Stephen King har jag aldrig läst något av men på min bokvagn står Den Gröna milen sedan länge. Jag fick den av min son när han rensade ut och enligt honom är den här boken bland det bästa Stephen King har skrivit. Den ska vara mycket spännande och handlar om dödsdömda fångar i ett amerikanskt fängelse på 1930-talet.
Från texten på bokens baksida: I Cold Mountains delstatsfängelse, i det cellblock som kallas för Den gröna milen, väntar samvetslösa mördare på att dö fastspända i Gamla Gnisten – den elektriska stolen. De bevakas av fängelsevakter med mycket olika personlighet – från den humane Paul Edgecombe till den sadistiske Percy Wetmore.
Den gröna milen ska alltså vara en riktig bladvändare som publicerades första gången 1996 och filmatiserades med premiär 1999. Bilden på framsidan föreställer Tom Hanks i rollen som fångvaktaren Paul Edgecombe.
Skugga-Baldur är en kort roman som gränsar till poesi. Den innehåller inte mycket text men har ändå mycket innehåll. Den börjar med att en man är på jakt efter en fjällrävshona. Man förstår att mannen är stor och stark och att han inte är en som ger upp. Mannen är stor. En fjällräv är ganska liten, men honan känner till fjällen och kan klara sig i alla väder. Men kan hon undvika att bli skjuten?
Det är bäst att inte berätta handlingen i den här romanen eftersom den är invecklad i textens uppläggning och så småningom vecklas ut för läsaren. Man får ha tankarna med sig när man läser. Romanen överraskade mig. Det är en roman att fundera på efteråt och gärna läsa om för att uppleva det som står i texten i ett annat ljus. Temat är makt och övergrepp och hämnd. Berättelsen är kärv och har sagoinslag och miljön känns självklar samtidigt som både den och tiden, som är 1800-talet, är främmande för mig. Det finns mycket mellan kapitlen.
Sjón är pseudonym för Sigurjón Birgir Sigurdssson och hans roman Skugga-Baldur belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2005.
Skugga-Baldur av Sjón, Alfabeta 2005. Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg.
Mörkrummet av Susan Faludi handlar om hennes far. Hon hade inte haft kontakt med sin pappa på många år men 2004 fick hon ett meddelande från honom. Hennes far var då 76 år, han bodde i Budapest i Ungern och han hade genomgått en könskorrigering och hette nu Stefánie. Det är avstampet till Mörkrummet som är en spännande och rik berättelse om fadern och om henne själv i förhållande till honom. In the Darkroom publicerades 2016 och kom i svensk översättning 2017.
Mellan de två slotten av Naguib Mahfouz (1911-2006) är första delen i en trilogi. Titeln Mellan de två slotten kommer från namnet på en gata i Kairo som heter just Mellan de två slotten, fast på arabiska, Bayn al-Qasrayn. Där bor köpmannen Ahmed Abd-el-Gawwad med sin familj som han styr med hård hand. Hans hustru Amina är förtryckt och undergiven. Hon kom till hans hus som mycket ung flicka. Amina och de två döttrarna får inte lämna hemmet. Sönerna lever också under faderns befäl, men de har ett friare liv än kvinnorna. Och naturligtvis gäller inte faderns stränga moraliska regler honom själv. Del två och tre i trilogin heter Längtans slott och Det förflutnas trädgård. Bayn al-Qasrayn Publicerades 1956 och kom i svensk översättning 1990. Naguib Mahfouz fick Nobelpriset i litteratur 1988.
Mot fyren av Virginia Woolf (1882-1941) handlar om Familjen Ramsay och deras vänner. Familjen har en sommarvilla på ön Skye vid Skottlands västkust. Tiden är åren före första världskriget. Familjen Ramsay tillhör inte de rika, men de har tjänstefolk och hjälp av en trädgårdsmästare. Herr Ramsay är filosof och lärare vid universitet. Fru Ramsay är maka och mor och anpassar sig till sin man så som en kvinna ska på den här tiden. Författaren är inne i personernas huvuden och texten går ut och in i deras tankar om vartannat. En fin berättelse som så småningom också handlar om första världskrigets inverkan på människorna och den förändrade tiden som kom därefter. To the Lighthouse kom 1927 och i svensk översättning första gången 1953.
Fler tips på böcker med titlar som börjar på M hittar du hos Ugglan & Boken.
Sent omsider kommer här mina bokreafynd. I år har jag inte köpt något från nätbokhandelns rea utan bara från bokhandlarna på stan. Där hittade jag fyra intressanta böcker som var rejält nedsatta i pris.
Novellsamlingen Brott (Verbrechen 2009) av Ferdinand von Schirach vad den jag stötte på först. Novellsamlingar är bra att ha i hyllan och jag hade tidigare läst Fallet Collini av författaren, en bra bok. Brott är Ferdinand von Schirachs debutbok. Brott – 11 noveller av Ferdinand von Schirach, Lindelöws 2021. Översättning: Lena Hammargren.
Sedan såg jag Decamerone av Giovanni Boccaccio. Det är också en samling berättelser, en klassiker från 1300-talet. Den har en ramberättelse som går ut på att tio ungdomar flyr undan digerdöden till en egendom utanför Florens och där berättar de historier för varandra. Decamerone innehåller 100 berättelser. Jag har inte läst en enda tidigare, men nu när jag har boken hemma kommer jag nog att läsa en del i den. Decamerone av Giovanni Boccaccio, Modernista 2024. Översättning: Jacob Gunnarsson.
Nästa bok jag fick syn på var Landet som icke är (Kein Ort. Nirgends, publicerad 1979) av Christa Wolf, en tysk författare som jag länge har velat läsa, men det har inte blivit av. Alltså köpte jag den här boken. Den ska skildra ett fiktivt möte mellan poeterna Heinrich von Kleist och Karoline von Günderrode. Dessa vet jag inget om, men då får jag lära mig lite nytt. Landet som icke är av Christa Wolf, Lind&Co 2022. Översättning: Margareta Holmqvist. Förord: Martin Lagerholm.
Den sista boken jag plockade upp från reahögarna är Sinnenas tid av Annie Ernaux. Den publicerades ursprungligen 1992 (Passion simple). En liten men förhoppningsvis naggande god bok om ett kärleksförhållande. Sinnenas tid av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Katja Waldén.
Berättaren och huvudpersonen i Blomsterdalen är en kvinna i tjugoårsåldern. Hon bor i Nuuk på Grönland och har en flickvän, men hon är osäker på hur allvarligt flickvännen tar förhållandet. Huvudpersonen ska studera vidare och det gör hon i Århus. Varför hon har valt antropologi förstår jag inte riktigt. Kanske författaren har valt det eftersom befolkningen på Grönland antagligen många gånger har blivit studerad av antropologer som inte tillhör urbefolkningen. I alla fall verkar hon inte ha något särskilt förhållande till eller någon stor motivation för att verkligen studera ämnet. Hon är desperat och deprimerad och depressionen yttrar sig ofta så att hon beter sig drastiskt och farligt.
Författaren får verkligen fram hur nedvärderande danskarna är mot grönländarna. Det är många fördomar och de som vill väl klappar gärna en grönländsk ung kvinna på huvudet som om hon vore ett litet barn. Förhållandena bland antropologistudenterna i Århus är gestaltade så att det kryper i mig. Mycket av studierna sker i grupp och i gruppen finns som så ofta en eller ett par dominerande personer. Floskler och så kallade sanningar florerar och huvudpersonen förmår aldrig ta tag i studierna.
Men den största delen av romanens handling är förlagd till Grönland. Många grönländska ungdomar begår självmord och det är det som är romanens tema, depression, desperation och självmord. Flera självmord sker i huvudpersonens närhet och det tillsammans med hennes desperation och depressivitet gör att läsaren gärna anar oråd. Blomsterdalen är hård och stark och lite grotesk. Samtidigt finns där ömhet och omtanke och poesi. Avsnittet när huvudpersonen kommer till Tasiilaq på Östgrönland har fin miljöbeskrivning och där sänker sig ett lugn över och nästan en tillförsikt över berättelsen fast hon är där på grund av att flickvännens kusin har tagit livet av sig.
Det är svårt att göra den här romanen rättvisa. Den är som ett slag i magen och mycket lärorik. Språket och sättet att skriva och innehållet där man får ta del av tillvaron på Grönland och hur livet kan gestalta sig för en ung grönländsk kvinna just nu, eller rättare sagt för romanens huvudperson, för allt ses ju genom hennes ögon, det gör att jag varmt rekommenderar Blomsterdalen. Jag kan inte säga att jag förstår huvudpersonen helt och fullt. Men så ska det gärna vara i en bra roman.
Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen, Norstedts 2023. Översättning: Johanne Lykke Naderhvandi.
Blomsterdalen publicerades på danska 2020 och den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2021.
P C Jersild är inte bara författare utan också läkare, och här är alltså hans medicinska memoarer.
Från omslagets baksida: Det var inte läkare jag ville bli som ung – utan författare. Men jag måste ju försörja mig. Därför har jag vid sidan av mitt liv som författare haft ett annat liv, ett andraplansliv, det medicinska. Det är vad Medicinska memoarer handlar om. Hur det var att läsa medicin och som ung läkare kastas in i situationer man inte var vuxen. Jag skriver om professorer jag mött, patienter jag minns och debatter jag haft, inte minst om dödshjälp och transplantationer.
Först när jag såg den här boken tänkte jag att det där är inget för mig. Det var min man som hade köpt den. Men nu tänker jag annorlunda. Jag tror att P C Jersilds medicinska memoarer kan vara intressanta även för en icke medicinare. Dessutom skriver han också om hur några av hans romaner med medicinsk anknytning kom till. Som Babels hus till exempel. Det är helt klart intressant och doktorer träffar vi ju allihop under livets gång, så det kan kanske vara spännande att ta del av en sådans liv.
Medicinska memoarer av P C Jersild, Bonniers 2006.
I Bevingad intelligens berättar Jennifer Ackerman om vad fåglar kan åstadkomma. Det handlar till exempel om duvors intelligens. De tänker vi gärna är ganska korkade, men när det gäller att hitta hem från mycket långväga platser är deras förmåga enorm. Jennifer Ackerman berättar om många olika fåglar. Det finns de som kan använda redskap, de finns de som kan härma läten och ljud och lära sig en hel massa olika sekvenser av fågelsång. Lyrfågeln i Australien kan till och med härma en motorsåg och billarm. Den är rolig att se på Youtube. Sök på Lyrebird så hittar ni filmsnuttar med den fågeln. Jennifer Ackerman berättar om talgoxarna i England som lärde sig att hacka hål på kapsylen på mjölkflaskorna som ställdes utanför dörren till husen på morgnarna. På så sätt kunde de komma åt fettet som flyter ovanpå mjölken. Och denna kunskap spreds i vida områden.
I Bevingad intelligens berättas om många fåglar med många olika förmågor, men författaren berättar också om vad forskarna har kommit fram till och deras olika teorier. Mycket var fortfarande oklart när den här boken publicerades första gången 2016 (The genius of birds) och forskarna var naturligtvis inte överens om allt. Men man hade kommit långt och många tidigare åsikter om fåglar hade ändrats. Bland annat kunde man ju studera vad som händer i fåglarnas hjärnor på ett helt annat sätt än tidigare.
Allt kommer vi aldrig att förstå. Jag antar att forskningen har kommit ytterligare lite längre idag, men alla fakta och rön i Bevingad intelligens räcker till mycket bra för en läsare som jag som inte är insatt i fåglarnas liv. Boken är lärorik och underhållande och den gör att jag blir mer uppmärksam på fåglarna omkring mig.
Bevingad intelligens – i huvudet på en fågel av Jennifer Ackerman, Volante 2018. Översättning: Shu-Chin Hysing.
Två författare som var man och hustru flankerar här Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren, en barnbok som jag tyckte mycket om när mina barn växte upp. En anarkistisk crazyhistoria skriver förlaget. Boken publicerades redan 1969 men jag måste ha läst den på 1980- och 90-talet.
Till vänster har vi så En älskares dagbok av Sven Lindqvist (1932-2019). Inte för att jag minns så mycket, men när jag läste den för länge sedan tyckte jag att den var bra. Boken publicerades första gången 1981.
Tecknens rike av Cecilia Lindqvist (1932-2021) läste jag däremot för ett par år sedan eftersom jag ville läsa de skönlitterära vinnare av Augustpriset som jag inte redan hade läst. Tecknens rike hör egentligen till kategorin facklitteratur, men det var den första boken som fick Augustpriset och då var det inte uppdelat. Därför läste jag också den och det ångrar jag inte. En fin bok.
Hos Ugglan & Boken hittar du fler böcker av författare med kvist eller gren i efternamnet.
Maj är den andra i en serie översatta noveller om människans relation till naturen som Vide förlag ger ut. Novellen är som Ali Smiths böcker brukar vara, överraskande och inte helt i överensstämmelse med den verklighet vi brukar se omkring oss. Den handlar om en person och ett träd, men samtidigt handlar den också om ett mycket ömsint förhållande mellan två människor. Den är faktiskt rörande.
Novellen har två berättare och den ena blir plötsligt förälskad i ett träd som hen plötsligt ser på sin väg till arbetet. Hen har gått förbi det här trädet hundratals gånger men först denna morgon ser hen det. Trädet står i blom, det är översållat av vita blommor och det står inne i en trädgård. Problemet är att även den förälskade står inne i trädgården. Hen har gått och tittat ner i marken och tänkt på annat och plötsligt trampar hens fötter på idel vita blomblad.
En kvinna kom ut från en villa. Hon bad mig försvinna från hennes trädgård. Hon frågade om jag var drogpåverkad. Jag förklarade att jag inte var det. Hon sa att hon skulle ringa polisen om jag inte var borta nästa gång hon tittade ut genom fönstret och sedan gick hon in och drog igen dörren efter sig med en smäll. (Sid. 2)
Det handlar alltså om en förälskelse med hinder och dessutom lever ju den förälskade med en annan person. Trots all denna komplikation är novellen lågmäld och känns väldigt snäll. Den rekommenderas.
Maj av Ali Smith, Vide förlag 2024. Översättning: Sanna Östergren.
I Niklas Rådströms roman Vänd ditt timglas utspelas handlingen i Stockholm på 1790-talet. Huvudpersonen Johan är tretton år och bor med sin mor i en liten lägenhet högst upp i ett hus i Gamla stan. Hans mamma arbetar på ett kaffehus och hon får nog räknas som prostituerad. Men hon hör inte till de fattigaste som går på gatan utan är lite finare och umgås med herrar som har åtminstone lite utbildning. Vem som är hans far vet inte Johan.
Berättelsen är en äventyrshistoria, kan man säga. Johan ska egentligen arbeta åt ägaren av kaffehuset och åt husvärden men han smiter ofta iväg med sin gode vän Mathias som är svart och antagligen son till Gustav Badin, slaven som blev kammartjänare hos drottning Lovisa Ulrika och så småningom hennes fosterson. Men det har Mathias ingen nytta av. Han tillhör liksom Johan skaran av barn till ensamstående mödrar i Stockholm, barn som aldrig är erkända av fadern. Men i Mathias hem är förhållandena sämre än hos Johan eftersom Mathias mor är alkoholiserad.
En kväll när det är bal smiter pojkarna in på operan. Det råkar vara just den kvällen när Gustav III blir skjuten och det leder till allehanda förvecklingar. Jag ska inte berätta mer om handlingen för att inte förstöra för den som vill läsa boken. I romanen finns de politiska strömningarna för mer frihet, men de finns som bakgrund till berättelsens huvudtema. Romanen har mycket atmosfär och är också ganska poetiskt. I ett parti skapar Niklas Rådström en sagolik lekfull värld ute på landet i snön och kylan som står mot en bakgrund av alla faror och trasigheten och eländet inne i staden. Behållningen av romanen kommer till huvuddelen från att Niklas Rådström även här, liksom i hans självbiografiska barndomstrilogi, arbetar med temat Den frånvarande, svikande och kanske också bländverkskapande fadern. Hans barndomsböcker är som helhet bättre, men också här kan man känna den oerhörda tomheten och saknaden.
Vänd ditt timglas av Niklas Rådström, Gedins 1995.
Mösstanten 