Där vi en gång gått av Kjell Westö

Där vi en gång gått handlar om ett antal människor i Helsingfors. Berättelsen börjar 1905 och går in i år 1938. Den är en kollektivroman och ingen av personerna blir någon som man känner riktigt starkt med. På så sätt blir romanen i stort sett en mer intellektuell än känslomässig upplevelse, även om många skeenden och händelser gör att man ändå lever med och känner hur svårt det måste ha varit för många människor under de här åren. Man kan också säga att romanen handlar om Helsingfors historia och Finland som ett litet land med stormakter som Ryssland och senare Sovjetunionen och Tyskland som ingripare, angripare och påverkare. Samtidigt kan man känna igen många drag och beteenden hos romangestalterna och berättelsen är delvis underhållande och handlingen driver framåt. Men det är ganska mycket text man ska igenom.

Människorna i Där vi en gång gått tillhör mestadels de övre skikten i samhället. Det är de som tar störst plats i texten och där finns ett antal vänskapsrelationer som utvecklas på olika sätt under årens lopp. Något som stannar kvar hos mig är att de här mer välbeställda människorna oftast ställer upp för varandra när det gäller. Jag antar att dessa kretsar inte är så stora och att alla känner till varandra. Den gruppen är också svensktalande, medan underklassen i stort talar finska.

Men i berättelsen finns också fattiga människor. Dock känns det som om författaren är mindre hemma hos underklassen. Frågor som belyses i romanen är naturligtvis Finlands och Helsingfors historia som är så annorlunda mot Sveriges. Finland tillhörde Ryssland i början av 1900-talet. Efter att landet hade blivit fritt utbröt så småningom som vi vet ett inbördeskrig med allt vad det innebar av våld, dödande, laglöshet och hämnd, och efter hand tyskt ingripande. De partierna i romanen är mycket starka och berörande. Och senare gick Sovjetunionen till angrepp.

Partierna som handlar om inbördeskriget skiljer alltså ut sig som mycket starka och berörande. Och författaren skriver också om underklassens många gånger enorma fattigdom och svält, om TBC, om arbetslöshet. Allt medan överklassen roar sig och äter gott. Men Där vi en gång gått är ingen pekpinneroman, och det uppskattar jag.

När man läser Där vi en gång gått är det som sagt mycket text man ska igenom, men som så ofta när man läser historiska romaner får man en nyttig påminnelse om vad som har skett och också mer insikt i det som hände, så jag tycker att det helt klart är värt besväret att läsa den.

Där vi en gång gått av Kjell Westö, Norstedts 2006.

Kjell Westö har skrivit en kvartett romaner som utspelas i Helsingfors och belyser dess historia. Det finns andra också med Helsingfors som miljö, men just dessa betraktas som en kvartett, den består av:

Drakarna över Helsingfors (1996)
Vådan av att vara Skrake (2000)
Där vi en gång gått (2006)
Gå inte ensam ut i natten (2009)