Brev från en cell av Henrik Johansson

Det är i Malmö år 2000. Patrik Panik dras till Reclaim the Streets-rörelsen, mycket på grund av sin kompis Behar som är med. En ledande aktivist är Tanya och de här tre karaktärerna är de mest framträdande i boken, men Panik är huvudperson.
Patrik Panik kommer från svåra hemförhållanden. Hans pappa sitter i fängelse på grund av ett misslyckat bankrån. Han har missbrukat droger och misshandlat Paniks mamma. Han har varit hotfull, stundvis gått omkring drogpåverkad och skrutit så att Patrik har skämts för sin far och många gånger har han kommit med löften om en bättre framtid som han hela tiden har svikit.
Panik bor med sin mamma i ett höghus. Han har ett struligt förflutet med inbrott och diverse kriminalitet men han är aldrig straffad. Han har nära till våld, han vill hämnas på samhället och han agerar först och tänker sedan. Nu har han fått jobb på ett stort bageri som timanställd.
I den här boken får vi inblick i Reclaim the Streets-protesterna och hur aktivisterna tänker. De ordnar gatufester och anser att det har de rätt till, att dansa på gatorna och spela hög musik utan att söka tillstånd först. Men många har en större agenda. I det kapitalistiska samhället måste arbetare och ungdom ta sin makt. Den får de inte gratis. I rörelsen finns sådana som Panik som är hatisk mot samhället men som inte tänker så långt. En motsats till Panik är Tanya som är ledande, som tänker och planerar och som senare i livet studerar vidare.
Boken är bra och levande skriven. Gestalten Panik blir en levande person med flera dimensioner. Att följa honom i boken blir intressant och spännande. Det är också intressant att ta del av hur det kunde gå till vid de här protesterna och ta del av ideologin bakom. Författaren har flikat in kortare avsnitt där Tanya och Behar, som sedan studerade vidare, reflekterar över det som hände i början av 2000-talet och över klassklyftor. Behar och Tanya gör en klassresa och deras erfarenheter är helt främmande för de flesta av deras studiekamrater. Detta ger en extra dimension till berättelsen. Boken känns också bra komponerad. Den har en fin rytm.
Allt känns realistiskt. Det kan mycket väl ha hänt. Allt utom slutet. Det känns inte riktigt trovärdigt.
Brev från en cell är en bok som många borde läsa oavsett var de står politiskt. Bland aktivisterna finns tankegångar som har betytt en del för samhällsutvecklingen och som har lett vidare till de stora protesterna och kravallerna vid stora världstoppsmöten i olika städer i Europa. Och alla personerna i berättelsen tänker inte lika. Det finns flera vinklingar.
Polisvåld och aktivistvåld är viktiga frågor. Vi minns väl Göteborg år 2001? De händelserna är inte med i den här boken, men där fanns våld från polisen som inte var befogat, mest vanliga demonstranter som ville protestera mot tillståndet i världen - men också vissa människor som ville ha bråk, en del av dem var kanske sådana som Panik som hade nära till våld, men också vissa som vill ställa till kaos för att samhället och dess våldsapparat ska visa sitt fula ansikte och att folket sedan ska göra revolution.
Läs gärna den här boken. För mig är den ovanlig. Jag är inte säker på vad som finns skrivet i romanform om Reclaim the Streets och andra protester på 2000-talet men jag har aldrig läst om detta i skönlitterär form förut.
Brev från en cell av Henrik Johansson, Federativs förlag 2019.
 
Kategori: Romaner Taggar: Arbetarlitteratur, Sverige;
Hanneles bokparadis:

intressant omslag, Henrik Johansson, läst en bok av honom tidigare:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2016/05/arbetsgladje-och-ateruppstandelse.html

Svar: Detta är den första jag läser av honom.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

jag var i Göteborg 2001 och läst boken Göteborgshändelserna (2006) av Jörgen Gassilewski:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2014/02/goteborgshandelserna.html

Svar: Har jag inte läst. Där ser man. Det kan vara klokt att göra lite research innan man skriver om en bok. Jag måste kanske låna den. Faktiskt. :-)
Mösstanten

Carolina:

Intressant bok måste jag få säga. Den lät väldigt spännande!

Sv; roligt att du gillade inlägget om min utbildning! :D

Yasmine:

Alltså först trodde jag att boken handlade om celler man har i kroppen haha (innan jag läste beskrivningen)!

Fia:

Tack vare din trevliga beskrivning av den här boken blev jag jättesugen på att läsa den. Du har så många fina boktips!

Kraka:

Reclaim the street-rörelsen är spännande ur flera perspektiv. Jag har dock inte haft någon personlig kontakt med den. Däremot med en del husockupationer där jag deltagit lite perifert.

Svar: Det var kanske före reclaim the streets?
Mösstanten

Kraka:

Nej då, det var nog efter. Tror den senaste var 2017 eller något sådant. Trodde jag att det var. Vid en koll så var det 2015. Nämnde det 12:e juni 2015 i bloggen. Tiden går så fort.
Vet att jag gick därifrån när det var stormöte och veganerna diskuterad i flera timmar om folk som äter kött skulle få laga mat i köket och använda samma kastruller. Behöver jag säga att jag avskyr vegantjafs? Så här blir det alltid när veganer är inblandade. Alla måste äta veganskt, annars får vi inte vara med. Suck!

Svar: Men du ockuperade inte själv, antar jag.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

har faktiskt denna... fick låna av bibliotekarien.

Svar: Skulle vara roligt att höra vad du tycker.
Mösstanten

Kraka:

Förstår inte vad du menar med "ockuperade själv". För nej, jag var inte där själv, i betydelsen ensam, det var en massa människor som var där.
Om du menar ifall jag var med och ockuperade så anses man vara en av ockupanterna om man deltar i aktiviteterna. Det var föredrag, musik, mat med mera. Så som det brukar vara. Men , som jag skrev, så ska alltid veganerna bråka och ställa till konflikter. Det är jättevanligt så fort de är fler än en person.
Ockupationen var en politisk markering, det var en allmän byggnad, inte ett bostadshus. Precis som när vi ockuperade Husby Träff 2012, eller om det var 2013. Då var jag där jättemycket och deltog i aktiviteter. Men stod också en hel del i köket och lagade mat, diskade och sådant. Men jag sov aldrig där.
Just den ockupationen hade vi medhåll av polisen och diverse andra. Polisen tittade in ibland och pratade, sa flera gånger att de stödde oss. Vi hade heller inga militanta veganer. Den som inte åt kött åt annat, inget bråk om att kastruller blev smittade av köttet och så vidare. Sådana barnsligheter tål jag inte och då går jag min väg.

Svar: Jag menade var med och ockuperade. Intressant det du berättar. Jag är enig med dig om militanta veganer. Då har det blivit extremism. De verkar bry sig mer om djur än om människor. Visst ska man bry sig om djuren, men människors liv och hälsa måste gå först. Lev och låt leva. Alla människor är inte lika och äter inte samma mat.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: