
Länge nu har jag haft Thomas Bernhard (1931-1989) som en av två prioriterade författare. För mig fungerar det bra att göra så om jag vill lära känna en författare och hens verk lite närmare. När man ser bilden kan man kanske tro att jag bara har läst tre böcker av honom, men det stämmer alltså inte. Omslaget längst till vänster är en samlingsvolym med hans fem självbiografiska böcker. Det är dem som jag tycker mest om av de lästa. Där har jag ett barn och en yngling att bry mig om när jag läser. Det betyder inte att jag tycker att de andra två är dåliga. Men kanske inte lika bra och lite svårare att läsa.
Jag ger mig inte in på att skriva så mycket om Thomas Bernhard. Han var en egensinnig författare som hade en svår barndom och ungdom och han tyckte mycket illa om sitt hemland Österrike och dess historia. Hans böcker är dystra och mörka och mycket allvarliga, men också roliga. De liknar inget annat som jag har läst. Det finns ett Thomas Bernhardsällskap som har ett belysande citat ur hans verk på hemsidan. Man kan läsa om honom på svenska och engelska Wikipedia. Men mest rekommenderar jag er att läsa någon av hans böcker.
Jag har läst:
Orsaken – en antydan
Källaren – en frigörelse
Andhämtningen – ett avgörande
Kylan – en isolering
Ett barn
Gå
Betong
Nu lämnar jag alltså Thomas Bernhard som den prioriterade manliga författaren (Marguerite Duras är min prioriterade kvinnliga). Det betyder naturligtvis inte att jag aldrig mer kommer att läsa något av Bernhard. Det finns mer som jag gärna läser, men nu känner jag för att prioritera Jonas Hassen Khemiri som jag bara har läst två böcker av.
Dessa tre finns i min bokhylla, läst den tjocka samlingsvolymen, och några till, jag är flitig biblioteksbesökare, men några författare vill man äga.
GillaGilla
Ja, visst är det så. Själv har jag lånat Bernhard. Jag har inte känt något behov av att äga böckerna. Men han är en mycket intressant bekantskap.
GillaGilla