Då var det dags för inlägg två i min lilla serie och det handlar om minnet. Ingen förväntar sig väl att ens minne ska fungera på samma sätt när man är äldre som när man var ung. Men det är ändå lite irriterande att det är svårare att hålla reda på personerna i en bok. Vissa ryska böcker har alltid varit svåra, men nu gäller det fler böcker. Som tur är har jag i gengäld mer tid. Alltså gör det inte så mycket om jag måste fundera en stund och bläddra tillbaka. Dessutom har erfarenheten lärt mig att det inte alltid är alldeles nödvändigt att jag kommer ihåg vem just den här personen är just nu. Det löser sig kanske lite längre fram i texten och gör det inte det kan jag faktiskt låta det flyta bort och nöja mig med att få grepp om helheten. Det beror på boken, naturligtvis. Det kan fungera för vissa, men inte för andra. Är det en alldeles för slarvig syn på läsningen?
Här läser jag Längtans latituder av Shubhangi Swarup. Det är ganska många personer i den här romanen, men författaren skriver först om några av dem, lämnar dem och sedan om ett par andra, och efter det om ytterligare några till. Och så vidare. Berättelsen rör sig genom tiden och personerna avlöser varandra. Det finns ingen mänsklig huvudperson, nej huvudpersonen är snarare naturen och naturkrafterna. Men för att återgå till människopersonerna gör romanens konstruktion att även för mig är det lätt att komma ihåg vem som är vem.
Mösstanten 
Intressanta funderingar. Tyckt alltid jobbigt när för många inblandade, men tycker minnet funkar skapligt. Ibland funderar jag skriva upp personer men gör det sällan.
Ryska böcker har ofta lista över inblandade, det behövs, de har flera namn också, smeknamn, familjenamn etc. Nya engelska romaner stoppar i smeknamn ibland och jag har svårt ha koll vem är vem. Ha kanske inget med minnet att göra…
GillaGillad av 1 person
Listor över romanpersoner är ofta bra och att vissa Ryska romaner kan vara särskilt svåra är ju just att personerna har flera namn. Det har aldrig varit lätt. Men jag upplever att det är svårare nu när jag är äldre. Men, som sagt, jag har ju mer tid nu och därför finns större möjligheter att tänka efter och bläddra tillbaka.
Att anteckna från en roman har jag i allmänhet svårt för. Jag läser ju mycket för upplevelsen och den hindras till viss del om jag antecknar.
GillaGilla
Intressant, det där. Jag tycker ibland att nutida författare överbelastar böcker med såväl karaktärer som detaljrikedom i miljöskildringar. Det blir för många irrelevanta saker som inte för berättelsen vidare eller har någon annat poäng. En förteckning över personer är alltid bra, tycker jag, och ett bortglömt ”grepp”.
GillaGillad av 1 person
En detaljrik miljöskildring kan kännas rätt om det är bra gjort och stämmer med berättelsen i övrigt, tycker jag. Men ibland längtar jag också lite efter att författaren skulle ha stramat åt berättelsen. Hål i en berättelse, allt som inte sägs kan ge stor energi och göra att det blir så mycket bättre.
GillaGilla
Bra miljöskildringar gillar jag, känns att jag ät där.
GillaGillad av 1 person