När bergen sjunger inleds med ett kapitel där flickan Huong är på väg till skolan tillsammans med sin mormor. Flickan bor med sin mormor eftersom båda föräldrarna har givit sig iväg för att kämpa i kriget. Det är år 1972 och Hanoi, där mormodern och flickan bor, blir skoningslöst bombat. Berättelsen handlar om flera generationer i en familj och löper mellan 1930 och 1980. Författaren hoppar tidsmässigt fram och tillbaka, men det finns årtal i varje kapitels rubrik så läsaren vet var någonstans hen är i tiden.

En stor del av romanen består av mormoderns berättelse om hur det var förr, så i romanen finns gamla seder och tänkesätt såväl som mer moderna. Vi får en inblick i landets historia och i hur folk levde och den inblicken får vi genom en mycket dramatisk berättelse om kriget och dess konsekvenser och om övergrepp, både personliga och regimens övergrepp vid den stora jordreformen. Berättelsen om den får mig att tänka på Kulturrevolutionen i Kina. Vi får naturligtvis komma ihåg att den som berättar är mormodern som tillhörde en familj som ägde en stor gård med avlönade lantarbetare och tjänstefolk. Men som vi vet finns många vittnesbörd om övergrepp vid omvälvningar även från andra länder så det ligger nog mycket sanning i den delen av berättelsen.

Men romanen handlar om människor, inte om politiska pappfigurer. Där finns kärlek och omtanke såväl som utnyttjande och girighet och grymhet. Där finns uppgivenhet, men fram för allt en stark vilja till liv och längtan efter det vackra. När bergen sjunger är en spännande berättelse som ger mycket. Jag kan tycka att avsnittet om morbrodern som gav sig iväg till södra delen av landet är lite väl rapsodisk och i viss mån känns det som om författaren vill få med så många händelser och komplikationer i berättelsen så att den sveper lite väl snabbt. Men tro nu för all del inte att berättelsen inte skulle vara läsvärd. När bergen sjunger är en bra roman som handlar om människor och händelser som vi inte ofta läser om. Den är väl värd att läsas. Gör det gärna.

När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai, Historiska media 2021. Översättning: Annika Sundberg.
Romanen publicerades första gången 2020 (The Mountains sing).

När han var arton går gick Quan med i den Nordvietnamesiska armén. Sedan dess har det gått tio år. Han var ung och entusiastisk men nu är alla illusioner borta. Kriget har brutit ner folket.

Duong Thu Huong tjänstgjorde själv många år i Norvietnams militära styrkor under kriget mot USA och Sydvietnam. I sin roman skriver hon om svältande och sjuka soldater och om hur allt dödande har påverkat dem. Hon skriver också om skillnaden mellan de idealistiska tankarna de hade från början och den krassa verkligheten. Korruption och cynism finns i Nordvietnam och man får anpassa sig efter de styrandes order. Befolkningen och soldaterna blir utsatta för napalmanfall och otaliga dör.

Det som är så bra med den här boken är att jag tror att Duong Thu Huong vet vad hon talar om. Den naiva bilden av Nordvietnam och FNL:s och Nordvietnams styrkor som jag hade som ung har jag för länge sedan lagt bakom mig men här smulas den sönder till stoft. Människorna i boken är människor och inte heroiska figurer. Författaren beskriver noggrant vad Quong är med om och hur det känns att besöka sin hemby efter många år i fält. Boken slutar där Sympatisören börjar. Saigon faller men här får vi se händelserna från den andra sidan och det är inga tjusiga bilder som författaren ger oss av de segrande styrkorna från norr.

Roman utan namn är en bra, mänsklig bok om en omänsklig tid. Där finns kärlek, eller försök till kärlek, vänskap, galenskap och cynism. Romanen ställer frågan om allt detta lidande var värt segern. Den ger mig mycket att fundera på och jag rekommenderar den.

Roman utan namn av Duong Thu Huong, Tranan 2019. Översättning: Tobias Theander.