Denna volym med Albert Engströms samlingar Kryss och landkänning och Bläck och saltvatten är den sista Albert Engströmboken som står i hyllan. Sedan finns det ingen mer sådan att ta upp i Hett i hyllan, och tur är väl det. Jag vet inte om jag vill behålla dem alla. Hans historier var populära en gång, men jag tror inte att de direkt är något för mig. Kanske vill jag behålla någon av böckerna av sentimentala skäl.
De båda samlingarnas titlar verkar passa till innehållet. Där finns såväl berättelser från havet som från land. Kryss och landkänning publicerades första gången 1912 och Bläck och saltvatten 1914, men båda har sedan kommit i många upplagor genom åren. Engströms historier var som sagt populära.
Kryss och Landkänning av Albert Engström, Bonniers 1941.
Bläck och saltvatten av Albert Engström, Bonniers 1941.
Utgångspunkten för Klas Östergrens roman Gentlemen är att författaren har blivit bestulen på allt han äger utom två skrivmaskiner. Så träffar han en man som heter Henry Morgan. Han bor i en stor, bedagad lägenhet på Hornsgatan och han erbjuder Klas Östergren att flytta in i ett rum där, och när romanen börjar sitter författaren i denna lugubra våning och berättar vad som har skett det senaste året.
Författaren berättar om Henry Morgan och hans bror som är poet och han berättar om vad som händer honom och bröderna under den tid som han bor hos dem. Boxning spelar viss roll, liksom mer eller mindre laglig verksamhet, och många krogbesök. Henry Morgan är en mystisk person och det är inte alls säkert att man kan lita på honom. I berättelsen finns mystik, drastiska händelser och stor humor. Allt sker mot en fond av ockupationen av kvarteret Mullvaden, Vietnamdemonstrationer och protester. Författaren deltar någon gång i utkanten av de händelserna, men mest befinner han sig i Henry Morgans värld, och alla händelser i Stockholm, i Sverige och i resten av världen sker utanför. Där finns samhällskritik och storföretag som har makt, men i den dunkla våningen kan man dra för gardinerna och sitta vid kakelugnsbrasan.
Den dystra våningen på Hornsgatan i det gamla risiga huset blir som en trygg grotta där man befinner sig högt uppe, ovanför och undan allt som händer utanför. Men det är en bedräglig trygghet. Dels är lägenheten gammal, en rest av något som kanske ska rivas så småningom Och det som brinner i kakelugnen kommer från nattliga containerfynd. Dels kommer omvärlden obönhörligt in i lägenheten genom sprickorna. Henry Morgans bror tar droger och är psykiskt instabil, och som sagt, vem och hurdan är egentligen Henry Morgan? Vad har han sysslat med, och varifrån kommer alla lunchkupongerna? Något som gör berättelsen så bra är att författaren lämnar så mycket till läsarens fantasi och undringar.
Gentlemen är en skröna med mer eller mindre troliga händelser skriven av en tjugofemåring med stor berättarglädje. Det är en fröjd att läsa romanen. Kanske vill författaren briljera lite väl mycket med latinska citat och sitt språk, men det är en bisak. Klas Östergren målar upp miljöer och människor så att de stannar i en sinne, och ordet luguber sitter i texten ganska naturligt, precis som det ska.
Gentlemen av Klas Östergren, Bonnier Pocket 2006.
Gentlemen publicerades första gången 1980 och den var Klas Östergrens genombrottsroman..
Romangestalten Henry Morgan förekommer också i Klas Östergrens romaner Gangsters (2005) och Renegater (2020).
Mitt första liv av Bodil Malmsten (1944-2016) är en självbiografisk roman över hennes liv upp till tjugoårsåldern. Den är skriven med ilska och poesi och gav mig en stark upplevelse. En stor del av boken handlar om hennes barndom i den jämtländska byn där hennes mormor och morfar bodde. Den publicerades 2004.
Julstädningen och döden av Margareta Strömstedt (1931-2023) handlar om en flicka som växer upp i Småland i frikyrkomiljö, en fin berättelse med humor och värme om ett barn var far är frikyrkopredikant och vars mor har problem med sina nerver. Julstädningen och döden kom 1984 och det var länge sedan jag läste den men jag minns att jag tyckte om den.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en omfångsrik roman med mycket känslor och den är skickligt skriven. Det gör ont att läsa den. Romanen handlar om Jude som är föräldralös och som blir utsatt för övergrepp som barn. Han får möjlighet att gå på college och blir så småningom en framgångsrik jurist. Men det han har varit med om i barndomen präglar hans liv både fysiskt och psykiskt. Ett litet liv publicerades på originalspråket 2015 med titeln A little life och kom i svensk översättning 2016.
Temat för dagen har vi som vanligt fått från bokbloggen Ugglan & Boken och om du går dit får du fler tips på böcker med liv och död i titeln.
Jag läste Horan på den Normandiska kusten av Marguerite Duras och först begrep jag inte så mycket. Jag hade trott att det skulle vara en berättelse, men texten handlade om att skriva och så var det någon som hette Yann som var arg mest hela tiden men som också hjälpte författaren att skriva ut texter. Då insåg jag att jag måste Googla och läste om Marguerite Duras på nätet och också om Horan på den normandiska kusten. När jag hade gjort det insåg jag att Yann var författarens älskare och att texten handlade både om att skriva och om ett svårt kärleksförhållande. Jag insåg också att jag vill läsa mer av Marguerite Duras.
Vad har jag läst av henne hittills? Älskaren och Smärtan för länge sedan, och En fördämning mot Stilla havet och Monsieur Andesmas eftermiddag under min bloggtid. Men det finns mer som jag vill läsa. Jamaica Kincaid, som är den ena av två författare som jag ville läsa mer av, känner jag att jag snart vill lämna. Jag har lånat Se nu då på biblioteket och efter den har jag läst hennes romaner. Jag vet att det finns mer, men det får räcka så, åtminstone just nu.
Horan på den normandiska kusten av Marguerite Duras, Ellerströms 2015. Översättning: Kennet Klemets.
Horan på den normandiska kusten är en mycket kort text, verkligen läsvärd. Den publicerades 1986 på originalspråket.
Den andra författaren jag ville läsa mer av är Thomas Bernhard och honom fortsätter jag med.
På flodens botten är en novellsamling, och för en liten tid sedan läste jag den första novellen, Flicka. Den tyckte jag var så bra att jag ville läsa hela samlingen. Men de andra novellerna visade sig vara mycket annorlunda. Medan Flicka är rak och drastisk och lätt att förstå är de andra mer poetiska och dunkla. De är inte berättelser och det är inte heller Flicka. Men de andra bilderna i samlingen är lite svårare att koppla till verkligheten. Där finns den mörka natten och starkt solljus, där finns kroppar och där finns vardagsscener, men allt är drömlikt. En hel del verkar vara barndomsbilder. Jag känner igen stämningar, den karibiska ön och förhållandet mor-dotter som Jamaica Kincaid har skrivit om i andra böcker. För mig blev novellerna i På flodens botten dock alltför dunkla och svårtydda. Kanske på grund av att jag väntade mig något annat.
På flodens botten – novellsamling av Jamaica Kincaid, Tranan 2017. Översättning: Madeleine Reinholdsson.
At the Bottom of the River (1983) var Jamaica Kincaids litterära debut.
Ja, vad kommer härnäst i Hett i hyllan om inte Next, alltså ytterligare en bok av Michael Crichton (1942-2008). Det står många sådana i hyllan.
Next var den sista av Michael Crichtons romaner som gavs ut under hans livstid. Det är en tekno-satirisk roman som handlar om ett antal människor och genmodifierade djur som försöker överleva i en värld som domineras av genetisk forskning och stora penninghungriga företag.
Från omslagets flik: Is a loved one missing some body parts? Are blondes becoming extinct? Is everyone at you dinner table of the same species? Humans and chimpanzees differ in only 400 genes; is that why a chimp fetus resembles a human being? And should that worry us?
Framtidsfrågor, kan man tänka, men kanske inte så avlägset. Jag tvekar nog ändå inför att läsa den här boken.
Kartan och landskapet handlar om konst och konstvärlden och mycket om ensamhet och ickekontakt med andra människor. Vi får efterhand följa konstnären Jed Martins karriär, från okänd elev på konstakademin till rik och uppburen konstnär. Författaren själv Michel Houellebecq finns också med i romanen, men inte i jagform. Han ses utifrån. Han ska skriva en essä i katalogen till Jed Martins utställning.
Berättelsen om Jed Martins liv går långsamt framåt. Den är återhållet och sakligt skriven men resultatet blir att jag uppfattar den som både lite sorglig och som en, inte protest, men väl att författaren vill ha fram det groteska i att viss konst köps för astronomiska summor och att vissa samlare kan göra nästan vad som helst för att få tag på ett konstverk, som sedan allmänheten inte har möjlighet att se och uppleva. Romanen ger också en bild av hur konstnärens talang och tillfälligheter samverkar. Det gäller att komma på rätt idé i rätt tid och att ha bra marknadsföring omkring sig. Och samtidigt finns melankolin och avsaknaden av mänskliga relationer. Men det är inget som skrivs läsaren på näsan. Författaren konstaterar och berättar vad som händer, och det gör han så intressant och bra att boken blir spännande att läsa. Både Jed Martin och hans far blir gestalter att fundera över. Faktiskt romangestalten Michel Houellebecq också.
För mig som på intet sätt är i konstvärlden känns Jed Martins arbete och utveckling trovärdig. Det finns inget tillgjort och konstigt påhittat i den här romanen. Allt kunde ha hänt. Och som så ofta, när man läser en bra roman, är det mycket man inte får veta.
Kartan och landskapet av Michel Houellebecq, Bonniers 2011. Översättning: Cecilia Franklin.
Originalets titel är La carte et le territorie (2010)
När vi nu har fått havet som tema för tisdagstrion av Ugglan & Boken känner jag mig tvungen att ha med Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Den måste bara finnas i trion idag och det är sannerligen inget ovälkommet tvång jag känner. Vi de drunknade handlar om den danska staden Marstal och dess invånare. Marstal var en gång en betydande sjöfartsstad och Carsten Jensen kommer själv från en sjöfartssläkt på Ærø. Vi, de drunknade är en stor upplevelse att läsa. Den publicerades 2006 på danska och kom 2008 översatt till svenska.
Resor utan mål – Kap farväl av Harry Martinson (1904-1978) läste jag för fruktansvärt länge sedan. 1960-talet bör det ha varit. Redan då fanns de båda berättelserna samlade i en volym som jag lånade på biblioteket. Jag minns inte så mycket, att han skyfflade kol och att det var ett slit, att han såg kvinnorna i husens fönster när skeppet där han arbetade stävade uppför en flod. I Italien kanske? Som sextonåring 1922 mönstrade Harry Martinson på motorskonerten Willy i Göteborg, och Resor utan mål (1932) och Kap farväl (1933) handlar om hans tid som sjöman och luffare åren 1922 till 1927. Resor utan mål är en av de många böcker som jag funderar på att läsa igen.
Vem kan segla av Eva-Marie Liffner har jag däremot läst under min bloggtid. Den handlar om skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman (1729-1808) och eftersom Eva Marie Liffner brukar väva ihop verkligheten med det overkliga finns många föreställningar om övernaturligheter både till lands och till sjöss med i romanen. Vem kan segla är en fin roman om en tid med många krig som Chapman tjänade på eftersom han byggde örlogsfartyg, en tid med rika och mäktiga och ett folk som ofta råkade illa ut. Vem kan segla är Eva-Marie Liffners sjätte roman och den kom 2019.
Jag tror att det kommer att finnas många spännande böcker om havet hos bokbloggare idag. De kan du ta del av om du går till Ugglan & Boken.
Från en poet till en annan, men där finns ett samband. Lennart Sjögren är bosatt på Öland och i en av dikterna i En liten cyklist ser Barbro Lindgren Öland som en hägring från stadsmuren. Vilken stadsmur det är vet jag inte säkert. Det kan vara Kristianopels. Hon skrev dikterna i Blekinge och nog bör man kunna se Öland från Kristianopel?
Jag har alltså avslutat läsningen av I grenverket av Lennart Sjögren och läser nu En liten cyklist av Barbro Lindgren. Den handlar om hennes mosters sista tid och det kanske inte är en diktsamling som man vill läsa i alla skeden av sitt liv, men just nu går det bra.
En liten cyklist – diktsamling av Barbro Lindgren, Rabén & Sjögren 1982.
I grenverket – diktsamling av Lennart Sjögren, Bonniers 2019.
Det är midsommar 1938. Societetsflickan Ingrid kommer till Borgholm med sin familj. Där möter hon den fattiga Måna som har rest dit från sockerbruket i Mörbylånga. På Solliden bor Gustav V med vänner. De brukar komma ner till badrestaurangen i Borgholm ibland. Ett jazzband spelar på restaurangen och den sötaste flickan ska utses till badortens representant. Och Måna blir utvald. Men hon har flytt från Mörbylånga och man letar efter henne eftersom man tror att hon har dödat sin far.
Det är upplagt för en ganska spännande berättelse med festande på Solliden, jazz på saxofon och hemliga möten mellan Måna och Ingrid. Badort är en stundvis frenetisk berättelse, lite expressionistisk och på det hela taget tycker jag tonen passar till tiden och miljön. Där är stora klassklyftor mellan de arbetade från sockerbruket, tjänstefolk i badorten och de rika människorna som tillbringar några veckor i Borgholm. En societetsflicka som Ingrid ska följa konvenansens regler och gifta sig till pengar. Men det vill hon inte, och inte heller Måna vill gå i samma fotspår som sina föräldrar. Detta tema är sammantvinnat med kärleken mellan Ingrid och Måna, men är den dömd till att vissna eller slängas bort? Överklassen på Solliden har helt andra möjligheter.
Berättelsen är mycket poetisk, nästan som en saga och när romanen är genomläst känner jag mig inte alls säker på att allting har hänt. I romanens verklighet alltså. Den som berättar kanske hittar på lite grand, eller minns fel. Kanske har hon gjort om sina minnen till något vackrare. För det är en vacker förälskelse som skildras trots att berättelsen också omfattar ölgubbar, en supande far, stinkande otvättade kroppar och en societetsmor som mest tänker på sig själv. Ändå blir berättelsen nästan som en saga och trots det träder miljön mycket levande fram i romanen. Den känns trovärdig mitt i alltihop. Badort överraskar därför i viss mån. Det är ingen enkel berättelse. Fast intrigen kanske kan tyckas banal så blir det inte banalt. Det blir något annat.
Badort av Tove och Hanna Folkesson, Norstedts 1923.
Mösstanten 