Swede Hollow av Ola Larsmo

Swede Hollow är en ravin i staden St Paul i Minnesota. Där bosatte sig svenska invandrare i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Swede Hollow var en kåkstad där sjukdomar grasserade, ett av USA:s värsta slumområden, och invånarna där var illa sedda i staden. En del av immigranterna hade flytt undan straff för brott. En omfattande dryckenskap och prostitution fanns i dalen.

Ola Larsmo har tagit del av den forskning som finns om svenskarna och deras öden i området och med utgångspunkt i det materialet har han skrivit en roman. Huvudpersonerna, familjen Klar, är uppdiktade, men de är skapade utifrån de människoöden som Ola Larsmo har letat fram. I övrigt finns skrönor om personer som har funnits och en del händelser i boken har verkligen ägt rum.

Vi får träffa familjen Klar redan vid överfarten till Amerika. De är fattiga och förhållandena på ångfartyget är svåra. De kommer till New York och så småningom till Swede Hollow där de hittar ett skjul som de flyttar in i. Mannen i familjen arbetade på skofabrik i Sverige men i St Paul arbetar han vid järnvägen som tillfälligt anställd för att knacka is från järnvägsväxlar. Det var ett hårt och ibland farligt arbete och dåligt betalt. Eftersom det fanns många arbetslösa som gärna hoppade in och ersatte dem som arbetade vid järnvägen hade arbetarna en mycket dålig förhandlingsposition.

Kvinnorna i Swede Hollow försörjde sig som städerskor och hembiträden hos de bättre bemedlade uppe i staden. Många av dem fick också anställning på syfabrik. Många var prostituerade. Och en del var husmödrar som försökte få mannens lilla avlöning att räcka till mat och kläder åt familjen. När något av barnen blev gammalt nog att arbeta kunde den ekonomiska stressen minska lite.

Ola Larsmo berättar lugnt och sakligt om det som händer och om personernas tankar. Det är kamp för maten och för att ha hela och rena kläder, det är barnafödslar, sjukdomar, kärlek och strävan efter ett bättre liv. Romanen har ett långt tidspann, ända in i 1930-talet med en glimt från 1950-talet och nutiden och på så sätt får vi dalens och människornas historia. Texten står fast förankrad i en verklighet och det märks att författaren har gedigen kunskap om ämnet. Samtidigt finns levande personer och drömmar och fina bilder i romanen. Hela människor kommer fram. Miljöer kommer fram. Författaren gestaltar hur det kan kännas att vara fattig och skillnaden mellan olika socialgrupper så att jag upplever det starkt. Fast romanen är historisk känns den mycket aktuell. Svenska immigranter har delvis varit i en liknande situation som dagens invandrare i Sverige. Swede Hollow är spännande, engagerande och lärorik. Den rekommenderas varmt.

Swede Hollow av Ola Larsmo, Bonniers 2016.

Hett i hyllan #102 – Änkans bok

”Bland änkans oräkneliga plikter i samband med dödsfallet är det egentligen bara en som har betydelse: på den första årsdagen av mannens död bör änkan tänka Jag höll mig levande.”

Det läser jag på bokens baksida och jag tänker att det här sannerligen inte är en bok som jag läser när som helst. Det måste vara i rätt situation och i rätt sinnesstämning, annars klarar jag det nog inte. Den är skriven efter att Joyce Carol Oates man hade gått bort. De hade levt tillsammans i nästan femtio år och jag kan bara försöka föreställa mig hur det första året som änka var.

Men Änkans bok tror jag kan ge mycket till den som läser den så jag vill gärna göra det när jag känner att tiden och hur jag har det och hur jag mår gör att det känns rätt. Joyce Carol Oates har skrivit många böcker som jag har uppskattat att läsa.

Änkans bok av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Liljecronas hem av Selma Lagerlöf

Mamsell Maja-Lisa har alltid haft ett fint och kärleksfullt förhållande till sin far, prästen. Men efter att han gift om sig regerar styvmodern med hård hand. Hon plågar den stackars Maja-Lisa som inte vågar klaga hos sin far eftersom han inte har så bra hälsa och hon fruktar att han inte kommer att överleva ett sådant bråk.

Romanen börjar på annnandag jul år 1800. Den fattiga trettonåriga lilljänta är på väg till ett julkalas hos släktingar tillsammans med sin mor och lillebror. Men när de kommer ut i det öppna landskapet blåser det alldeles för hårt. Det är storm. De måste vända om, säger hennes mor, men lilljänta lyckas med envishet och uppfinningsrikedom komma till kalaset med sin familj och på kalaset finns också den nya prästfrun. När hon får veta att lilljänta kan läsa och skriva kommer hon överens med hennes mor om att lilljänta ska få plats som hjälpflicka till mamsell Maja-Lisa på prästgården.

Romanen är alltså förlagd till år 1800 och tonen är som om någon sitter framför brasan och berättar en historia om något som hände i trakten för länge sedan. Den har delvis nästan en naiv sagoton, men det som händer i den är på inget sätt helt otroligt. Det finns människor som styvmodern som inte har någon empati. Hon framställs nästan som ett ont sagoväsen men så kanske vi kan uppleva vissa människor som inte fungerar med medkänsla som de flesta av oss gör. Styvmodern är heller inte öppet elak hela tiden utan kan vara skenbart mycket vänlig och intrigera för att komma dit hon vill. Prästgården är en arbetsplats med jordbruk och självhushåll och styvmodern som bestämmer över så mycket där medverkar till demoralisering och sämre arbete. Någon som känner igen sig från någon arbetsplats?

Den här berättelsen är spännande att läsa och Selma Lagerlöfs språk är härligt. Jag vill inte berätta vad som händer, men jag kan säga att slutet inte är förutsägbart. Berättelsen är ganska melodramatisk men jag köper det. Där finns historier och skrönor invävda och grevinnan Dohna och namnet Sinclair, som jag känner igen från Gösta Berlings saga, skymtar förbi. Liljecronas hem är absolut värd att läsas. Jag hade mycket glädje av den och det finns en hel del att fundera på efteråt, till exempel om kvinnor som offrar sig för svåra män – kvinnor som kanske är alltför empatiska och kanske inte kan hitta någon annan väg ut. Eller hur fångad och maktlös man kan vara, eller om människor utan samvete. Och så Maja-Lisas fina förhållande till sin far och så lilljänta som manövrerar så gott hon kan i den svåra situationen i prästgården. Henne kommer det nog att gå bra för.

Liljecronas hem kom först ut 1911. Jag har läst den i en utgåva från Bonniers som kom 1938. Boken ingår i serien skrifter och i samma volym finns också novellsamlingen En saga om en saga och andra sagor som ursprungligen publicerades 1908.

Tisdagstrion – Bäst hittills i år

Nu blev det lätt. Tre böcker som jag har lagt ut texter om har fått fem stjärnor i år, och det är dessa.

Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli. Den är en av hyllvärmnarna som jag läser i år, och det ångrar jag inte.

Jag vill sätta världen i rörelse – en biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm. En lärorik och underhållande biografi med Selma Lagerlöfs författarskap i fokus.

Mot fyren av Virginia Woolf. Jag säger bara: Äntligen har jag läst den!

Jag skriver inte mer om böckerna här eftersom titlarna är länkar till mina texter. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare tyckte var bäst kan du gå till Ugglan & Boken.

Nytt nummer av Karavan.

Ja nu har jag fått nummer 1/2021 av Karavan med intressant läsning och intressanta bilder för det här numret handlar delvis om fotografi.

Cletus Nelson Nwadike från Nigeria är nämligen både poet och fotograf. Han kom till Sverige 1990 och har valt att skriva på svenska. En poet som jag aldrig har läst.

Två författare från Equador lyfts fram i det här numret: Gabriela Aleman och Mónica Ojeda. De är inte publicerade på svenska förrän nu, i Karavan.

Författaren Dolores Reyes från Argentina får en artikel i boken. Hon bor för närvarande i Sverige men jag har aldrig läst henne. I september kommer hennes roman Hon som äter jord på Palabra förlag.

En lång dikt av den iranske poeten Shahrouz Rashid finns också i det här numret.

Och så bokrecensioner. Med mera. Så min läslista växer.

Som en liten extra bonus fick jag också novellen Reservat av Henriette Rose-Innes, som ingår i Karavans serie Karavan noir.

Mot fyren av Virginia Woolf

Familjen Ramsay har en sommarvilla på ön Skye vid Skottlands västkust. Tiden är åren före första världskriget. Familjen Ramsay tillhör inte de rika, men de har tjänstefolk och hjälp av en trädgårdsmästare och till deras hus på Skye kommer många inbjudna vänner. Herr Ramsay är filosof och lärare vid universitet. Fru Ramsay är maka och mor och anpassar sig till sin man så som en kvinna ska på den här tiden. Bland gästerna finns den ogifta kvinnan i trettioårsåldern som målar en trädgårdsscen och som fru Ramsey så gärna vill para ihop med den av de manliga vännerna. Här finns en äldre manlig poet, en ung stel akademisk man, en ung flicka som när en spirande kärlek till paret Ramsays äldste son och alla de övriga barnen i familjen. Den yngste sonen, James, vill så gärna åka ut till fyren.

Det är många olika personligheter som möts i den här boken. De känner varandra sedan tidigare och för flera av dem är det inte första gången de besöker familjen Ramsay på ön Skye. Författaren är inne i personernas huvuden. Det är deras tankar som vi får höra och genom dem skapar vi oss en uppfattning om människorna och deras relationer. Texten flyter in och ut ur människornas sinnen och övergår ganska omärkligt till en ny person. Det är nästan som havet. Var slutar det ena och det andra? Det blir en böljande tankematta, men den är inte diffus, den har stor pregnans och vi får veta mycket om människorna och deras svårigheter och många detaljer. Allt framskrider långsamt, och så som det är i verkliga världen återkommer ibland samma eller liknande tankar hos någon person. Människorna, deras personligheter och förhållandet mellan dem är mycket trovärdigt gestaltade och där finns alla möjliga känslor.

Att en kvinna inte tas på samma allvar och inte antas ha samma kapacitet som en man genomsyrar berättelsen, men den är sannerligen ingen pamflett. Berättelsen är mycket vacker. Bara en skicklig författare och stor konstnär kan skapa ett verk som Mot fyren. Inte nog med att hela den första tankedelen var en fröjd att läsa med sin stämning, sina bilder och sitt vackra språk. Sedan kommer ett mellanspel som bryter mot den tidigare tankemattan. I mellanspelet finns inga människor. Det är huset som är huvudperson där, huset som står och förfaller, som gistnar och murknar och vinden från havet som far in i huset genom otätade springor. Ingen människa kommer dit på många år.

Mellan bokens första och tredje del har vi första världskriget med alla dess fasor och förstörelse och sorger och det påverkar alla människorna i boken. Under mellanspelet har tio år gått och mycket har hänt innan människor kommer tillbaka till villan.

Mot fyren av Virginia Woolf, h:ström 2019. Översättning: Margareta Backgård.

Hett i hyllan 101 – En illojal europés bekännelser

Då har vi kommit till En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal (1927-2020) i bokhyllan. Den tänkte jag länge att jag hade läst, men det var fel. Det var Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som jag hade läst. Den kom 1964, men det var ju inte konstigt att jag trodde att jag läst även den som står i bokhyllan nu, så lika som titlarna är.

Den här boken som står och värmer hyllan kom 1968 på engelska med titeln Confessions of a Disloyal European. På svenska kom den 1983 och den är en omarbetning av Samtida bekännelser och en annan bok med titel Rescontra så jag kan lugnt hävda att En illojal europés bekännelser är en hyllvärmare. En som jag gärna vill läsa.

På 1970-talet läste jag en del av Jan Myrdal. Senare kom hans självbiografiska böcker och då läste jag dem också. Han var en intressant och kontroversiell författare och mycket säker på sin sak. Alldeles för tvärsäker. Han stannade benhårt kvar i sin övertygelse när så många andra tvivlade och så småningom insåg att det fanns en avgrund av händelser som de inte vetat om eller inte velat se.

Men intressant är han och den här boken kan kanske både ge lite nostalgi och tankeverksamhet. Den räknas som en roman för det står på titelbladet.

En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal, Norstedts 1983. Översättningen från engelska är gjord av Jan Stolpe.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tennisspelarna av Lars Gustafsson

Tennisspelarna, en berättelse står det på bokens titelblad. Det är en tunn bok, bara 126 sidor men det händer en hel del i den. Berättaren är en svensk som har kommit till Austin, Texas där han undervisar som gästlärare i skandinavisk litteratur på universitetet. I Sverige var han en grå figur som frös. Under Texassolen lever han upp. Det är ljust och varmt och fullt av unga vältränade människor.

Han beskriver och funderar över livet i Austin utifrån ett europeiskt perspektiv. På morgnarna cyklar han iväg till en sunkig tennisbana där det är gratis att spela. Han träffar några olika människor. Han beskriver universitetet och studenterna som han ofta tycker är ganska okunniga och slöa. Han beskriver universitetets stora bibliotek som är som ett högt torn, där en knirkande gammal hiss går mellan våningarna.

Lars Gustafsson skriver satiriskt med humor, men det finns också värme i boken. Jag tyckte att den var riktigt rolig. Universitetets amatörorkester ska hålla konsert och spela Wagner. Det tilltalar inte universitets styrelse som hellre vill höra Mozart. De avsätter rektorn på texasvis. Han får sitta i husarrest på sitt kontor och telefonsladden är avklippt så han kan inte meddela sig med omvärlden. Att rektorn blir avsatt är tydligen något som händer då och då. Protester uppstår. Kollegiet protesterar. Studenterna demonstrerar. Ja det går inte att beskriva. Läs boken.

En extra krydda för mig är att polacken Pietziewzskoczsky, han med det omöjliga namnet, dyker upp i berättelsen. En av berättarens studenter har hittat en gammal bok av honom någonstans i det stora biblioteket. Marit Furn blev inspirerad av detta när hon läste Tennisspelarna, och så skrev hon romanen Skuggan där Pietziewzskoczsky spionerar på August Strindberg i Paris när han håller på med sina alkemiska experiment.

Men åter till Tennisspelarna. Det är en satirisk och rolig berättelse med substans. Jag tror (nästan) på berättaren som nog är herr Gustafsson själv.

Tennisspelarna av Lars Gustafsson, Modernista 2010.

Tennisspelarna publicerades första gången 1977.

Tisdagstrion – Väderstreck i titeln

Nu blev det svårt! Ugglan & boken har kommit med en riktig utmaning, åtminstone för mig. Jag kunde inte komma på en enda bok med väderstreck i titeln. Så vad gjorde jag? Jo, då sökte jag på olika väderstrecksord i Libriskatalogen och på så sätt hittade jag dessa tre titlar. Två av böckerna har jag absolut inte läst och den mittersta är tveksam. Inte för att det är en dålig bok. Det är den säkert inte, men frågan är om jag har läst den eller inte?

Boken som jag kan ha läst är Öster om Eden av John Steinbeck. Den är ett släktdrama med start i början av 1900-talet och den ska delvis bygga på Steinbecks egen släkthistoria. Nu har jag stoppat in boken i min läslista så det ska bli antingen omläsning eller nyläsning.

Öster om sol, väster om måne – en roman om John Bauer av Jacob Ringbom har jag inte läst. Har någon av er andra gjort det? Och vad tyckte ni? Jag blir allt lite intresserad av gestalten John Bauer som dog så ung och som har skapat alla de där bilderna som jag såg i sagoböckerna när jag växte upp.

Den tredje boken är Tales of the South Pacific av James A. Michener. Det är en samling noveller i kronologisk ordning som bygger på författarens erfarenheter från tiden när han deltog i andra världskriget i Stilla Havet. Den har jag heller inte läst, men den fick Pulitzerpriset 1948 så jag tror att den kan vara bra. Den har också blivit musikal, film och tv-serie.

Det var mina tre titlar som jag grävde fram med viss möda. Men jag tror att det finns många fler böcker med vädersterck i titeln så jag är nyfiken på vad de andra bokbloggarna har i sina trios. Den som går till Ugglan & Boken kan få veta mer.

Nu läser jag äntligen Emily Dickinson

Inte för att det har varit tråkigt att läsa Sorgegondolen men jag tycker att det har varit hög tid för mig att läsa Emily Dickinson i många år och det har aldrig tidigare blivit gjort.

Men nu sker det alltså. Jag köpte både den här boken med tolkningar på svenska och en liten Penguinutgåva med dikter på engelska, men det verkar inte som om några av dikterna i Gång på gång är skogarna rosa är samma som i Penguinboken så jag kommer inte att läsa dem parallellt. Nu läser jag i den här och så tar jag den engelska utgåvan vid ett senare tillfälle. Jag vill ju gärna också läsa Emily Dickinson på originalspråket. Men en bra sak med Gång på gång är skogarna rosa är att i slutet finns Ann Jäderlunds anmärkningar om hur hon har tänkt när hon har tolkat dikterna.

Eftersom jag läser en dikt om dagen skulle det ta över hundra dagar att gå igenom hela den här volymen så därför kommer jag antagligen att nöja mig med en lite mindre del. Hälften kanske.

Om Emily Dickinson finns lite information här.

Och här är hon på en dagerrotyp från december 1846 eller början av 1847.