Jag knaprar vidare på min läslista och den bok som har legat där längst tid är Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson. Den stoppade jag in i min långa läslista 25 februari 2020. Varför vara lycklig när du kan vara normal? är Jeanette Wintersons självbiografi och den handlar om en svår barndom som adoptivbarn i en strängt religiös familj. Mamman är en tyrann. Bland annat blir flickan utelåst och får sitta på trappen hela natten. Jeanette Winterson är en intressant författare som jag inte har läst så mycket av så jag ser fram emot att läsa den här boken. Boken publicerades första gången 2011 (Why Be Happy When You Could Be Normal) och kom i svensk översättning 2012.
Nästa bok i listan (bakifrån alltså) är En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell. Jag tror att jag såg den här boken på någon blogg och eftersom den handlar om en bokhandlare blev jag genast intresserad. Shaun Bythell driver ett antikvariat i Wigtown i Skottland. Staden är känd som Skottlands nationella bokstad eftersom där finns många antikvariat. En bokhandlares dagbok är en underhållande memoarbok enligt förlaget. Den publicerades första gången 2017 (The Diary of a Book Seller) och kom i svensk översättning 2018. En bokhandlares dagbok är Shaun Bythells debutbok och den blev en internationell succé. Den har legat i läslistan sedan 26 februari 2020.
En fattig kontorist är helt besatt av en vacker flicka. Hon bor mitt emot kontoret där han arbetar och han har tittat på henne och tänkt på henne under lång tid när han plötsligt vinner en stor summa pengar på tipset. Vad gör han med alla pengarna? Han ger till sin faster som han bor hos. De tar in på hotell i London och äter dyra middagar Och köper både det ena och det andra. Men han känner att personalen föraktar dem, eftersom de tillhör fel klass. Det märks så tydligt. När så fastern reser för att besöka släkt i Australien kan han göra det han längtar efter. Han köper ett gammalt hus på landet och han kidnappar den vackra flickan som han är besatt av.
Mannen är samlare av insekter och först och främst fjärilar. Nu har han samlat in en flicka och tänker att hon ska lära sig älska honom. Det gör hon naturligtvis inte. Han vet inte vad kärlek är. Flickan är hans fånge och han är en människa som hon aldrig skulle kunna älska och respektera. I hennes ögon är han korkad och obildad. Hon är konststuderande och konst, litteratur, musik och hur man inreder sitt hem är viktigt för henne. Klassskillnaden är bråddjup fast hon inte kommer från en familj med en massa pengar. Dessutom är hon bara tjugo år och umgås mycket med en excentrisk äldre bildkonstnär. Hon har en bestämd uppfattning om vad som är bra konst eller inte och att hon känner sig veta så mycket om vad som är bra och dåligt och känner förakt för de som inte inte begriper kulturens värden är inte förvånande. Hennes ungdom kombinerat med hennes svåra situation som samlarens fånge gör det fullt begripligt.
I romanen får vi både ta del av samlarens och flickans tankar. Det är en otäck historia och den är bra berättad. Samlaren var John Fowles debutbok. En mycket bra debut. Hur det går avslöjar jag inte.
Samlaren av John Fowles, Modernista 2018. Översättning: Torsten Blomkvist. Romanen publicerades första gången 1963 (The Collector).
John Fowles (1926-2005) var en brittisk författare som började sin karriär som lärare. Hans debutbok Samlaren blev en stor succé. Andra kända romaner av Fowles är Illusionisten (The Magus 1965, reviderad 1977) och Den franske löjtnantens kvinna (The French Lieutenat’s Woman 1969). Illusionisten har jag läst och jag rekommenderar också den, men det var innan jag började blogga så jag länkar till den senaste utgåvan. Den första svenska utgåvan hade titeln Mannen som trodde han var gud (1968). Den är inte reviderad och utökad som de följande utgåvorna.
Makten och härligheten Av Graham Greene (1904-1991) utspelas under 1930-talet i Mexiko där regimen går till angrepp mot kyrkan och prästerna. I delstaten Tabasco är kyrkorna nedbrända och religionen är i princip förbjuden. En präst befinner sig på flykt från by till by. Jakten på honom leds av en nitisk löjtnant som inte drar sig för att ta gisslan i de byar prästen har besökt och avrätta de som inte vill samarbeta.
För den mycket intresserade finns en lång artikel på Wikipedia om den katolska kyrkan i Mexiko. Jag har bara tittat på den än så länge. Kanske läser jag om den mexikanska revolutionen och kyrkan när jag läser den här boken någon gång i framtiden. För läsa den vill jag.
Makten och härligheten av Graham Greene, Norstedts 1978. Översättning: Erik Lindegren. Originalets titel är The power and the Glory (1940). På svenska kom romanen 1945 och den har kommit i många utgåvor sedan dess, alla med samma översättning. Den senaste är utgiven av Modernista 2020.
Berättaren i En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är en hemhjälp som börjar arbeta hos en äldre matematiker. Han fick en hjärnskada på grund av en bilolycka för många år sedan. Han minns bara det som hände i hans liv före olyckan. Det som händer nu har han glömt efter åttio minuter.
En gåtfull vänskap är en roman om en mycket ovanlig vardag. Matematikern var nog en ovanlig människa från början och hans hjärnskada har gjort honom ännu ovanligare. Hela hans kostym är full av minneslappar. Det han bryr sig om är matematiska problem. Varje morgon måste hemhjälpen berätta varför hon är där och varje morgon frågar han efter hennes skonummer och när hon svarar 24 säger han att det är ett rent och tappert tal, fakulteten av fyra. Då frågar hemhjälpen vad fakultet är och matematikern svarar att om man multiplicerar alla naturliga tal från 1 till 4 med varandra får man 24.
Den här romanen är full av matematiska problem, och siffror och matematik är sannerligen inte mitt område. Men det är så vackert gjort. Bli inte rädd för att läsa boken när jag skriver det här. Om man inte vill behöver man inte anstränga sin hjärna med matematiken. På något vis känner man nog siffrornas poesi ändå. Man får ut så mycket av berättelsen. Den är lågmäld och varm och innehåller mycket omtänksamhet. Matematikern träffar också hemhjälpens son och han tycker mycket om barn. Hemhjälpen börjar fundera över saker hon inte har tänkt på tidigare och sonen och matematikern har ett intresse för baseball gemensamt. Nej det är inte matematiken, men kanske det som rör baseball i romanen som känns lite besvärligt för mig. Det blir ganska mycket baseball och det är en sport som jag aldrig har intresserat mig för, men jag lär mig i alla fall att den måste vara stor i Japan. Och om nu matematikern är en nörd som det inte finns så många av så finns det desto fler som nördar in på en sport och vet allt om spelarna och de olika lagen och resultaten.
Jag rekommenderar varmt denna lågmälda fina roman.
I Novellresan har vi nu gjort både en tidsresa och en geografisk resa. Vi har hamnat i 1800-talets London, och då passar det utmärkt att läsa denna novell av Charles Dickens (1812-1870). Den berättas av en man som lider av sömnlöshet och därför ger sig ut på Londons gator om natten.
Storstadens rastlöshet, och dess sätt att oroligt kasta sig av och an innan den somnar, var ett av de första nöjen som erbjöds oss husvilla. Det pågick i ungefär två timmar. Vårt sällskap försvann till stor del när de sent öppna pubarna släckte lyktorna och de sista brölande fyllbultarna schasades ut på gatan; blott spridda vagnar och spridda människor återstod efter det. Om vi hade tur ljöd en poliskonstapels harskramla och det var bråk någonstans, men allmänt sett erbjöds förvånansvärt få förströelser av det slaget. …
Berättelsen fortsätter genom natten. Det är en mestadels lugn berättelse fast vandraren stöter på utslagna och prostituerade och hälsar på hos tullvakten vid Waterloo Bridge. Mannen går gata upp och gata ner hela natten tills solen går upp. Natt i London har fin atmosfär och ger läsaren ett hum om hur det kunde vara i den stora staden om natten under Dickens 1800-tal. Novellen publicerades första gången 1 juli 1860 under titeln Night Walks i tidskriften All The Year Round.
Natt i London – novell av Charles Dickens, Novellix 2019. Översättning: Johan Nilsson.
Middlemarch handlar om ett antal människor i och omkring den lilla landsortsstaden Middlemarch på 1830-talet. Den unga idealistiska Dorothea gifter sig med den betydligt äldre prästen och forskaren Casaubon och hamnar i ett dåligt äktenskap med den torre egoistiske mannen som inte förmår genomföra sin forskning och som därför känner sig underlägsen och kompenserar det genom att vara till synes självsäker. Läkaren Lydgate som har modern utbildning och moderna idéer och som vill arbeta hårt och forska gifter sig med den ytliga Rosamond som mest uppskattar utanverk, status och nöjen. I Middlemarch finns också slarvern Fred som älskar Mary som är en klok ung kvinna, men kan han någonsin få så pass ordning i sina förhållanden att han kan gifta sig med henne?
Det är bara några av personerna i denna omfångsrika roman. Den handlar om kärlek förstås, men också om så mycket annat. Egentligen handlar den om vilka val människor gör och vad som påverkar dessa val. Under denna tid var konventionerna starka och det fanns många regler i samhälls- och privatlivet som styrde människornas liv. En man var den kloke som visste hur världen fungerade. En kvinna skulle foga sig. Självbehärskning var viktigt och ingen ville förlora ansiktet. Alltså i de kretsar som romanen handlar om. Middlemarch är ingen roman om pigor och drängar och arbetare, utan personerna tillhör lite högre samhällslager. Det är deras problem romanen handlar om.
George Eliot skriver om människor, inte romanfigurer. Där finns både psykologiska skäl och ekonomiska som påverkar deras beslut. Och naturligtvis samhällets regler för umgänget Jag ser ett tema om kvinnors och mäns olika världar på den här tiden och att flickornas uppfostran många gånger gjorde att de inte visste vad de gav sig in på när de gifte sig. Författaren skriver också om människornas ekonomiska förhållanden och vilka som enligt kutymen kan göra det ena eller andra. Middlemarch är ett trångsynt samhälle. Modernare idéer finns, men gamla sedvänjor och åsikter dominerar. Människorna är fast i systemet, men de är alla olika och gör sina val på grund av sin ställning, sin personlighet, sina kunskaper och drömmar.
Middlemarch är en mycket omfångsrik roman. Den är rik på människor och komplikationer. Dåliga äktenskap, olycklig kärlek, snikenhet och hyckleri finns där, men också godhet, klokhet och lycklig kärlek. Där finns äktenskap som fungerar. I Middlemarch finns många personer att tycka om och att le åt. Där finns en hel del humor, men i romanens senare del är allvaret förhärskande. Författaren har stor medkänsla med sina romanmänniskor. Middlemarch ger en rik bild över en landsortsstad i England under 1930-talet. Jag kan naturligtvis inte avgöra hur pass rättvisande den bilden är, men den känns gedigen.
Jag hade dock uppskattat om förlaget hade publicerat denna nyöversättning i två band istället för ett. Det är besvärligt att hantera en sådan här bokklump när man läser den.
Middlemarch – En studie i lantligt småstadsliv av George Eliot, Bonniers 2024. Översättning: Hans-Jacob Nilsson.
George Eliot (1819-1880) hette egentligen Mary Anne Evans och var en engelsk romanförfattare, poet, journalist och översättare. Middlemarch var hennes sjunde roman och den publicerades i flera band 1871-1872. Romanen finns i flera utgåvor på svenska och denna är en nyöversättning.
Under min bloggtid har jag också läst Silas Marner av George Eliot.
Visst har vi en bok här hemma som heter Döden i grytan, tänkte jag och trodde att det var en deckare. Därför letade jag på fel ställe, men till slut kom denna bok fram från facklitteraturen. Den verkar intressant.
Från omslagets baksida:
Hembakade bullar anses som farligare än fabrikstillverkade. Många förskolor förbjuder numera barnen att vara med i köket och ibland även att bre sina egna smörgåsar. Och för den som driver korvkiosk är det betydligt lättare att få tillstånd att servera pulvermos än riktigt potatismos.
Att hantera färskvaror betraktas idag som ett högriskprojekt – medan hårt processade och oaptitliga matprodukter paradoxalt nog uppfyller samtliga myndighetskrav.
Hur har det blivit så?
Men den här boken vill jag ju läsa! Den är från 2010 och möjligen har något hänt i rätt riktning sedan dess, men jag tror ändå att den kan vara givande. Det är nog bra att bli påmind om hur mycket processad mat vi kommer i kontakt med. Vi som är pensionärer har tid och möjlighet att laga riktig mat – åtminstone så länge vi orkar göra det själva. Sedan blir det värre. Men det kan vara svårare för stressade föräldrar med barn som har vant sig vid de konstgjorda produkterna. De är ju utprovade, inte för att vara nyttiga, men med en smak som vi har svårt att motstå och vill ha mer av. Många gånger alltför mycket.
Efter att ha tittat på den här fackboken sökte jag på nätet och fann att uttrycket Döden i grytan kommer från bibeln. Och det finns verkligen en deckare med den titeln, Döden i grytan av H. -K. Rönnblom (1901-1965)! Han var aktiv under 1950- och 1960-talet och skrev pusseldeckare. Varför inte välja något av honom när jag får lust att läsa en deckare?
Efter För levande och döda av Tomas Tranströmer läser jag nu Sånger och formler av Katarina Frostenson. Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2016. För levande och döda gick ganska fort att ta sig igenom. Den här diktsamlingen kommer att ta lite längre tid. Den blir den andra jag läser av Katarina Frostenson. Tidigare har jag läst en diktsamling som heter just Den andra. Det är hennes tredje diktsamling och den har jag i bokhyllan. Kanske hade det dröjt ännu länge innan jag kom tillbaka till Frostenson om det inte hade varit för att jag i år läser diktsamlingar som har fått Nordiska rådets litteraturpris. Jag menar inte att Den andra avskräckte mig från att läsa Frostenson, men det finns ju så många diktsamlingar att välja bland.
Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015. Nordiska rådets litteraturpris 2016.
För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989. Nordiska rådets litteraturpris 1990.
Den här utgåvan innehåller två novelllsamlingar som är skrivna på 1970-talet av den irländska författaren Maeve Binchy (1940-2012). Alla titlarna är tunnelbanestationer i London. Berättelserna handlar om människor som antingen bor nära stationen, eller tar sig dit av någon anledning, till exempel för att söka arbete eller träffa en viss person.
Novellerna är rakt skrivna utan en massa undertext, men i många av berättelserna finns ett faktum eller en omständighet, eller ett resultat som kryper fram så småningom. De är underhållande och spännande att läsa. Samtidigt finns där många problem som vi människor kan ha i samspelet med andra, ibland riktigt svåra problem som abort. Så där finns ett allvar också, men novellerna är ändå oftast skrivna med glimten i ögat, och det känns som om det finns stor kunskap om människors leverne bakom. Där finns såväl humor och värme som skarpa iakttagelser. Novellerna passar mycket bra att läsa under lata sommardagar. Eller naturligtvis när som helst under året när man behöver läsa något som inte är det mest krävande, utan mer underhållande men ändå med djup.
Om jag ska framhålla någon novell som särskilt rolig och vass väljer jag King´s Cross där en sekreterare lär sin kvinnliga chef hur hon ska ta sig framåt i karriären. När jag läste den skrattade jag en hel del.
Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy, Norstedts 2019. Översättning: Katarina Jansson.
Nu har jag läst Min bokvärld, med undantag av kapitlet om Historien av Elsa Morante eftersom jag vill läsa själva romanen först. Den är faktiskt på väg från nätbokhandeln. Men det övriga i Min bokvärld har jag läst, lite i taget, ett kapitel då och då och det har varit roligt även om vissa avsnitt har givit mer än andra. En del kapitel, eller essäer borde jag kanske skriva, har varit lite väl refererande, men på det hela taget lockar boken mig till läsning, både till omläsning av verk som jag har läst tidigare och nyläsning av andra böcker. Det är också intressant att få veta lite om en författares förhållande till läsning och böcker.
Det finns många titlar som jag inte har läst i Min bokvärld. Hans nådes tid av Eyvind Johnson kommer jag förhoppningsvis att läsa i år. Den är ju med i mitt Nordiska rådets litteraturprisprojekt. Andra som jag mycket gärna vill läsa är Issadalen av Czeslaw Misosz, The Veldt av Ray Bradbury (Varför inte starta ett Sydafrikaprojekt?), Minnas av Eyvind Johnsson, Vår gemensamme vän av Charles Dickens, Stäppen av Anton Tjechov. Ja ni ser. Jag skulle kunna starta ett läsprojekt med utgångspunkt från den här boken. Läsprojekt är något jag trivs med. Längst bak i boken finns en lista över den litteratur som finns omnämnd i essäerna. Där finns en hel del att plocka fram om man inte nöjer sig med böckerna som essäerna huvudsakligen handlar om.
Mösstanten 