Efter att först ha läst Ingvild Rishøis novellsamling Historien om fru Berg och sedan Lise Tremblays samling med fem noveller tänker jag på hur rik litteraturen är och så många stilar, så många sätt att skriva det finns, och så olika känsla man kan få genom noveller. Rishøis noveller är skrivna så att man känner med hela kroppen. I Driftens väg är stilen mycket mer tillbakalutad och sval. Men med det menar jag inte att innehållet känns likgiltigt. Tvärtom. Den mer konstaterande stilen sätter igång tankar och känslor, men på ett helt annat sätt.
Boken innehåller alltså fem noveller. Det är fem kvinnor som berättar om vad de har varit med om. De är alla äldre, minst i sexioårsåldern och novellerna handlar om kärlek, om äktenskap, om att bli lämnad eller lämna. De handlar mycket om maktförhållanden, vem som anpassar sig och vem som breder ut sig och om den stora kris som ett havererat förhållande medför. Novellerna leder till många tankar om kvinnor och män och hur vi lever och jag tycker att det är så bra att det är äldre kvinnor som berättar.
Det här är det första jag läser av Lise Tremblay och jag vill gärna läsa mer. Boken rekommenderas.
Driftens väg av Lise Tremblay, Rámus 2024. Översättning: Elin Svahn.
Boken publicerades första gången 2022 (Rang de la Dérive)
Mösstanten 
Tack för tipset! Jag läser inte ofta noveller, men det här temat verkar intressant.
GillaGilla
Noveller har ju den fördelen att de inte är så långa. Jag lånar då och då en novellsamling på biblioteket och läser bara en av dem. Så kan man ju också göra. Sedan finns det ju Novellix också, en liten novell i ett litet häfte.
GillaGilla
Noveller om äldre kvinnor som alla har lämnat eller ska lämna sina män, gillade. Läst också Hägern (2017) av Lise Tremblay som är liten till storlek men stor i innehåll.
Rámus har bra böcker.
GillaGilla
Ja, det finns mycket bra på Rámus och Hägern vill jag också läsa.
GillaGilla