Den som stannar, den som går

Det här är den tredje boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett. De två första har jag läst tidigare och nu i höst ville jag läsa den tredje.
Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i en fattig stadsdel i Neapel. De skulle båda kunna studera men bara Elena får möjlighet. När den här boken börjar har hon tagit examen på universitetet, skrivit en roman som hon har fått antagen och är förlovad med en ung professor av fin familj.
Lila däremot arbetar på en konservfabrik i Neapel där villkoren för arbetarna är usla.
Tiden är nu 1970-talet. Stora studentprotester pågår. Flera av Elenas och Lilas gamla vänner har blivit kommunister och några går långt till vänster. Det är hårda tag. Fascister misshandlar kommunister, maffian är mäktig i Elenas och Lilas barndomskvarter och det finns terroristgrupper längst ut på vänsterkanten.
Som jag ser Neapelkvartetten efter att ha läst tre av böckerna så handlar de mycket om Elenas utveckling till en självständig person. Det är inte lätt för en ung fattig flicka från Neapel att studera på universitet. De från välbeställda familjer har så mycket gratis som hon måste lära sig från grunden. De talar italienska men Elena talar napolitanska och bara att tillägna sig och kunna använda en vårdad italienska kräver stor möda. Klasskillnader och olika världar gestaltas starkt i de här romanerna. Även i den tredje utvecklas Elena. Och vad hon kommer att bli i slutet av den fjärde boken vet vi ännu inte.
Det är Elena som är bokens berättare och vi får följa henne i hennes liv. Lila blir beskriven så som Elena ser henne. Jag upplever Elena mer lik mig. Jag kan förstå henne ganska bra. Lila däremot är en helt annan sort, en mycket fascinerande romangestalt. Hon är superintelligent, lynnig och kan vara mycket elak. Hon har en stark personlighet som påverkar hennes omgivning.
Böckerna är detaljrikt skrivna och den tredje som jag nu har läst börjar lite trögt men bara man fortsätter läsa så blir det mer spännande. Den slutar med en riktig cliffhanger men jag kommer ändå inte att läsa fyran direkt efter denna. Jag sparar den till i vinter.
I alla fall kan jag rekommendera böckerna så här långt. Intressanta kvinnoöden, kvinnlig vänskap och en intressant bild av Italien. Jag tycker också att de är spännande att läsa.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, Norstedts 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Böcker med höstfärger

Temat från Johannas deckarhörna för dagens fem i topp är bokomslag med höstfärger. Jag letade i hyllorna hemma och hittade dessa. Inga nya titlar som vanligt, men alla tål nog att läsas. Jag börjar överst till vänster.
  • Elfenbensporten av Margaret Drabble. Den handlar om författaren Stephen Cox som reser i Sydostasien, till Bankok, Hanoi, Saigon och till slut över gränsen till Kambodja. Bland annat besöker han ett fruktansvärt flyktingläger. Den handlar också om hans mycket goda vän Liz Headland som följer i hans spår. Boken har inget med hösten att göra men jag tycker att omslaget har fina höstfärger och jag minns den som både underhållande och tankeväckande.
  • Karthago av Joyce Carol Oates. Den platsar egentligen som Hett-i-hyllan-bok eftersom det är en av många böcker av Oates som jag inte har läst. Den unga Cressida Mayfield försvinner i vildmarken utanför det lilla samhället Carthage. Bland de sista som såg henne finns systern Juliets före detta pojkvän, en ung, svårt traumatiserad Irakveteran. Vill jag läsa den? Absolut! Och vilken fantastisk höstbild på omslaget.
  • Lifsens rot av Sara Lidman. Handlingen är förlagd till Norrbotten strax före sekelskiftet och fram emot 1920-talet. Huvudperson är Rönnog en stark ung kvinna som har en svartsynt och hård far. Om glädje och svartsyn och kärlek, om små jordbruk och kvinnornas betydelse för utvecklingen.
  • I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren. Mer norrländsk litteratur. Både Sara Lidman och Torgny Lindgren tillhör våra stora 1900-talsförfattare. Det här är en samling berättelser som är värd att läsas. Jag tror att jag skulle behöva läsa om den faktiskt.
  • Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon. Nu har jag lärt mig att Simenon inte bara har skrivit deckare utan också vanliga romaner. Ursäkta, det här är den andra boken i listan som jag inte har läst. Den ska handla om den mäktige tidningskungen René Maugras som drabbas av slaganfall på en lyxrestaurang och vaknar på det stora mentalsjukhuset Bicêtre utanför Paris. Ännu en hyllvärmare med fina höstfärger.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Nu kommer hösten

Det var en fin septemberdag. Vi gick genom Gamla Linköping och Vallaskogen och kikade på djuren och barnen som lekte där ute i Valla. På tillbakavägen fikade vi på Dahlbergs café. Det var så skönt och vi satt i trädgården alldeles intill en av alla häckarna där. Och inuti lövverket hoppade massor med småfåglar kring. De var så nära så jag lyckades till och med fotografera en av dem.
Men trots att det var så varmt och skönt att man hellre satt i skuggan än i solen så kändes det att sommaren var slut.
Det ska visst bli varmare nu i veckan, men det känns ändå att hösten är på väg. Den är välkommen!