William Grimsworth är föräldralös. Hans rika släktingar erbjuder honom att bli kyrkoherde men han hatar dessa släktingar eftersom de har behandlat hans mor så dåligt. Istället tar han anställning hos sin bror som driver en textilindustri. Där får Grimsworth en underordnad tjänst som kontorist och hans bror behandlar honom grymt.
Det är intressant. Först framstår Grimsworth som ung och arg och onyanserad, en ung man som har höga tankar om sig själv och ser ner på andra människor. Men hos brodern förminskas han till ingenting samtidigt som känslorna pyr. Till slut blir han avskedad.Vad ska han då göra, utan inkomst som han är? Av herr Hunsden, en av de rika männen i staden, får han rådet att resa till Belgien och söka sin utkomst där. Han får också ett rekommendationsbrev.
I Bryssel får han så anställning som lärare på en pojkskola.
Granne med pojkskolan ligger en flickpension och Grimsworth börjar undervisa även där. Arbetet och miljön i flickpensionen beskrivs mycket utförligare än i pojkskolan och det är också det som händer i flickskolan som bestämmer Grimsworths öde.
I Bryssel möter Grimsworth en annan kultur. Den framställs mestadels som sämre än den engelska, men Grimsworth lär sig mycket om människor och deras beteende, om deras hemligheter och att deras handlande inte alltid stämmer överens med vad de säger. Vi får följa hans kamp för att ta sig fram i livet. Han arbetar hårt.
Charlotte Brontë avslutade arbetet med Professorn 1846. På den tiden rådde inte jämställdhet mellan kvinnor och män. En kvinna skulle ta sig an hemmet och barnen och ansågs svagare än mannen, men i Brontës roman finns porträtt av två starka kvinnor: Zoraïde Reuter som äger och förestår flickpensionen och mademoiselle Henri som när hon blivit madame Grimsworth driver igenom att hon ska arbeta utanför hemmet likaväl som sin make. Det måste ha ansetts ganska magstarkt. Kanske bidrog det till att denna Charlotte Brontës första roman refuserades? Den gavs ut först efter hennes död.
Professorn är inte Charlotte Brontës livligaste och mest spännande bok. Jane Eyre och Villette är bättre, enligt min åsikt. Men Professorn är väl värd att läsas, i synnerhet om man är intresserad av Charlotte Brontës författarskap.
Professorn av Charlotte Brontë, Modernista 2016. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.
Jag har skrivit om Villette tidigare. Den texten hittar ni här.
En kommentar på “Professorn av Charlotte Brontë”