Daniel Bechimol är en regimkritisk journalist från Angola. Han brukar ibland ta in på ett enkelt hotell som ligger vid en strand. Ägaren är Hossi som är en gammal gerillasoldat. Han dyker ibland upp i Daniel Bechimols drömmar iförd en lila kavaj och många andra drömmer också om Hossi. En dag när Daniel Bechimol är där och simmar i havet hittar han en kamera med bilder som verkar föreställa drömmar. Det är konstnären Moira som har skapat bilderna och Daniel Bechimol tar kontakt med henne.

Den här romanen handlar alltså om drömmar, både sådana som vi drömmer om natten och drömmen om frihet från förtryck och korruption, och berättelsen handlar både om en nutid på 2000-talet och och går tillbaka till befrielsen från det portugisiska kolonialstyret och till det som hände sedan. I Angola fanns tre befrielserörelser, MPLA som var marxistiskt och stöddes av Sovjetunionen och Kuba, FNLA-gerillan som stöddes av USA och Zaire och Unita som stöddes av Sydafrika och USA. Dessa tre gerillor kämpade om makten efter att Portugal hade släppt greppet om Angola. År 2008 genomfördes det första fria parlamentsvalet och MPLA fick 80 procent av rösterna, enligt Wikipedia. Men demokratiskt och fritt så som vi har det här i Sverige är inte styret i Angola som jag uppfattar det. Korruptionen frodas och yttrandefriheten är beskuren.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare är delvis drömlik och övernaturlig som i böcker med magisk realism men den har också en konkret förankring i nutiden. Händelserna när Daniel Bechimols dotter blir aktivist för att kämpa för frihet blir drabbande. I romanen finns såväl humor som stort allvar, kärlek och omtanke och hat. Men det är som om författaren blinkar åt oss ibland och vet att vi inte tror att allt i romanen har hänt på riktigt. Samtidigt kan ju drömmar om frihet på vissa platser och i vissa situationer kännas lika orealistiska och overkliga som våra drömmar om natten, och verkligheten kan ibland vara mardrömslik.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare är en intressant roman av en författare från ett land som jag aldrig har läst något skönlitterärt om tidigare och jag vill gärna läsa mer av José Eduardo Agualusa.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa, Tranan 2020. Översättning: Irene Anderberg.