Den här berättelsen handlar om Alex Schulmans mormor och morfar. Hans mormor, Karin von Euler-Chelpin var översättare och har även skrivit en barnbok. År 1931 gifte hon sig med Sven Stolpe. Han var författare och översättare och konservativ kulturkritiker.
År 1932 befann sig paret Stolpe på Sigtunastiftelsen. Där fanns även den unge Olof Lagercrantz som senare blev en välkänd kulturpersonlighet och tidningsman. Mellan honom och Karin Stolpe uppstod kärlek och det är den kärlekshistorien som Alex Schulman har skapat berättelsen kring.
Shulman har gått igenom arkiv, han har läst Sven Stolpes verk, han har rannsakat sitt minne – hur var det hos mormor och morfar när han var barn? Han har varit i Sigtuna för att känna in och få reda på hur det var där förr.
Bränn alla mina brev är en gripande historia som är så spännande och otäck att jag ibland måste lägga ifrån mig boken. Jag kan inte minnas någon spänningslitteratur som jag har läst som har haft en så stark, krypande, olycksbådande stämning. Sven Stolpe får inget fint eftermäle i den här boken. Han dominerade sin familj och alla tassade på tå runt honom. Det gällde att undvika hans vrede. Han var elak, hade häftigt humör och ingen som helst empati, verkar det som. Han tålde inte kritik men kunde kritisera andra skoninglöst. Han var katolik och ansåg att kvinnan skulle vara ren före äktenskapet och ren betydde sannerligen inte bara att hon hade badat.
Han var ingen ofarlig man. Ändå drabbades hans hustru av en så stark kärlek till Olof Lagercrantz att hon utsatte sig för makens vrede.
Bränn alla mina brev är en bra bok. Spännande och hjärteknipande. Den innehåller en sorglig kärlekshistoria och belyser även mekanismerna i ett förhållande där psykisk misshandel skapar rädsla och förminskar. Att Schulmans mormor lyckades behålla en del av sitt självförtroende och sin integritet är nästan otroligt. Varför lämnar hon honom inte, har vi många gånger frågat oss. När vi läser den här boken får vi en del av svaret.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark 2018.