Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes

Valeria Cossati är ute för att köpa cigaretter till sin man. I butiken får hon syn på en trave skrivböcker och hon köper en. Men det är förbjudet. Det är söndag år 1950 och tydligen ansågs cigaretter så oundgängliga då att man fick sälja dem på söndagar, men skrivböcker fick man inte köpa. Valeria Cossati bryter mot lagen och köper skrivboken och så börjar hon skriva dagbok.

Den här skrivboken är förbjuden på mer än ett sätt. Att hon sätter sig ner hemma och skriver dagbok är en otillåten aktivitet. Kanske egentligen inte. Hon skulle kunna hävda sin rätt till att skriva dagbok och att ha innehållet i den bara för sig själv. Men det skulle inte vara lätt. Hon är så van vid att offra sig för familjen, att arbeta för att familjen behöver pengar, att sköta allt hushållsarbete dessutom medan mannen sitter och läser tidningen och lyssnar på radio på kvällarna och dottern går ut och roar sig i den nya kappan som modern köpt till henne. Valeria Cossati tänker ständigt på vad familjen behöver. Men dagboksskrivandet gör att hon mer och mer börjar längta efter egen tid och en egen plats.

Här handlar det alltså om ett eget rum, något som flera andra författare har skrivit om, och ett eget rum handlar ju om mycket mer än just ett rum. Det handlar om att få ha egna tankar, att få möjlighet att utvecklas, att göra något som är bra för en själv och att bli respekterad för det man uträttar och bli tagen på allvar som en jämlik människa. Så är det inte för Valeria Cossati.

Nu kan man tänka sig att det här är ganska tjatigt och det här har vi hört så många gånger förr. Men det har vi inte alls. Den förbjudna skrivboken är en mycket bra roman. Alla personerna är människor och Valeria Cossati är både bra och dålig. Hur hon har antagit mycket av den nedvärderande synen på sig själv och på vad en bra kvinna och en god mor bör göra framkommer så tydligt, men inte så att det blir övertydligt. Det kommer fram naturligt. Hennes manövrerande för att behålla sitt människovärde är mycket bra gestaltat. Hur hon hävdar sin roll som kökets härskarinna, hur hon kan bli elak mot dottern och den blivande svärdottern och hur hon ständigt servar sonen som en självklarhet, men inte dottern på samma sätt. Porträttet av Valeria Cossati är suveränt bra.

Det känns när man läser den här romanen. Det är så bra skrivet att man själv får en klaustrofobisk känsla. Det som känns svårast är att Valeria Cossati inte blir tagen på allvar av familjemedlemmarna. Och absolut inte av sin mamma, och hennes barndom bidrar nog till att hon finner sig i sin situation. Valeria Cossatis värld är så begränsad och utrymmet runt henne blir mindre och mindre. Tillvaron för en kvinna i Italien då skiljer sig mycket från den vi har idag, men man kan ändå känna igen sig själv här och där och börja fundera över sin egen tillvaro.

Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes, Norstedts 2024. Översättning: Johanna Hedenberg. Förord: Lina Wolff.
Romanen publicerades första gången 1952 (Quaderno proibito). Den kom första gången på svenska 1954 (Förbjuden dagbok). 2024 års utgåva är en nyöversättning.