Rackarungar, det låter som om boken skulle handla om barn i tioårsåldern ungefär, men så är det nog inte här. Inte om bilden speglar innehållet. De här flickorna verkar vara minst femton, kanske sjutton, arton år gamla, och när jag bläddrar i boken ser jag att de har gått på flickpension och när jag kikar lite på slutet verkar det kunna vara förlovning på gång. Men det här är en ganska gammal bok förstås. Jag har ärvt den efter min mor. Boken är tryckt 1922. Och nog har jag sett i äldre böcker att maken eller den förälskade mannen kan tilltala den unga kvinnan som är hans hustru eller kärleksobjekt med ”min unge”. I Emilie Flygare Carléns böcker förekommer tilltalet ”mitt barn”. Men det var på 1800-talet förstås. Men vore rackarungarna pojkar kan jag garantera att de inte skulle vara i artonårsåldern utan betydligt yngre.

Om författaren Ellinor Kielgast (1887-1959) lyckas jag inte få fram särskilt mycket. Hon var danska och utbildad till lärarinna. Hon var gift Kielgast, hennes flicknamn var Wissing och hon föddes på den danska ön St. Tomas i Västindien. När jag googlar får jag några träffar på bokbörsen. Kielgast har bland annat skrivit en bok som har fått den svenska titeln Ulla vid ratten. Det ser också ut som om hon har översatt Pappa Långben till danska. På baksidan av min bok gör förlaget reklam för två andra titlar av Kielgast, Flickhjärtan och Pensionsflickor.

Nåväl, den här boken kommer jag inte att göra mig av med fast den är i ganska dåligt skick och innehållet säkert inte är den bästa litteraturen. Jag tycker mycket om att ha den som ett minne av vilka flickböcker min mor kunde läsa.

Rackarungar av Ellinor Kielgast, Åhlén & Åkerlunds förlag 1922. Översättning: Isa Berg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Efter att ha läst fram till den sista avdelningen i Harry Martinsons diktsamling Vagnen, tar jag en paus från honom. Istället läser jag nu Vita Nova av Louise Glück. Den har väntat länge på bokvagnen, antagligen för att det inte är en översättning, men jag hoppas att det ska gå bra ändå. Jag återkommer till Vagnen senare.

Från en Nobelpristagare till en annan alltså. Louise Glück fick Nobelpriset i litteratur 2020.

Detta är en liten tunn bok som innehåller en novell. Den den är nummer 5 i serien Karavan noir och jag har fått den som prenumerant på tidskriften Karavan, där man kan läsa om författare och litteratur som vi ofta inte ens vet existerar. De skyms av den stora svenska, brittiska, amerikanska och europeiska bokfloden.

Novellen Reservat är skriven av Henrietta Rose-Innes som är en sydafrikansk författare av romaner och noveller. Hon är flerfaldigt prisbelönt.

Från den lilla bokens baksida:
Hon har ensam åkt ut i vildmarken för att tälta intill en brusande flod. Där brukar hon känna frid och avskildhet. Men på andra sidan floden, nära lejonreservatet, finns ett nybyggt semesterhus och en familj har just kommit dit. Den vanliga stillheten vill inte infinna sig. Istället för en avkopplande helg blir berättaren nu vittne till ett eskalerande familjedrama.

Reservat – novell av Henrietta Rose-Innes, Karavan noir 2021. Översättning: Birgitta Wallin. Illustrationer: Kayo Mpoyi.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tro nu inte att påskliljorna blommar så här vackert just nu utmed min promenadväg. Bilden är från förra året och tagen i maj. Men påskliljor hör påsken till ändå. För mig är gult just påskens färg även om jag vet att många förknippar påsken med pastellfärger – ljusblått, ljusgrönt, rosa och pastellgult.

Nu får jag önska er några trevliga dagar oavsett om er påsk är gul eller mer allmänt pastellfärgad. Här blir det läsning och familjesamvaro och lite god mat. På tisdag återkommer jag med en tisdagstrio som vanligt.

GLAD PÅSK!

Gruk är en aforistisk dikt av den danske poeten och vetenskapsmannen Piet Hein (1905-1996). Piet Hein var också konstnär och har formgivit Sergels torg tillsammans med arkitekten David Helldén. De första grukarna publicerades i tidningen Politiken efter att Tyskland hade ockuperat Danmark 1940. Avsikten var att hålla danskarnas mod uppe under ockupationen, och grukarna ska ha innehållit en kodad uppmaning till passivt motstånd. Grukarna är som ni ser skrivna under pseudonymen Kumbel Kumbell.

När jag nu bläddrar i min lilla bok är det inte så lätt för mig att se den där uppmaningen till passivt motstånd. Det är nog inte så konstigt, jag är ju inte där då med allt vad det innebar av kunskap och känslor. Men kanske kan jag ändå se det i denna gruk skriven 15 maj 1940. Den finns på sidan 13 i min bok.

DEN GEMTE TIME
Gruk ved Sommertidens indførelse

Den Time, som blev væk Ida’,
hvor blev den a’? Hvor blev den a’?
Den blev lagt hen! Den blev lagt hen,
til vi faar Vintertid igen.

Det har jo sine lyse Sider
at gemme Tid til bedre Tider!
Jeg foreslaar: som Sagen staar,
saa gemmer vi et Aar et Aar.

Min grukbok är odaterad men jag har klurat ut att den bör ha publicerats på 1940-talet någon gång efter 1943. Varifrån jag har fått eller köpt min lilla grukbok och hur länge jag har haft den vet jag inte. Grukböcker har i alla fall utgivits många och man kan hitta sådana på Bokbörsen. Piet Hein skrev massor med grukar.

Gruk av Kumbel Kumbell, Politikens förlag 194?

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Stagnelius har jag läst tidigare, men aldrig ur den här boken. Jag tror att den kommer från mina föräldrars bokhylla och jag har haft den länge men aldrig öppnat den.

Erik Johan Stagnelius (1793-1823) vet man inte så mycket om och därför har det spekulerats en del omkring honom. Han kom från en prästsläkt och hans far var biskop. Han utbildades i hemmet tills han kom till universitet och blev ordinarie kopist och sedan kanslist på ecklesiastikexpeditionen i Stockholm. Tidigare såg man på Stagnelius som ett romantiskt geni men modernare forskning framhåller bilden av en hårt arbetande intellektuell. Han har skrivit poesi och dramer. Hans liv blev kort. Sannolikt var han sjuklig och hade hjärtfel. De allra flesta av hans verk har publicerats postumt.

Jag vet inte tillräckligt för att berätta om hans viktigaste verk, men hans namn länkar till Wikipedia och där finns upplysningar om litteratur både av och om honom. Här är en länk till Litteraturbanken. Och länk till Svenskt biografiskt lexikon.

Så här skriver Gunnar Ekelöf i förordet till samlingen jag har:

I svensk dikt är han en främmande, byzantinsk uppenbarelse, hans bästa dikter har mosaikens azurblå eller gyllene grund och dess stela, ändå så storslaget levande och blickande andlighet.

Och ändå är han samtidigt så provinsiell, så folkligt svensk: hans egenartade ikonmåleri har något av pietistiskt skillingtryck, något trohjärtat och en smula utkrusat bondskt, något av ”Till Österland vill jag fara”.

Erik Johan Stagnelius – Dikter i urval av Gunnar Ekelöf, FIB:s lyrikklubb 1954.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Det är en inte helt lätt uppgift vi fått av Ugglan & Boken till dagens trio – det tre bästa böckerna just nu. Det är svårt att välja bland alla bra böcker. Här tar jag upp tre bra svenska böcker som jag har läst de senaste månaderna. Det kan kanske i viss mån betraktas som omtjat. Igår skrev jag ju också om Djävulsgreppet och Ixelles, men de är alltså väldigt bra:

Djävulsgreppet av Lina Wolff, om en ung kvinna som kommer till Florens och där träffar en man som är kontrollerande och våldsam. En mycket spännande och klaustrofobisk historia. Mästerligt skriven. Boken är nominerad till det skönlitterära Augustpriset i år.

Ixelles av Johannes Anyuru handlar om en kvinna från problemområdet Ixelles i Bryssel som har tagit sig därifrån och försörjer sig genom att skapa fejkade personer och nyheter anlitad av företag och politiker. En berättelse om kärlek och längtan och kriminalitet och om dagens värld som det är svårt att orientera sig i. Också Ixelles är nominerad till Augustpriset.

Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren handlar om en man var familj deltog i ett projekt som gick ut på att människorna skulle leva i trygghet genom diverse försäkringar. Ett projekt som skapade fantasilösa människor utan ambition – kanske. Den handlar också om svårigheterna att förstå sig själv och orientera sig i världen som har ändrats så mycket under de senaste femtio åren.

Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare tycker är bäst just nu kan du gå till Ugglan & Boken.

Dags för en romaninledning igen. Den här romanen har en liten förklaring i början av varje avdelning där författaren vänder sig direkt till läsaren. På så sätt för författaren då och då läsaren upp ur berättelsen. Så här börjar boken:

Här i början lämnar Frans Biberkopf fängelset i Tegel, dit hans tidigare besinningslösa liv har fört honom. Han har svårt att åter få fotfäste i Berlin, men till slut lyckas han till sin glädje och han svär nu en ed att vara skötsam. Ni skall få se hur han i veckotal är skötsam. Men det är blott en kort nådatid.

Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin.