Det är i London sommaren 1976. En värmebölja ligger över staden. Det har inte regnat på månader. En morgon går den pensionerade Robert Riordan ut för att köpa tidningen – och kommer aldrig tillbaka.
Så börjar den här romanen om familjen Riordan. Sonen Michael drömde om att fortsätta på universitetet och bli forskare, men hans flickvän blev gravid och han måste istället bli lärare för att försörja familjen. Hans syster Monica är gift med en antikhandlare som har två barn från sitt tidigare äktenskap och barnen tycker inte om sin styvmor. Och lillasystern, Aoife, har dyslexi förstår vi som läser den här romanen, men i skolan blev hon bara betraktad som dum och fick gå om flera klasser.
De tre vuxna barnen kommer nu hem till sin mor Gretta. Vart har Robert tagit vägen?
Sommaren utan regn är en underhållande, spännande och varm berättelse om en familj med irländska rötter. Under läsningen får vi ta del av motsättningar och avundsjuka, familjehemligheter och den starka kärlek som samtidigt finns mellan familjemedlemmarna. Boken är rakt och enkelt skriven, med andra ord lättläst. Författaren målar upp scener så att jag lever med. Jag ser allting framför mig. Det är enkelt men mycket bra komponerat och vackert och även humoristiskt skrivet.
Förhållandena mellan familjemedlemmarna berättas med stor psykologisk känsla. Även om jag inte har varit med om samma saker själv känner jag igen mig som människa.
En bra, spännande bok att läsa under sommaren.
Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell. Etta 2014. Översättning: Malin Bylund Westfeldt.
Mösstanten 