De gyllene frukterna av Nathalie Sarraute

De gyllene frukterna är en bok, alltså inte denna, utan en bok som det talas om i den här romanen. Och talas och tänks görs det. Hela romanen är uppbyggd av dialog och inre monolog. Men författaren berättar inte vem som pratar och när och var. Det får man gissa och känna sig till. Ganska snart förstår jag i alla fall att man talar om en roman och att detta talande och tänkande försiggår i kulturvärlden, bland människor som verkar där som författare och kritiker och de som finns med där och så gärna vill vara där.

Jag tolkar den här romanen som en bitande satir mot hur det kan gå till i den franska litterära kulturvärlden. Sanningar fastslås av någon tongivande och så gäller det att inte tycka fel. Detta är mycket mänskligt eftersom vi bär med oss ett arv att anpassa oss efter gruppen, något som har varit nödvändigt för mänsklighetens överlevnad och utveckling. Det är inte lätt att hävda en åsikt som strider mot den allmänna uppfattningen. Man kan bli utfryst och bortgjord. Förlöjligad och glömd i ett hörn och inte få möjlighet att vara med. I kulturvärlden finns ju också skarpa pennor och talare. Dessas hån vill man inte gärna utsättas för.

Men det finns mer än så i den här romanen. Det måste finnas en anledning till att författaren har lämnat oss endast dialog och inre monolog. De är fragment. Vi får sällan följa ett resonemang till slutet. Det är som om dialogerna svävar omkring i luften och så går du omkring, fast du sitter stilla och läser, och fångar upp bitar av alltihop. Som om du famlar åt alla håll för att vilset försöka bilda dig en uppfattning om romanen som du läser. Kanske kan man se det som en bild av hur vi får del av information, kaotiskt, lite här och lite där och sedan skapar vi ett mönster i våra hjärnor.

Jag tror att man kan läsa ut och tyda den här romanen på många sätt. Jag tyckte att den var mycket intressant och också lite rolig. Samtidigt kände jag inom mig själv en farhåga att jag mycket väl hade kunnat hänga med i den allmänna meningen om romanen som det talades om, ifall jag hade varit där just då.

De gyllene frukterna av Nathalie Sarraute, Modernista 2012. Översättning: Lorenz von Numers, reviderad av Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen. Förord: Laura Lindstedt.
Romanen publicerades första gången 1963 (Les fruits d’or).

Nathalie Sarraute (1900-1999) var en fransk författare med rötter i Ryssland. I sin ungdom läste hon Proust och James Joyce och det fick stor betydelse för hennes författarskap. Flera av hennes titlar finns översatta till svenska.
Om Natalie Sarraute på svenska Wikipedia och på den engelska.