Norrland från Lappland till Gästrikland

Vi börjar i Tornedalen och där bor Emma Niskanpää som Stina Aronson (1892-1956) har skrivit om i sin roman Hitom himlen. All Emmas värld är sonen och religionen. Och så hårt arbete. Det är en hård och strävsam tillvaro med snöstormar som skulle få de flesta att falla ihop, lång väg till byn på skidor eller till fots, och krämpor som blir värre och värre med åren. Gardiner är djävulens byxor och krukväxter kan man inte ha. Men författaren skildrar också hur tron och bönen ger Emma styrka.
Hitom himlen publicerades första gången 1946.

Om vi sedan läser Fallvatten av Mikael Niemi så har vi flyttat oss till Luleälven. Plötsligt brister dammarna i Luleälven på grund av att det har regnat intensivt i Norrland hela hösten. Och eftersom man inte har sett tecknen och befarat det tidigare så blir det en stor katastrof. Fallvatten är alltså en katastrofroman, en actionroman, faktiskt. Flera olika människor kämpar för att klara sig själva eller anhöriga från att bli slukade av vattnet.
Fallvatten kom 2012.

Sedan tar vi ett stort hopp och hamnar i Sundsvall där Lars Ahlins (1915-1997) roman Kanelbiten utspelas. Jag tror det i alla fall. Det var mycket länge sedan jag läste den. Men hur det än är med den saken har Lars Ahlin stark anknytning till Sundsvall. Eftersom det var så länge sedan jag läste boken kan jag inte berätta så mycket om den mer än att jag tyckte att den var mycket bra. Romanen handlar om flickan Britt-Marie och enligt Wikipedia är den en psykologisk studie av ”en ung flickas brådmogna utveckling till kvinna”.
Kanelbiten publicerades första gången 1953.

Om du vill få tips om mer Norrlandslitteratur kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.