Under sommaren har det inte blivit någon poesiläsning. Jag är kanske lite konstig, men jag får aldrig plötsligt lust att läsa en dikt. Men om jag skapar en rutin, till exempel att läsa en dikt varje dag när morgonteet är drucket, då kan jag få stort utbyte av poesiläsningen. Under sommaren har jag oftast druckit morgonteet på balkongen och i och med det försvann poesin. Jag glömde bort den. Eller det kändes inte rätt att sätta sig med en diktsamling när jag kom in från balkongen.
Men nu är den tiden slut. Det te som dricks där ute intas på eftermiddagen om vädret tillåter. Så nu har jag kommit igång med poesin igen. Jag håller fortfarande på med Andningsvändning av Paul Celan. Det är inte helt lätt men nu börjar jag få en känsla för dikterna. De liknar inte riktigt något som jag har läst tidigare. Det är spännande.
Analysera och skriva omdömen om de här dikterna vill jag inte. Det känns alldeles för svårt. Men jag har glädje av att läsa dem.
Mösstanten 
prova att skriva ett par ord efter varje läst strof. Det brukar jag göra, ”översätter” dikten på så vis
GillaGilla
Tack för tipset, men kanske är jag för lat …
GillaGilla
Ja och det kanske pajar upplevelsen av dikten
GillaGilla
Jag går nog mest på känsla. Jag är mer hemma i prosan och om de texterna försöker jag ju skriva också om hur de är gjorda. Men att läsa poesi berikar.
GillaGillad av 1 person
ich kann deutsch verstehen
GillaGilla
Inte jag lika bra, kanske. 🙂 Men här finns ju en bra översättning. Men jag läser dikterna på tyska också. Här har ju författaren hittat på en massa egna sammansättningar.
GillaGilla