Hett i hyllan #264 – Döden i grytan

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Visst har vi en bok här hemma som heter Döden i grytan, tänkte jag och trodde att det var en deckare. Därför letade jag på fel ställe, men till slut kom denna bok fram från facklitteraturen. Den verkar intressant.

Från omslagets baksida:

Hembakade bullar anses som farligare än fabrikstillverkade. Många förskolor förbjuder numera barnen att vara med i köket och ibland även att bre sina egna smörgåsar. Och för den som driver korvkiosk är det betydligt lättare att få tillstånd att servera pulvermos än riktigt potatismos.

Att hantera färskvaror betraktas idag som ett högriskprojekt – medan hårt processade och oaptitliga matprodukter paradoxalt nog uppfyller samtliga myndighetskrav.

Hur har det blivit så?

Men den här boken vill jag ju läsa! Den är från 2010 och möjligen har något hänt i rätt riktning sedan dess, men jag tror ändå att den kan vara givande. Det är nog bra att bli påmind om hur mycket processad mat vi kommer i kontakt med. Vi som är pensionärer har tid och möjlighet att laga riktig mat – åtminstone så länge vi orkar göra det själva. Sedan blir det värre. Men det kan vara svårare för stressade föräldrar med barn som har vant sig vid de konstgjorda produkterna. De är ju utprovade, inte för att vara nyttiga, men med en smak som vi har svårt att motstå och vill ha mer av. Många gånger alltför mycket.

Döden i grytan av Henrik Ennart & Mats-Erik Nilsson, Ordfront 2010.

Efter att ha tittat på den här fackboken sökte jag på nätet och fann att uttrycket Döden i grytan kommer från bibeln. Och det finns verkligen en deckare med den titeln, Döden i grytan av H. -K. Rönnblom (1901-1965)! Han var aktiv under 1950- och 1960-talet och skrev pusseldeckare. Varför inte välja något av honom när jag får lust att läsa en deckare?

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Från Tranströmer till Frostenson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Efter För levande och döda av Tomas Tranströmer läser jag nu Sånger och formler av Katarina Frostenson. Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2016. För levande och döda gick ganska fort att ta sig igenom. Den här diktsamlingen kommer att ta lite längre tid. Den blir den andra jag läser av Katarina Frostenson. Tidigare har jag läst en diktsamling som heter just Den andra. Det är hennes tredje diktsamling och den har jag i bokhyllan. Kanske hade det dröjt ännu länge innan jag kom tillbaka till Frostenson om det inte hade varit för att jag i år läser diktsamlingar som har fått Nordiska rådets litteraturpris. Jag menar inte att Den andra avskräckte mig från att läsa Frostenson, men det finns ju så många diktsamlingar att välja bland.

Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015.
Nordiska rådets litteraturpris 2016.

För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989.
Nordiska rådets litteraturpris 1990.

Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här utgåvan innehåller två novelllsamlingar som är skrivna på 1970-talet av den irländska författaren Maeve Binchy (1940-2012). Alla titlarna är tunnelbanestationer i London. Berättelserna handlar om människor som antingen bor nära stationen, eller tar sig dit av någon anledning, till exempel för att söka arbete eller träffa en viss person.

Novellerna är rakt skrivna utan en massa undertext, men i många av berättelserna finns ett faktum eller en omständighet, eller ett resultat som kryper fram så småningom. De är underhållande och spännande att läsa. Samtidigt finns där många problem som vi människor kan ha i samspelet med andra, ibland riktigt svåra problem som abort. Så där finns ett allvar också, men novellerna är ändå oftast skrivna med glimten i ögat, och det känns som om det finns stor kunskap om människors leverne bakom. Där finns såväl humor och värme som skarpa iakttagelser. Novellerna passar mycket bra att läsa under lata sommardagar. Eller naturligtvis när som helst under året när man behöver läsa något som inte är det mest krävande, utan mer underhållande men ändå med djup.

Om jag ska framhålla någon novell som särskilt rolig och vass väljer jag King´s Cross där en sekreterare lär sin kvinnliga chef hur hon ska ta sig framåt i karriären. När jag läste den skrattade jag en hel del.

Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy, Norstedts 2019. Översättning: Katarina Jansson.

Min bokvärld av Kerstin Ekman

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nu har jag läst Min bokvärld, med undantag av kapitlet om Historien av Elsa Morante eftersom jag vill läsa själva romanen först. Den är faktiskt på väg från nätbokhandeln. Men det övriga i Min bokvärld har jag läst, lite i taget, ett kapitel då och då och det har varit roligt även om vissa avsnitt har givit mer än andra. En del kapitel, eller essäer borde jag kanske skriva, har varit lite väl refererande, men på det hela taget lockar boken mig till läsning, både till omläsning av verk som jag har läst tidigare och nyläsning av andra böcker. Det är också intressant att få veta lite om en författares förhållande till läsning och böcker.

Det finns många titlar som jag inte har läst i Min bokvärld. Hans nådes tid av Eyvind Johnson kommer jag förhoppningsvis att läsa i år. Den är ju med i mitt Nordiska rådets litteraturprisprojekt. Andra som jag mycket gärna vill läsa är Issadalen av Czeslaw Misosz, The Veldt av Ray Bradbury (Varför inte starta ett Sydafrikaprojekt?), Minnas av Eyvind Johnsson, Vår gemensamme vän av Charles Dickens, Stäppen av Anton Tjechov. Ja ni ser. Jag skulle kunna starta ett läsprojekt med utgångspunkt från den här boken. Läsprojekt är något jag trivs med. Längst bak i boken finns en lista över den litteratur som finns omnämnd i essäerna. Där finns en hel del att plocka fram om man inte nöjer sig med böckerna som essäerna huvudsakligen handlar om.

Min bokvärld av Kerstin Ekman, Bonniers 2023.

Hett i hyllan #263 – Knut K. Selma Johansson

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Knut K. Selma Johansson är sjutton år och hans mor är invandrad från Jugoslavien. Han är en helt vanlig tonåring. Han är inte kriminell, han knarkar inte, han är inte politiskt intresserad – hans enda problem är hur det ska gå för den nittonåriga Charlotta, som han känner.

Men hans farfar sitter på ålderdomshemmet och oroar sig för sin sonson. Han beslutar sig för att ta reda på hur pojken har det.

På omslagets baksida läser jag att detta är
”En verklig allåldersbok, som ger en osentimental inblick i hur det är att vara utlänning fast man är svensk medborgare, hur det är att bara bli betraktad som snygg brud när man har andra vyer, hur det är att vara åldring och bo på ålderdomshem, hur det är att vara tränare inom en dömd idrott (boxning) och hur det är att vara 17 år utan att ännu ha funnit sin plats i tillvaron.”

Det är Slas igen alltså, men ensam upphovsman till boken denna gång. Det skulle kanske vara intressant att läsa den. Boken är ju skriven i en helt annan situation än dagens.

Knut K. Selma Johansson – med rätt att leva av Stig Claesson, Bonniers 1970.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.


Tre starka kvinnor av Marie NDiaye

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den här boken innehåller tre berättelser med vissa beröringspunkter. Där finns Senegal som kvinnan kommer ifrån och Frankrike som kvinnan bor i eller vill komma till. Alla tre berättelserna handlar om förtryck av kvinnor på olika sätt och deras strävan efter att bemästra det. Så man kan säga att de tre berättelserna tillsammans bildar en roman. Där är också semesterbyn Dara Salam som finns som beröringspunkt i åtminstone två av berättelserna.

Norah är en advokat, bosatt i Frankrike, som reser till sin despotiske far i Dakar. Fanta ses ur sin mans perspektiv och enligt det har hon stor kraft och krav som mannen inte kan leva upp till. Khady är en fattig änka utan utbildning som hunsas av sin avlidne mans släktingar. Kvinnorna är alltså mycket olika och lever under olika villkor, men genomgående finns ett starkt kvinnoförtryck, eller som i berättelsen om Fanta en syn på kvinnan som mäktig och mystiskt, en främmande varelse. Farlig. Där är alltså två världar, mansvärlden och kvinnovärlden och patriarkatet har makten.

Tre starka kvinnor är en berörande roman med delvis hårresande händelser och bilder som stannar kvar i ens sinne. Just att den behandlar tre så olika kvinnoöden men att alla tre kvinnorna är milt sagt påverkade av det patriarkala systemet gör att den får flera dimensioner. Också sättet att skriva tillför något extra. Texten är pregnant fast delvis med långa meningar. Den är samtidigt ganska oförutsägbar med oväntade bilder. Romanen är väl värd att läsas.

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye, Natur & Kultur 2010. Översättning: Ragna Essén.
Originalets titel är Trois femmes puissantes och boken belönades med Concourtpriset 2009.

Längst bak i min läslista 55-56

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Ja här har vi dem, de två böcker som nu har legat längst tid i min läslista. Den första är En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Den satte jag in i listan 19 januari 2020 och den handlar om en ung kvinna som börjar arbeta hos en matematikprofessor. Han har råkat ut för en olycka och fått en hjärnskada, och han kan bara minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon berätta på nytt vem hon är. Men på något sätt utvecklas en vänskap. Författaren är japanska och flerfaldigt prisbelönt. Två av hennes titlar är översatta till svenska, den här boken och De Förlorade minnenas ö (2022). En gåtfull vänskap kom på japanska 2003 och på svenska 2011.

Samlaren av John Fowles (1926-2005) har jag länge velat läsa, men jag har tvekat eftersom den nog är ganska otäck. Men nu står den längst bak i min lista näst efter Yoko Ogawas bok och då ska den helt enkelt läsas. I Samlaren blir en enstörig fattig manlig kontorist rik och köper sig ett hus på landet dit han kidnappar en ung kvinna som han är besatt av. Hon ska lära sig att älska honom, tror han. Ja, sådana historier kan vara mycket, mycket obehagliga, men jag tror att boken är bra. Den var John Fowles debutbok och kom 1963 (The Collector). På svenska publicerades den första gången 1964 och den har kommit i många utgåvor sedan dess, alla med samma översättning. Samlaren hamnade i min läslista 10 februari 2020.

Mer spännande läsning väntar alltså.

I går av Agota Kristof

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Sandor Lester gav sig iväg från sitt land när han var mycket ung och nu lever han som invandrare i ett annat land. Han åker med bussen till fabriken där han arbetar varje dag, men han drömmer om att bli författare. På lördagarna brukar han träffa en kvinna som han inte är särskilt förtjust i. Han längtar efter den perfekta kvinnan. Hans barndom var svår och hans tillvaro i det nya landet är dyster. I det gamla landet kände han skollärarens dotter Line. En dag får han syn på henne när han åker till arbetet. Hon lämnar sin dotter på dagis och börjar arbeta på fabriken. Sandor Lester tar kontakt med henne.

I går handlar om att inte höra till någonstans – inte i sitt gamla land och inte i det nya. Sandor Lester har aldrig hört till. Han var utanför som barn eftersom hans mamma var föraktad. Så begick han ett våldsdåd och flydde. Det är en mycket dyster roman, berättad mycket enkelt, nästan naivt. Kanske kan man tänka att Sandor Lester själv har skrivit ner texten och detta är hur han förmår skriva? Fast texten är inte klantigt skriven. Den är snarare gles med korta enkla meningar, och den blir pregnant. Det är inte så mycket man får veta, bara det viktigaste, och sedan börjar man undra.

I går av Agota Kristof, Wahlström & Widstrand 2020.
Originalets titel var Hier (1995)

Hett i hyllan #262 – Varför stirrar ni på mina fötter

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Hans Alfredson och Stig Claesson reste till Shetland och resultatet blev den här boken. Varför stirrar ni på mina fötter är alltså en mycket personlig reseberättelse, och något annat kan man nog inte vänta sig när de här två herrarna reser tillsammans. Jag tror att boken är både givande och rolig.

De börjar med att hävda att Shetland inte finns på någon karta och citerar från Moby Dick. ”This island is not on any map – no real places are”, och de hävdar att kapten Ahab säger så i romanen. Citatet verkar inte stämma helt. I kapitel 12 kan man läsa om Queepueg, som är en fenomenal harpunerare och en av besättningsmännen på valfångstkeppet, att han kommer från ön Kokovoko ”an island far away to the West and South. It is not down in any map; true places never are.” (Sid 62, Moby Dick av Herman Melville, Penguin Classics 2013). Det här är inte kapten Ahabs yttrande, det är romanens jag, den unge Ismael som tar hyra på kapten Ahabs skepp, som berättar detta.

Men nu är jag alltför petig. Det har faktiskt inte någon vidare betydelse i sammanhanget. Orsaken till att de hävdar att Shetland inte finns på kartan kommer sig av att ön tydligen är infälld på den brittiska väderkartan och att invånare på Shetland inte tycker om det. Jag antar att det kan kännas som om ön inte riktigt hör till Storbritannien. Med andra ord: Shetland ligger långt borta. Det är massor med vatten mellan Skottlands kust och Shetland. Och det är ju helt riktigt. Boken är säkert högst läsvärd, och även sevärd eftersom Stig Claessons bilder finns i boken. Det är nog en liten pärla jag har hittat i bokhyllan.

Varför stirrar ni på mina fötter – impressioner från Shetland av Hans Alfredson och Stig Claesson, Bonniers 1980.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Din tid kommer är en deckare som har handlingen förlagd i gränstrakterna mellan Halland och Småland och tiden är Början av 1990-talet. En ung kvinna hittas mördad och polisen börjar arbeta med att lösa brottet.

Det finns mycket runt omkring brottet och polisarbetet i den här romanen. Miljön med naturen, människornas problem. Polisen Björling är änkling och mycket tagen av sin hustrus död. Hans dotter Malin är tonåring och nyförälskad. Johanna, som kommer från Rikskrim, har en mörk bakgrund. Hon hette Nilsson under sin uppväxt i samma trakt och hon har bytt efternamn sedan dess. Jag är osäker på om hennes nya efternamn finns i texten, det är svårt att minnas ibland. Hon får heta endast Johanna i mitt inlägg. Det tycker jag inte riktigt om. Hon kallas vid förnamn i romanen medan de manliga poliserna nämns med sitt efternamn. Ganska typiskt.

Men det är inte mycket annat jag har att klaga på när det gäller den här boken. Jag tycker alltså att Din tid kommer är en bra deckare. Den är långsam, men ändå bitvis mycket spännande, har mycket atmosfär och den är gediget skriven. Författaren lägger ut många trådar så att läsarens misstankar kan riktas åt flera håll. Den har mer djup och bättre språk än en del andra deckare jag har läst. Men man bör väl inte förvänta sig annat av Carl-Johan Vallgren som är en välrenommerad författare och som belönades med Augustpriset för Den vidunderliga kärlekens historia 2002.

Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren, Bonniers 2024.