
Det är en sommardag år 1963 på en järnvägsstation. Tåg nr 704 har punktligt avgått från grannstaden och ska ankomma om 15 minuter. Men tåget dröjer. Människor som ska resa med tåget står och stampar på perrongen. På ett sidospår står ett militärtåg som inte kan släppas iväg eftersom det inte finns dubbelspår och tågmötet måste ske vid stationen.
Och tiden går.
Så börjar Novellen Middagshetta, skriven av den Bulgariske författaren Jordan Raditjkov. Det är en spännande och stark historia med ett barn som är i fara i centrum. Där finns bönderna i ett kollektivjordbruk, tågklareraren och officerare och soldater eftersom det pågår en militärövning i trakten. Jag kan inte berätta handlingen för då förstör jag er eventuella läsupplevelse. Novellen är, som sagt, spännande att läsa. Den är skriven mycket känslosamt. Själv föredrar jag en sakligare stil. En sådan text kan vara lika omskakande att läsa, men det här fungerar också. Tyvärr finns kvinnor bara med som flodens minnen av unga flickors doft och gråtande kvinnor som kastar sig till marken och som inte kan uträtta mycket.
Vad kan vara budskapet i berättelsen? Barns värde och betydelse. Kollektivets kraft. Kanske också Arméns kraft. Novellen gav mig intressant och spännande läsning och den gav mig en liten, liten inblick i Bulgariens litteratur.
Middagshetta – novell av Jordan Raditjkov, ur samlingen Middagshetta, Rabén & Sjögren 1976. Översättning: Ulla Roseen.
något speciellt med tåg och böcker med tåg.
GillaGilla
Resor ja. Fast i den här novellen ligger tonvikten på annat. Vad kan stoppa tåget?
GillaGilla
låter som Enid Blyton…. 😳
GillaGilla
Ha, ha! Nej, riktigt så är det inte.
GillaGilla