Som ni ser saknar den här boken av Stig Claesson omslag. Jag antar att den är köpt i det skicket från loppis eller antikvariat. Den innehåller många små korta stycken, vissa kan nog kallas noveller medan andra kanske mera är betraktelser eller små kåserier. De är illustrerade av författaren själv.
Samlingen är indelad i fem avdelningar, Betraktat som idyll I-V. Den femte avdelningen består av den längsta berättelsen och den har fått ge namn till boken, Dråp i hastigt mod. Den verkar vara någon slags deckare i fem mycket korta kapitel med privatdetektiv Harry Holgersson som huvudperson.
Dråp i hastigt mod publicerades första gången 1966 och den finns i ytterligare två upplagor. Den senaste kom 2009 och det ser ut som om man fortfarande kan köpa den från nätbokhandeln.
Dråp i hastigt mod av Stig Claesson, Bo Cavefors Bokförlag 1966.
Sokcho är en liten stad vid kusten i norra Sydkorea. Där bor en ung kvinna som är receptionist på ett pensionat. Det är vinter och lågsäsong och inte många gäster. Det är kallt både utomhus och inne. Så kommer en fransman och tar in på pensionatet. Kvinnan dras till honom och hans teckningar. Han tecknar serier där handlingen är förlagd till olika länder. Hon har studerat franska och är en av de få som kan prata med honom.
Snart förstår vi att både fransmannen och koreanskan har problem i sina kärleksförhållanden. Hon har en pojkvän men förhållandet till honom verkar mycket distanserat. Han reser till Seoul för att söka jobb. Det är kallt och det är avstånd mellan människorna i den här romanen. Den unga kvinnan verkar mycket ensam. Det är grått, det blåser snålt, det är skaldjur och fisk och bläckfisk som ska rensas. Det är också nära till den nordkoreanska gränsen, vilket bidrar till dysterheten.
Vinter i Sokcho är en mycket finstämd roman, samtidigt som den är mycket påtaglig i vardagslivet. Trots att det finns stor ensamhet i berättelsen finns där också kärlek och samhörighet. Den unga kvinnan älskar nog sin mor, men hon har ett besvärligt förhållande till henne. Sin franske far har hon aldrig sett, och att hon inte är helkoreansk och att hennes mor är ensamstående har gjort att hon har hamnat lite vid sidan om. Sokcho verkar vara en ort som de som vill skapa sig en annan framtid reser ifrån. Men hon vill inte lämna sin mor.
Vinter i Sokcho handlar om ensamhet och längtan. Om att befinna sig mellan, att inte vara riktigt koreansk, men heller inte fransk. Och att inte komma från en fullständig familj, så som det bör vara enligt traditionen. Författaren Elisa Shua Dusapin är född i Frankrike, har en fransk far och en koreansk mor. Jag tänker att hon vet själv hur det kan kännas.
Vinter i Sokcho av Elisa Shua Dusapin, Ersatz 2023. Översättning: Lisa Marqués Jagemark.
Nu kör tisdagstrion igång igen. Vi har fått nya teman av Ugglan & Boken och det är roligt att sätta igång med klurandet för att få fram tre böcker som passar. Dagens tema är Bäst hittills i sommar och min första bok i trion är Hemma av Marilynne Robinson. Det är en fantastiskt fin roman om Glory som kommer hem till den lilla staden Gilead för att ta hand om sin döende far. Den är sorglig förstås, men den innehåller så mycket värme och kärlek och insikt i vårt mänskliga liv. Hemma är den tredje boken i en kvartett romaner som utspelas i Gilead. Den kom 2008 på originalspråket med titeln Home och 2016 översatt till svenska
En annan mycket bra bok som jag har läst den här sommaren är Min far & Kvinnan av Annie Ernaux. Den innehåller två korta romaner där den första handlar om Annie Ernaux far och den andra om hennes mor. De passar så bra ihop i en volym och bildar nästan en roman tillsammans. De handlar om både föräldrarnas och Annie Ernaux klassresa och om dotterns förhållande till sina föräldrar. Min far publicerades på originalspråket med titeln La place 1983 och kom på svenska första gången 1985. Kvinnan kom första gången 1987 med titeln Une femme och översatt till svenska publicerades den första gången 1993. Min far & Kvinnan kom 2020.
Som nummer tre idag har jag valt Gentlemen av Klas Östergren för berättarglädjens skull. Den gör att jag gärna läser den och trivs under tiden. Gentlemen tillhör hyllvärmarna som jag läser i år. Den är en kanske- eller kanskeintehyllvärmare. Jag kan ha läst den, men lyckats glömma alltihop. I romanen har Klas Östergren blivit bestulen på allting utom hans två skrivmaskiner. Så träffar han en man som heter Henry Morgan och flyttar in i hans gamla paradvåning i ett slitet hus på Hornsgatan. Och så börjar förvecklingarna. Gentlemen publicerades första gången 1980. Senare har Klas Östergren skrivit ytterligare två romaner där Henry Morgan figurerar, Gangsters (2005) och Renegater (2020). Något inlägg om Gentlemen har jag inte hunnit få ut på bloggen ännu, men det kommer.
Ja det var tre mycket bra böcker som jag har läst nu i sommar. Kanske är du nyfiken på vad andra bokbloggare har läst? I så fall kan du gå till Ugglan & Boken.
När jag läste Gentlemen av Klas Östergren tittade jag på vad som var skrivet om honom på Wikipedia. Där fick jag veta att han fick Sveriges radios novellpris för novellen En kniv i ryggen: om påhittad otrohet, och att den skulle finnas i antologin Åtta glas. Eftersom vi har den i bokhyllan ville jag gärna läsa novellen, och nu har jag gjort det.
Åtta glas är en antologi med korta stycken av åtta författare som samlades hos Hans Alfredson då och då och berättade historier för varandra. Klas Östergren var en av dem och det verkar som om han var bra på att berätta slagkraftiga historier. Om påhittad otrohet är helt klart konstruerad så att den passar att berätta muntligt. Den är drastiskt och har en ordentlig knorr på slutet. Så här börjar den:
För inte så länge sedan satt jag med en god vän på en bar och pratade. Vi brukar träffas på ganska tråkiga ställen där absolut ingenting händer som förstör ett samtal.
Ofta råkar våra samtal handla om förhållandet mellan lögn och sanning, i privatlivet såväl som i konsten. Det kan låta pretentiöst, men det behöver det inte vara. Ibland kan vi sitta och blåljuga varann rätt upp i ansiktet, om precis vad som helst. Det gör ju inget, bara man vet spelreglerna.
Mer är så ska man nog inte berätta om den här novellens innehåll. Då förstör man alltihop. Men den är trovärdig som något en man skulle kunna berätta på krogen – kanske inte efter åtta glas, men ett par.
En kniv i ryggen: om påhittad otrohet – Novell av Klas Östergren ur antologin Åtta glas, Wahlström & Widstrand 2004.
Torgny Lindgrens Minnen börjar med att han förklarar att han inte alls vill skriva om sina minnen. Han kan inte, han har inga minnen, säger han till sin förläggare. Men eftersom författares minnen är ganska efterfrågade gör han det ändå, och så blev det den här boken. Den är alltså ganska annorlunda mot hur böcker med författarminnen brukar vara. Torgny Lindgren har en ironisk distans till det han skriver men där finns också ett allvar. Ibland bränner det till, som när ha skriver om falskhet.
Problemet för mig när jag ska ta till mig den här boken är att han håller sin egen person så långt borta från texten. Det blir lite roliga, lite underfundiga historier blandade med ett visst allvar. De handlar om hans bakgrund, om hans släkt, lite om hans barndom och en del om hans författarliv. Det är kanske så att jag hade fel ingång till den här boken. Jag har nyligen läst en del böcker med minnen av Annie Ernaux, av Agneta Pleijel och av Linn Ullmann. De tre författarna skriver alla på olika sätt, och jag har uppskattat dem. Men när jag läser Torgny Lindgrens bok visar sig den vara skriven på ett fjärde sätt som jag faktiskt har lite svårt för. Den är mer en samling essäer och anekdoter än en sammanhållen minnesbok. Kanske passar den här boken många andra människor, men inte mig. Kanske har jag inte läst den tillräckligt långsamt. Det kan vara ett problem när man läser Torgny Lindgren.
Eric Amblers böcker lever fortfarande. Passage of Arms publicerades 1959 men den här utgåvan kom 2016. Den handlar om en indisk man, Girija Krishnan, som hittar gömda vapen i djungeln och ett amerikanskt par som turistar i Asien och som blir indragna Krishnans planer på att sälja vapnen, förmodar jag. Den amerikanske mannen kommer in i en farlig värld med postkoloniala rebeller, kinesiska vapensmugglare och islamiska revolutionärer. Allt enligt baksidestexten.
Och vidare:
This classic thriller won the Crime Writers’ Association gold dagger in 1959.
Eric Ambler (1909-1998) is widely regarded as the greatest writer of suspense stories in the English language, and as the inventor of the modern political thriller. His first novel was published in 1936 and he rapidly established a reputation as a thriller writer of extraordinary depth and originality. Ambler was described by John Le Carré as ”the source on which we all draw”. He was also an Oscar-nominated Hollywood scriptwriter.
Passage of Arms av Eric Ambler, The British Library 2016. Introduktion: Martin Edwards.
Glory Boughton har kommit tillbaka till den lilla staden Gilead för att ta hand om sin far Robert Boughton. Han är mycket skröplig och medan dagarna går blir han sämre och sämre. Robert Boughton har varit präst och hans familj har varit stor. Glory har flera systrar och bröder som bor på annan ort. Hennes bror Jack har hört av sig. Han vill komma till Gilead, men det dröjer och så plötsligt står han utanför dörren.
Jack är familjens svarta får. Han har hållit sig undan i mer än tio år. Han var en udda figur redan som barn, ett problembarn som snattade och ställde till det för sig. Han var aldrig riktigt med i familjegemenskapen. Men fadern och Glory är lyckliga över att han äntligen har kommit hem. Jack är den förlorade sonen, men det finns mycket som hindrar faderns lycka. Hemma är en finstämd roman om de här tre människorna och deras svårigheter att kommunicera och förstå varandra. Handlingen går mestadels långsamt framåt. Allt berättas ur Glorys perspektiv. Hon går på äggskal både i förhållandet till brodern och fadern. Brodern är så instabil och fadern är så gammal och skör.
Robert Boughton är djupt troende och för honom betyder det så mycket om Jack också kan tro. Det är sådant som jag inte tänker på i mitt dagliga liv, men romanen gör det så tydligt vad det innebär. Det är inte samma sak som att ha gemensamma åsikter eller inte. För fadern handlar om ifall Jacks själ kan räddas eller inte. Det är den stora frågan och så finns alla små nyanser och förtiganden om olika saker för att man skäms och för att man vill bespara de andra lidande det innebär att få veta.
Hemma är en mycket vardaglig roman med många detaljer om matlagning och omhändertagande av fadern. Tiden är 1960-talet då medborgarrättsrörelsen växte och där reaktionen mot detta kunde vara hård och skoningslös i sydstaterna. Romanen handlar inte bara om kärlek mellan familjemedlemmar, den handlar också om klyftan mellan generationerna och skillnaden mellan en gammal präst som har levt i det, som jag uppfattar, vita Gilead hela livet och hans barn som har varit på andra platser i landet och inte delar hans åsikter om att de svarta borde sluta bråka.
Berättelsen är både konkret och filosofisk. Inget i den känns krystat. Det är en mycket fin roman som har stark spänning fast den är så vardaglig, bland de bästa romanerna jag har läst i år.
Hemma av Marilynne Robinson, Weyler 2016. Översättning: Niclas Hval.
Marilynne Robinson har skrivit fyra böcker om Gilead. Gilead (2004), 2007 i svensk översättning Home (2008), 2016 i svensk översättning med titeln Hemma Lila (2014), 2015 i svensk översättning Jack (2020), 2021 i svensk översättning
Längst bak i min läslista ligger nu en tegelsten, Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. det är en familjeberättelse på 548 sidor som jag länge har velat läsa, men hittills har det inte blivit av. Den ska handla om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad, enligt baksidestexten. Den verkar innehålla dramatik och många olika miljöer. Romanen kom in i min läslista 11 september 2019 och anledningen var att jag hade sett den här och där på nätet och sett goda omdömen när boken publicerades samma år.
Därnäst hittar vi Nocturner- Fem berättelser om musik och skymning av Kazuo Ishiguro. Det är en novellsamling och den har jag blivit rekommenderad att läsa av en bokbloggare, men tyvärr minns jag inte vilken. Tack i alla fall. Jag tyckte mycket om Begravd jätte och ser fram emot att läsa också dessa noveller. Samlingen kom på originalspråket 2009 med titeln Nocturnes – Five Stories of Music and Nightfall och i svensk översättning 2010. Nocturner har legat i min läslista sedan 16 september 2019.
En dag fick jag höra talas om att Mästaren Ma skulle vara den bästa svenska skönlitterära boken som skrivits under nittonhundratalet. Det gjorde mig nyfiken. Sedan visade det sig att detta inte var beslutat av någon jury utan att det var Expressens kulturchef Victor Malm som hade utsett den till den bästa från 1923 till 2023. Skeptisk som jag är funderade jag på om man över huvud taget kan utse en enda bok till att vara den bästa. Romaner är så olika och kan vara bra på många sätt. Men nyfikenheten bestod.
Jag lånade boken på biblioteket och nu har jag läst den, men Mästaren Ma är inte lätt att skriva om. Enligt Wikipedia är den en pastisch på den kinesiska teologisk-religiösa textkommentarens lärda genre, skriven på ett egensinnigt språk. Eftersom jag inte vet ett jota om dessa kinesiska texter så står jag mig ganska slätt om jag sätter mig före att göra en bedömning av boken. Det får bli mycket personligt.
Mästaren Ma är en mycket ovanlig bok. Jag har nog aldrig läst dess like. Det finns säkert fler sådana här pastischer men min ryggradskänsla är att den här är mycket bra. Den känns bra. Språket och knappheten och den svarta humorn gör att jag verkligen uppskattar läsningen. Där finns också den stora kontrasten mellan lärda hårklyverier och den jordnära, prosaiska och ibland fruktansvärda verkligheten. Mästaren Ma framstår inte för läsaren som en beundransvärd mästare. Tvärtom som en person i ledande ställning som vi har mött eller hört talas om och som har blivit avklädd i pressen. Trots att Willy Kyrklunds roman driver med gamla kinesiska företeelser känns den inte inaktuell.
Alltså kan en läsare ha glädje av att läsa Mästaren Ma även utan kunskap om bakgrunden. Willy Kyrklund (1921-2009), däremot, hade studerat sinologi. Om honom visste jag heller inte något när jag fick höra talas om Mästaren Ma. Namnet kände jag igen, men mer var det inte. Att läsa Mästaren Ma har gjort mig nyfiken på hans författarskap.
Kvinnan som kommer till akutmottagningen efter en överdos är misshandlad och nedgången, men sjuksköterskan Karin känner ändå genast igen henne. Det är Maria, hennes bästis från skoltiden, en gång klassens sötaste flicka. Karin är i tjänst den natt Maria dör, och det är hon som får trösta den förtvivlade morfadern som är den enda anhörig som infinner sig.
Detta läser jag på omslagets baksida och får också veta att De döda kring Maria är en psykologisk spänningsroman som berättas via två röster. Den ena tillhör sjuksköterskan Karin, den andra den person som vet hur allt hänger samman.
Recensioner i press har jag inte hittat och omdömen jag har sett på nätet pekar inte mot att boken skulle vara särskilt bra, men kanske kommer jag att öppna den och börja läsa ändå. Kanske, kanske inte. Har någon av er läst den?
De döda kring Maria av Hans Alfredson, Wahlström & Widstrand 1999.
Mösstanten 