Klenoden av Klas Östergren

Klednoden börjar med att poeten Heintz Konradson segar sig uppför trappan i Börshuset i Gamla stan. Det är den tjugonde december och Svenska akademiens högtidssammankomst och Heintz Konradson ska motta ett litterärt pris. Han är en äldre man och mycket korpulent och klädd i en något för liten frack eftersom det inte fanns någon större där fracken hyrdes. Långsamt tar han sig uppför alla trappstegen. Det är nätt och jämt att han klarar det.

Heintz Konradson har varit pacifist i hela sitt liv – ända tills ganska nyligen då han svängde om och skrev ett verk som omtalas som ”den svenska beredskapsdikten”. Jagberättaren i romanen förstår inte hur det kan komma sig. Han vill ta reda på mer om poeten för att försöka förstå hur han har kunnat ändra sig så kapitalt. Jaget är kanske Klas Östergren, eller kanske inte, men han reser till Stockholm för att undersöka saken och precis som i vissa av Östergrens tidigare romaner finns Henry Morgan och envoyén med. Ja, alltså bara som omtalade, men envoyéns arv av anteckningar spelar roll i berättelsen. Och i den här romanen finns samma vaga hot och mäktiga krafter som verkar i hemlighet. Den har en viss känsla av spionroman.

Det som jaget i romanen i själva verket har svårt att förstå är Sveriges omsvängning från alliansfrihet till att söka medlemskap i Nato. Krig är det värsta och mest destruktiva som finns och att Sverige nu rustar kan inte leda till något gott, anser han. Klas Östergren skriver mycket om fredsrörelsen och dess historia under nittonhundratalet. En stor del av Heinz Konradssons släkt bestod av pacifister. Ett parti i romanen som handlar om en chartrad båt från USA före första världskriget, där pacifister reste till Europa för att verka för fred är målande och intressant. Som vi vet lyckades de inte hindra kriget. Personligen håller jag inte med författaren när han verkar mena att pacifister är fredsvänner medan de som är för Nato är krigsivrare. Men jag kan inte vara säker på hur han menar. Det här är mycket svåra och komplicerade frågor och i romanen finns en liten passage där en officer säger att han inte är för Nato för att han vill ha krig utan för att det kan rädda vårt land från krig. Så tolkar jag det, och jag tänker att dessa psykopatledare som har en så formidabel förmåga att tillskansa sig makt (och rikedom) och som tar makten mer och mer, steg för steg, på ett sådant sätt att befolkningen först inser vilken potta de sitter i när det är försent – de ledarna håller inga avtal och de bryr sig inte om domstolsbeslut om det inte kommer från en domstol som de kontrollerar, och de känner inte medlidande med människor som lider.

Men som sagt. Det här är mycket komplicerade frågor och det är inte alltid så lätt att ta ställning. Hur man än vänder och vrider sig finns det komplikationer och naturligtvis finns det olika krafter som har lett till dagens situation. Krigsindustrin tjänar ju pengar på eländet till exempel. Klenoden är en mörk roman och vi lever i en svår tid. Även om jag inte helt håller med författaren tycker jag att Klenoden är en bra roman som uttrycker den vanmakt vi vanliga människor kan känna just nu. Fast vi är de flesta. Vi vill ju bara leva i fred och ro och att vi ska kunna bemästra alla andra problem vi har.

Klenoden av Klas Östergren, Polaris 2025.