En god tid av Tore Renberg

Författaren Tore Renberg har hittat på att en författare med samma namn har skrivit en roman om framtiden. Denne fiktive Tore Renberg föddes 1898 och dog 1947. Det här är alltså en roman inuti romanen.Den påhittade Tore Renberg skriver sin framtidsvision år 1925 och hans vision är präglad av den tiden. Alla familjer har ett eget flygplan. De stora städerna är byggda i flera plan uppåt i luften och hissar transporterar människorna upp och ner. Rulltrottoarer finns i städerna. Men huvudpersonen i den äldre Renbergs roman lyfter på hatten när han möter en bekant på 1990-talet och vi vet att på vårt 1990-tal går inte en massa herrar runt och lyfter på hatten. De har ju ingen.

Den påhittade Renbergs text tar upp nästan hela boken. Den riktige Renberg låtsas alltså att han har fått manuset av släktingar till den fiktive författaren och publicerat det. Han har bara tillfogat lite fakta på slutet.

På baksidan av boken står att huvudpersonen är Johannes Dreyer men det håller jag inte med om. Han är mycket riktigt huvudpersonen i den påhittade författarens roman men i boken som helhet är den påhittade författaren Renberg huvudperson. Han kommer fram genom sitt sätt att skriva, genom några utvikningar där han nämner händelser från sin barndom och genom de korta ”fakta” som finns om honom i slutet på boken.

Den fiktive Renbergs roman är skriven i en romantisk febril stil och språket är lite gammaldags, ett språk som gör det trovärdigt att texten skulle vara skriven på 1920-talet. Den framtid han skriver om är god. Allt är bättre. Nästan inga krig finns kvar. Nästan alla människor på jorden har det bra. Tiden i framtidsromanen sträcker sig in i 1990-talet och vi sitter här med facit i hand och vet hur det årtiondet var och vad som hände från 1920-talet fram till dit.

Hans romanfigurer bryr jag mig inte så mycket om. Det som är intressant med den här boken är att den är annorlunda mot allt jag har läst och spänningen mellan framtidsvisionen och hur det blev. Har den ett stort värde för mig? Det är roligt att ha läst den, att ha tagit del av den här konstruktionen. Kan jag rekommendera den? Till dem som fungerar som jag inför litteraturen, ja. Men annars inte.

En god tid : minnen från framtiden, Norstedts 2001. Översättning: Urban Andersson.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s