Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

Tranorna flyger söderut handlar om Bo som är en gammal man. Hans hustru är på ett demensboende. Själv bor han kvar i huset på landet i Jämtland, där han och hans fru har bott många år och uppfostrat sin son. Bo har hemtjänst flera gånger om dagen och sonen försöker prata med honom om att hitta ett annat hem för jämthunden Sixten som fortfarande bor med Bo.

Allt berättas inifrån Bo utom korta anteckningar av hemtjänstpersonalen. Minnen från hans liv varvas med det som händer i nutiden. Eller blandas skulle jag väl säga. Verkligheten och händelser från förr och drömbilder går i varandra och det är nog så det blir för den som blir riktigt gammal. Berättelsen är lågmäld och vardaglig, men innehåller ändå en hel del dramatik. Den handlar om ett ganska vanligt liv men som blir speciellt genom hur författaren låter oss bli mer och mer bekanta med Bo och hans bakgrund.

Hans barndom, hans förhållande till sonen och hustrun och hunden Sixten är fint, och som jag upplever det, helt realistiskt berättat. Det känns som om det skulle kunna vara precis så här i verkligheten, och jag känner med barnet och ynglingen Bo som hade en elak och våldsam far. Det går genom generationerna en oförmåga att tala med varandra. Men Bo är ingen elak man även om han kan bli lite elak i sin desperation när hans liv krymper och krymper och han behöver mer och mer hjälp. Det kommer många tankar om vad som väntar om man får leva länge.

Tranorna flyger söderut är på många sätt en hård berättelse, men den är inte hårt berättad. Det finns så mycket mänsklighet och människokärlek i romanen. Och kärlek till djur. Och där strömmar också en poetisk ton. Boken är mycket bra. Slutet kanske inte håller lika bra som resten, men det är en bisak. Läs gärna den här romanen.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén, Forum 2024.