Ovanjorden av Mikael Beglund

Oskar har sommarjobb på förskolan i Ammarnäs och där träffar han renskötaren Eija som är storasyster till ett av barnen. Oskar är själv av samesläkt men någon generation tillbaka förlorade man rätten att ha renar. Men han har varit i trakten mycket som barn.

Ovanjorden handlar om kärlek och relationer och om naturen och livet som renskötare. Eija är gift och hennes relation med Oskar är komplicerad både på grund av det och att Eija är en komplicerad person. Den finns nästan inte som fysisk relation förrän ganska långt in i romanen. Romanens berättare är Oskar. Kanske är han lika komplicerad, men nästan allt berättas av honom och då är det kanske ofrånkomligt att Eija blir svårare att förstå sig på.

Men berättelsen är mycket fysisk ända från början. Hela romanen står på en mycket fysisk och naturnära grund. Det är trötta utarbetade människor som har arbetat dygn i sträck med renarna. Det är Oskar som klafsar omkring i moraset när han har examinerats från lantbrukshögskolan och tar vattenprover i området där Eija och hennes familj hade sin vinterbostad. Det är mygg. Oerhört mycket mygg. Det är mycket kaffe. Och allt är så bra gestaltat, så handfast, att jag tror ingen som läser romanen kan undgå att känna hur viktiga kaffestunderna är.

Ovanjorden handlar också om främlingskap, att inte höra till. Oskar hör inte till samekulturen, men han dras till den, mycket på grund av Eija men också till naturen och till ett annat liv än det i staden. Han gjorde värnplikten hos fjälljägarna. Han är stark och han är inte bortkommen i fjällen eller i skogslandet. Men ändå hör han inte till gemenskapen bland samerna. Han är i utkanten. Det känns som om han trevar sig fram.

Nu är det inte bara kaffestunderna som verkar så viktiga och konkreta. Hela romanen har en gestaltning som gör att jag uppfattar den som sann. Så här är det säkert bland dessa människor och så här är Oskar och Eija. De finns. Och samtidigt skapar texten poesi. Författaren säger inte så mycket om de olika människorna men det han säger är det som ska sägas. Så känns det. Också avsnittet om de fattiga människorna som bodde vid vinterbostaden för flera generationer sedan känns som om det hör till. Det är berättat av författaren medan resten av romanen har Oskar som berättare. Det ger perspektiv och klyftan mellan den tillvaron och den moderna ger energi och styrka. Det ger också perspektiv på Eija. Tror jag. Det kan vara något jag har missat, men är kanske det avsnittet en slags förklaring på varför Eija är som hon är?

Fast Ovanjorden är en sorglig berättelse om många svårigheter och motsättningar är den ändå positiv. Det känns bra att läsa om människor som arbetar, som finns, och som också kan samarbeta trots alla olika känslor. Och så befriande att få läsa om en mans kärleksrelation till en kvinna som har stark kropp och kan arbeta hårt och som går sin egen väg. Ovanjorden rekommenderas varmt.

Ovanjorden av Mikael Berglund, Bonniers 2022.

Hett i hyllan #159 – Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodil Malmstens loggböcker. Den omfattar tiden maj 2009-juni 2010 och innehåller inlägg från hennes blogg samt annat material. Korta stycken alltså.

På bokens baksida läser jag:

Jag ringer firman som intygade att det inte fanns termiter när jag flyttade hit. Termitfirman skickar en sympatisk termitinspektris, termitinspektrisen tar i hand, stiger på, ser sig om, skriver kvitto på 80 euro, tackar för sig, tar i hand och går.

Det är en del av ett inlägg från den tiden när Bodil Malmsten hade flyttat från sitt hus i Finistère och bott en tid i en lägenhet i staden Saint-Nazaire vid floden Loires utlopp. Hon ville sälja lägenheten och flytta tillbaka till Sverige. Men för att kunna sälja den krävdes ett intyg på att där inte fanns termiter.

Vad kan jag säga mer om den här boken? Inte mycket. Men jag vill nog läsa den.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, Finistère och Modernista 2012.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Minna är lärare och har två barn och är gift med Niklas. Att vara lärare kräver stor kraft och att samtidigt ha två ganska små barn gör det naturligtvis svårt att få ihop livspusslet. Men för Minna är det ännu värre. Hon ska klara allt. Hon ska träna, vara en fantastisk mamma och hustru och lärare, tänka på miljön och vad hon och familjen äter, klara allt och ha ett perfekt liv. Dessutom kan hon inte säga nej. När allt ansvar och allt arbete står henne långt upp över öronen kan hon inte säga nej till att bli klassmamma eller vara provvakt på skolan. Hon får svårare och svårare att hålla ihop tillvaron och komma ihåg allt hon ska göra. Och en dag faller hon ihop.

Den här romanen behandlar ett stort problem i vårt samhälle där vi numera har ett alltmer slimmat arbetsliv och där vi ser alltför mycket perfektion och icke realistiska inlägg på sociala medier. Sara Beischer gör det rappt och effektivt. Jag blir nästan stressad när jag läser om Minnas liv. Författaren arbetar med skarpa penseldrag och tar fram en fullständig motsats till Minna i Iris som hon träffar när hon börjar arbetsträna för att komma tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivningen. Iris röker och lever inte hälsosamt, hon städar inte och bryr sig inte om regler och att arbeta effektivt. Det har en stor fördel. Boken är lättläst och handlingen driver vidare, men det gör också att berättelsen saknar nyanser och att porträttet av Minna inte blir riktigt trovärdigt. Allt som händer i romanen har säkert hänt och kan hända igen. Men vem är Minna egentligen? Och vem är hennes man Niklas?

Å andra sidan kan man se Mamma är bara lite trött som en effektivt inlägg i debatten. Och det är kanske bra så.

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer, Lind & CO 2016.

Tisdagstrion – Husdjur

Fårdagboken av Axel Lindén tycker jag passar bra här. Den handlar om en man som har ärvt en gård och blivit fårfarmare med allt vad det innebär av arbete och får som rymmer. En lite rolig bok med många tankar om att leva hållbart, att värna miljön och hur det kan vara svårt att leva upp till det om han ska få någon inkomst från sin fårflock..

Tiken av Pilar Quintana läste jag ganska nyligen. Det är en stark berättelse om kärlek och frustration. Huvudpersonen är en fattig kvinna som bor vid Colombias atlantkust och som blir erbjuden en valp som hon föder upp.

Omvägen av Gerbrand Bakker handlar egentligen om mänskliga problem som sjukdom, rädsla och brist på närhet, men där förekommer gäss som ni kan se på omslaget. I alla fall är det en mycket läsvärd berättelse till största delen förlagd till Wales.

Det var mina tre berättelser med husdjur i. Den som vill ha fler tips kan gå till Ugglan & Boken.

Utläst!

Ja, det är sant. Nu har jag läst hela Ulysses av James Joyce. Det tog nästan ett år. Vilken bok alltså! Ett bra ord för att karakterisera den är Mycket. Många sidor och mycket text. Väldigt mycket. Till exempel avslutningsmonologen kan kännas oändlig att läsa. Ord, ord ord. Man skulle också kunna säga Experiment. Hade något liknande skrivits tidigare?

Humor är också ett bra ord när man ska beskriva Ulysses. Den är faktiskt ganska rolig och säkert mycket roligare om man är mer insatt i irländsk historia än vad jag är och förstår mer av alla hänsyftningar. Vacker är den också stundvis och den har ett formidabelt språk. Nu har jag bara läst den i svensk översättning men den sägs vara mycket bra och det är så det känns att läsa den. Provokativ är ett annat ord som säger mycket om Ulysses. Joyce skrev om många ämnen som var tabu. Romanen blev till exempel förbjuden i USA. Den är också intressant när man tänker på hur den är upplagd. Alla delarna är skrivna på olika sätt. Där finns en lång inre monolog utan skiljetecken. Där finns ett ospelbart drama som är helt sanslöst. Tonen varierar också mellan de olika delarna.

Jag ska inte skriva så mycket mer om boken. Det finns andra mycket kunnigare människor som har läst den noggrant som har skrivit om den. Jag har tänkt att jag nöjer mig med att ha tagit mig igenom den. Nu vet jag betydligt mycket mer om Ulysses än vad jag gjorde när jag började och det är jag ganska nöjd med. Men det finns ett efterord av Stephen Farran-Lee i boken och där skriver han om Olof Lagercrantz bok Om James Joyces Odysseus. Den vill jag gärna läsa.

Ulysses av James Joyce, Bonniers 2014. Översättning: Erik Andersson: Efterord: Stephen Farran-Lee.

A passage to India av E. M. Forster

Till staden Chandrapore i Indien kommer den unga Adela Quested tillsammans med fru Moore. De har rest till Indien därför att Adela Quested kanske ska gifta sig med fru Moores son Ronny Heaslop. Han har en hög tjänst i stadens styre och Adela är tveksam till om de passar för varandra.

Indien är en brittisk koloni och den engelska befolkningen lever för sig med indiska tjänare. Männen administrerar kolonin eller är militärer. Vänskap mellan indier och britter är ytterst ovanlig och ses på med misstänksamhet. Britterna är ju herrar, även över lokala härskare i landet, både de som bekänner sig till islam och hinduiska. Indien är underkuvat och missnöje gror. Indier kan man inte förstå sig på och man kan absolut inte lita på dem. Det är den rådande åsikten hos britterna. Värst i de här åsikterna är de engelska kvinnorna i den här romanen. Kanske var det så. Kanske var det en kompensation för att de var bihang till männen, kanske ville de över huvud taget inte bo i Indien, men för mannens karriärs skull måste de?

Indien är ett stort land som innehåller många olika delar och kulturer. Det är inte lätt för en europé att tränga in i och förstå även om man vill och anstränger sig. Fru Moore har en mycket naiv och romantisk syn på landet när hon anländer, också Adela Quested. Britterna som har bott där en längre tid skakar på huvudet.

Men det finns en engelsman i Chandrapore som är mycket mer vidsynt. Det är Cyril Fielding som är rektor för det statliga högskolan för indier. Han hör inte hemma i den brittiska gemenskapen. Han trivs inte på klubben och har inte samma åsikter som de andra. Han blir vän med en indisk doktor, herr Aziz, och de nyanlända damerna blir också hans vänner. Det är naturligtvis en vänskap som inte liknar den de skulle ha med en brittisk man. Det är så stora kulturella skillnader och Indien är som sagt en koloni och meningen med en sådan är ekonomisk och strategisk vinning för kolonialmakten. Men doktor Aziz ordnar en utflykt för damerna till grottor i de närbelägna bergen. Brittiska damer kan absolut inte ge sig iväg tillsammans med indier. Någon pålitlig engelsman måste ingå i sällskapet. Men Cyril Fielding missar tåget och vid grottbesöket anklagar Adela Quested doktor Aziz för att ha antastat henne.

Något har uppenbarligen hänt. Adela Quested är en ärlig person, men vad vet vi inte. Doktor Aziz blir arresterad och motsättningarna och rasismen kommer klarare upp i dagen.

A passage to India är ingen enkel roman. Den har många lager och skildrar komplicerade människor. Inget är helt svart och vitt. Alla de viktiga personerna i romanen har sina fel och brister och sina fördelar. Inget pekas heller ut riktigt klart och tydligt. Romanen är en väv av färger, av motsättningar, av känslor, av olika kulturella föreställningar. Ingenting är enkelt och tydligt. Varje läsare får göra sin egen bild av romanen. E. M. Forster bodde och arbetade ett antal år i Indien så han kände landet väl. Allt är naturligtvis skrivet utifrån hans synvinkel och känsla. Men ingen som läser romanen kan undgå att uppfatta att landet är erövrat av Storbritannien. A passage to India är en mycket intressant roman som ger många tankar och som läsaren kan leva med i.

A passage to India av E. M. Forster, Everyman´s library 1991. Förord av P. N. Furbank.

Romanen publicerades första gången 1924. Den första svenska översättningen kom 1925. Den senaste utgåvan på svenska kom 1985. Det är samma översättare till båda. Kanske är den nyare moderniserad?

Hett i hyllan #158 – En box med romaner av Ross Macdonald

Den här boxen innehåller 11 romaner av Ross Macdonald och jag har inte läst en enda av dem. Faktum är att jag aldrig har läst något av honom fast jag skrev ett hettihyllaninlägg den 29 oktober 2020 om Finn ett offer som står bredvid boxen. Fast jag skrev ju då också att Ross Macdonalds böcker antagligen inte är min kopp te.

Vem har då köpt all denna Ross Macdonaldlitteratur? Min man förstås. Han tycker mycket om att läsa Ross Macdonald och det är han naturligtvis inte ensam om annars hade Library of America inte publicerat alla de här romanerna. De är utvalda tidsmässigt och de tre volymerna innehåller romaner från 1950-talet, 1960-talet och några senare romaner.

Ross Macdonald (1915-1983) tillhörde den hårda deckarskolan och hans privatdetektiv heter Lew Archer.

De tre volymerna är publicerade 2015, 2016 och 2017 och förlaget är Library of America som är en icke vinstdrivande organisation för att främja tillgången till de amerikanska litterära kulturarvet.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Sommarsorger av Nina De Geer

Agnes är gift med Martin och de har två barn. De bor i ett fint hus i ett fint område, men huset är skrivet på Martin. Det är han som tjänar mycket pengar. Det är han som står för familjens standard. Agnes var hemma med barnen när de var mindre och nu arbetar hon på ett bokförlag.

Agnes har en trasig barndom bakom sig. Det är nu hon har fått trygghet. Men har hon fått det? Hon är beroende av sin man ekonomisk och hon är rädd för att hamna i ett lika fattigt liv som när hon växte upp. Dessutom är hennes man alldeles för intresserad av tonårsflickor.

Nina De Geer tar upp ett viktigt tema i den här romanen. Det handlar om utnyttjande av svaga unga personer och att det är familjefäder som gör det, män med hög utbildning och bra ekonomi. Det här är ett svårt tema men Nina De Geer gör det bra. Hon har skapat levande människor och Agnes har sannerligen sina fel och brister, men som läsare förstår man varför. När jag läste boken kände jag hennes osäkerhet. Hennes man, Martin, är också komplex. Han ställer upp för sin familj. Han bryr sig om sina barn och sin fru och tar del i hushållsarbetet.

Nina De Geer skapar atmosfär. Hon vrider till handlingen så att det stundvis känns klaustrofobiskt. Agnes sitter i en psykologisk rävsax och som läsare känner jag med henne. Stämningen blir delvis thrillerartad. Men Sommarsorger är ingen thriller. Anledningen till att det blir spännande är att här finns komplexitet och människokännedom. Sommarsorger är en spännande, otäck, och mänsklig roman med den vackra vårgrönskan och sommaren som fond. Människorna har kroppar och känslor, växterna växer och allt känns som om det kunde ha hänt utom möjligen några oväntade händelser på slutet. Mer om handlingen vill jag inte avslöja här. Läs boken. Det är den värd.

Sommarsorger av Nina De Geer, Ordfront 2022. Det är Nina De Geers romandebut.

Tisdagstrion – Gult och blått på bokomslagen

Inför den här tisdagstrion tog jag en titt i våra bokhyllor och där hittade jag nummer ett och nummer tre i trion. Annika Norlins bok hade jag lånat på biblioteket.

Kyparen och slinkan av Nina Berberova har inte en titel som jag älskar. Så vitt jag vet finns ingen motsvarighet till slinka när det gäller män, och denna nedsättande, fördömande beteckning på kvinnor tycker jag inte borde finnas. Men bortsett från det är den här novellsamlingen läsvärd. Titeln är länkad till mitt inlägg om boken och på omslaget finns både blått och en slags gul färg.

Jag ser allt du gör av Annika Norlin har också mycket blått och gult på omslaget. Jag har en vana. En del människor kanske skulle kalla det en ovana. Jag kan låna en novellsamling på biblioteket och läsa bara en novell i boken och sedan lämna tillbaka den. Och det beror inte på att jag tyckte att novellen var dålig utan på att jag oftast vill läsa noveller en och en och inte en hel samling från pärm till pärm. Nina Berberovas samling har jag läst i sin helhet, men ur Annika Norlins Jag ser allt du gör har jag bara läst två noveller. Den bästa av dem är The greatest love of all. Den var jäkligt bra så jag länkar till mitt inlägg om den. Nu har jag boken på långlån så det kan mycket väl hända att jag läser alla novellerna under sommaren.

Sjunk svenska folk! är den mest blågula bok som finns här hemma så den måste vara med idag. Det är en diktsamling av Bertil Pettersson (1932-) som kom ut 1982. Den har undertiteln och andra glada texter så kanske kan man till och med få skratta lite om man läser den. Nu får jag erkänna att det har jag ännu inte gjort. Läst den alltså. Bertil Pettersson har publicerat en lång rad diktsamlingar, tre av dem under pseudonymen Margaretha Malm. Han har också gjort humorprogrammet Blå tummen på radio tillsammans med Lasse O Månsson och det ska vara den så kallade sjuka humorns genombrott.

Om du vill ha fler tips på böcker med gult och blått på omslaget kan du gå till Ugglan & Boken.

Nationaldagen och litteratur

Att säga vad som är svenskt i litteraturen är inte lätt. Vi bor i ett avlångt land där människor lever på många olika sätt. Min vinkling idag blir svenska nobelpristagare i litteratur och närmare bestämt vilka jag har läst under min bloggtid.

Här är en lista på alla svenska medborgare som har tilldelats Nobelpriset i litteratur:

Selma Lagerlöf 1909
Verner von Heidenstam 1916
Erik Axel Karlfeldt 1931
Per Lagerqvist 1951
Nelly Sachs 1966
Eyvind Johnson 1974
Harry Martinson 1974
Tomas Tranströmer 2011

Det är alltså åtta stycken och jag har läst något av dem alla men under min bloggtid bara två. Men om jag räknar hettihyllaninlägg har jag nämnt ytterligare två. Det är Harry Martinson och Eyvind Johnson. Det finns alltså mycket att tillföra på bloggen bara genom att ta en titt på den här lilla listan. Jag planerar att läsa om Gösta Berlings saga i år och så borde jag åtminstone ta mig i kragen och läsa något av Eyvind Johnson. Jag vill ju läsa både Krilon och Hans nådes tid.

Här är länkar till de inlägg på bloggen som hittills finns om litteratur av svenska författare som som har tilldelats Nobelpriset. Hettihyllaninläggen räknar jag inte med.

Liljekronas hem av Selma Lagerlöf
Mårbackasviten av Selma Lagerlöf
En saga om en saga – novell av Selma Lagerlöf

Ett inlägg om en haiku ur diktsamlingen Sorgegondolen av Tomas Tranströmer

Sådant är alltså läget. Om jag bara minns det så vore det roligt att återkomma till de svenska nobelpristagarna i litteratur nästa nationaldag för att se om listan har utökats något.

Trevlig nationaldag önskar jag er allihop. Tack och lov att vi bor i ett demokratiskt land där litteraturen lever.