Tisdagstrion – Böcker som alla har läst, men inte jag

Alla, det är att ta i så jag får säga Böcker som många har läst, men inte jag. Och nu känner jag mig lite tjatig. Jag vet att jag har skrivit om Min kamp, första delen av Karl Ove Knausgårds självbiografiska serie, som en av de böcker jag inte hann läsa 2019. Men när jag ännu inte har läst den fast den står på min bokvagn och jag tänker mycket på den. Så…

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez har många läst, men inte jag. Jag har också nämnt den tidigare, men jag kan försäkra att jag kommer att läsa den. Jag har en reservation på biblioteket på den nya utgåvan som kommer i år.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj är också en bok som ofta finns i mina tankar och ändå har jag hittills inte läst ett enda dugg av Svetlana Aleksijevitj. Det retar mig faktiskt att jag inte har läst en så viktig bok som ska vara så bra. Det är kanske det tunga ämnet som har hindrat mig men jag tror att jag läser den i år.

Då får jag verkligen hoppas att när jag återkommer om var och en av de här tre böckerna så är det när jag skriver om dem efter att ha läst dem.

Alla intressanta teman till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Gå dit så får du veta vilka böcker andra bokbloggare inte har läst fast det känns som om alla andra har gjort det.

Om våren – novell av Tove Jansson

Det växer inga tulpaner utomhus i den här novellen. Det är alldeles för tidigt om våren. Det är snö och takdropp. Ljuset har kommit tillbaka.

På morgonen var himlen fullständigt klar och fylld av ett flödande hårt ljus och senare på dagen började snön smälta. Den dråsade ner från taket i tunga våta massor, där utanför var ett oavbrutet skeende av förskjutning och förändring, smattrande droppar mot plåt och rinnande vatten och hela tiden det uppfordrande starka ljuset. Jag gick ut på gatan. Där var ljudet av framstörtande vatten nästan våldsamt, det risslade och flödade över gata och trottoar och hela tiden de tunga dunsarna av fallande snö.

Om våren är en helt underbar novell, skriven mer som prosalyrik än berättelse. Den publicerades i novellsamlingen Lyssnerskan år 1971, men jag har läst den i den här stora novellsamlingsboken som jag köpte på bokrean förra året.

Jag säger bara: Läs den, jag kan inte förklara bättre. Om våren är en stämningsbild av hur det kan kännas när vårens våldsamma krafter börjar besegra vintern. Det finns ett jag i novellen och det finns spirande möjligheter. Kanske.

Om våren – novell av Tove Jansson ur samlingsboken Tove Jansson, Noveller, Modernista 2019.

De av Helle Helle

Den här boken handlar om en dotter på sexton år och hennes mamma. De bor i en liten stad på Södra Lolland och de har bott på många olika ställen i staden. Flickans mamma driver eller arbetar i en butik där hon säljer allt möjligt från nattlinnen till tvålar. Mamman blir allvarligt sjuk. Dottern börjar på gymnasiet.

Den här berättelsen är full av vardagsliv, skolan, kompisar, lägenheten de bor i, en och annan fest och utflykt. Allt berättas rakt upp och ner. Författaren berättar det som händer och det som människorna gör. Det som de känner finns mellan raderna. Det är detaljrikt och precist. Staden och trakten växer fram. Hur dottern och modern mår får vi själva räkna ut och det här minimalistiska sättet att berätta vad som händer med stora luckor gör att jag känner starkt med flickan och hennes sjuka mor. Det blir som att se en film. Boken är lugnt och sakligt skriven men min reaktion blir känslomässig.

Det kan vara lätt hänt att man läser den här boken lite för snabbt, att man halkar över orden och tycker att texten är tom och intetsägande men för mig blir det tvärtom. Jag finner berättelsen mycket trovärdig och känner ibland igen mig från min tonårstid. De är en bra bok som jag rekommenderar.

De av Helle Helle, Norstedts 2020. Översättning Ninni Holmqvist.

Hett i hyllan 47 – Årsvarvet

Nu tar jag en titt i poesihyllan igen och där hittar jag en annan antologi som jag inte har läst något ur, Årsvarvet – en antologi ur svensk 1900-talslyrik, utgiven 1968. Den har fyra avdelningar, en för varje årstid och som väntat finns dikter av mycket få kvinnliga författare. Tre (!) kvinnor och 37 män. Kvinnorna är Karin Boye, Edith Södergran och Ebba Lindqvist.

Nu är det kanske ett fint urval av dikter så jag räknar med att jag kan ha glädje av att läsa flera av dem och uppdelningen enligt årstider kan vara trevlig. Dessutom ser jag ju att det har hänt en del på jämställdhetens område sedan 1968. Jag tror inte att fördelningen mellan kvinnor och män skulle se likadan ut idag. Kvinnliga poeter värderas högre och det i sig känns uppmuntrande. En liten historielektion fick jag alltså när jag öppnade boken. Ja, jäklar, så var det. En påminnelse.

Årsvarvet – en antologi ur svensk 1900-talslyrik, redigerad av Einar Malm och Lillemor Holmström, Natur och Kultur 1968.

Hett i hyllan där vi visar upp våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.

M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe

I den här boken berättar Kenzaburo Oe om den japanska ön Shikoku och dess historia. Han föddes och växte upp i en by på ön och där fanns en stark berättartradition i form av sägner och myter. Hans mormor berättade om ön när han var barn och det är genom sina egna upplevelser och sägnerna om ön och byn som han berättar den här historien.

Jag får erkänna att den här boken var knölig att läsa, men det var också värt besväret. Det känns som om jag har fått en liten inblick i och förståelse för Oes födelseby och japansk kultur. Det känns också som om Kenzaburo Oe har kämpat med att förstå berättelserna när han skrev den här boken. I romanen finns en sammanblandning av författarens eget liv och myterna och hur han försöker förstå dem och hitta en röd tråd. Det handlar både om att förstå muntlig berättartradition och myter vetenskapligt och att hitta logiken och den historiska bakgrunden. Men det som hans mormor berättade har ingen fullständig logik. Människor växer och blir jättar. En figur som har dött och kommit över till andra sidan kan mycket väl dyka upp igen och en jätte kan så småningom krympa. Dessutom finns den mystiska känslomässiga aspekten. Oe har hört sägnerna som barn och han har levt i dem.

Berättelsen handlar om byn och sägnerna. Det finns ingen huvudperson. Men på sätt och vis blir författaren själv huvudperson. Det är som om han i början av boken strävar hårt för att förstå och för att inlämma berättelsena i någon slags logik och se vetenskapligt på dem, men i slutet av boken har han givit upp. Sägnerna lever sitt eget liv och kan inte helt och fullt begripas. Det betyder inte att romanen slutar i ett misslyckande. Tvärtom. Den öppnar sig och helheten blir en vacker berättelse om vår plats på jorden, om vårt obegripliga liv. En människa innehåller så mycket.

Men kanske var det i sista stund som Oe skrev om sin barndoms berättelser. I slutet av boken är han vuxen med fru och barn i Tokyo. Urskogen som omger byn genomkorsas numera av vägar. Vi befinner oss i den moderna världen.

M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe, Bonniers 1994. Översättning: Yukiko Duke.

Tisdagstrion – Roliga böcker

Det är Internationella glädjedagen den 20 mars. Då är det också vårdagjämning och även det kan hjälpa upp humöret. Men först tyckte jag att det här temat från Ugglan & Boken var jättesvårt. Roliga böcker? Visst finns det roliga partier och saker att le eller skratta åt i många ytterst allvarliga böcker, men roliga böcker, har jag läst några sådana? Jodå, när jag tänkte efter hittade jag i alla fall två. Den tredje boken på bilden har jag inte läst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett har jag läst. En underbar bok om den engelska drottningen som upptäcker litteraturen därför att hon plötsligt får syn på bokbussen och blir nyfiken. Drottningen vänder blad fick mig inte till att storskratta, men jag log väldigt mycket när jag läste den.

Flicka möter pojke av Ali Smith har jag också läst och det sedan jag började blogga så titeln är en länk till mitt inlägg om boken. Flicka möter pojke är en hisnande och rolig berättelse med mycket allvar i botten.

Men Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole har jag inte läst. Jag har sett omdömen i stil med ”en av de roligaste roligaste böckerna som någonsin har skrivits”. Huvudperson är Ignatius J. Reilly, en lat trettioåring som bor hemma hos sin mamma. Under sin jakt på ett lagom ansträngande jobb hamnar han i den ena vanvettiga situationen efter den andra, läser jag på Wikipedia. Boken skrevs redan på 1960-talet men den publicerades först på 1980-talet, elva år efter att författaren hade begått självmord. Jag får väl ta och läsa den. Har någon av er andra gjort det? Var boken rolig?

Det positiva temat vi har den här tisdagen kommer som vanligt från Ugglan & Boken. Där hittar du fler tips på böcker som kan få dig att skratta, eller åtminstone att le.

Vad jag köpte på bokrean 2020

Det blev tre böcker som jag redan innan hade sett i bokreakatalogen. Två av Elena Ferrante: Plågsam kärlek och Skuggan av en dotter och Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras. Jag gick till bokhandeln och det var vad jag hittade, plus Andningsgunga av Hertha Müller till nedsatt pris. Andningsgunga är jag faktiskt lite osäker på om jag redan har läst. Jag har läst något av Hertha Müller, men vad var det? Ja, ja, så där är det hela tiden. Om det nu är så att jag redan har läst Andningsgunga så får det bli omläsning. Jag börjar mer och mer luta åt att jag borde starta ett omläsningsprojekt, hur det nu ska få plats bland allt annat som jag vill läsa.

I alla fall beställde jag inte hem något på nätet från rean. Jag gick bara till bokhandeln och detta blev alltså resultatet så nu har jag ytterligare fyra intressanta böcker som står på min bokvagn. Visst såg jag fler böcker som jag skulle vilja läsa, men det finns bibliotek också.

Hur var det för er? blev det några inköp?