Kärlek i det nya årtusendet av Can Xue

Kärlek i det nya årtusendet är en märklig roman. Det finns ingen huvudperson utan den handlar om flera kvinnor och några män. Kvinnorna är så att säga vanliga kvinnor. De har arbetat på textilfabrik och några söker sig istället till en bordell. De väljer hellre det livet än att fortsätta med slitet i den hälsofarliga miljön i fabriken. De lever i en tillvaro där det mesta flyter och egendomliga saker händer. Ibland, när jag läste; tänkte jag på Alice i underlandet. En person kan gå genom en dörr och utanför den finns en gata som de aldrig förr har sett. De kan hamna i en buske och somna och sedan vakna hemma i sin säng. Det är en värld full av korruption och magi och kriminalitet, en hård och stundvis farlig värld.

Men det finns en vackrare värld, på landet vid Chaoberget. Där är det lugnt. Människor verkar leva där i lugn och ro och tonåringarna på högstadiet verkar veta allt om jorden och växterna och om magin som finns där. Den trakten framstår om ett himmelrike i jämförelse med staden där textilfabriken finns. Kanske har människorna där bättre kontroll över sin liv, men då har de egentligen överlämnat kontrollen till naturen. Det är den som styr, den livskraftiga, magiska växtligheten.

Det jag får med mig från den här romanen är en berättelse om människor som inte har kontroll. De kan påverka sin tillvaro i viss mån men samtidigt är de utsatta för egendomliga, godtyckliga händelser. De kan bara påverka en del av sitt liv. De flyter runt och famlar i något som liknar drömmar fast berättelsen stundvis verkar konkret. Det leder ingenstans. Det finns ingen handling att följa i den här boken. Den skildrar ett tillstånd, eller rättare sagt två tillstånd, det i staden och det på landet. Bitvis kände jag mig mycket frustrerad över att läsa den här romanen med alla sina 434 sidor.

Och ändå. Det finns något här. Det är vackert och fult och poetiskt och magiskt och det liknar inget som jag tidigare har läst. Så efteråt, när jag har läst färdigt, vill jag ändå läsa mer av författaren. Det är helt enkelt bra på något sätt som jag har svårt att sätta fingret på. Att läsa Kärlek i det nya årtusendet är inte helt lätt, men det är faktiskt värt besväret.

Kärlek i det nya årtusendet av Can Xue, Bonniers 2022.
Romanen publicerades första gången 2013 och kom i svensk översättning 2022.

Om Can Xue på engelska Wikipedia och på den svenska. Förutom romanen Kärlek i det nya årtusendet finns en novellsamling och en teaterpjäs översatta till svenska.

Från Gilgamesh till Bei Dao

Gilgamesh av Sophus Helle har jag nu läst ut. Det kommer ett inlägg om den boken så småningom. Efter den läser jag alltså dikter av Bei Dao, en kinesisk poet som är en framträdande representant för den så kallade dunkla poesin i Kina. Den uppstod som en reaktion mot kulturrevolutionen och de ”dunkla” poeterna förnyade kinesisk poesi med influenser från västerländsk diktning. Deras poesi fördömdes av myndigheterna som dunkel och oklar. Efter studentprotesterna 1986 tvingades Bei Dao leva i exil, men sedan 2006 har han åter möjlighet att leva och verka i Kina.

I boken som jag nu läser finns dikterna i kinesisk skrift på vänstra bladet och i svensk tolkning av Göran Malmqvist på det högra.

[lek för själar] av Bei Dao – dikter i tolkning av Göran Malmqvist, Norstedts 2001.

Under Bei Daos dikter ligger Gilgamesh av Sophus Helle, Yale University Press 2021.

Det röda fältet av Mo Yan

Det röda fältet är en grym och våldsam berättelse som utspelas i författaren Mo Yans hemtrakt, Gaomi nordöstra socken, under 1920- och 1930talet. Det var en våldsam och blodig tid med rövare, krigsherrar, rivalitet mellan nationalister och kommunister och japansk invasion. Berättelsen är bygg kring en familj som äger ett destilleri för durrabränvin. Det är barnbarnet som berättar om sin farmor, hennes älskare och om sin mor och far.

Berättelsen är så full av våld och grymhet att jag kände mig överväldigad när jag läste. Den är så fjärran från min lugna tillvaro och människorna är med om så mycket som jag knappt kunde föreställa mig även om jag teoretiskt sett vet en del om vad som hände i Kina och vad det kinesiska folket fick utstå på den här tiden. Författaren hoppar också fram och tillbaka i tiden. Det kan vara lite besvärligt att hålla reda på vem som är vem. Romanen är alltså inte skriven som en rak, spännande historia och det är mycket text. Helt enkelt är Det röda fältet inte helt lätt att läsa, men det är sannerligen mödan värt att göra det. Man får inblick i en kaotisk tid i ett land med en helt annan kultur. Gamla föreställningar och sedvänjor finns kvar. Till exempel har berättarens farmor små lotusfötter som lindades och deformerades när hon var liten, och männen älskar dem och blir eggade av dessa små fötter som har kommit till genom barnmisshandel.

Men det är inte bara att man får inblick i en annan kultur och Kinas historia som gör att jag tycker att romanen är läsvärd. Den är en myllrande väv av händelser, hat, kärlek och krig och våld och svält och elände. Och allt detta sker i en trakt där man odlar durra, där floden flyter fram och torka och regntid avlöser varandra. Naturen och omgivningarna har stor betydelse i berättelsen. Det röda fältet är ett fält av durra och plantorna växer sig höga. Där kan man gömma sig vid fientliga angrepp, men också för kärleksmöten.

Det röda fältet av Mo Yan, Tranan 2012. Översättning: Anna Gustafsson Chen.
Romanen publicerades första gången 1987 (Hong gaoliang jiazu) och kom i svensk översättning 1997. Översättningen reviderades och en ny upplaga kom 2012.

Om Mo Yan på Wikipedia. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i Litteratur 2012.

När jag köpte ett spinnspö åt farfar av Gao Xingjian

När jag köpte ett spinnspö åt farfar är en novellsamling som har fått titeln från den första novellen. Samlingen innehåller tio noveller. De flesta har en lugn, melankolisk ton och ofta är novellerna utformade som monologer eller dialoger och skulle kunna uppföras på scenen utan större bearbetningar, enligt översättaren Göran Malmqvist. Gao Xingjian är mycket riktigt också dramatiker och under några år på 1980-talet var han anställd vid Folkkonstteatern i Peking.

I novellerna i den här samlingen är det ofta en man som funderar över sina minnen. Dessa minnen kan innehålla stora svårigheter. De flesta som berättar fick avbryta sina studier eller sitt arbete och skickades ut på landet för att kroppsarbeta, och en del levde farligt under kulturrevolutionen. Livet blev inte det de drömde om som unga. Men fast minnena ofta är sådana är tonen ändå lugn och lite sorgsen och novellerna skakar inte om läsaren.

I samlingen finns också humor som i novellen Vid havet som handlar om en ung man som får tillfälle att resa med en grupp äldre människor till badorten Beidaihe. De är två människor från arbetsplatsen som får tillåtelse att resa och meningen med detta är att dessa yngre personer ska kunna hjälpa de gamla. Men den andre medföljande är en omöjlig lat person. Åtminstone i den unge mannens ögon.

Den novell som jag känner starkast för är ändå Ärtblomma som handlar om hur livet ändrades genom politiken som i så många av de andra novellerna, men framförallt om personliga missade möjligheter till kärlek, och funderingar om varför det aldrig blev någonting.

Jag tycker att samlingen ger läsaren en hel del. Det är mycket stämning i berättelserna och jag känner att jag har fått en liten bit av Kina genom dem. Jag har läst åtminstone en roman av Gao Xingjian för länge sedan, innan jag började blogga. Eventuellt har jag läst båda två som finns översatta till svenska. Men nu får jag faktiskt lust att läsa dem igen, eller om det är för första gången. Jag tror att de kommer att säga mig mer nu när jag är lite äldre och har mer tid för läsning.

När jag köpte ett spinnspö åt farfar – novellsamling av Gao Xingjian, Forum 2000. Översättning och inledning: Göran Malmqvist.

De två romanerna av Gao Xingjian som är översatta till svenska är Andarnas berg och En ensam människas bibel.

Gao Xingjian tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2000. Om Gao Xingjian på svenska Wikipedia och på den engelska.

Trekropparsproblemet av Liu Cixin

Boken börjar med en händelse år 1967 under kulturrevolutionen i Kina. Ye Wenjie bevittnar hur rödgardister slår ihjäl hennes far. Han är universitetslärare och forskare och han svarar på rödgardisternas frågor efter sin övertygelse och inte enligt deras inskränkta dogmer. Lite längre fram i boken får vi läsa om arbetet på den militära forskningsstationen Röd kust och ännu längre fram befinner vi oss i nutiden då det finns en hemlig sammanslutning av vetenskapsmän och en rad oförklarliga självmord har skett bland landets ledande forskare. Vi får också vara med om ett onlinespel där deltagaren kommer in i en virtuell värld som styrs av det oförutsägbara samspelet mellan tre solar. Det är det som är trekropparsproblemet och det är ett verkligt vetenskapligt problem som ännu inte är fullständigt löst.

Trekropparsproblemet är alltså en science fictionbok och den är ganska spännande att läsa. Där finns många vetenskapsmän och vetenskapskvinnor, militärer och en oborstad polis och där finns en del humor. Berättelsen handlar om vetenskap kontra inskränkt dogmatik, om moral och ärlighet eller bristen på densamma, om naivitet och beräkning och om vår plats i universum. Kan vi människor någonsin räkna ut och förstå allt? Där har vi den ena extremen genom rödgardisterna som benhårt håller på sin uppfattning om världen och om de kunde tänka mer flexibelt skulle deras skenbart trygga grund smulas sönder. Den andra extremen är både onlinespelet som visar en kaotisk värld och vetenskapspersoner som när den vetenskapliga synen på universums krafter kommer i gungning begår självmord. Och sedan har vi den stora frågan om huruvida det finns andra intelligenta kulturer ute i rymden någonstans och om de i så fall är lika oss eller mycket olika och om de skulle vara vänligt sinnade eller inte.

Jag är ingen stor science fictionläsare men den här boken var intressant och spännande. Där finns inga psykologiska, allsidiga människoporträtt. Nanoexperten Wang Miao har fru och barn, men de försvinner mycket snart ut i periferin. Människorna i boken är den funktion som de har i intrigen. I denna slags berättelse köper jag det. Ett plus är att romanens miljö huvudsakligen är Kina. Det gör den lite annorlunda mot annan science fiction jag har läst.

Trekropparsproblemet av Liu Cixin, Gondol 2024. Översättning: Anna Gustafsson Chen.
Romanen är första delen i en trilogi och den är prisbelönt. Den publicerades första gången 2006. Netflix har gjort en serie grundad på boken.

Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang

Manzhen arbetar på kontoret på en fabrik i 1930-talets Shanghai. Där möter hon Shijun som är son till en välbärgad köpman. De blir förälskade men de har mycket emot sig. Manzhens far dog när hon var barn. För att försörja familjen började hennes storasyster arbeta som dansflicka och blev prostituerad. Shijuns familj är gammaldags och en flicka från en familj som Manzhens måste vara dålig. De älskande skiljs åt och efter många år möts de igen.

Kvinnorna har det inte lätt i det här samhället. De rika männen tar sig konkubiner och det får fruarna finna sig i. Konkubinernas villkor är heller inte de bästa. Fruarna har vissa lagliga rättigheter som konkubinerna inte har. Dubbelmoralen härskar. Männen med pengar träffar dansflickor och prostituerade och det tycker de är en självklarhet, medan naturligtvis inte en flicka från en sådan familj får bli deras sons fru. De unga flickorna från de fina familjerna ska bli hustrur och helst inte läsa på universitet. Att det anses rätt att ett våldtäktsoffer gifter sig med förövaren förekommer också här om än den yngre generationen inte håller med om det.

Eileen Chang beskriver många olika människor i boken. Den utspelas både i rika och fattigare kretsar. Ofta skriver hon rakt på att en person är svartsjuk eller ledsen. Jag brukar ha svårt för sådana böcker, men här fungerar det. Handlingen framskrider långsamt och detaljrikt och resultatet blir en rörande kärlekshistoria som den krassa verkligheten sätter stopp för. Romanen ger en inblick i förhållandena i 1930-talets Kina och särskilt i borgerskapets liv och kvinnornas villkor. Vi får också en känsla för livet i Shanghai som är modernare än i Shijuns hemstad. Mot slutet av romanen angriper Japan Kina och Shanghai blir ockuperat. Det har en viss betydelse i romanen men ingen framträdande roll. Huvudvikten ligger i relationerna mellan människorna.

Ett halvt liv av kärlek är en bra bok som jag rekommenderar.

Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang, Atlantis 2019. Översättning: Anna Gustafsson Chen.