Som vi vet belönades Camilo José Cela ( 1916-2002) med Nobelpriset i litteratur 1989. Han var en spansk författare och hans roman Pascual Duartes familj som kom på spanska 1942 förbjöds då i Spanien under några år. Romanen handlar om Pascual Duarte som år 1937 sitter i fängelse i väntan på sin avrättning. Där skriver han ner berättelsen om sitt liv.

Från baksidestexten:
Det är som om hans liv har varit förbannat av ödet från hans första dag. Från sin fattiga barndom i den lilla spanska avkroken har han bara minnen av våld och olyckor. Allt han senare i livet företog sig slog fel, det han älskade mest, sina barn, tog döden som små. Hatet tog överhanden och drev honom till mord.

Det verkar vara en förskräcklig historia, inget man bör läsa om man inte själv är i god balans, föreställer jag mig. Men jag vill läsa den. Någon gång. Hittills har jag inte läst Cela och jag vill gärna läsa något av varje Nobelpristagare i litteratur.

Pascual Duartes familj av Camilo José Cela, Atlantis 1986. Översättning: Alfred Åkerlund. Förord: Knut Ahnlund.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken handlar om skrivkonstens historia under 6 000 år – från kilskrift och hieroglyfer till dagens kulpennor och konstnärlig kalligrafi.

Författaren är Donald Jackson, en brittisk kalligraf, och i bokens inledning skriver han:

Det var de verktyg och material skrivarna använde som gav bokstäverna deras form. Varje steg i skriftformernas långa utveckling hänger samman med de begränsningar och möjligheter som den tillgängliga materielen dikterade. Genom att lära oss något om materielens fysiska egenskaper – om papyrusarket och rörpenseln, lertavlan, stenhuggarens mejsel, gåspennan – kan vi spåra varje steg i historien och återuppleva de skeenden som vållade förändringarna. (Sid 10)

En rikt illustrerad bok som jag inte har läst. Varför då? kan man undra. Jag är ju intresserad.

Skrivkonstens historia av Donald Jackson, Ordfront 1981. Översättning: Paul Frisch.

Bokens originaltitel är The story of writing och den publicerades också 1981.

Den här romanen av Marguerite Duras (1914-1996) köpte jag en gång när det var rea på nätbokhandeln. Den har en lite konstig titel. Lol V. Stein, vilket underligt namn, vem heter så? Tydligen gör bokens huvudperson det och 1964 när romanen ursprungligen publicerades fanns förstås ingen som tänkte på laughing out loud när de såg Lol. Emellertid har boken blivit stående på bokvagnen som så många andra böcker och nu får den vara med i Hett i hyllan.

På bokens baksida läser jag:
En främmande kvinna kommer in på en bal i T. Beach. Lol V. Stein ser sin fästman förändras – det sker på ett ögonblick – och ett oåterkalleligt drama utspelas.
Från första stund avskärmar sig Lol V. Stein från sin smärta. Under många år, även efter att hon gift sig och skaffat barn, lever hon som en tillvarons passiva åskådare. Tills hon en dag börjar planera ett möte.

Marguerite Duras är en av de två författarna som jag intresserar mig lite extra för i år så kanske blir boken läst nu. Men man kan inte vara säker. Har den hamnat på bokvagnen kan den bli kvar där längre än så.

Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras, Modernista 2018. Översättning och förord: Katarina Frostenson.

Romanens franska titel är Le ravissement de Lol V. Stein.

Liksom många av mina diktsamlingar kommer denna från min pappas bokhylla. Det är en diktsamling av Lars Forssell (1928-2007) och den heter Ändå. Den publicerades 1968 och Lars Forssell hade då många diktsamlingar, teaterpjäser och sångtexter bakom sig. Som poet debuterade han 1949. Hur den här diktsamlingen är vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om den är påverkad av tiden då den skrevs. Nog vill jag läsa den någon gång.

Ändå – dikter av Lars Forssell, Bonniers 1968.

Då hoppar jag in i Monikas Hett i hyllan igen och min första bok detta år är Människans slaveri av Somerset Maugham. Det är den sista av böckerna som jag plockade till mig från bibliotekets bokbytardisk när den fanns. Varför gjorde jag det? Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att läsa något av Somerset Maugham. Han var en brittisk författare av dramatik, romaner och noveller och som levde mellan 1874 och 1965. Han studerade medicin i London och under första världskriget var han hemlig agent i Ryssland.

När jag tog boken visste jag väldigt lite om författaren. Han var ett namn som jag kände igen bara. Om boken visste jag ingenting. När jag nu söker på nätet får jag veta att den är en av Maughams mest kända romaner. På engelska Wikipedia läser jag att den räknas som hans mästerverk och att den har självbiografiska inslag. Den är en uppväxt- och bildningsroman om Philip Carey vars mor dör när han är nio år. Han växer sedan upp i farbroderns prästgård och studerar sedan i Heidelberg och Paris, men återvänder till prästgården i England för att studera medicin. I romanen finns kärlekshistorier förstås och, jag antar, diverse komplikationer.

Vill jag läsa Människans slaveri? Ja, efter att ha tittat lite närmare på den vill jag nog det. Tror jag.

Människans slaveri av Somerset Maugham, Bonniers 1955. Översättning: Lisbeth och Louis Renner.

Romanen publicerades första gången 1915 (Of Human Bondage). Den första svenska upplagan kom 1943.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Avbrott av Hans Alfredson visar sig vara en samling berättelser. Det visste jag inte förrän jag ville ha med den i Hett i hyllan. Det är alltså min man som har köpt den här boken, på antikvariat får jag veta när jag frågar. Det är roligt att upptäcka böcker i hyllan och att Avbrott inte är en roman känns riktigt trevligt. Jag tror att man kan ha nöje av den här boken fast den allra längsta berättelsen heter Blod att dricka och författaren påpekar på dess första sida att det kommer att bli fasansfullt.

På omslagets baksida läser jag:
I Avbrott har Hans Alfredson samlat historier i varierande stämningslägen och format. Hans nya berättelser rymmer som vanligt det mesta – från ombonat gemyt med groggar och cigarrer till våld och rackartyg, från skabrösa grymtningar till finstämd lyrik. Gång efter annan låter han oss lyssna till de mest besynnerliga saker och det går inte att ta miste på vems rösten är.

Ja, som sagt, den här boken kan ge nöjsam läsning.

Och Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Frågan är – som så ofta nu för tiden – har jag läst den här boken eller inte? Kommer inte ihåg. Men då kan den lika gärna vara med här i Hett i hyllan och så blir den kanske antingen nyläst eller omläst så småningom. Jag tycker om det jag har läst hittills av Östergren så jag tror att jag kommer att få några bra timmar med boken.

Detta kan man läsa på omslagets baksida:

Det är skönt att komma hemifrån, hävdar doktorn, som tillsammans med sin gode vän Jobs förlagt sommarferien till badhotellets bar, några hundra meter hemifrån.
I baren sitter för det mesta Robert, som inte vågar gå hem till sin hustru och den slutgiltiga konfrontationen utan hellre tar död på tiden tillsammans med Dan Holten, en fiskare som nyligen flyttat till den lilla sydsvenska staden, och som gärna gör sig ärenden ut i hotellköket för att få se gluggen mellan kallskänkan Gills tänder.

Men sedan kommer tydligen några mäklare till hotellet som påstår att de vill köpa fastigheter för att härbärgera flyktingar. Dan Holten anlitas som chaufför och det dröjer inte länge förrän han inser att mäklarna inte talar sanning.

Handelsmän och partisaner av Klas Östergren, Bonniers 1991.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här romanen av Georges Simenon verkar handla om relationer och jag vet inte hur bra Simenon var på att skriva om sådant. Berättelsen handlar om Emile som lever i ett praktiskt men känslomässigt dött förnuftsäktenskap med Jeanne.

Så har han i själva verket levat hela sitt liv, som i en bur av glas, oengagerad, vid sidan om, aldrig som ”de andra”. Men en dag tar livet fatt i honom. När hans systers äktenskap havererar och slutar med en katastrof ställs han motvilligt inför något han aldrig trott på – en stor passion.

Ja, den här boken kan vara spännande, kanske till och med bra. I baksidestexten hävdas att det blir en lek med elden, en lek med liv och död.

Glasburen av Georges Simenon, Bonniers 1979. Översättning: Karin Jacobsson.

På franska kom Glasburen (La cage de verre) 1971.

När Livia hamnat i samma säng som sin chef Erik under bokmässan i Göteborg konstaterar de båda med lättnad att det var ett misstag.

Så inleds kring Livia en kärlekskarusell, eller en modern sedekomedi, där förvecklingar och förväxlingar bildar bakgrunden till de alltid lika svåra relationerna människorna emellan. Där är Eriks förra hustru Ulla, som också är förläggare, hennes medarbetare Olle Malvius som blir lurad på kärleken, poeten Robert som vet mer om det sanna känslolivet än de flesta. Tobias, den alkoholiserade redaktören och sanningssägaren, och Stefan som en gång var Livias älskade.

När jag läser detta på omslagets baksida tänker jag att Vad du vill kan bli nöjsam läsning med djup och allvar. Romanen kom 1995 och då hade Niklas Rådström verkat som författare i tjugo år, så han borde veta en del om människor i förlagsbranschen och inom kulturområdet. Man kan kanske tycka att det vore mer intressant att läsa om människor inom ett annat område i samhället, men kärlek och relationer angår ju oss alla och hittills har jag haft stort utbyte av det jag har läst av Niklas Rådström, så den här romanen vill jag också läsa.

Vad du vill av Niklas Rådström, Gedins 1995.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Som så många av Joyce Carol Oates böcker handlar Älskade syster om ett brott. På bokens baksida kan man läsa:

En jauarimorgon hittas den sexåriga skridskoprinsessan Bliss Rampike mördad i familjens källare. Mordet visar tecken på brutalitet och fallet väcker genast ett enormt mediaintresse. Hur kan någon ha förgripit sig på flickan och lämnat henne att dö med resten av familjen sovande i samma hus? Snart faller blickarna på barnstjärnans närmaste: mamma Betsey, pappa Bix – och till och med den nioårige storebrodern Skyler.

Hemskt, förskräckligt hemskt. Romanen bygger också på en verklig händelse och det gör det inte mindre hemskt. Joyce Carol Oates är en mycket skicklig författare, så jag räknar med att det inte kommer att kännas som en söndagspromenad att läsa Älskade Syster, men läsa den vill jag.

Älskade syster av Joyce Carol Oates, Bonniers 2010. Översättning: Ulla Danielsson.

Romanen publicerades första gången 2008 (My Sister, My Love)