en dagbok återkommer mycket gång på gång, fast ändå med en viss variation, och under året äger också den stora bokfestivalen rum i Wigtown då det kommer massor med tillresande och Shaun Bythell huserar författare i sitt stora, dragiga hus. Det känns trevligt att läsa den här boken, fast den innehåller många liknande händelser dag för dag och vecka för vecka. Eller i själva verket är den så trevlig just på grund av detta. Det känns tryggt. Jag vet ungefär vad jag får, månad för månad, samtidigt som årstiderna växlar under året och också försäljningen och böckerna.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell, Natur & Kultur 2018. Översättning: Andreas Vesterlund.
Originalets titel är The Diary of a Bookseller (2017)

Hett i hyllan #269 – Dykvinnan

Som jag skrev i måndags har vi en liten samling böcker av Joyce Carol Oates, och där finns flera jag inte har läst, bland annat Dykvinnan. Romanen ska tydligen vara en spökhistoria, åtminstone enligt raden från The Times som finns på omslagets baksida. Den handlar om M.R Neukirchen som är rektor för ett prestigefyllt universitet på den amerikanska östkusten, rakryggad, diplomatisk och vänlig.

Citat från baksidestexten:
När M.R. gör en avstickare till sin barndoms trakter vid Great Snake River får hon oväntat kontakt med Dyflickan, som fyrtio år tidigare blev svårt misshandlad av sin mor och lämnad att dö i flodkanten gyttja. Innan slumpen såg till att hon räddades.

Ett avskyvärt brott alltså. Jag tror att detta är en bra, stark roman och den vill jag absolut läsa.

Dykvinnan av Joyce Carol Oates, Bonniers 2012. Översättning: Ulla Danielsson.
Originaltiteln är Mudwoman och den publicerades också 2012.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

Jeanette Winterson var adoptivbarn och växte upp i en industristad i norra England i en fattig familj. Många, många där var fattiga, skriver hon. Hennes adoptivmor var en tyrann, strängt religiös och mycket svartsynt. Hon hade två uppsättningar löständer och en revolver i köksskåpet. När flickan skulle straffas beordrade hon henne att gå ut och låste sedan dörren så att hon måste sitta utanför huset hela natten.

En sådan barndom måste ha påverkat Jeanette Winterson i hög grad och det har den också gjort, enligt vad hon skriver. Ändå är denna självbiografiska roman inte så hatisk som man kunde förvänta sig. Det finns stor frustration i den men också mycket eftertänksamhet, och författaren skriver att hennes adoptivmor nog gjorde så gott som hon kunde. Hon var som hon var, inte en frisk och normal person. Och lilla Jeanette var inte alls så som adoptivmamman ville ha henne, och det fick hon också ständigt veta. När flickan blev lite äldre och fick känslor för andra flickor blev det än svårare.

Att vara adoptivbarn är i sig en påfrestning – att man har blivit lämnad, att man kommer från något okänt. I Jeanette Wintersons fall var det värre. Eftersom adoptivmodern behandlade henne så illa blev denna övergivenhet oerhört stor. Hur överlever man en sådan barndom utan att bli ett fullkomligt vrak? För Jeanette Winterson blev böcker en räddning. Romanen handlar mycket om läsning och litteratur. Men flickan var tvungen att smyga med läsningen eftersom den mesta litteraturen var förbjuden i hennes hem. Så småningom började hon också leta efter uppgifter om sitt ursprung, också det i hemlighet.

Ja, den här självbiografiska romanen är på många sätt en förskräcklig historia, men i den finns flickans stora kraft, litteraturen, en del vänner, och hopp. Det finns en värme i den också, det finns liv. Vi vet ju att Jeanette Winterson blev en stor författare, och det ska till en bra författare för att skriva en så fin roman som denna.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand 2012. Översättning: Ulla Roseen.
Romanen publicerades första gången 2011 (Why Be Happy When You Could Be Normal)

Tisdagstrion – Sápmi

I dagens trio fick det bli två diktsamlingar. Den första är Aednan av Linnea Axelsson. Aednan är ett diktepos om samernas historia från början av 1900-talet till våra dagar. Det samiska området sträckte sig över fyra länder: Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Boken börjar med att en samefamilj driver sin renhjord till en ö i Nordnorge. Så har de gjort i generationer, till Norge på sommaren och tillbaka in i Sverige på vintern. Renarna känner till vägen dit och renägarna kan området. Gränsen är öppen. För dem finns ingen gräns. Men så bestämmer de styrande att gränserna ska stängas och familjen måste flytta.
Aednan kom 2018 och belönades med Augustpriset samma år.

Den andra diktsamlingen är Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001). Den har jag läst i år i mitt läsprojekt som går ut på att läsa böcker som har vunnit Nordiska rådets litteraturpris. Solen, min far är en anpassad version av samlingen Beaivi, áhčážan avsedd för de som inte kan läsa nordsamiska. Beaivi, áhčážan belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1991. Dikterna är på bokmål, nynorsk och svenska. En dikt är på nordsamiska eftersom den består av många specialiserade samiska ord som inte går att översätta. Trots att läsningen blev lite knölig på grund av alla språken var diktsamlingen absolut värd att läsas.
Solen, min far publicerades 1991.

Far inte till havet av Elin Anna Labba är en roman. När Luleälven byggdes ut dämdes sjön upp där samernas sommarby fanns. Detta skedde i många omgångar mellan 1923 och 1972. Sjön blev bara större och större. Byn dränktes i flera omgångar, kåtor och betesmark. Fisket blev mycket, mycket sämre. Miljön för dem som bodde vid sjön blev sämre. Lera och sten istället för normala stränder. Vattenhöjden fluktuerade mycket mer. Sjöns is, som de delvis färdades på vid flytten, blev annorlunda och mer oförutsägbar. Liksom i Aednan skildrar författaren hur tillvaron ställs på ända för samebefolkningen genom beslut som de inte har inflytande över. En bra roman.
Far inte till havet kom i år.

Det finns fler intressanta böcker med anknytning till Sápmi så gå gärna till Ugglan & Boken så får du fler boktips.

Tack Helena, som har bloggen Ugglan & Boken, för alla spännande och kluriga teman till tisdagstrion som vi har fått från dig! Nu tar Robert, som har bloggen Mina skrivna ord, över.