
Den vita staden är en fristående uppföljare till Karolina Ramqvists tidigare roman Flickvännen som handlade om en ung kvinna som var helt beroende och dominerad av en kriminell man. Han var framgångsrik inom sitt område och hon kunde leva lyxliv med stor villa, resor och dyra kläder och handväskor. Men helt på hans villkor och när han var ute på jobb måste hon stanna i huset.
Flickvännen läste jag för ganska länge sedan och jag minns inte hur den slutade men i Den vita staden har mannen försvunnit. Det framgår inte riktigt om han sitter i fängelse eller är död eller har rest någonstans långt bort för att komma undan rättvisan. Den unga kvinnan heter Karin och hon är ganska nybliven mamma. Allt har fallit ihop runt henne. Hon tillbringar dagarna i sitt hus tillsammans med det lilla barnet och orkar varken laga mat eller städa.
Hon har förlorat nästan allt. Det finns inga pengar. Hon står skriven på huset, men fastighetsskatten är inte betald och myndigheterna har börjat mäta ut kriminellas tillgångar. Huset ska säljas på exekutiv auktion och snart har hon ingenstans att bo.
Då ger hon sig ut med sitt lilla barn och tar kontakt med andra i den kriminella ”familjen”. Det måste finnas pengar som de andra är skyldiga hennes sambo och dem vill hon hämta in.
Den vita staden är en spännande roman om en kvinna som har funnit sig i att inte ta eget ansvar och som nu måste göra det. I och med att författaren har givit henne ett barn, som måste tas om hand och att hon är nybliven mor – en situation som vi vet kan vara mycket påfrestande även om man lever ett kärleksfullt, tryggt liv och som kan leda till att man blir deprimerad också då – kan jag inte låta bli att känna med henne och framförallt barnet och hoppas att allt ska ordna sig för dem på något sätt. Och hur Karolina Ramqvist får fram hur besvärligt det är att ta sig runt i staden med en paraplyvagn när det är snö och vinter! Alla vardagsgöromålen känns så äkta. Den vita staden är väl värd att läsas.
Den vita staden av Karolina Ramqvist, Norstedts 2015.
inte läst, läst annat av henne, Joanna Rubin Dranger köar jag för nu
GillaGilla
Ja, det är hon som fick Nordiska rådets pris i år. Det kanske kan leda till att jag äntligen läser en serieroman. 🙂
GillaGilla