Pestön av Marie Hermanson

Här får vi åter möta polisen Nils Gunnarsson som nu har blivit överkonstapel, och den handlingskraftiga unga kvinnan Ellen Grönblad. Tiden är precis som i Den stora utställningen 1920-talet, i Pestön närmare bestämt år 1925, och platsen är som i den tidigare romanen Göteborg.

Boken börjar med att en man hittas död i Säveån. Det visar sig att han inte har drunknat utan blivit garrotterad. Det är en ovanlig mordmetod och den enda som man känner till i Sverige som har mördat människor på det sättet är den fruktansvärde mördaren Hoffman som är två meter lång och stark som en oxe. Men han sitter i fängelse. Eller hur är det egentligen?

Man ska inte berätta för mycket om en bok som Pestön för den är riktigt rafflande. Den har en bra mycket mörkare ton än Den stora utställningen och det finns personer i den som råkar i verklig fara. Pestön är en ö i Göta älvs mynning som har använts som karantänö under många år. I boken förekommer också en rad blodiga deckare som har skrivits under pseudonym, en karantändoktor, många mer eller mindre kriminella av olika slag och för den tiden snabba motorbåtar – med mera.

Det verkar som om Marie Hermanson vet en hel del om hur polisväsendet i Göteborg fungerade på 1920-talet. Berättelsen har fin tidston och språket är bra liksom miljöbeskrivningen. Marie Hermanson är en god författare och faktiskt ingenstans i den här boken känner jag det som jag så ofta känner när jag läser spänningslitteratur. Här finns inget som jag vill skära bort och inget som känns slitet och klichéartat, och det fast författaren arbetar med en del företeelser som återkommer gång på gång i spänningslitteratur och i deckarfilmer. Det behövs en god författare till att klara av det. Jag köper hela intrigen.

Så om du vill ha god underhållning och spänning med djup rekommenderar jag Pestön.

Pestön av Marie Hermanson, Bonniers 2021.