Från Sully Prudhomme till Gabriela Mistral

Nej, att läsa Sully Prudhommes dikter var ingen höjdare. Jag antar att de är bättre på franska, annars hade de väl ändå inte givit honom Nobelpriset i litteratur. Men jag kan tyvärr inte läsa dem på origianspråket utan jag är hänvisad till översättning. Dikterna är rimmade och har har en särskild rytm, bunden vers kanske det ska kallas, och jag räknar med att översättaren Göran Björkman har fört över det till svenska. Att göra det måste vara bland de svåraste översättningsuppdragen man kan få. Troligen faller sig rimmen naturligt i de franska dikterna men att läsa dessa meningar med omvänd, krystad ordföljd för att få till rimmen det känns nästan Grönköpingsaktigt ibland. Det hade dugt bra till femtioårskalaset där den släktingen som rimmade bäst hade skrivit text om jubilarens liv till en välkänd melodi som skulle sjungas i allsång under middagen.

Nåja, nu vet jag det, och jag är ändå glad över att jag har läst de här dikterna. Något mycket litet hum har jag ändå fått om denne förste Nobelpristagare, och nu fortsätter jag med Gabriela Mistral (1889-1957) som fick Nobelpriset 1945. Hon hette egentligen Lucila de María del Perpetuo Socorro Godoy Alcayaga, men antog namnet Gabriela Mistral som författarnamn. Att det blev Mistral kommer sig av att hon beundrade Frédéric Mistral som fick priset 1904. Hans poesi betydde mycket för henne. I sin ungdom förälskade hon sig i en järnvägsarbetare som efter tre år tog sitt liv och det påverkade hennes diktning. Hon arbetade som lärare och hade ett antal uppdrag för det chilenska staten. 1946 fick hon i uppdrag av FN att skapa en världsomfattande fond för barn i fattiga länder, det som senare blev Unicef.

Skönheten, av Gabriela Mistral – dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg, Norstedts 2018.

Och av den förste Nobelpristagaren i litteratur läste jag alltså Dikter af Sully Prudhomme i översättning af Göran Björkman från 1889.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Ett hembiträde berättar. Hon heter Estela och har rest från södra delen av Chile till Santiago. Där är hon anställd av en välbärgad familj som tjänstekvinna. Hon bor i en liten pigkammare intill köket och hon sköter huset och matlagningen och tar också hand om det välbärgade parets lilla flicka.

Allt ses ur Estelas synvinkel, familjen, huset miljön, det hårda arbetet och förhållandet till hennes egen mor och kusin. Estela är en tjänare som alltid ska vara redo, som arbetar till sent på natten om det behövs och som inga rättigheter har. Hon blir bara tillsagd vad hon ska göra. I Santiago är Estela så ensam. Hennes livlina är tanken på modern. Hon har ingen i Santiago, hon är tjänstekvinna, punkt slut. Hon vill hellre åka tillbaka till den fattiga södern, men hennes mor behöver pengarna.

Romanen är mycket bra skriven, en studie i maktlöshet som är mycket mänsklig och där det finns ett litet barn vars föräldrar är mycket frånvarande och som blir illa behandlat av sin dominerande far. Flickan reagerar på sin tillvaro på ett sätt som många gånger är mycket svårt för Estela.

Det finns också stark spänning i berättelsen. Redan från början förstår vi att något hemskt kommer att hända. Ibland måste jag lägga ifrån mig boken när den ena svårigheten efter den andra läggs på rad. Magen knyter sig i vånda över hur det ska gå, och det som händer känns inte påhittat. Visst är berättelsen fiktiv, men det som händer skulle mycket väl kunna hända, och händer på olika platser i världen då och då. Spänningen och att vi är så påtagligt mitt i Estelas arbete och att det är hembiträdet själv som berättar gör Rent hus till en mycket bra roman.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán, Wahlström & Widstrand 2023.
Rent hus publicerades första gången 2022 med titeln Limpia.