Pappan och havet av Tove Jansson

Äntligen har jag läst den, Tove Janssons Pappan och havet.

Muminpappan känner sig vilsen och onyttig. Han vill göra stora saker och skydda sin familj. Han vet att det finns en ö med en fyr långt ute i havsbandet. Dit seglar han med sin familj.

När de kommer fram upptäcker pappan till sin förvåning att fyren inte lyser och att fyrvaktaren är borta. Men familjen installerar sig i fyrtornet med förråden av mat och fotogen som de har fraktat i sin båt.

Det här är en fin bok som kan läsas av alla åldrar. Där finns skräcken och kölden från Mårran. Där finns den oförvägna lilla My som inte är rädd för någonting. Där finns vackra sjöhästar som kommer upp på stranden. Mumintrollet är på väg in i puberteten, tror jag. Muminmamman är hemmets stabilitet, men hon längtar tillbaka till mumindalen. Och muminpappan försöker enträget hitta stora uppgifter att utföra. Runt om dem finns det väldiga havet som muminpappan försöker förstå sig på.

Berättelsen kan läsas på många olika sätt. Rakt av som en saga. Med funderingar om manligt och kvinnligt. Med djupa filosofiska funderingar om livet, människan och naturen. Den innehåller så mycket och allt finns i gestaltningen. Det är det som händer, det som figurerna gör som får oss att tänka.

Denna bok rekommenderar jag varmt.

Pappan och havet av Tove Jansson, Schildts och Söderströms 2014.Berättelsen kom ut första gången 1965.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Den svavelgula himlen är en omfångsrik episk berättelse som spänner över lång tid, från 1960-talet till in i 2000-talet. Miljön är Helsingfors med omgivningar. Redan som barn träffar huvudpersonen de båda syskonen Rabell, Alex och Stella, som kommer från en mycket välbärgad famlij. Vänskapen med Alex och kärleken till Stella finns med i hela romanen.

Men förutom Alex finns en hel rad barndomskamrater som vi glimtvis får följa genom livet i boken. Krister som är ärlig och följer sitt samvete och som så småningom blir präst, Jan-Roger som är en plågoande och som Alex använder för att visa sin makt och Klasu som Alex mal sönder i affärslivet.

Kärleken till Stella är ett stort tema i romanen, den är stark, mycket erotisk och komplicerad. Hon och berättaren lever tillsammans i långa perioder men har också stora problem i sin relation. Vänskapen med Alex är också komplicerad, han är cynisk och makthungrig och kan bokstavligt talat gå över lik men han är inte endimensionellt beskriven. Hans far är mentalsjuk, hans farfar är en sträng maktmänniska och detta har präglat honom.

Huvudpersonen lär vi känna genom det han berättar om sitt liv och om de här människorna. Han kommer från lägre medelklass, vill vara författare, gör succé med en bok, men måste till största delen försörja sig som lärare. Hans förhållande till föräldrarna är fint beskrivet och också klasskillnaden mellan honom och familjen Rabell.

Den svavelgula himlen är en mycket mänsklig roman om människors strävan, om deras brister och hur svårt det kan vara att stå upp för sina åsikter. Det är en roman om det sena 1900-talet, om kriser och trender och det känns som om människorna i berättelsen verkligen finns. En roman att ta till sig och fundera över. Den var spännande att läsa.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Bonniers 2017.