Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras

Ett par, deras lilla dotter och en väninna är på bilresa i Spanien. Det är mycket hett. Under ett stort åskoväder stannar de i en liten stad. Många turister har sökt skydd där. Hotellet är överfullt och och människor får övernatta i korridorerna. Den lilla flickan är bara fyra år. De tre vuxna i hennes resesällskap bryr sig mycket om henne, men modern dras hela tiden till alkoholen. Hon känner att ett kärleksförhållande håller på att växa fram mellan väninnan och hennes man, och hon gör ingenting för att hindra det. Alkoholen dominerar hennes liv.

Åskvädret är våldsamt. I staden har en man mördat sin hustru och hennes älskare och han är fortfarande på fri fot. Mot bakgrund av detta finns attraktionen mellan väninnan och mannen, kärleken till den lilla flickan, alkoholberoendet, hettan och röran på det överfulla hotellet. Berättelsen har stark pregnans och närvaro, stark spänning och dramatik. Den är hjärteknipande på ett helt annat sätt än De små hästarna i Tarquinia som också handlar om människor från Frankrike som är på semester. Men den är loj och stillastående. Där känns det som om människorna skulle kunna ändra sin situation om de ville. Men de vill inte. I halv elva en sommarkväll händer det saker, och där finns desperation. Men samtidigt finns samma känsla av att ingen riktigt kan ändra sakernas gång. Det känns ödesbestämt. Romanen är ett utsnitt av ett liv och jag funderar både på hur det har varit innan och hur det sedan kommer att gå.

Båda romanerna är läsvärda, var och en på sitt sätt, men Halv elva en sommarkväll fungerar bättre för mig.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Lind & Co 2002. Översättning: Ingmar Forsström.
Romanen publicerades ursprungligen 1960 (Dix heures et demie du soir en été).