Kanada

Det är våren år 1960 i Great Falls i Montana, USA. Föräldrarna rånar en bank och tillvaron rämnar för de femtonåriga tvillingarna Dell och Berner. Detta händer en god bit in i romanen, även om vi får veta att det ska ske från första början.
Det är pojken Dell som berättar och det gör han i mogen ålder. Han ser tillbaka på det som hände 1960 och vad som ledde till rånet. Han berättar om sin far och sin mor som var så olika och om en famlij där man tiger om sina funderingar och problem. Fadern har inte riktigt förmågan att bedöma konsekvenserna av sina handlingar och det är en viktig orsak till att han börjar med olagligheter. Modern är intellektuell och tillknäppt, familjen har flyttat otaliga gånger eftersom fadern har arbetat i flygvapnet. De är inte rotade och hör inte hemma någonstans.
Richard Ford berättar mycket fint om det psykologiska klimatet i familjen. Som i flera andra romaner jag nyligen har läst berättas här mycket konkret och detaljerat om vad som händer. Berättelsen har en lugn saklig ton. Den är eftertänksam och utmynnar i tankar om hur man ska leva sitt liv och hur man kan tackla alla svårigheter.
Berner och Dell hamnar i en situation där inga barn bör hamna och de får ta itu med problemen så gott de kan, i stort sett utan vuxnas hjälp. Fast historien är lugnt och sakligt berättad är den spännande. Det ligger mycket under ytan. Ford berättar alldels tillräckligt mycket, men inte för mycket. Skruvarna dras åt ändå. Det är mycket skickligt gjort.
För Dell är nog det värsta att hans föräldrar blir bankrånare och på så sätt sviker sina barn, men så småningom får han vara med om värre brott. Ändå är berättelsen inte svart. Min känsla blir att man kan ta sig igenom det värsta och förlika sig med hur livet blev. Berättelsen pekar framåt, jag funderar mycket på vad som har hänt och hur vi är som människor.
Om jag ska gradera böckerna som jag har läst i år hamnar den här jämsides med H som i hök. Delad förstaplats alltså.
Kanada av Richard Ford, Brombergs 2013. Översättning Nille Lindgren.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Böcker om eller från exotiska länder

 Ämnet från Johannas deckarhörna för den här veckans boklista är exotiska länder. Jag slog upp exotisk i Svenska akademiens ordlista och där läste jag: främmande, från fjärran land. Och det ledde mig osökt till den första boken i min lista.
  • Gullivers resor av Jonathan Swift. Lilliputtarnas-, jättarnas land och de andra fantasiländerna i Gullvers resor är sannerligen främmande för oss.
  • Döden på Nilen av Agatha Christie. Vad som är exotiskt ligger i betraktarens öga. Egypten måste ha uppfattats som mycket exotiskt av västerlänningar år 1937 när boken kom ut.
  • Mord i Mesopotamien av samma författare. Agatha Christie var ju gift med sir Max Mallowan som var arkeolog, specialicerad på Mellanöstern. Mord i Mesopotamien utspelas vid en arkeologisk utgrävning. Det är västerlänningar som står för utgrävningen och lokalbefolkning som gör det tunga arbetet naturligtvis. Boken utkom år 1936.
  • Sargassohavet av Jean Rhys. Den har också kommit ut med titeln Den första hustrun. Huvudpersonen är Mr Rochesters första hustru, Antoinette Cosway. Hon är den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës roman Jane Eyre. Handligen i Sargassohavet är förlagd i Karibien och miljön känns exotisk för mig. I Jane Eyres och Charlotte Brontës ögon är förstås Antoinette Cosway också väldigt främmande. Jane Rhys står på den första hustruns sida.
  • Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson. Ett exotiskt land behöver inte ligga söderut och vara varmt. Island duger gott. Pojkens kamp för att komma över fjällen i snöstormen sker i en miljö som är mycket exotisk för mig.
Alla de här böckerna är i allra högsta grad läsvärda av olika skäl.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Musik i det lilla formatet

Visst är det härligt att lyssna til en stor symfoniorkester. Tonsättaren som har skrivit musiken, orkestern och dirigenten kan göra så mycket med alla dessa instrument. Många violiner, flera flöjter, två harpor kanske, en uppsjö av instrument som låter på olika sätt. Men det är inte heller så dumt att lysna på några få instument.
Här en konsert med flöjt och piano. Kristina Ersson och Kristoffer Hyldig tackar för applåderna.
Just flöjten för en undanskymd tillvaro i symfoniorkestern. Det är sällan man hör den bland alla instrument. Det används naturligtvis också av kompositörerna eftersom de partier när de andra instrumenten dämpas och flöjten framträder ger en alldeles speciell känsla. Men just att lyssna på vad en skicklig flöjtist kan göra med sin flöjt och se så tydligt hur hon gör när hon spelar, det kan man inte uppleva när man lyssnar på en symfoniorkester.
Fagotten ser man inte alls som publik på en konsert med stor orkester. Fagottisterna sitter ganska långt bak. Om man vet hur fagotten låter kan man höra dem då och då. Men vill man lyssna på och få veta hur en skicklig fagottist kan låta får man oftast söka sig till en konsert i mindre format.
Här en bild från en konsert med fagott och piano. Det är Sebastian Stevensson och Asuka Nakamura som tackar för applåderna. (Det känns inte bra att ta bilder när musikerna spelar. Det stör under konserten om man fotograferar.)
På den här konserten "Fokus på fagott" fick jag verkligen uppleva hur fagotten kan sjunga.
Konserterna hölls i Linköpings kammarmusikförenings regi.
 
Kategori: Musik Taggar: Musik