Mr Potter av Jamaica Kincaid

I Mr Potter manar Jamaica Kincaid fram bilden av sin far i skönlitterär form. Han hade många kvinnohistorier och han tog inget ansvar för sin dotter. Han hade otaliga barn och alla var flickor – utom ett som var pojke och han behandlades på ett annat sätt. Pojkar var mycket viktigare än flickor. I familjehistorien, och kanske i stora grupper av de fattigare människorna på Antigua där Jamaica Kincaid växte upp, finns många ensamma mödrar och fäder som lever sitt eget liv.

Mr Potter kunde inte läsa och skriva. Han framställs som en vacker man, en kvinnokarl, men en man som nästan inte kan artikulera orden, som inte kan genomföra ett logiskt resonemang eftersom han inte kan läsa och skriva. Han hade en hemsk barndom, men ändå gick det bra för honom standardmässigt till slut. Jamaica Kincaids mor däremot, hon kunde läsa och skriva och det lärde sig ju Jamaica Kincaid också och blev så småningom författare.

Där fanns alltså ett stort tomrum efter fadern. Modern verkar ha varit en kvinna med häftigt temperament och Jamaica Kincaid kom inte överens med henne. Således finns i romanen Mr Potter stor smärta och sorg och fadern är omskriven med förakt. Texten är full av upprepningar, upprepningar mest hela tiden, med ett ganska poetiskt språk. Det här störde mig lite. Det kändes för svulstigt och tog för mycket plats. Samtidigt kände jag den stora smärtan och sorgen som genomsyrade romanen när jag lade den utlästa boken ifrån mig, så kanske var det ändå just så här romanen skulle skrivas? Bilder av det starka solskenet, värmen och havet som omsluter ön var också något jag fick med mig från boken.

Mr Potter av Jamaica Kincaid, Tranan 2019. Översättning: Niclas Nilsson.

Boken kom på originalspråket 2002.