Månad: januari 2020

Fäder och söner av Ivan Turgenjev

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Arkadij Kirsanov har tagit sin akademiska examen och kommer hem till fädernehemmet. Med sig har han en god vän, Evgenij Basarov. Fadern är överlycklig men situationen på godset är inte bra. Livegenskapen är på väg att upphävas. Fadern har arrenderat ut jord till bönder som inte betalar sina arrenden ordentligt. Förvaltaren sköter inte sitt jobb och inkomsten från godset har blivit för liten.

Arkadijs far försöker följa med i tidens förändringar men de unga männen anser att han är gammaldags. Basarov är nihilist och godtar inga regler, auktoriteter eller principer och Arkadij är mycket påverkad av honom.

Fäder och söner kom ursprungligen ut 1861 och handlar alltså om ett Ryssland i förändring och detta gestaltar Turgenjev genom att föra samman de unga och de gamla. I boken finns många fina porträtt förutom av de unga männen, av Arkadijs far och den unga flicka som han har inlett ett förhållande med, av Arkadijs farbror som också bor på godset, av Basarovs föräldrar som avgudar sin son och av en adelsdam och hennes syster som de unga männen besöker.

Turgenjev använder sig av kontraster, mellan det gamla och det nya, de äldre och de unga, de trofasta och de som inte tror på någonting. I boken finns också kontrasten mellan de rika och de som lever under enkla förhållanden. De unga männen besöker en rik änka och hennes syster och Basarov förälskar sig häftigt i änkan.

Berättelsen handlar om en brytningstid och den gestaltas genom personliga känslor och de unga männens utveckling. Både Arkadij och Basarov förändras, Basarov från att vara en kraftfull person som påverkar sin omgivning till undergång och Arkadij från att vara osäker och osjälvständig till att hitta sin plats och sin uppgift i tillvaron, göra nytta och bilda famlij.

Turgenjev berättar så att jag bryr mig om alla personerna i romanen. Genom sitt fina porträtt av Basarovs gamla föräldrar och att Basarov blir förälskad, men också av att Basarov inte är endimensionell utan både är arrogant och hård och gör goda gärningar känner jag med denna romangestalt. I Arkadij känner jag igen ungdomens tvärsäkerhet och samtidigt trevande försök att hitta det rätta. Arkadij blir också förälskad och hans vånda inför om han ska avslöja sina känslor eller inte och rädslan inför att bli avvisad känner jag också igen. Fäder och söner är en intressant och spännande klassiker att läsa.

Fäder och söner av Ivan Turgenjev, Modernista 2017. Översättning: Hjalmar Dahl.

Testamente av Nina Wähä

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här berättelsen handlar om familjen Toimi som bor i finländska Tornedalen. Det är en stor familj med tolv levande barn och två som dog tidigt. Det är nu 1980-tal, många av barnen är vuxna och de samlas till jul i barndomshemmet tillsammans med föräldrarna. Eller tillsammans är de inte. Pappan, Pentti är inte tillsammans med någon. Han håller mest till i ladugården och när han kommer in för fika tar han sitt kaffe och sätter sig framför TV:n.

Snart förstår vi att de flesta av de äldsta barnen vill övertyga sin mamma Siri att ta ut skilsmässa. Hon har haft ett svårt liv med Pentti. Alla i familjen trippar på tå för att inte Pentti ska explodera. Han är en mörk, elak gestalt som ligger som ett åskmoln över familjen.

Vi får efterhand veta lite om varje person. Men för lite och på fel sätt. Historien blir platt. Jag tycker inte att jag kommer någon av dem riktigt nära, mer än modern Siri. Alla barnen med deras egenheter beskrivs men det blir ytligt. Författaren redogör och talar om för mig hur det är alltför rakt på istället för att lämna utrymme till min fantasi. I boken finns visserligen en mordgåta, men för mig blir det aldrig särskilt spännande att få veta svaret på den.

Romanen är uppdelad i tre delar. Under den första håller jag intresset uppe. Del två börjar lugnt, som en utandning. Nu har Siri flyttat ut från gården och kan leva i frid och ro med sina hemmavarande barn. Dock finns det ett hot i bakgrunden. Kommer Pentti dit och ställer till bråk? Denna utandning behövs. Det finns många problem i familjen Toimi. Vi får också veta Siris och Penttis historia och hur de träffades. Men jag blir aldrig riktigt engagerad i familjens problem.

Sedan kommer del tre och jag tappar helt intresset. Nu måste det visserligen vara svårt att skriva om så många människor på färre sidor, men jag tycker att boken är för lång när jag läser. Den innehåller också en del språkliga fel som förlaget borde ha rättat.

Boken är ovanlig, upplagd som en skröna. Att få till så många problem i en och samma roman är lite av en bedrift: En son har nyligen suttit i fängelse, en dotter har drabbats av en neurologisk sjukdom, en son intrigerar och fifflar för att kunna överta gården, en son är psykopatisk och håller på pappan, två barn dog som små med allt vad det innebar för föräldrarna. Men när berättelsen är platt bryr jag mig inte ändå.

En del av gestalterna stannar dock kvar hos mig, särskilt Siri, jag tycker att författaren har skapat ett fint porträtt av henne och av en del av familjelivet, hur barnen måste hjälpa till på ett jordbruk och ta hand om varandra när de är en så stor syskonskara.

Testamente av Nina Wähä, Norstedts 2019.

The Documents in the Case av Dorothy Sayers och Robert Eustace

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här deckaren av Dorothy Sayers och Robert Eustace är upplagd som en samling dokument. De består till huvuddelen av brev.

Herr och fru Harrison bor tillsammans med en sällskapsdam. Hustrun är mycket yngre än mannen. Sällskapsdamen har klena nerver. I husets övervåning flyttar två unga män in, den ena är konstnär och den andre är författare. Paret Harrison börjar umgås med de unga männen. Så småningom målar konstnären den unga hustruns porträtt, och ja, precis som vi misstänkte inleder de ett kärleksförhållande.

Herr Harrison misstänker ingenting. Han är svampexpert och vet också mycket om vilda växter som går att äta. Han är även intresserad av matlagning och lagar till stuvningar och steker svampar som andra människor inte vågar plocka av rädsla att blanda ihop dem med en giftig svamp. Ett par gånger om året tillbringar herr Harrison någon vecka i en enslig stuga där han samlar svamp och växter.

Boken består alltså till stor del av brev. De är levande skrivna och brevskrivarnas olika personligheter kommer fram ur breven. Vi får läsa brev som sällskapsdamen har skrivit till sin syster, som den unge författaren har skrivit till sin fästmö och brev som herr Harrison har skrivit till sin vuxne son, bland annat. Boken kom ursprungligen ut 1930 och tiden kommer fram fint och många vetenskapliga rön diskuteras. Vetenskap och experiment har också avgörande betydelse för fallets upplösning.

The Documents in the Case är ett nöje att läsa för en människa som är intresserad av Dorothy Sayers deckare. Den är dock lite svår att läsa på engelska. Den unge författarens brev till fästmön innehåller många hänsyftningar som jag antar att den universitetsutbildade i England på den tiden var förtrogen med men det är ju inte jag. Trots det vill jag rekommendera den till den Dorothy Sayers-intresserade läsaren. Boken är översatt till svenska, men den finns inte på något bibliotek i Östergötland och översättningen är från 1950-talet så kan man läsa den på engelska så rekommenderar jag det.

The Documents in the Case av Dorothy Sayers och Robert Eustace, Victor Gollancz 1935. Jag har den tionde tryckningen 1952 av den här billighetsutgåvan hemma.

På svenska heter boken Handlingarna i målet och är utgiven på Bonniers 1951, översättning Sonja Bergvall.

Den senaste utgivningen av The Documents in the Case som jag hittar på nätet är från 2016.

Karthago av Joyce Carol Oates

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Karthago handlar om familjen Mayfield och den äldsta dotterns pojkvän Brett Kincaid. En dag försvinner den yngre dottern Cressida och Brett blir anklagad för att ha dödat henne.

Cressida är en ovanlig flicka. Vid försvinnandet är hon nitton år gammal men omogen. Hon är inte som andra, har inte många vänner och kommer med beska sårande kommentarer i familjen. Antagligen förstår hon inte riktigt andra människors känslor. När hon var yngre har det talats om Asperger och autism. Hon är intelligent men har svårt att genomföra sina studier.

Brett är ung veteran från Irakkriget. Han är förlovad med den äldsta dottern Julie. Efter att ha kommit tillbaka från Irak är han skadad och både fysiskt och psykiskt handikappad. Han kan inte tänka klart längre och han upplever gång på gång fragment av hemska händelser under kriget. Dessa blandas med minnen från när han träffade Cressida den kväll när hon försvann. Han vet inte vad som har hänt.

Karthago är en familjehistoria och vi får följa de olika familjemedlemmarna i krisen. Genom att berätta bra och medkännande om de här människorna har Joyce skrivit en starkt kritisk bok mot kriget i Irak och det amerikanska rätts- och fängelsesystemet.

De unga människor som tog värvning och for till Irak tillhörde inte de högutbildade och visste inte vad de gav sig in på. Krigets hemskheter finns med i berättelsen som fragmentariska minnen. Brett vet inte vad han har upplevt i Irak och vad han har upplevt i hemtrakten. Allt fler lemlästade och psykiskt skadade krigsveterander kommer hem. Villken hjälp får de? En del, kanske många av dem, går omkring som tickande bomber och begår brott på grund av förvirring och okontrollerad ilska och drogmissbruk.

Joyce Carol Oates gestaltar hur detta kan påverka människor och samhälle. Brett erkänner att han har dödat Cressida och blir dömd. För läsaren framstår domen som ett justitiemord. Brett har dåligt samvete på grund av det han har varit med om i kriget och tror till slut att han har dödat Cressida.

Karthago är en bra roman. Julies desperata försök att återknyta till sin fästman efter kriget, pappans lika desperata försök att hitta sin dotter som han tror är i livet, mammans försök att nå sin man som dricker mer och mer, Bretts öde och Cressidas sårbarhet gör att jag lever mig in i den här berättelsen. Romanen är kanske lite väl ordrik och vidlyftig, men det är en liten brist. En berättelse som innehåller en så mästerlig skildring som det långa avsnittet där en grupp är på studiebesök på ett stort fängelse måste jag rekommendera. När jag läser det partiet känns det som om besökarna stiger ner i helvetet. En skildring som tränger innanför huden.

Karthago av Joyce Carol Oates, Bonniers 2014. Översättning: Ulla Danielsson.

Mitt första liv av Bodil Malmsten

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Mitt första liv handlar om Bodil Malmstens liv från barndom upp i tjugoårsåldern. Hon bodde med sin mamma och sin syster i byn Bjärme i Jämtland. Där i trakten träffades hennes mamma och pappa under beredskapstiden. Han kom från Stockholm men var soldat stationerad i Jämtland. Bodil Malmstens mamma kom från byn och där bodde också hennes mormor och morfar.

Hennes föräldrar skilde sig och pappan bildade ny familj i Stockholm.

En stor del av boken handlar om Bodil Malmstens barndom i den jämtländska byn, men när hon gick i realskolan var hon en tid inackorderad hos en familj på Frösön och senare blev hon placerad hos en fosterfamilj i Vällingby.

Mitt första liv är en berättelse med många hål. Den består av minnesfragment och det är nog så vi minns det som var. Det kan också vara svårt att veta vad som är riktiga minnen och vad som har blivit berättat för en och som man har gjort om till ett minne. Bodil Malmsten skriver att hon har valt att inte undersöka om hennes minnen är verkliga fakta utan hon låter dem vara som de är. Dessutom väljer alltid den som skriver en självbiografi vad som ska tas med. Bodil Malmsten berättar inte varför hon blev placerad i fosterhem, men det måste vi ju inte veta.

Mitt första liv är en stark bok. Morfadern, den aktive socialdemokraten och mormodern med sin pessimistiska livssyn framstår som de tydligaste gestalterna och så barnet Bodil förstås. Boken handlar om trygghet, om driften och rätten att få vara sig själv, om skillnaden mellan livet i byn som är ett traditionellt lantbruksliv med hårt fysiskt arbete och livet i Stockholm. Hennes farfar var Carl Malmsten som kom från högborgerlig miljö.

Bodil Malmsten har ett kraftfullt språk och berättar med humor, ilska och poesi. Mycket smärta finns mellan raderna, men också kärlek och omsorg. I några av bokens partier far hon iväg och gisslar företeelser i dagens samhälle. Det stör lite tycker jag. Men ändå, varför inte? Det är ju Bodil Malmsten som har skrivit den här boken.

Läs Mitt första liv om du inte redan har gjort det. Rekommenderas.

Mitt första liv  – den gudarna älskar dör inte av Bodil Malmsten, Finistère 2004.

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Sånt händer inte här kom urspurngligen ut år 1935. Då hade redan Hitler blivit rikskansler i Tyskland och etablerat en diktatur. I Siclair Lewis roman händer detsamma, fast i USA. Där får Demokraternas kandidat Berzelius ”Buzz” Windrip majoritet i valen och blir president. Vi känner igen en del av taktiken från ett modernare presidentval. Demagogi, lögner och stora löften till arbetare och medelklass. Alla ska få det bättre samtidigt som mer pengar ska satsas på det militära och skatterna ska sänkas.

Nu blir följderna mycket värre i boken. Presidenten får makt att stifta lagar utan medverkan av kongressen. Systemet med en dömande, en lagstiftande och en verkställande makt ersätts med presidentens diktatur. En fascistisk, korporativ stat skapas.

Motståndare fängslas. Afroamerikaner berövas sin rösträtt. Kvinnor ska inte arbeta utan sköta sin av naturen givna uppgift som maka och mor. Militära trupper i stil med Hitlers brunskjortor växer i antal. Godtycklighet och korruption råder. Så småningom blir så många fängslade att koncentrationsläger upprättas. Avrättningar, tortyr och angiveri sker överallt. Motståndare till regimen flyr till Kanada.

Huvudperson i boken är Doremus Jessup, en liten (både till växten och i hans betydelse som tidningsman) tidningsägare och redaktör i en småstad. Han är iakttagaren och fungerar som läsarens representant i berättelsen. Han är nog den enda som framstår som människa i boken.

I boken gisslas olika företeelser satiriskt och med humor. Kommunister vill inte arbeta mot diktaturen tillsammans med socialister och vice versa. Det känner jag i viss mån igen från Yvonne Hirdmans beskrivning av mellankrigstiden i Tyskland i boken Den röda grevinnan så det har verklighetsbakgrund. En enhetsfrontt i kampen mot diktaturen är omöjlig.

Sånt händer inte här är en satirisk berättelse. Människorna är mestadels figurer. Sinclair Lewis största sympatier verkar ligga hos collegeutbildad liberal medleklass. Kanske liknar de människorna författaren själv?

Jag brukar inte tycka att satiriska berättelser är de bästa romanerna. Här räddas min upplevelse av dels det angelägna och fortfarande aktuella ämnet, demokratin är inte självklar, dels av att Sinclair Lewis är en författare som kan skriva den här boken så dynamiskt och spännande och kompositionsmässigt bra och med kraft.

Jag rekommenderar den alltså.

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis, Polaris 2017. Överättning: Hugo Hultenberg 1936, reviderad av Annika Hultman Löfvendal 2017.

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Sara är lite över 20 år gammal. Hon studerar vad? Litteraturvetenskap kanske? Hon kommer från en stad i Norrland men bor i Stockholm och rör sig bland intellektuella och konstnärliga unga människor med olika könsidentitet.

Sara är kär i Joanna som vill utbilda sig till skådespelare men hon är inte intresserad av ett kärleksförhållande. Joanna är en dominerande person medan Sara är mer tillbakadragen, en iakttagare som letar efter sin identitet, sin bas i tillvaron. Sara är en tänkande människa. Hon skriver också. Hon har svårt att närma sig dem hon älskar, att vara öppen, att visa sin kärlek. Hur ska hon våga?Efter hand berättar Sara om en annan kärlek, en flicka från hemstaden som aldrig har blivit mer än vän.

Senare i  berättelsen träffar Sara C. Ja hen kallas bara C och omtalas bara som hen. Så diffus den gestalten blir för mig då. Tydligen får jag problem när jag inte kan bestämma om C är en man eller kvinna. En liten ögonöppnare. Hur vi ser på manligt och kvinnligt sitter så djupt. Tankar och funderingar om mänskliga relationer finns genomgående i Ett så starkt ljus och det får mig att tänka tillbaka på min egen ungdom och fundera över hur vi stoppar in människor i fack.

Längtan efter kärlek genomsyrar den här romanen. Samtalen är många, skeendet långsamt. Ett så starkt ljus är en mycket vacker berättelse med fin beskrivning av människor och miljöer. Författaren har skapat en bild av en ung människa som känns sann. Jag upplever texten som genomskinlig när jag läser, en lugn text fast det finns upprörda känslor i den, en text som jag lämnar lite lycklig.

Boken rekommenderas.

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck, Modernista 2014.

Lyra Ekström Lindbäck heter numera Lyra Koli.

Hett i Hyllan #37 – Ängeln på sjunde trappsteget

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer
Nu har det gått så långt så att en del böcker på bokvagnen har hunnit bli hyllvärmare. Det här är den första av dem som jag visar, Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt. Den hittade jag en dag på bibliotekets bokbytardisk, den som inte finns längre.

Frank Mc Court föddes 1930 i en irländsk familj i New York, men familjen flyttade tillbaka till Irland och i Ängeln på sjunde trappsteget berättar Frank McCourt om sin fattiga barndom i Limerick. På omslagets baksida finns ett citat av författaren:

När jag ser tillbaka på min barndom förundrar det mig att jag alls klarade mig igenom den med livet i behåll. Det var naturligtvis en eländig barndom: en lycklig barndom är knappast värd något intresse. Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och än värre är den eländiga irländska katolska barndomen.

Ängeln på sjunde trappsteget publicerades 1996. Den blev en bästsäljare och vann Pulitzerpriset och den har även filmatiserats. Jag har aldrig läst den och nu står den alltså som hyllvärmare på min bokvagn. Men visst vill jag läsa den.

Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, Bonniers 1998. Översättning: Thomas Preis.

Den som kom på den utmärkta idén att vi ska visa våra hyllvärmare är Monika som driver bloggen Bokföring enligt Monika.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Olga har varit gift med Mario i femton år. En dag meddelar han plötsligt att han vill lämna henne. Han flyttar ut och där står Olga ensam med två barn. Olga är hemmafru. För några år sedan ville hon börja arbeta men Mario tyckte att det var onödigt och hon stannade hemma. Nu isolerar hon sig från vänner. Hon blir allt mer hatiskt och hamnar i kaos.

Elena Ferrante har skrivit en mycket bra bok om hur det kan kännas att bli lämnad och sviken. Hon vrider om skruven riktigt hårt och gestaltar alla hatiska känslor, Olgas osäkerhet, hur hon hamnar i kaos, glömmer saker och inte kan sköta vardagsbestyren.

Berättelsen är mycket konkret skriven och innehåller samtidigt en hel värld av känslor och tankar. Under berättelsens gång rannsakar Olga sig själv och tänker över sitt äktenskap. Det är en hård och svart roman som blir spännande som en thriller. Nej mer spännande. Jag tycker ofta att det som kallas spänningslitteratur inte når upp i samma spänning som vissa romaner gör. Det gör ont i kroppen när jag läser: Nej, nej, hur ska det gå?

Jag tycker att det är bra att Ferrante gestaltar Olgas förtvivlan så konkret och att hon låter henne hamna i dimma, rädsla att inte kunna ta hand om sina barn, glömska och i så konkreta och för läsaren verkliga situationer som skulle kunna leda till katastrof. Läsaren kan tolka berättelsen som att detta har hänt likaväl som en symbolisk gestaltning av hur förtvivlad och lamslagen en övergiven människa kan känna sig.

Dagar av ensamhet är svart och hård men den lämnar inte läsaren där. Det finns en möjlighet att leva vidare.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante, Norsteds 2017. Översättning: Barbro Andersson.

Skrattets rike av Jonathan Carroll

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Thomas Abbey älskar sagoböckerna som författaren Marshall France har skrivit. Nu är Thomas Abbey  vuxen och lärare på ett college. Sagoböckerna är så viktiga för honom att han kan lägga ner en stor summa pengar för att komma över en förstautgåva eller någon av Marshalls böcker som är svår att få tag i. Thomas Abbey arbetar som lärare på ett college men tar tjänstledigt för att skriva en biografi om Marshall, något som aldrig tidigare har gjorts.

Marshall France har levt i den lilla staden Galen i Missouri i ett stort viktorianskt hus där hans dotter fortfarande bor kvar. Thomas Abbey ger sig av dit tillsammans med Saxony, en flicka som han har träffat på ett antikvariat. Hon är också tokig i Marshall France.

Nu visar det sig efter hand att det är något konstigt med den lilla staden Galen. Det är något som inte stämmer. Mycket mer vill jag inte berätta om bokens handling eftersom det skulle störa läsningen. Skrattets rike är en mycket spännande bok där sagor och det övernaturliga tar stor plats. Thomas Abbey är son till en berömd filmskådespelare och minnen av faderns filmer kommer ofta upp. Film är också fiktivt och Thomas Abbey relaterar det han är med om både till sin far och hans filmer och till Marshall France sagoböcker.

Skrattets rike är bra skriven. En spännande, levande thriller som är mer än en thriller ofta är. Den är planterad i en verklighet men är overklig. Jag kommer att tänka på The Stepford Wives av Ira Levin. Tyvärr har jag bara sett filmen och den var så illa dålig. Men temat, en liten ort där något är fel, är detsamma. Skrattets rike är dock inte en satir. Den är skriven med gott humör och underhållande, och Thomas Abbey gestaltas som en människa med fel och brister. Att leva sig in i en sagovärld kan jag relatera till. Skrattets rike är rolig och otäck och spänningsskruven dras åt efter hand.

Skrattets rike av Jonathan Carroll, Bra Böcker 1990. Översättning Thomas Preis.