Temat för dagen är Monopol som i brädspelet. Allt man kan komma på som har anknytning till spelet gäller, och fast det finns mycket att välja på finns här två böcker som jag inte har läst, men som jag vill läsa – naturligtvis.
Gå förknippar jag med Monopolspelet och tack vare Hannele har jag blivit tipsad om en bok av Thomas Bernhard där titeln är just Gå. Thomas Bernhard är en författare som jag vill läsa mer av och när jag har läst alla fem delarna i hans självbiografiska svit vill jag så gärna läsa också denna. Gå publicerades första gången på originalspråket 1971 (Gehen) och på svenska 1991. Det finns en nyare upplaga som kom 2017. Jag länkar till förlaget.
Kungsgatan är en av gatorna i Monopolspelet. Det finns en roman av Ivar Lo Johansson som heter Kungsgatan. Jag har läst en del av Ivar Lo, men inte denna och jag blev nyfiken på den när jag såg den hos Bokologen. Kungsgatan tillhör Ivar Lo Johanssons tidigare romaner och kom redan 1935 och den handlar om statarflickan Marta och lantarbetarsonen Adrian som flyttar till Stockholm.
Hotell kan man köpa när man spelar Monopol och i Olga Tokarczuks novellsamling Spel på många små trummor finns en novell som heter På hotellet och den handlar om en kvinna som städar på hotell och den har jag faktiskt läst.
Det var mina tre. Om du är nyfiken på hur andra bokbloggare har associerat böcker till Monopol kan du gå till Ugglan & Boken.
Nightmare Town är den första novellen i den här samlingen av Dashiell Hammett (1894-1961), och det må jag säga, det är verkligen en mardrömsstad som Steve Threefall kommer till. Han är onykter och kör upp på trottoaren och rammar nästan en ung kvinna. Bilen hamnar på trottoaren någonstans där han så småningom vaknar upp och blir förd av sheriffen till en cell. Det visar sig att Steve Threefall har slagit vad med ett par festande kompisar att han skulle köra ända till den här staden ute i öknen och den presentationen av novellens huvudperson är ganska så nödvändig. En normal, eftertänksam människa skulle aldrig stanna flera dagar i denna egendomliga, skrämmande stad. Men det gör Threefall och det blir bara värre och värre. Till slut blir det så våldsamt att det blir riktigt komiskt. Jag kan inte ta denna stad och dess invånare på allvar. Men spännande är det.
Novellen är skriven 1924 och det gör att det i viss mån går att acceptera att det kan finnas en ny stad, som bara har funnits där ett par år ute i öknen, och att mycket skumt kan försiggå där med tanke på de dåliga kommunikationer som fanns då.
Ett smakprov från sidan 3: Steve Threefall awakened without undue surprise at the unfamiliarity of his surroundings as one who has awakened in strange places before. Before his eyes were well open he knew the essentials of his position. The feel of the shelf-bunk on which he lay and the sharp smell of disinfectant in his nostrils told him that he was in jail. His head and his mouth told him that he had been drunk; and the three-day growth of beard on his face told him he had been very drunk.
Nightmare Town – novell av Dashiell Hammett ur samlingen Nightmare Town and other stories, Stonewall Press 2013.
Sonja och Erik köper en fastighet i närheten av nationalparken Mols Bjerge vid Jyllands östkust. Erik är kiropraktor och Sonja är hemma med deras två flickor. Det är flickorna som står i centrum i den här romanen och främst är det den äldsta systern Barbara. Vi får följa flickornas uppväxt och hur de blir vuxna – på sätt och vis. Det finns en kronologisk utveckling i romanen men den är upplagd i fragment, i bilder av den här familjen, och författaren hoppar fram och tillbaka i tiden. När jag skriver bilder beror det inte på att berättelsen enbart skulle innehålla bilder. Där finns mycket tankar och resonerande hos författaren som skriver romanen. Men hos mig blir det till bilder och känslor. Det är en mycket finstämd roman.
Allt detta kunde du fått handlar alltså om en familj, om varifrån föräldrarna kommer och vilket bagage de har att bära och hur det påverkar barnen. Men det är inte så enkelt. Jag uppfattar att de två flickorna är födda med ganska olika egenskaper och att inte bara deras olika plats i den lilla syskonskaran och arvet från föräldrarna har betydelse för hur deras liv kommer att gestalta sig. Josefine Klougart lämnar mycket till läsaren som får bygga sin egen bild av familjen och kanske fundera över sig själv och sitt eget liv.
Men romanen har också flera lager. Barbara blir författare och skriver om sin familj och det är inte klart och tydligt vad i berättelsen som kommer från romanfiguren och vad som är författarens ord. När författaren skriver om hur Barbara vill att den roman hon skriver ska gestalta livet är det då egentligen, eller likaväl, Josefine Klougart själv som skriver om vad hon försöker skapa? Det finns en stor vaghet och osäkerhet i romanen som ger djup och frågor och mycket känslor.
När jag skriver att Josefin Klougarts roman handlar om en familj är det alltför snävt uttryckt. Den handlar om livet och döden, om att vara människa. Den är inte helt lättillgänglig och läsaren får vara beredd på att närma sig den lite grand som man närmar sig poesi, men det är absolut värt besväret. Allt detta kunde du fått är en fin roman med stor känsla för naturen och landskapet och för barn, ja stor känsla för människor och för vår korta tid här på jorden. Den ger mycket till läsaren.
Allt detta kunde du fått av Josefine Klougart, Bonniers 2023. Översättning: Johanne Lykke Naderehvandi.
Den här boken innehåller kommentarer till Ulysses, och då naturligtvis till speciella versioner, med angivande av vilken sida och vilka rader i Ulysses som kommentaren avser.
Från bokens baksida: Annotations are keyed to the reading text of the critical edition of Ulysses, the standard 1961 Random House edition, and the current Modern Library and Vintage texts.
Kommentarerna passar alltså bra om man läser dessa engelskspråkiga utgåvor och förutsättningen är förstås att man vill läsa mer noggrant än vad jag gjorde som halkade över alltihop för att få en uppfattning om vad Ulysses är. Och faktiskt, jag tycker att även genom att läsa på det sättet fick jag stor behållning av boken. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att använda Ulysses Annotated, men man ska väl aldrig säga aldrig och jag är ju inte den enda personen i det här hushållet, så det är nog bra att boken finns i hyllan.
Ulysses Annotated – notes for James Joyce’s Ulysses av Don Gifford med Robert J. Seidman, University of California Press 2008.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är en av Bodil Malmstens så kallade loggböcker. Den består av inlägg från hennes blogg och den omfattar tiden när hon hade flyttat från huset i Finistère till en lägenhet i en stad vid Atlanten och sedan flyttade till Sverige, alltså maj 2009 – juni 2010. Så inläggen är skrivna både i Frankrike och Sverige och de innehåller såväl bitsk kritik av samhällsföreteelser som svårigheter att sälja lägenheten i Frankrike och att hitta en bostad som känns som ett hem.
Det går lätt att läsa Bodil Malmsten. Hennes språk är klart och koncist. Man känner också en del av människan bakom texten när man läser och det är bitvis tragikomiskt. Vi vet ju också att Bodil Malmsten var sjuk i cancer under den här tiden, fast det skriver hon inget om. Men det lägger en sorglig hinna över texten när jag läser samtidigt som jag beundrar hennes kraft.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, Finistère och Modernista 2012.
Favoriter, jag vet inte. Jag brukar ha lite svårt att vaska fram favoriter. Det finns så många böcker som är bra på olika sätt, ur olika vinklar, och som är mycket olika till språk, till innehåll, till ton och författarens sätt att skriva. Och alla har de sitt värde. Detta blev min trio idag.
Mandarinerna av Simone de Beauvoir. (1908-1986). Den handlar om några intellektuella vänsterorienterade människor i Paris just efter andra världskrigets slut. På senare år ses den som en nyckelroman fast författaren inte ville att den skulle läsas så. Det är ganska länge sedan jag läste Mandarinerna men jag länkar till förlaget för mer information. Den kom på franska första gången 1954 och översatt till svenska 1992. Senaste svenska upplagan kom 2013.
Swanns värld (På spaning efter den tid som flytt 1) av Marcel Proust (1871-1922). Den har jag med här därför att jag läser om den i år. Jag läste den för länge sedan och mindes nästan inget sedan dess. Fast det finns nog en del minnen trots allt, märker jag vid läsningen. Boken handlar ju också om minnet, vad Marcel Proust minns från sin barndom och hur han minns det. Den ger en levande bild av ett borgerligt, välbeställt liv och en pojkes erfarenheter i slutet av 1800-talet i Frankrike. Långsamt och detaljrikt går berättelsen fram och vidgar sig och blir mycket mer än pojkens upplevelser. Swanns värld kom på franska första gången 1913 och i översättning av Gunnel Vallquist till svenska 1964. Den senaste svenska utgåvan kom 2021.
Bonjour tristesse av Françoise Sagan (1935-2004) har jag däremot läst under min bloggtid. Romanen handlar om tonårsflickan Cécile och hennes pappa som tillbringar semestern i en villa vid Medelhavet. Flickan och hennes far har ett starkt band och han behandlar henne som vuxen. Men så kommer Anne in i bilden och det visar sig att pappan tänker gifta sig med henne. Françoise Sagan var bara 18 år när boken kom ut 1954 och det var hennes romandebut. Den kom på svenska första gången 1955 och finns utgiven såväl med titeln Ett moln på min himmel som Bonjour tristesse på svenska.
Vill du ha tips på fler franska böcker kan du gå till Ugglan & Boken.
Nu ska den äntligen bli läst, Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter som har funnits i min läslista sedan 20 september 2019. Anledningen till att den hamnade där var att jag såg den på många bloggar och på Instagram och att man talade väl om den. Den är också prisbelönt och även dramatiserad.. Max Porter är en brittisk författare. Han har skrivit fyra romaner och tre av dem är översatta till svenska. Sorgen bär fjäderdräkt kom 2015 på engelska (Grief is the Thing with Feathers) och i svensk översättning 2016.
Och här fortsätter djurtemat med romanen Igelkottens Elegans av Muriel Barbery. Den publicerades första gången på originalspråket 2006 (L’Élégance du hérisson) och blev en storsäljare och har också blivit filmatiserad. Den handlar om boende i ett litet hyreshus i ett överklasskvarter i Paris. Romanen kom 2009 översatt till svenska och den har funnits i min läslista sedan 24 september 2019. Muriel Barbery är en fransk författare och hon har skrivit fem romaner enligt Wikipedia. Tre av dem är översatta till svenska.
Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter, Etta 2016. Översättning: Marianne Tufvesson.
Igelkottens elegans av Muriel Barbery, Sekwa 2009. Översättning: Marianne Öjerskog och Helén Enqvist.
Kylan är den fjärde delen i Thomas Bernhards självbiografiska svit om fem böcker. Den artonårige ynglingen som läggs in på sanatorium i denna berättelse har redan varit med om alltför mycket som en växande pojke borde slippa – andra världskriget med fruktansvärda bombningar, matbrist, en svår lunginflammation med en sjukhusvistelse som ingen, vare sig vuxen eller barn, borde få genomlida, hans älskade morfars död, och nu har han en skugga på lungan och hans mamma är dödligt sjuk i cancer.
Ynglingen Thomas är ensam på sanatoriet. Familjen har varken ekonomiska resurser eller kraft att hälsa på honom. Moderns sjukdom tar all energi. Thomas har samma problem som många från mindre bemedlade familjer har. Man vet att man inget har att sätta emot och man vet att en bättre plats i samhällets hierarkier och pengar innebär att man får bättre vård och att man behandlas som en någorlunda jämlik person av läkarna. Han har redan varit med om så mycket elände och hans framtidsplaner har ställts på ända. Inte kan man arbeta i livsmedelsbutik om man är lungsjuk och inte kan man fortsätta att sjunga med framgång, så både yrkesplanerna och hans sångardröm får stå tillbaka.
På sanatoriet känner han sig som i ett fängelse och det var ju också så att patienterna var smittsamma och inte fick lämna sjukhuset hur som helst. Dessutom fanns det fasta regler för hur dagarna skulle vara. Men Thomas har också ett stort motstånd, samma vrede som tidigare och vilja att göra som han vill och inte alltid följa läkarnas order. Så mycket är ruttet och fel och unket i det Österrikiska samhället, och läkarna, vet de verkligen vad de gör?
I den här boken får också saknaden, eller i varje fall undran över hans frånvarande pappa ett visst utrymme. Mycket sorg och elände, alltså, men precis som i de tidigare tre självbiografiska böckerna finns här en svart humor som uppstår vid läsningen. Det är mycket personligt och argt och texten har kraft.
Kylan – en isolering av Thomas Bernhard, Alba 1989. Översättning: Susanne Widén.
Fem hjärtan i en tändsticksask är en roman med självbiografisk bakgrund. Från omslagets baksida:
Fem hjärtan i en tändsticksask kallade P C Jersilds pappa familjen där de trängdes i en tvårums småstuga i Norra Ängby utanför Stockholm. Denna småfolkets egnahemsmiljö började byggas på 30-talet och stod i sin blomning under andra världskriget. Med sina oändliga rader identiska småhus var den en blandning av torpardröm och socialistisk utopi, en trädgårdsstad för skötsamma arbetare. I Jersilds roman får detta speciella hörn av Folkhemmet sin första stora litterära skildring.
Ja, det låter lockande faktiskt. Den vill jag läsa.
Fem hjärtan i en tändsticksask av P C Jersild, Bonniers 1989.
Den sextonåriga flickan Cora är slav på en bomullsplantage i Georgia. För en tid sedan rymde hennes mor och hon hittades inte av slavägarna. Cora är nu ensam och måste bo med andra utstötta kvinnor på plantagen. Att Coras mor flydde förvånar inte läsaren. Förhållandena på plantagen är fullständigt vidriga. Hårt arbete utan dess like, misshandel som ibland leder till döden, godtyckliga bestraffningar, också för en sådan sak som viljan att lära sig läsa. Försäljning av slavar hit och dit så att barn blir föräldralösa. Och utnyttjande av kvinnor och flickor förstås. Om en slav mot förmodan skulle leva till sitt femtionde år betraktas hen som uråldrig.
Men samtidigt som läsaren så väl förstår att ingen slav vill stanna på den där hemska platsen är det svårt att förstå att Coras mor vågade fly. Slavarna blir så gott som alltid upphunna av slavjägarna och sedan förda tillbaka till plantagen, antingen som avhuggna huvuden eller som en hårt sargad människa som ska plågas till det yttersta innan hen mördas. Och detta sker inför åsynen av alla plantagens slavar för att statuera exempel. Men Cora rymmer ändå och flyr bort genom den underjordiska järnvägen.
Det fanns något som kallades den underjordiska järnvägen under slavtiden. Det var människor som hjälpte slavar att fly norrut med risk för sitt eget liv. De finns också i Colson Whiteheads roman, men hjälparna har i den tillgång till en verklig underjordisk järnväg. Den finns utbyggd under jorden och tågen tuffar på i tunnlar. Jag har sett kritik mot detta, men jag förstår varför författaren har valt att skriva så. Romanen är mycket pedagogisk. Jag har fått kunskap om och insikt i mycket som jag inte visste tidigare, och allt detta i romanform hade nog varit svårt att få med utan den underjordiska järnvägen. Vi får uppleva hur förhållandena skiljer sig mellan flera olika stater och vi hade inte kunnat följa en flyende på så långa färder utan tågen i tunnlarna. Det hade knappast gått.
Den underjordiska järnvägen är alltså en ond saga med verklighetsbakgrund, men den innehåller också omtänksamhet, uppoffrande människor och verksamhet som pekar mot en bättre värld. För mig var den både intressant och spännande att läsa. Den är bitvis otäckt spännande och den är lärorik. Något som var mycket intressant att läsa var partiet från South Carolina där delstaten och många av de välvilliga människorna ansåg att svarta inte var lika mycket värda som vita. De ville att de skulle ha ett bättre liv och de ville höja deras nivå, men absolut inte till jämbördiga människor. Något som var väldigt viktigt var att de inte skulle bli för många, så man hade ett program för sterilisering. Känns det igen? Förtrycket har många ansikten.
Det jag berättar här är bara en bråkdel av det man hittar och upplever i Colson Whiteheads roman. Och att man just får uppleveser är så viktigt. Skönlitteraturen får oss att förstå och känna på ett helt annat sätt än facklitteratur. Läs gärna den här romanen.
Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead, Bonniers 2017. Översättning: Niclas Nilsson.
The Underground Railroad publicerades första gången 2016 och har fått både The National Book Award och Pulitzerpriset.
Mösstanten 