Inledningar #4

Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag analyserar inte utan skriver bara ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer den fjärde:

Vid midnatt vaknade hon, som hon brukade varje natt vid denna tid utan hjälp av väckarklocka eller liknande, men driven av en ruvande önskan som ansatte henne och punktligt och osvikligt väckte henne. Hon förblev några ögonblick i tvivel om att hon vaknat, visioner av drömmar och viskningar av förnimmelser blandade sig för henne. Slutligen drabbades hon av samma oro hon känt innan hon slutit ögonen, skräcken för att sömnen skulle överväldiga henne, och hon ruskade lätt på huvudet och öppnade ögonen mot rummets täta mörker. Det fanns inget tecken som kunde ange tiden, gatan nedanför hennes rum somnade inte förrän i gryningen, de osammanhängande ljud som steg upp till henne i början av kvällen från kafégästerna och butiksägarna var desamma som hördes vid midnatt och strax före gryningen. Hon kunde bara hämta vägledning från sin intuition, en känslig klockvisare, och från den tystnad huset låg insvept i och som antydde att hennes make ännu inte bultat på dess port och att spetsen av hans käpp ännu inte slagit mot dess trappsteg.

Mellan de två slotten av Naguib Mahfouz. Översättning: Kerstin Eksell.

2 kommentarer på “Inledningar #4

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s