Etikett: Frankrike

Från Hanna Rajs till Sully Prudhomme

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nu har jag lämnat Hanna Rajs diktsamling Samma mamma och läser istället dikter av Sully Prudhomme (1839-1907). Han var den allra första Nobelpristagaren i litteratur och han fick priset 1901. Sully Prudhomme var en fransk poet och han var ledamot av Franska akademien.

Att få tag på Sully Prudhommes dikter i svensk översättning är inte det lättaste men de finns digitaliserade. Den upplaga jag har i datorn på bilden är Dikter af Sully Prudhomme i översättning af Göran Björkman från 1889. Den kan ni hitta i Libris. Det finns en till digitalisering av Sully Prudhommes dikter. Här är länk till Lyriska dikter af Sully Prudhomme i svensk tolkning af Teresia Eurén från 1901. Vilken som är bäst att läsa vet jag inte. Man får pröva sig fram. Det jag kan säga är att Göran Björkman (1860-1923) hade betydligt högre utbildning än Teresia Eurén (1869-1952) och han fick också ett översättarpris för översättningar från portugisiska och spanska. Båda de här digitaliserade upplagorna kan den som vill ladda hem och läsa gratis.

Är man bra på franska, däremot, då finns stora möjligheter att köpa en diktsamling idag. Det finns även ett par i engelsk översättning.

Dikter i översättning af Göran Björkman från 1889 (digital).

Samma mamma av Hanna Rajs, Bonniers 2024.

Tjuven och kärleken av Jean Genet

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Tjuven och kärleken är en roman på självbiografisk grund som handlar om tjuvar och manliga prostituerade och hallikar i Montmartre. Berättaren sitter i fängelse och han skriver denna berättelse för att få tiden att gå. Han skriver mycket om kärlek. Att människor blir förälskade. Det stämmer inte riktigt med min definition av kärlek. Det är mera passion och lust och utnyttjande det handlar om och Genet skriver också: Våra äktenskap och deras lagar liknar inte era. Hos oss älskar man utan kärlek. Våra äktenskap har inte samma sakrala karaktär som era. Tanter har ingen moral. (sid. 64). Tanter är manliga prostituerade som uppträder mer eller mindre feminint om jag uppfattar saken rätt. Karlar i boken är homosexuella män som har en maskulin framtoning och som utnyttjar tanterna. Rätta mig om jag har fattat fel.

Den romanperson som berättelsen rör sig runt är Culafroy, som också kallas Norte-Dame des fleurs och det är det franska originalets titel. Pojken Culafroy, som nog är författarens alter ego, kommer till Montmartre och blir prostituerad. Romanen är en brokig väv om dessa människor som lever där på samhällets skuggsida. Men bilden av denna skuggsida blir färgrik och myllrande. Detta är inget socialreportage. Det är en känslosam, cynisk, hård, lustfylld berättelse som spänner över ganska många år. Berättaren utnyttjar sin hågkomster och fantasibilder när han onanerar i fängelset. Men som läsare finns också människor att bry sig om och fundera över. Varför är den där pojken en mördare? Hur kommer det sig att han har hamnat där han är? Och den stackars Divine som dör av lungsot.

Jean Genets Tjuven och kärleken ger för mig en inblick i en främmande värld, och berättelsen är inte vad jag skulle vänta mig med tanke på miljö och personer. Jag blir överraskad av författarens stil och ton och jag är glad att jag läste den.

Tjuven och kärleken av Jean Genet, Wahlström & Widstrand 1957. Översättning: Nils Kjellström.
Romanen publicerades första gången 1942 (Notre-Dame des fleurs) och kom i svensk översättning 1957. Den var Jean Genets debutbok. Tjuven och kärleken har kommit i ytterligare ett par upplagor, den senaste 2015, men översättningen verkar vara densamma.

Om Jean Genet (1910-1986) på svenska Wikipedia och den engelska.

Lol V. Steins hänförelse

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När Lol V. Stein var nitton år och förlovad var hon och fästmannen på en bal i T. Beach. En främmande kvinna kom in i salen och fästmannen föll för henne ögonblickligen. De dansade, och så småningom försvann de ut. En sådan upplevelse är naturligtvis smärtsam, men flickan avskärmade sig från sin smärta och under många år var hon en passiv åskådare till livet fast hon gifte sig och fick barn.

Den här romanen handlar om kärlek och passion men på ett egendomligt sätt. Det verkar som om Lol V. Stein inte fäste sig särskilt vid människor när hon gick i skolan. Så fäster hon sig tydligen starkt vid mannen som blir hennes fästman och sedan inte till någon, inte maken, inte barnen, förrän hon efter många år träffar en annan man. Romanen är avskalad och vi får uppleva allt genom händelser. Vad personerna gör. Det är en konstig tillvaro, som jag upplever det. Barnen betyder ingenting. Händelserna utspelas bland människor som har villor och tjänstefolk. I stämningen liknar romanen Moderato cantabile men där finns mer av öppna känslor.

Jag kan avslöja att den främmande kvinnan inte är främmande för läsaren om hen har läst Vicekonsuln. Det är Anne-Marie Stretter, den franske ambassadörens hustru i Calcutta. Den romanen tycker jag för övrigt är mycket bättre än denna. Nej, Lol V. Steins hänförelse fick jag ingen kontakt med, tyvärr. Kanske blir jag provocerad av att det saknas känslomässiga band i den förutom passioner?

Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras (1914-1996), Modernista 2018. Översättning och förord: Katarina Frostenson.
Romanen publicerades första gången 1964 (Le ravissement de Lol V. Stein) och kom första gången i svensk översättning 1988.

Moderato cantabile av Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

I en mindre stad vid havet har en pojke pianolektion. Där är pianolärarinnan och också hans mor. Överst på hans partitur står Moderato cantabile. Pianolärarinnan frågar honom vad det betyder. Det vet jag inte, svarar pojken. När lärarinnan frågar igen svarar han inte. Då skriker pianolärarinnan och slår med pennan på tangenterna och vänder sig till hans mor och säger att han är envis.

Så börjar romanen, men den handlar egentligen inte om barnet. Den handlar om modern som uppenbarligen har problem med alkoholen. Texten är lite mystisk eftersom man från början inte förstår. Berättelsen är skriven i scener och när man kommer längre in i texten förstår man mer. Barnet är barnet i den här berättelsen precis som barnet i Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia och i Halv elva en sommarkväll. Men i dessa två berättelser finns ömhet och omhändertagande av barnet. Här finns det inte. Modern är i sin lite avtrubbade bubbla, Pianolärarinnan i sin, som innehåller mycket frustration. Pojken i en tredje bubbla.

I Moderato Cantabile, finns otrohet, alkohol och vanmakt. Den är svartare och mer hopplös är de två ovan nämnda romanerna. Här finns också ett crime passionelle som sker på ett café nere på gatan. Ingredienser som finns i andra av Marguerite Duras romaner finns alltså här, men ändå lite annorlunda.

Moderato cantabile av Marguerite Duras, Interculture 1986. Översättning: Marianne Lindström.

Dansösen av Patrick Modiano

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

En man tänker på hur det var för länge sedan när han var ung. Han kände en dansös som hade ett litet barn och ibland hjälpte han henne att ta hand om pojken. Han minns bara fragment. Allt är mycket vagt och osäkert i sin helhet, men fragmenten är konkret berättade.

Denna lilla roman har släktskap med annat jag har läst av Modiano – som Nätternas gräs och De dunkla butikernas gata – där det också handlar om minnen och fragment och där allt har en stor vaghet. Men här, i Dansösen, tycker jag att det är för lite vi får veta. Stämningen finns där, men jag hade föredragit att författaren hade byggt ut det hela lite mer. Jag vet inte om det är Patrick Modianos egna minnen det handlar om. I så fall är det inte konstigt om han minns så lite. Men varför då skriva bara detta och ge ut det som en roman? Boken kallas roman av förlaget. Nej, jag tycker att det finns annat som Modiano har skrivit som är bättre.

Dansösen av Patrick Modiano, Grate 2024. Översättning: Jan Stolpe.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Ett par, deras lilla dotter och en väninna är på bilresa i Spanien. Det är mycket hett. Under ett stort åskoväder stannar de i en liten stad. Många turister har sökt skydd där. Hotellet är överfullt och och människor får övernatta i korridorerna. Den lilla flickan är bara fyra år. De tre vuxna i hennes resesällskap bryr sig mycket om henne, men modern dras hela tiden till alkoholen. Hon känner att ett kärleksförhållande håller på att växa fram mellan väninnan och hennes man, och hon gör ingenting för att hindra det. Alkoholen dominerar hennes liv.

Åskvädret är våldsamt. I staden har en man mördat sin hustru och hennes älskare och han är fortfarande på fri fot. Mot bakgrund av detta finns attraktionen mellan väninnan och mannen, kärleken till den lilla flickan, alkoholberoendet, hettan och röran på det överfulla hotellet. Berättelsen har stark pregnans och närvaro, stark spänning och dramatik. Den är hjärteknipande på ett helt annat sätt än De små hästarna i Tarquinia som också handlar om människor från Frankrike som är på semester. Men den är loj och stillastående. Där känns det som om människorna skulle kunna ändra sin situation om de ville. Men de vill inte. I halv elva en sommarkväll händer det saker, och där finns desperation. Men samtidigt finns samma känsla av att ingen riktigt kan ändra sakernas gång. Det känns ödesbestämt. Romanen är ett utsnitt av ett liv och jag funderar både på hur det har varit innan och hur det sedan kommer att gå.

Båda romanerna är läsvärda, var och en på sitt sätt, men Halv elva en sommarkväll fungerar bättre för mig.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Lind & Co 2002. Översättning: Ingmar Forsström.
Romanen publicerades ursprungligen 1960 (Dix heures et demie du soir en été).

Smärtan av Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Smärtan bygger på dagboksanteckningar som Marguerite Duras (1914-1996) skrev under några vårveckor under Paris befrielse 1945. Den längsta berättelsen handlar om hur hon väntar och försöker få upplysningar om vad som har hänt hennes man som deporterades under kriget. Det är en väntan full av smärta. Är han död eller levande? Kommer hon att återse honom och hur blir det då? Mycket har hänt sedan han försvann. Hon är inte samma människa som då. Och han, svältande efter lång tid i fångläger, vad har det blivit av honom? Denna första berättelse i boken är mycket stark.

De andra kortare berättelserna är lite varierande. Starkast där är Monsieur X, här kallad Pierre Rabier som handlar om en Gestapoagent och Milissoldaten Ter där Marguerite Duras gestaltar vad som kan hända med människor under krig och förtryck. Sidor av en som man inte kunde ana och som inte är så humana kan komma fram.

Sammantaget är Smärtan en mycket intressant bok där man också kan lära sig en del om hur det kunde vara under nazisternas ockupation och under månaderna efter deras nederlag och eftersom det är skönlitteratur får man en viss känsla för tiden och människorna. Boken rekommenderas.

Smärtan av Marguerite Duras, Bonniers 1986. Översättning: Marie Werup.
Den franska titeln är La Douleur (1985)

Sinnenas tid av Annie Ernaux

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

I den här lilla romanen berättar en kvinna om en kärlekshistoria. En mycket ojämlik sådan. Mannen är gift och hon är älskarinnan. Hon kan inte meddela sig med honom utan hon får vänta på att han hör av sig. Allt sker på hans villkor. Samtidigt är hon helt fixerad vid den här mannen. Allt hon gör, träffar vänner, arbetar, går ut och handlar och så vidare, har tagits över av denne man. Han dominerar totalt. Men naturligtvis är det inte han som har tagit över. Det är hon som har låtit honom göra det. Hon kan inte låta bli. Det är som en förtrollning.

Dennna korta roman, eller långa novell, är berättad mycket sakligt. Berättaren ser tillbaka. Jag föreställer mig att det har gått några år sedan händelserna i boken ägde rum. Men det gör ont att läsa Sinnenas tid. Visserligen bryter inte kvinnan helt samman och som jag uppfattar det sköter hon ändå sitt arbete, men tydligen är hennes passion det enda betydelsefulla som finns i hennes liv. Hennes vänner? Nej. Den politiska situationen i landet där hon bor? Nej. Någon vän eller släkting som har svårigheter och behöver stöd? Nej. Något intresse som hon brukade odla? Nej.

Det är högst provocerande. Och visst blir jag arg på mannen ifråga som tydligen anser att han kan förbruka en kvinna som om hon vore ett ting. Kanske kan detta hända i verkligheten? Eller annars har författaren bara förstorat upp det så att berättelsen blir mer slående och effektiv. Passion finns, det vet jag mycket väl. Jag har själv drabbats, om man nu ska uttrycka sig så, av passion i mitt liv. Men den har aldrig upptagit mig helt. Jag har alltid varit intresserad också av annat. Kanske var det då ingen riktig passion? Eller annars lever vi igenom en passion på olika sätt beroende på vår personlighet.

Ja ni ser. Sinnenas tid får igång både mina tankar och känslor. Det är en bra bok, så läs den gärna.

Sinnenas tid av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Katja Waldén.
Den franska titeln är Passion simple och den publicerades första gången 1991.

En stamtavla av Patrick Modiano

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En stamtavla är en självbiografi över Patrick Modianos uppväxt. Men den är inte sådan som man oftast förväntar sig när man ska läsa en memoarbok. Den är mycket kort och den är skriven mycket distanserat, huvudsakligen som en kort redogörelse av fakta. Ändå blir En stamtavla gripande.

Patrick Modianos mamma kom från Belgien. Föräldrarna träffades i Paris under ockupationen. Hans far var av judisk släkt, men han lyckades klara sig från deportation. Hans mor kom från Antwerpen. Föräldrarna separerade snart och Patrick Modiano fick bo hos sina morföräldrar när han var liten och hans första språk var flamländska. Fadern var en fifflare som inte ville ta hand om sonen, men som styrde hans liv i stor omfattning, och det oftast mot sonens vilja. Modern var skådespelerska och reste mycket i arbetet.

Att inte vara önskad, att inte ha ett tryggt hem, att vara bortlämnad till moderns vänner och bli sänd till internatskolor med hård regim, dålig mat och dålig uppvärmning, allt detta genomsyrar boken. Säkerligen har den korta i mångt och mycket faktaregistrerande texten kommit till därför att det var så författaren måste göra. Det var hans sätt att närma sig sin uppväxthistoria.

Att läsa En stamtavla ger mycket, men inte bara upplevelsen som griper en. Man får också perspektiv på och mer förståelse för Modianos romaner. Jag tänker på De dunkla butikernas gata där privatdetektiven Guy Roland har drabbats av minnesförlust och beslutar sig för att försöka få fram sin rätta identitet och Lilla smycket som handlar om ett oönskat barn. Även i Nätternas gräs finns stor osäkerhet, ett famlande. Och detta vandrande på gatorna i Paris i en värld av fragment och dunkel men där författaren noggrant talar om exakt på vilken gata vandraren befinner sig.

En stamtavla av Patrick Modiano, Grate 2015. Översättning: Kristoffer Leandoer.

På franska publicerades boken första gången 2004 (Un pedigree). Patrick Modiano tilldelades Nobelpriset i litteratur 2014.

De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

De små hästarna i Tarquinia är en ganska tidig roman av Marguerite Duras, publicerad 1953 (Les petits chevaux de Tarquinia). Den handlar om några vänner som tillbringar sin semester i en liten ort i Italien. Det är hett, fruktansvärt hett, det finns inte så mycket att göra. De dricker Campari, de pratar, de spelar boule och badar och de talar om att resa någon annanstans, varför inte till Tarquinia för att se de små etruskiska hästarna?

Men de kommer aldrig iväg. De små hästarna i Tarquinia är en stillastående berättelse, helt skriven med den avsikten hos författaren, räknar jag med. Den är detaljrik och den berättas utifrån en av vännernas synvinkel. Hon heter Sara och hennes och mannen Jacques lilla barn är med på semestern. Vi får läsa om alla vardagliga saker Sara gör under dessa heta dagar och deras loja semesteraktiviteter. Alla vännerna är liksom förlamade. Inte ens en otrohetsaffär blir något mer än en parentes i tillvaron. Allt är så lojt. Det som skiljer ut sig lite är Saras och Jacques barn och en hemsk händelse som har skett i närheten. Men den är ändå utanför semesterfirarnas tillvaro precis som branden som härjar uppe på höjderna.

Semesterfirarna sitter fast i hettan och lite tradigt kan det kännas att läsa romanen, men den är ändå intressant och läsvärd och nu mitt i den kalla vintern kan man glädja sig åt att inte befinna sig i denna hetta. Åtminstone kan jag göra det som har så svårt för de riktigt heta dagarna.

De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras, Lind & Co 2011. Översättning: Suzanne Palme. Förord: Annina Rabe.

De små hästarna i Tarquinia kom första gången i svensk översättning 1963. Den har kommit i fler upplagor sedan dess, men översättningen är densamma i alla.