Vicekonsuln av Marguerite Duras

Vicekonsuln av Marguerite Duras (1914-1996) utspelas i Calcutta på 1930-talet. I centrum av berättelsen finns Anne-Marie Stretter som är gift med den franske ambassadören. Och så vicekonsuln förstås som har blivit beordrad att komma till Calcutta. I Lahore, där han var vicekonsul, har han betett sig ytterst olämpligt och det är inte helt klart vad som ska hända med honom. Han är utfryst ur den diplomatiska-europeiska kretsen och han är psykiskt instabil.

Vicekonsuln är en ganska stillastående berättelse och jag kommer att tänka på De små hästarna i Tarquinia som jag nyligen läste. Men Vicekonsuln skiljer sig ändå en hel del från den. I den förra är det hett och torrt och det är många starka känslor under den loja ytan. I Vicekonsuln är det hett och fuktigt och där finns en trötthet och cynism bland människor som tillbringar år efter år i Indien, priviligierade, och runt dem finns ett bottenlöst elände. Jo förresten, det finns en explosion av känslor i Vicekonsuln, men den har skett före berättelsen, är en förutsättning för den.

Marguerite Duras börjar med eländet och skriver om en flicka som har blivit utkastad från sitt hem därför att hon har blivit gravid. Hon har ingen framtid. Hon tigger och att det växande barnet i hennes mage inte far väl, det förstår vi. Den enda möjligheten för flickan att klara sig är att hon tigger och får en slant för sex, och naturligtvis blir hon missbrukad. Hon har dimmiga begrepp om världen och var hon befinner sig och hela berättelsen är lite dimmig och vag samtidigt som Marguerite Duras är koncis och konkret i sin text. Vad alltihop handlar om kryper fram ur texten efterhand när man läser, men inte allt. Mycket förblir diffust. Men att skillnaden mellan de ytterst fattiga och de priviligierade européerna är ett bärande tema i berättelsen står klart. En del européer idkar en viss välgörenhet, men det är en droppe i havet.

I Marguerite Duras roman är det två världar som är diametralt motsatta. Samtidigt gestaltar hon européernas tillvaro med fina nyanser. De flesta känner varandra, det är ingen stor krets människor. De pratar, de är loja, de har kärleksaffärer, festligheter och äter läcker mat medan tjänare sköter markservicen. Och alla pratar om vicekonsuln, men helst inte med honom. En intressant roman.

Vicekonsuln av Marguerite Duras, Lind & Co 2015. Översättning och förord: Kristoffer Leandoer.
Detta är den första utgåvan av romanen på svenska. På franska publicerades den första gången 1965 (Le Vice-Consul).