Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

Ett system så magnifikt att det bländar handlar om tre syskon, Sebastian, Clara och Matilda. Sebastian arbetar som hjärnforskare i London. Clara är journalist och har just blivit uppsagd från sitt arbete, hon bor i Sverige men reser till Påskön. Matilda har haft psykiska problem under sin uppväxt och ungdom. Hon bor i Berlin. Syskonen är trillingar men har glidit isär. Hela familjen är splittrad. Fadern bor också i Berlin, men han är försvunnen. Mamman är präst i Sverige. De talar inte mycket med varandra. Sebastian vill inte. Clara håller sig också undan.

Splittring, osäkerhet, familjehemligheter och kärlek är teman som jag hittar i den här romanen. Romanen beskriver också en splittrad värld, en värld som är svår att få grepp om. Hur ska jag leva? Hur ska man orka leva? Hur ska man hitta kärlek och trygghet? Och vem är jag egentligen? Allt i romanen är inte riktigt verkligt. Det är främst forskningsinstitutet som är mycket underligt. Där finns bland annat en apa med hög moral och en forskare som har tusentals cikador i sitt laboratorium. Att ha cikador i ett laboratorium är väl inte overkligt, men berättelsen är skriven så att det blir så. De andra miljöerna kan jag känna finns och människorna kan jag känna finns. Men alla sammanträffanden gör att resten blir lite overkligt det också.

Romanen är underhållande. Där finns mycket humor, men också stort allvar, liv och död, och författaren sätter fingret på mycket som känns bekant i dagens värld, också på hur vi uppfattar verkligheten. Att författaren låter Sebastian vara hjärnforskare är ingen tillfällighet. Att romanens verklighet är lite vriden är naturligtvis författarens avsikt, och det blir roligt när Sebastian inte tror på det Matilda säger. Hon fabulerar, tänker han fast det visst finns en påfågel vid ett lantligt café i Norrland – och samtidigt tar Sebastian hand om en apa med hög moral.

Så det finns mycket att hämta i den här romanen, men för mig känns berättelsen ändå alltför konstruerad. Naturligtvis är alla romaner konstruktioner, men här märks den alltför tydligt. Det kan förstås vara författarens avsikt att vi ska se konstruerandet klart och tydligt, att romanen är en slags lek, men för mig, i den här romanen, fungerar det inte riktigt.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson, Norstedts 2019.