Böcker till och om mödrar

På söndag är det mors dag och temat från Johannas deckarhörna är därför idag mödrar.
  • Kära mamma - noveller. Starka debutanter och välkända veteraner utforskar mödrar och moderskap kan jag läsa på baksidan. Jag har inte läst den än, men jag ska.
  • Felicia försvann av Felicia Feldt. Den omdiskuterade boken om Anna Wahlgren som mamma.
  • När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall. Hon skrev böcker före den här om sitt svåra förhållande till sin mamma. I den här boken har hon kommit till en större förståelse av sin mammas situation. Boken handlar om skogshuggardottern Hilma som gifter upp sig men som inte får veta att hennes man lider av psykisk sjukdom förrän efter vigseln. Mycket bra bok.
  • My left foot av Christy Brown. Jag har bara sett den som film, men där skildras en mamma som kämpar med alla sina krafter, både fysiska och psykiska för sin handikappade son. En fin skildring av en mor men risken är att man som mamma känner sig underlägsen och tänker: det där hade jag aldrig orkat.
  • Tre små Rograr av Kristina Olsson. Nu gör jag kanske en fuling här för den här boken har jag skrivit själv. Den handlar om en kvinna som får trillingar och pappan vill inte veta av dem. Han heter Roger.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Musik i det gröna

Vi har haft fantastiskt pingstväder. På pingstafton var vi i Trädgårdsföreningen och lyssnade på musik. Det var sju musiker ur Norrköpings symfoniorkester som spelade.
Endast brassinstrument och trummor för det skulle bli brunnsmusik.
På väg hem gick vi bland parkens träd. Nog är det grönt så det räcker.
 Och kastanjerna i parken blommar så vackert. Vad kan man begära mer?
En god pingstdagslunch med dottern och en av mina söner kanske? Varmrökt lax med sallad och kall sås med gräslök från balkongodlingen.
Ja sommaren har redan börjat.
 

Alltid-vara-glad-leken

När jag var liten fick jag boken Pollyanna. Jag läste den naturligtvis och den måste ha gjort stort intryck på mig för än idag tänker jag ibland på den föräldralösa Pollyanna som får bo hos sin stränga moster Polly. Mostern vill inte ta hand om flickan men känner det som sin plikt. 
Av sin far har Polyanna lärt sig att alltid försöka se positivt på det som händer. Genom Pollyannas förmåga att kunna göra det tinar mostern upp och i slutet av boken är mosterns och Pollyannas förhållande mycket bättre.
För mig har alltid sådana berättelser kännts väldigt välgörande. Det finns fler barnböcker som är uppbyggda på det temat. Den hemliga trädgården är en av dem. Där förändras huvudpersonen Mary till det bättre, men hon har också stor inneboende styrka och lyckas skapa förändring till det bättre i det stora dystra huset där hon tvingas bo efter att ha blivit föräldralös.
Pollyanna är oerhört positivt lagd från första början. Hon leker alltid-vara-glad-leken och försöker se det positiva i allting. Det kan nästan bli för mycket ibland.
Pollyannas far var pastor i den inre missionen och hade mycket liten lön. Till en jul hade hon önskat sig en docka men i välgörenhetspaketet som de fick fanns ingen docka utan ett par kryckor. Hur lätt är det inte för oss att känna barnets stora besvikelse?
Men vad hände då? Pollyannas far hade en mycket positiv livssyn. Genom hans påverkan och alltid-vara-glad-leken kom Pollyanna fram till att hon i själva verket borde vara glad. Hon var ju inte skadad eller sjuk och behövde därför inte använda kryckorna.
Va?? Det är nästan så man kräks.
Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg har jag läst att vi människor har en tendens att minnas det positiva bättre än det negativa. Det är nog bra. Men vi måste tillåta oss att sörja och att vara arga ibland. Det är viktigt att ta ett stort ansvar som individ men vi måste också inse att individen inte alltid har möjlighet att ändra sin situation, att större samhälleliga förändringar kan behövas.
Dessutom kan vår tendens att minnas det positiva bättre än det negativa slå tillbaka. Jag tänker på vattenpölarna som jag skrev om.  Eftersom solen sken så mycket förr, varför gör den det inte nu? Och så blir vi sura istället.
Antagligen är det dubbelheten - att det är bra att se positivt på tillvaron, men att positivt tänkande kan gå till överdrift - som gör att jag inte kan glömma Pollyanna.
Boken på bilden är inte den jag läste som barn. Bilden kommer från Litteraturbanken där det finns inskannade böcker som man får ta del av gratis. Pollyanna är skriven av Eleanor H. Porter och kom ursprungligen ut år 1913.