
Tara Selter har fastnat i tiden. Varje dag när hon vaknar är det den 18 november. Nu har ett helt år förflutit sedan hon upplevde detta första gången och hon är fortfarande kvar i samma upprepning. Hon hade trott att hon skulle komma ur den på något sätt, men så har det inte blivit. Samma gråa och regniga 18 november varje dag.
Hon reser till sina föräldrar i Belgien. Hon berättar om sin belägenhet och övertalar dem till att de ska fira jul tillsammans. Jag uppfattar det som att resa till tryggheten, till några som hon har ett långt gemensamt förflutet tillsammans med. Det känns just så. Ett lugnt tryggt familjeliv mitt i all osäkerhet. Det går nästan onaturligt lätt att få med föräldrarna på julfirandet och för dem att acceptera situationen någorlunda, men det köper jag. Skulle jag som läsare inte unna Tara Selter detta lilla vattenhål?
Men uppehållet hos föräldrarna vara inte länge. Tara Selter tror inte längre att hon ska få komma tillbaka till det normala inom rimlig tid, och nu känner hon att hon vill uppleva årstider fast hon varje morgon vaknar i samma novemberdag. Hon tänker att hon ska bygga ett år genom de fragment hon hittar på olika platser. Alltså reser hon till orter i Europa där det är vinter eller nästan känns som vår eller som sommar.
Om uträkning av omfång 2 fortsätter på samma sätt som i bok nummer ett, men ändå inte likadant. Vi får Tara Selters trygghetspaus och vi får uppleva många platser med varierande klimat. Berättelsen är fortfarande spännande att läsa, fast jag tycker ändå att den står och stampar lite under de många sidorna när Tara Selter har gripits av intresse för romarriket och studerar historia och besöker romerska platser i Europa. Men å andra sidan blir det en gestaltning av något som jag känner igen; att man kan gripas av ett intresse som man frenetiskt ägnar sig åt för att skjuta undan annat i sitt liv som man inte orkar med.
På det hela taget tycker jag att Om uträkning av omfång 2 är en bra fortsättning på ettan och jag väntar med spänning på att trean ska komma på svenska. Det jag har skrivit ovan handlar ju om själva handlingen, det Tara Selter gör. Men omfångsböckerna innehåller mycket mer än så, miljöbilder, historiska fakta och så de svindlande tankarna om vilka vi är, vad tid är, vad världen är. Är den bara en bild som vi ser? Något som finns i våra hjärnor? Solvej Balles omfångsböcker skulle kunna vara deprimerande att läsa, men så är det inte. Mitt i fångenskapen i upprepningen har Tara Selter en stark livsvilja.
Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2023. Översättning: Ninni Holmqvist.
Om uträkning av omfång 1, 2 och 3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022.
få se om jag tar an Balle, så många delar.
GillaGilla
Varje bok har som tur är inte jättemånga sidor. Men tillsammans blir det mycket. Det ska ju bli sju delar!
GillaGillad av 1 person
Vilken idé! Allt verkar hisnande men det känns svårt för mig, just ni iaf, att ta mig an ett sånt läsprojekt!
Bokhögarna växer o jag läser tyvärr långsamt!
GillaGilla
Själv läser jag långsammare nu än när jag var yngre. Så är det kanske för alla. Det tar också länge tid innan jag känner mig hemma i en bok och läsningen flyter på. Dessutom kunde jag sitta och läsa längre sjok i en bok förr. Åldrandet. Men jag tycker att om man inte har det som sitt jobb får man väl läsa precis som man vill och i den takt som passar en. Man ska väl förhoppningsvis ha glädje av sin pensionärstillvaro.
GillaGillad av 1 person
Kloka tankar hjälper, tack, men ibland blir jag stressad av att inse hur läget är.
Önskar dig en bra läshelg!
GillaGillad av 1 person
Den här serien är jag lite intresserad av att läsa… Tack för påminnelsen.
GillaGillad av 1 person
Absolut läsvärd. Ska läsa trean också.
GillaGillad av 1 person