Rolf av Malin Lindroth

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Rolf lever ensam. Han är 60 år gammal och just nu arbetar han som vikarie på komvux. Han har inga vänner. Den han kallar sin vän är en mycket ytlig bekantskap. Rolf är inte intresserad av vännen och har svårt att se det som en relation där man ger och tar. Men en dag efter skoldagens slut, när Rolf dröjer kvar i arbetsrummet som han delar med kolleger, kommer en ung kvinna in till honom. Hon är en trasig människa som skär sig själv, och hon fortsätter med att dyka upp hos Rolf. I vanliga fall går han i sina dagliga rutiner, en tråkig man i beige jacka som står och huttrar på busshållspatsen tillsammans med andra oansenliga män, men nu rubbas hans inrutade tillvaro.

Rolf är en kort, tät berättelse och efterhand drar författaren åt skruven mer och mer. Det är en obehaglig, otäck liten roman som börjar med att Rolf sitter i sin lilla tråkiga, ostädade lägenhet och skriver en bekännelse. Han har dödat en flicka, skriver han, och sedan berättar han vad som har hänt. Utifrån sin synvinkel naturligtvis. Ja, Rolf är en obehaglig berättelse som är svår att lägga ifrån sig när den väl kommer igång. Men märk väl, att jag skriver så är inte menat att avskräcka. Romanen är skickligt skriven och den ger många tankar. Den är mörkare än de tidigare böckerna som jag har läst av Malin Lindroth. I dem finns en svart humor som genomsyrar alltihop. Här finns den inte. Det enda som jag har svårt för (bortsett från att det innebär en viss påfrestning att läsa en sådan här bok) är slutet. Det är visserligen öppet, men det känns ofullbordat. Men det är kanske meningen?

Rolf av Malin Lindroth, Norstedts 2020.

Tisdagstrion – Författare vars namn börjar på F

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Nu startar Robert, som har bloggen Mina skrivna ord, tisdagstrion igen efter pausen. Tack för att du tänker ut alla dessa teman och sköter tisdagstrion Robert! Det känns bra att komma igång igen och det med ett tema som inte är så svårt. Det blir spännande att se vad de andra bokbloggarna plockar fram idag.

Först tänkte jag på Monika Fagerholm och av hennes böcker valde jag Underbara kvinnor vid vatten som jag läste för länge sedan. Jag tänkte att det kanske kunde kännas bra att drömma sig iväg till finsk sommar så här mitt i smällkalla vintern. Romanen handlar om två familjer i ett sommarparadis vid kusten under 1960-talet och den kom 1994.

Sedan tänkte jag på Jon Fosse och hans bok Melancholia som handlar om den norske bildkonstnären Lars Hertervig (1830-1902). Han kom från en fattig kväkarfamilj och fick genom en mecenat möjlighet att studera måleri, men han led av schizofreni och levde i armod de sista åren av sitt liv. Utgåvan jag läste omfattar både Melancholia I och II. De kom 1995 och 1996 på norska och 1999 i svensk översättning.

Som avslutning tänkte jag på en miljö som är hetare än finsk sommar, och därför tog jag med A passage to India av E.M. Forster (1879-1970) i trion. Till staden Chandrapore i Indien kommer den unga Adela Quested tillsammans med fru Moore. De har rest till Indien därför att Adela Quested kanske ska gifta sig med fru Moores son. Han har en hög tjänst i stadens styre och Adela är tveksam till om de passar för varandra. A passage to India är en roman med många lager, om rasism och kolonialstyre och svårigheten för britter att förstå den komplexa kulturen i landet.
Romanen publicerades första gången 1924 och finns i svensk översättning.

Ja, det var mina tre böcker i årets första tisdagstrio, och om du vill se vilka böcker de andra bokbloggarna skriver om idag kan du gå till Roberts blogg Mina skrivna ord.

Från Sully Prudhomme till Gabriela Mistral

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Nej, att läsa Sully Prudhommes dikter var ingen höjdare. Jag antar att de är bättre på franska, annars hade de väl ändå inte givit honom Nobelpriset i litteratur. Men jag kan tyvärr inte läsa dem på origianspråket utan jag är hänvisad till översättning. Dikterna är rimmade och har har en särskild rytm, bunden vers kanske det ska kallas, och jag räknar med att översättaren Göran Björkman har fört över det till svenska. Att göra det måste vara bland de svåraste översättningsuppdragen man kan få. Troligen faller sig rimmen naturligt i de franska dikterna men att läsa dessa meningar med omvänd, krystad ordföljd för att få till rimmen det känns nästan Grönköpingsaktigt ibland. Det hade dugt bra till femtioårskalaset där den släktingen som rimmade bäst hade skrivit text om jubilarens liv till en välkänd melodi som skulle sjungas i allsång under middagen.

Nåja, nu vet jag det, och jag är ändå glad över att jag har läst de här dikterna. Något mycket litet hum har jag ändå fått om denne förste Nobelpristagare, och nu fortsätter jag med Gabriela Mistral (1889-1957) som fick Nobelpriset 1945. Hon hette egentligen Lucila de María del Perpetuo Socorro Godoy Alcayaga, men antog namnet Gabriela Mistral som författarnamn. Att det blev Mistral kommer sig av att hon beundrade Frédéric Mistral som fick priset 1904. Hans poesi betydde mycket för henne. I sin ungdom förälskade hon sig i en järnvägsarbetare som efter tre år tog sitt liv och det påverkade hennes diktning. Hon arbetade som lärare och hade ett antal uppdrag för det chilenska staten. 1946 fick hon i uppdrag av FN att skapa en världsomfattande fond för barn i fattiga länder, det som senare blev Unicef.

Skönheten, av Gabriela Mistral – dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg, Norstedts 2018.

Och av den förste Nobelpristagaren i litteratur läste jag alltså Dikter af Sully Prudhomme i översättning af Göran Björkman från 1889.

Mistlar och mord av P.D. James

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Mistlar och mord var julboken jag valde att läsa över helgerna och det var ett bra val. Den innehåller fyra berättelser, alla med mord i, och i två av berättelserna får vi träffa Adam Dalgliesh som är kriminalpolis i de flesta av P.D. James böcker.

Det här är ingen nagelbitarbok och inget man blir upprörd av att läsa. Den ligger mer åt det trivsamma hållet fast det handlar om mord. Dåden är liksom långt borta. De sker inte nu och miljöerna är inte som mina. Men börjar man fundera på vad det verkligen handlar om kan det knipa till lite i sinnet. Fast boken känns trivsam finns där en mörk underton under det hela. Jag tycker också att det är bra att den innehåller just berättelser. På så sätt passar den under en jul när man har annat att göra än bara att läsa. Det har man väl alltid förresten, även om ens jul inte är särskilt hektisk. Själv har jag läst både dessa noveller och den korta berättelsen Kammakargatan av Therese Bohman och romaner.

Mistlar och mord – fyra julmysterier av P.D. James (1920-2014), Wahlström & Widstand 2016. Översättning: Ulla Danielsson.
Boken publicerades första gången på engelska samma år (The Mistletoe Murder and Other Stories) men novellerna är tidigare publicerade på annat håll.

Byn av Ragnar Jónasson

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Byn av Ragnar Jónasson har ett klassiskt upplägg för en thriller/deckare. Una, en ensam ung kvinna med problem flyttar till en liten enslig by där alla känner alla och både hon och läsaren förstår att något inte står rätt till. Nu har den här berättelsens unga kvinna alkoholproblem och det är kanske inte helt vanligt i det här upplägget. Hon är lärare och ska undervisa de endast två flickor som finns på orten. Byn Skálar, som hon flyttar till, är en verklig isländsk fiskeby som är övergiven sedan länge, men allt i berättelsen är fiktion. Människorna i boken har aldrig bott i Skálar och författaren har förlagt berättelsen till mitten av 1980-talet.

Tyvärr blir inte berättelsen fullt så spännande som den skulle ha kunnat bli. Författaren förklarar alldeles för mycket och för ofta och tjatar till och med om samma förklaring. Dessutom har han infört dessa kursiverade partier som förekommer alltför ofta i deckare här och där i berättelsen, och ja, de kan vara bra, men här är de bara tråkiga. I Byn innehåller de viktig information, men författaren hade kunnat införa den på ett betydligt elegantare sätt.

Så här reagerar jag ofta när jag läser deckare, och ändå fortsätter jag läsa dem då och då. Tydligen har jag ett behov, och det här är sannerligen inte det sämsta jag har läst. Trots min kritik tycker jag att Byn gav en okej deckarupplevelse. Huvudpersonen Una är gestaltad så att jag vill att det ska gå bra för henne och att inget ont ska ske. Både det och själva mordgåtan och att Una befinner sig i den isolerade byn på nordöstra Island, långt från Reykjavik, bidrar till det.

Byn av Ragnar Jónasson, Modernista 2020. Översättning: Arvid Nordh.
Romanen publicerades första gången 2018 (Þorpið).

Läsprojektet Nobelpristagare i litteratur

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Mitt andra läsprojekt i år är att läsa böcker av Nobelpristagare. Som ni kanske har lagt märke till har jag redan börjat. Bland annat har jag just läst poesi av Sully Prudhomme (1839-1907). Han är den allra första Nobelpristagaren i litteratur och han fick priset 1901.

Det finns en lista här på bloggen över de Nobelpristagare jag har läst sedan jag började blogga 2018. Jag har läst fler än så, men här tar jag upp de författare och verk jag har läst under bloggtiden. Författarna står i alfabetisk ordning och jag länkar till inläggen jag har skrivit om deras böcker. Listan kommer förhoppningsvis att bli längre under året. Naturligtvis räknar jag inte med att läsa varenda en av pristagarna i år, men ett mål är att alla kvinnliga pristagare ska finnas på min lista innan året är slut.

I panelen överst på bloggen, längst till höger finns rubriken ”Lista över Nobelpristagare”. Om ni klickar på den får ni upp listan. Ni kan också söka på författarnamn i sökrutan till höger, men då får ni träff på alla inlägg där författaren nämns. Ni kan också klicka på kategorin ”Nobelpristagare” i panelen där uppe, men då får ni upp inläggen så som de har kommit i bloggflödet. Genom listan kan ni se direkt vad jag har läst av en viss författare och hitta inläggen. Och jag själv får överblick över författarna och vilka inlägg jag har skrivit.

Som ni vet trivs jag med att ställa upp läsprojekt. Det ska bli spännande att se hur det går med detta.

Mitt hyllvärmarprojekt 2026

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Nu är det dags att sätta igång med årets läsprojekt och som vanligt presenterar jag hyllvärmarprojektet först. Och också som vanligt består hyllvärmarhögen av tolv böcker. De är:

Grupp Krilon av Eyvind Johnson
Mina onda tankar av Nina Bouraoui
Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir
Människans slaveri av W. Somerset Maugham
The Gravedigger´s Daughter av Joyce Carol Oates
Dying Fall av Elly Griffiths
Pascual Duartes familj av Camilo José Cela
Possession – a Romance av A. S. Byatt
Geniernas återkomst av PC Jersild
Ängel bland skuggor av Niklas Rådström

Men oj! Det här är ju bara tio. Jag glömde två böcker.

Och de är:
Över floden in bland träden av Ernest Hemingway
England Made Me av Graham Greene

Ja så kan det gå när man inte räknar böckerna i högen innan man fotograferar. Tolv böcker finns alltså i årets hyllvärmarprojekt och jag tror att de kommer att ge intressant läsning med stor variation.

Kammakargatan av Therese Bohman

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Så hände det sig att min läsplanering för de gånga helgerna fick ändras eftersom Kammakargatan av Therese Bohman trillade in på reservationshyllan. Men det hade jag inget emot. På så sätt fick jag läsa två julböcker över den här julen, för Kammakargatan är en julberättelse – eller en berättelse som slutar med julen. Den är inte lång, 125 sidor bara, men dessa sidor alltså! Det är en fröjd att läsa denna lilla bok. Så fint språk. Så fint berättande. En lugn berättelse om vad författaren (kanske) var med om under sin första tid som student i Stockholm.

Författaren berättar och det flyter på så naturligt. Där finns atmosfär och fullt av allt det som inte berättas. Vi får veta precis lagom mycket och det kan ligga svåra saker och besvärligheter under alltihop, men det får vi bara undra över, och samtidigt är allt så stillsamt framställt så att man kan läsa och känna sig lugn och tillfreds och samtidigt undrande och lite sentimental över sina egna ungdomsår. Berättelsen känns så riktig, fast kanske alltihop är ett påhitt. Det vet vi ju inte. Det känns som om en person verkligen berättar hur det var för ganska många år sedan. Jag har sett någon skriva att det påminner om Modiano, och det kan jag hålla med om. Läs gärna den här boken.

Kammakargatan – en julberättelse av Therese Bohman, Norstedts 2025.

Den osynliga skriften av Arthur Koestler

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den osynliga skriften är andra delen av Arthur Koestlers självbiografi och omfattar åren 1931 till 1940. Koestler var under en stor del av den här tiden kommunist och det är intressant att läsa om det politiska arbetet i hemliga celler med täcknamn. Men allt styrdes från Moskva. Det var stelbent och dogmatiskt samtidigt som politiken svängde, ibland med tvära kast. Särskilt intressant är det han skriver om hur han och många andra kommunister rationaliserade och förträngde vanliga sunda kritiska tankar om ledningens politik. Han hittade ursäkter till alla brister han upplevde när han reste som journalist i Sovjetunionen.

I den första delen av sin självbiografi skriver Koestler att när man har gripits av en politisk tro så ser man världen genom de glasögonen. I andra delen skriver han om hur den synen på världen spricker sönder och 1938 bröt han med kommunismen. Han räknar upp otaliga vänner och bekanta som blev kallade till Moskva – och försvann. Utrensningarna var omfattande. Samtidigt hade nazisterna makten i Tyskland. Koestler blev flykting i Frankrike och 1940 kom han till Storbritannien där han så småningom blev medborgare. Koestler var inte bara journalist. Han skrev också romaner. Hans genombrott kom med Natt klockan tolv på dagen (Darkness at Noon, 1940) som handlade om Moskvarättegångarna på 1930-talet.

Den Osynliga skriften är intressant, men jag upplevde den inte lika levande och spännande att läsa som den första delen av hans självbiografi. Den andra var lite torrare. Men för den som är intresserad av den politiska utvecklingen under den tid den omfattar kan jag rekommendera den.

Den osynliga skriften – en självbiografi av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning: Nils Holmberg.
Den första upplagan i svensk översättning kom 1954.

Den första delen av Arthur Koestlers självbiografi är Pil i det blå.