Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist

I Nedstörtad ängel finns tre olika historier som till synes inte har något med varandra att göra. Det är berättelsen om ett monster, Pasqual Pinon (1889-1929) som var en av många människor med missbildningar som försörjde sig genom att turnera med en cirkus och visa upp sig för publiken. Han har alltså funnits i verkligheten. Pianon hade en stor cysta på huvudet och för att göra det hela mer spektakulärt tillverkade man ett ansikte och satte på cystan. Pinon blev då mannen med två huvuden. Per Olov Enquist har har fabulerat runt Pinon och i boken har han ett levande kvinnoansikte på sitt huvud.

Hittills har jag alltså skrivit mycket rationellt och faktamässigt om Enquists berättelse men Nedstörtad ängel är inte en sådan roman även om Enquists ton, hans sätt att skriva är lugnt och sakligt. I romanen finns en pojke som har mördat två flickor, där finns en psykiater och hans hustru som har ett hemskt äktenskap men inte kan hålla sig ifrån varandra. Där finns också författarens minnesbilder av hur det var när hans far dog och hans mor blev änka när han var barn. Romanen blir som ett bildkonstverk där det finns olika element som inte verkar höra ihop men som betraktaren gör något eget av. Eller som ett musikstycke med olika teman som återkommer och utvecklas. Den är också uppdelad i avdelningar som exempelvis heter Sången om björntråden.

Nedstörtad ängel blir i hög grad det som läsaren gör den till. För mig blev den en känslosam upplevelse och ledde till många tankar, om tillvarons obegriplighet, om det oändliga svarta djupet, men också mer verklighetsnära tankar om varför psykiatern och hans hustru beter sig som de gör. Kärlek och dess motsats är ett starkt tema i romanen. Där finns Pinots äktenskap med kvinnan på hans huvud, ett mycket lugnare äktenskap än psykiaterns och jag kan både tänka att det ju är ett fantasiäktenskap som aldrig kan finnas och att ja,ja hon kan ju inte lämna honom, hon sitter fast på hans huvud. Och jag kan grubbla på vem och hurdan pojken som har mördat är, för det finns ju sådana människor, och hur psykiatern kunde vara så korkad så han utsatte sin egen dotter för fara och hur det är möjligt att hans och hans hustrus förhållande kan pågå som det gör.

Nedstörtad ängel är en hemsk roman på sätt och vis, men i den finns också kraft och kärlek och jag lämnar den inte alldeles uppriven. Den leder snarare till funderingen. Jag tycker inte att man nödvändigtvis måste förstå alltihop. Den är en sorglig och delvis ångestfull sång över livet och döden och det är nog mellanrummen mellan de olika temana som ger romanen dess stora djup och kraft. Men den är sakligt skriven så som Enquist brukade skriva, och också detta i motsättning till ett innehåll som bidrar till starka känslor hos läsaren och som jag föreställer mig har sitt ursprung också i starka känslor hos författaren, gör den mycket vacker och underligt nog både avgrundsdjup och trösterik.

Nedstörtad Ängel av Per Olov Enquist, Norstedts 2019. Förord: Agneta Pleijel.

Nedstörtad Ängel publicerades första gången 1985.