Fruntimmersveckan

Ja, den börjar i morgon med ett mansnamn: Fredrik. Sedan kommer Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina. Sex fruntimmer och en karl alltså. Redan på medeltiden firade man fyra kvinnliga helgon den här veckan.
I bondepraktikan kan man läsa att att det brukar regna under den här veckan. Den infaller under en regnig period men är statistiskt sett inte regnigare än veckan efter. Enligt SMHI finns det exempel på torra fruntimmersveckor, bland annat åren 1947, 1955 och 1994. Och den här torra sommaren måste jag medge att jag skulle tycka om en del regn i fruntimmersveckan. Men det ser inte ut att bli något.
Varför har jag nu illustrerat det här inlägget med en tårta? Jo det var en vecka späckad med namnsdagar när jag växte upp. Morfar hette Fredrik som andra namn. Mormor, mamma och jag hade Margareta som andra namn. Ja det är fortfarande mitt andra namn förstås. Och jag heter Kristina.
Namnsdagar skulle firas i min familj och då skulle det vankas tårta. Eftersom det är namnsdagar det handlar om här har jag valt att fota en lite mindre tårta, en längd. Eller en stubbe som de brukade kalla den hemma hos oss.
 

M/S Kind slussar i Tannefors

En dag när vi promenerade utefter Stångån höll båten Kind som bäst på med att slussa.
Vi har nämligen inte bara Göta kanal i närheten av Linköping utan en annan smalare kanal som börjar mitt i stan. Det är Kinda kanal som var färdigbyggd 1810. Kanalen är 80 km lång och av den sträckan är omkring 27 km grävd.
Som ni ser öppnas slussarna manuellt.
Broarna är låga och kanalen är smal. M/S Kind är den enda passagerarbåten som går på kanalen.
Här är ett foto på slussen i Tannefors som jag har tagit vid ett tidigare tillfälle.
Och här ligger M/S Kind i sin hemmahamn i Stångån vid Stångs magasin. Bågen över ån är ett konstverk som kallas Drömmarnas båge, skapad av Maja Spasova.
Vi promenerar ofta utefter Stångån och det är vi inte ensamma om. Det är ett populärt promenadstråk. Och det är kul att ha en kanal som börjar mitt i stan.
 

Tornedalingar

Idag är det Tornedalingarnas dag och därför tänkte jag tipsa om två författare med anknytning till Tornedalen. De är kanske inte nya för er men i så fall blir det här en påminnelse om deras fina böcker.
Gerda Antti bodde i Övertorneå som barn, men som vuxen har hon bott många år i Östergötland. Hennes böcker handlar ofta om människor på landsbygden. Boken här, Jag reder mig nog, handlar om Astrid som har blivit änka och flyttar från släktgården för att komma bort från minnen och släktingar. Hon har levt i ett instängt äktenskap men är egentligen en livsbejakande kvinna. Det var länge sedan jag läste den här boken men jag tyckte mycket om den och jag kommer ihåg att jag blev förvånad över att det var så spännande att läsa den.
Mikael Niemi kommer från Pajala, flyttade till Luleå, men kom så småningom tillbaka till Pajala. Den här boken, Populärmusik från Vittula, är inte precis okänd. Den belönades med Augustpriset, och det är den enda bok som jag har läst av Niemi, vilket jag tycker är en brist. Han har skrivit mer än det här. Just nu är hans roman Koka björn aktuell. Det är en deckarhistoria förlagd till 1800-talet där, om jag har förstått rätt, prosten Lars Levi Læstadius och pojken Jussi som han har tagit hand om löser en mordgåta. Koka björn är en av böckerna som är nominerade till Årets bok.
Ja ett boktips så här på söndagen. Trevlig fortsättning på helgen!