Min man gör hummus

Jag känner mig verkligen priviligierad som har en man som lagar så många goda maträtter. Hummus är ett trevligt tillbehör och passar till väldigt mycket. Min man använder sig av ett recept han har hittat hos ICA, men han har gjort om det.
Först fräser han försiktigt hackad vitlök i en kastrull.
Sedan ställer han kastrullen åt sidan. Han använder två paket färdigkokta kikärter som han sköljer med vatten innan han häller dem i skålen.
Sedan häller han olivolja över kikärterna.
Och mosar dem med hjälp av stavmixer.
Han häller i vitlöken och rör om.
Och kryddor. I allmänhet använder man tahini men min man har bytt ut den mot garam masala.
Och naturligtvis salt och peppar och så pressad citron. Som ni ser använder min man örtsalt.
Det blir väldigt gott. Vi har bland annat haft hans hummus både på julbordet och påskbordet.
 
Kategori: Mat Taggar: Mat

Snart kommer bokmässan

Den 27 till 30 september är det dags och en stor kulturhändelse får den väl räknas som. Jag har varit där tidigare år men nu är det ganska länge sedan och jag väljer att inte åka dit i år heller.
Men en hel del av det som händer och vad som sägs på bokmässan kan man ju ändå ta del av. SVT brukar sända från bokmässan och också Sveriges radio. Och nu för tiden måste man ju inte lyssna och titta i realtid utan kan göra det när man vill.
Ett tema på årets bokmässa är respekt och det tycker jag är intressant och aktuellt så här efter valet. Bland annat kommer den rysk-amerikanska journalisten och författaren Masha Gessen att medverka där. Hon har skrivit flera böcker om populismens dragningskraft.
Sedan ser jag att den Egyptiska författaren Nawal El Saadawi kommer till bokmässan i år. Henne beundrar jag mycket. Jag har skrivit om hennes bok Den stulna romanen här och om Imamens fall här.
Sedan skulle det inte förvåna mig om jag någon av dagarna kommer att slå mig ner framför tv:n och titta på någon sändning i realtid och känna mig lite som om jag var där.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Den som stannar, den som går

Det här är den tredje boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett. De två första har jag läst tidigare och nu i höst ville jag läsa den tredje.
Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i en fattig stadsdel i Neapel. De skulle båda kunna studera men bara Elena får möjlighet. När den här boken börjar har hon tagit examen på universitetet, skrivit en roman som hon har fått antagen och är förlovad med en ung professor av fin familj.
Lila däremot arbetar på en konservfabrik i Neapel där villkoren för arbetarna är usla.
Tiden är nu 1970-talet. Stora studentprotester pågår. Flera av Elenas och Lilas gamla vänner har blivit kommunister och några går långt till vänster. Det är hårda tag. Fascister misshandlar kommunister, maffian är mäktig i Elenas och Lilas barndomskvarter och det finns terroristgrupper längst ut på vänsterkanten.
Som jag ser Neapelkvartetten efter att ha läst tre av böckerna så handlar de mycket om Elenas utveckling till en självständig person. Det är inte lätt för en ung fattig flicka från Neapel att studera på universitet. De från välbeställda familjer har så mycket gratis som hon måste lära sig från grunden. De talar italienska men Elena talar napolitanska och bara att tillägna sig och kunna använda en vårdad italienska kräver stor möda. Klasskillnader och olika världar gestaltas starkt i de här romanerna. Även i den tredje utvecklas Elena. Och vad hon kommer att bli i slutet av den fjärde boken vet vi ännu inte.
Det är Elena som är bokens berättare och vi får följa henne i hennes liv. Lila blir beskriven så som Elena ser henne. Jag upplever Elena mer lik mig. Jag kan förstå henne ganska bra. Lila däremot är en helt annan sort, en mycket fascinerande romangestalt. Hon är superintelligent, lynnig och kan vara mycket elak. Hon har en stark personlighet som påverkar hennes omgivning.
Böckerna är detaljrikt skrivna och den tredje som jag nu har läst börjar lite trögt men bara man fortsätter läsa så blir det mer spännande. Den slutar med en riktig cliffhanger men jag kommer ändå inte att läsa fyran direkt efter denna. Jag sparar den till i vinter.
I alla fall kan jag rekommendera böckerna så här långt. Intressanta kvinnoöden, kvinnlig vänskap och en intressant bild av Italien. Jag tycker också att de är spännande att läsa.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, Norstedts 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.